Vetenskap?

[kringlan]

Sitter och funderar lite senare på kvällen än vanligt och gled in på ett gammalt arbete jag gjorde någon gång för länge sedan. Det rörde sig om Vetenskaps-filosofi och det slog mig att det skulle va kul å höra hur övriga forum-medlemar definierar vetenskap.

Vetenskapen sätts ofta upp på en liten pidestal ovanför annat mänskligt tänkande, men vad är den egentligen? Och varför, om den ät det, är den "bättre"?


Alltså: Hur definierar du vetenskap?

[edit] med detta menar jag egentligen inte personlig VETSKAP utan just vetenskapen.

[Jörgen]

den frågan får mig att tänka på olika närliggande begrepp

vetenskapen, den upphöjde, ty om alla kände till ett sådant vetandets principer, skulle det inte degraderas då till allmänvetande, från att endast ha kunnats förstås av ett fåtal upphöjde betraktare?

vetskap. den inbillade, att veta innebär att man tror sig veta, alltså att man inbiller sig något - allt är inbillning, även vetenskapen, även om vetenskapen är lite finare inbillning.

allmän vetskap - hur man gör när det ringer i telefonen
vetenskap - solens bana runt jorden genererar atmosfäriska en störning, som tillsammans med den store ihåligheten inuti jorden vibrerar, och gör att spolorna i de olika telefonerna blir till ett, i själva verket behövs inte kabeln, den finns bara där som tröst.
tro - små troll bor i telefonen, det är egentligen de som pratar.

[Rafael]

Finns ju olika sorters definierade Vetenskaper.
Tex. naturvetenskaperna grundar sig på empirism medan andra, t.ex. Historia (vilket inte alla hävdar är en "Vetenskap"), inte gör det i samma utsträckning. Men att Naturvetenskapen skulle vara någon objektiv sanning är det svårt att peka på, med tanke på att de flesta teorier faller/modifieras för eller senare. Liksom med allt annat byggs bara modeller, men i Naturvetenskapens fall (till skillnad från t.ex. tidig grekisk filosofi) byggs modellerna upp efter det vi "ser" tycks hända. Innan Empirismen slog igenom på allvar byggde man modeller utifrån hur saker borde vara (med dåvarande religiösa värderingar som ett av många facit), och brydde sig inte så mycket om att kolla upp saken. Därav tron att saker med olika vikt faller olika fort...

[Jörgen]

Några till av vetenskapens begränsningar, om varför man inte kan förlita sig på sånt...

The Law of Origins - Each scientific discovery creates dozens of pseudoscience opportunities.

The Alternate Rule: No matter how well science describes an aspect of the universe, some people will still prefer an alternative description.

Sagan's Dilemma: Magic can not be detected by scientific tests. This is an inherent limitation of science. Science can not encompass magic (by definition).
Magic Corollary: Scientists are just too narrow minded to understand magic. Magic works, but scientists just don't get it.

Special Farengi Rule of Acquisition: The publicity associated with any pseudoscience belief is directly proportional to the profit involved.

Sagan's Worst Nightmare: For every pseudoscience claim debunked,
two more new ones will be made.

The Law of Equal Reaction: The less scientists speak out against a pseudoscience claim, the more people will suspect a cover-up by scientists who could support the claim.
The Rule of Conspiracy: The more scientists speak out against a pseudoscience claim, the more people will suspect a conspiracy to suppress the claim.

Uncle Godel: Science is the best way to understand the universe.
Godelian Magic: There are aspects of the universe that can not be understood by science.

The Sagan (Consolation) Prize: Anything that science discovers was already known long ago by mystics or magicians or folk healers, etc.
Science rediscoveries always take second place.

The Optimist: Any scientific discovery can be used to support an old pseudoscience belief.
The Pessimist: Even established scientific theories will be ignored in preference for a new pseudoscience belief.



länk

[Tractatus]

Feyerabend är en intressant herre i ämnet i fråga.
Kritiserade både positivisterna och Popper och satte de i en prekär sits genom att hävda att ingen av mäktiga vetenskapliga framsteg, exempelvis genomgången från geo till helicentriskt världsåskådning, skett på positivistisk eller falsifikationistisk manér - och menade vidare att t.ex astrologi eller voodo är lika mycket vetenskap som "riktig" empirisk vetenskap.

Anything goes, helt enkelt.

[Ripper]

Jag skulle påstå att vetenskap handlar om metoden och inte nödvändigtvis om resultatet, där den vetenskapliga metoden är den hypotetiskt-deduktiva metoden.

Vetenskapens syfte är att bygga teorier och/eller teoretiska modeller, (man formulerar en hypotes och testar den mot empirin, om resultatet är positivt så upphöjs hypotesen till rang av teori) dessa är i sin tur inte konstanta utan provisoriska. Vetenskapen innebär aldrig någon total oifrågasättbar sanning utan snarare nya steg framåt som i sin tur innebär att vi kan ta ytterligare steg framåt. Gallileis heliocentriska teori var förvisso falsk, men den innebar ett viktigt steg framåt som gjorde det möjligt att nå nya kunskaper i ämnet.

[David H]

Citerat från tråden om tid:

Inom naturvetenskapen är det krav på att saker definieras, det är så vetenskap kommer till. Att man kan veta saker alls och bekräfta dem med empiri och logik.

Vetenskap innefattar att man ifrågasätter det vi vet om något och det är det jag gör så jag är vetenskaplig här. Att ta något för givet och tro att man vet fast man varken definierat vad man vet eller har belägg är det man måste ifrågasätta för att något skall bli vetenskapligt.

Vetenskap handlar om att definiera?
Vetenskap handlar om att veta?
Vetenskap handlar om att ifrågasätta?

Som jag ser det är inget av det du skriver oproblematiskt.

Gör det dig vetenskaplig för att du ifrågasätter? Att ifrågasättande kan vara en del av vetenskap låter väl rimligt, men är det tillräckligt att bara ifrågasätta? Skulle det kunna ge dig godkända betyg i något vetenskapligt ämne? Det är jag tveksam till. Redan på gymnasienivå tror jag att kraven kan bli högre än så.

--

Jag såg att det fanns två trådar på forumet som ställde frågan "vad är vetenskap?". En tråd startad under fliken Filosofi och en annan tråd startad under fliken Naturvetenskap. Är det nån skillnad på ett filosofiskt svar vad vetenskap är, och ett vetenskapligt svar på vad vetenskap är kan man då också undra?

[Anders]

Vetenskapen är väl i sig till att börja med bra. Men liksom då det naturliga urvalet användes till en massa konstigt används Vetenskapen tokigt, inte minst inom filosofi.
Vetenskapen skulle jag påstå är, ur filosofisk synpunkt en metod. Hypotes, experimenterande och slutsatsdragning. Produktens resultat papers. Och den har varit så framgångsrik inom naturvetenskapen att allt skall pressas in i den mallen. Även discipliner som inte alls passar, kanske främst människans värld.
Vad vetenskapen ger, är svar. Folk gillat trevliga små sanningar. Problemet är, att i t.ex majoriteten av Platons dialoger har vi inte bättre svar nu än då(Timaios handlar ju om naturvetenskap, fysikens mysiga små lagar, så där har ju lite hänt...). Filosofin lider av denna klarhetssträvan. Man vågar sig inte ut på djupt vatten eftersom det är svårt att få säkerhet. Men på samma sätt som Åsa Wikforss papers handlar om språkliga spetsfundigheter har hon inga problem med att uttala sig om rätt och fel i de stora humana frågorna nu. Alternativa Fakta är dock intressant. Här vågar hon faktiskt ta ut filosofin på lite djupt vatten. Har ni läst den?

[Algotezza]

Här står det rätt bra om den vetenskapliga metoden

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vetenskaplig_metod

Liksom här

https://www.vetenskapsteori.se/c1vetmet.htm

Från NE

Vetenskapliga metoder
psykologi
Psykologi är en empirisk vetenskap. Många metoder för datainsamling har utvecklats för att göra det möjligt att studera den stora variation av frågeställningar som finns inom ämnet. De vanligaste metoderna kan grovt klassificeras som observation, testning, intervju samt utnyttjande av källmaterial. Den bästa undersökningen kan många gånger vara den som utgår från en kombination av de fyra kategorierna. Så gör man exempelvis ofta i longitudinella undersökningar (där individer följs under lång tid).

Inom den första kategorin kan man skilja mellan experiment och olika former av direkt observation. Gemensamt för alla typer av experiment och en del observationsmetoder är att man noggrant arrangerar betingelserna för den undersökning man skall genomföra. Man kan t.ex. observera och beskriva vad en grupp barn tar sig för i ett rum med leksaker och jämföra deras beteende med vad barnen gör i samma rum utan leksaker.

I ett experiment arrangerar man situationen på liknande sätt. Man kan t.ex. vara intresserad av att studera effekten av sömnbrist på hur snabbt man kan reagera. En grupp försökspersoner hålls vakna en natt, innan de sätts i en situation, där de skall reagera så snabbt som möjligt genom att trycka på en knapp så snart de hör en signal. En annan grupp sätts i samma situation med signal och knapptryckning efter att ha sovit hela natten. Eventuella skillnader i reaktionstid kan hänföras till effekten av sömnbrist hos försökspersonerna.

Experimentet skiljer sig i allmänhet från de direkta observationsmetoderna genom att man i det mäter olika reaktioner. Den respons en försöksperson ger kan vara rätt eller fel, eller prestationen kan mätas i den tid det tar att utföra responsen. Psykologiska experiment genomförs vanligtvis i laboratorier, men inom en del områden av psykologin, t.ex. arbetspsykologi, kan de även göras i naturliga miljöer, t.ex. arbetsplatser och klassrum, och kallas då fältexperiment. Experimentet är den mest dominerande metoden inom områden som kognitiv psykologi, utvecklingspsykologi, biologisk psykologi och i viss mån även socialpsykologi och personlighetspsykologi.

En observationsmetod som skiljer sig från experimentet och den beskrivna strukturerade observationsmetoden är naturlig observationsmetod. Med denna metod studerar man beteendet hos människor eller djur i deras naturliga omgivning. Ett i förväg uppgjort schema för att notera detaljer i beteendet, t.ex. exakt var beteendet äger rum och hur lång tid varje beteendesekvens tar, styr datainsamlandet. Metoden används främst av etologer men förekommer ofta även i utvecklingspsykologiska undersökningar.

Samma grundtanke som i experimentet – att man utnyttjar uppmätta skillnader mellan grupper av individer som ett tecken på variation i någon underliggande psykologisk mekanism – finns även inom den andra kategorin av metoder för datainsamling, psykologiska test. De flesta typer syftar till att mäta egenskaper hos den eller de personer som testas. Intelligens är en sådan egenskap.

De uppgifter som ingår i exempelvis ett intelligenstest måste variera i svårighetsgrad för att man skall kunna dra slutsatser om skillnader i intelligens mellan individer. En annan typ av test som också mäter egenskaper men som inte bygger på att det finns korrekta eller felaktiga svar är personlighetstest. Test av olika slag används framför allt i differentiell psykologi, socialpsykologi och personlighetspsykologi.

Förutom test, som alltså syftar till att mäta psykologiska egenskaper hos individen, finns det psykologiska metoder för att mäta en viss persons eller en grupp personers uppfattning om en given företeelse i omgivningen. När man använder dessa utgår man från hur en viss företeelse varierar i någon känd dimension och studerar hur individen upplever denna variation. Mätningar inom psykofysiken har denna karaktär. Med denna metodik får försökspersonen skatta sin subjektiva upplevelse av en fysikalisk stimulus som varierar i någon dimension, t.ex. ljusstyrkan hos en ljuskälla.

Den psykofysiska forskningen har visat att upplevelsen av en fysikalisk stimulering varierar på ett lagbundet sätt inom varje perceptionsområde. I modern psykofysik har forskningsområdet vidgats. Exempelvis har upplevelsen av ansträngning, som skattas med hjälp av den s.k. Borgskalan, visat ett starkt samband med arbetsbelastning och pulsfrekvens.

Den tredje kategorin av metoder för datainsamling är intervjuundersökningen. I en intervju kan man ställa frågor muntligt till en person och be denne besvara frågorna muntligt. Man kan också be personen skriftligt besvara frågor i ett formulär eller enkät. Syftet är vanligtvis att få en uppfattning om vad en person vet eller minns om sig själv, om sina upplevelser, om sina vanor eller sin inställning till olika företeelser i tillvaron. Denna metod används främst inom klinisk psykologi och personlighetspsykologi.

Inom den fjärde kategorin av metoder utnyttjas tillgängliga personregister, t.ex. journaler, kyrkoböcker och folkbokföringsstatistik. Denna metod förekommer oftare inom andra discipliner (t.ex. sociologi) men har även kommit till användning inom psykologin, t.ex. i samband med longitudinella undersökningar.

[Anders]

Här står det rätt bra om den vetenskapliga metoden

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vetenskaplig_metod

Liksom här

https://www.vetenskapsteori.se/c1vetmet.htm

Från NE

Vetenskapliga metoder
psykologi
Psykologi är en empirisk vetenskap. Många metoder för datainsamling har utvecklats för att göra det möjligt att studera den stora variation av frågeställningar som finns inom ämnet. De vanligaste metoderna kan grovt klassificeras som observation, testning, intervju samt utnyttjande av källmaterial. Den bästa undersökningen kan många gånger vara den som utgår från en kombination av de fyra kategorierna. Så gör man exempelvis ofta i longitudinella undersökningar (där individer följs under lång tid).

Inom den första kategorin kan man skilja mellan experiment och olika former av direkt observation. Gemensamt för alla typer av experiment och en del observationsmetoder är att man noggrant arrangerar betingelserna för den undersökning man skall genomföra. Man kan t.ex. observera och beskriva vad en grupp barn tar sig för i ett rum med leksaker och jämföra deras beteende med vad barnen gör i samma rum utan leksaker.

I ett experiment arrangerar man situationen på liknande sätt. Man kan t.ex. vara intresserad av att studera effekten av sömnbrist på hur snabbt man kan reagera. En grupp försökspersoner hålls vakna en natt, innan de sätts i en situation, där de skall reagera så snabbt som möjligt genom att trycka på en knapp så snart de hör en signal. En annan grupp sätts i samma situation med signal och knapptryckning efter att ha sovit hela natten. Eventuella skillnader i reaktionstid kan hänföras till effekten av sömnbrist hos försökspersonerna.

Experimentet skiljer sig i allmänhet från de direkta observationsmetoderna genom att man i det mäter olika reaktioner. Den respons en försöksperson ger kan vara rätt eller fel, eller prestationen kan mätas i den tid det tar att utföra responsen. Psykologiska experiment genomförs vanligtvis i laboratorier, men inom en del områden av psykologin, t.ex. arbetspsykologi, kan de även göras i naturliga miljöer, t.ex. arbetsplatser och klassrum, och kallas då fältexperiment. Experimentet är den mest dominerande metoden inom områden som kognitiv psykologi, utvecklingspsykologi, biologisk psykologi och i viss mån även socialpsykologi och personlighetspsykologi.

En observationsmetod som skiljer sig från experimentet och den beskrivna strukturerade observationsmetoden är naturlig observationsmetod. Med denna metod studerar man beteendet hos människor eller djur i deras naturliga omgivning. Ett i förväg uppgjort schema för att notera detaljer i beteendet, t.ex. exakt var beteendet äger rum och hur lång tid varje beteendesekvens tar, styr datainsamlandet. Metoden används främst av etologer men förekommer ofta även i utvecklingspsykologiska undersökningar.

Samma grundtanke som i experimentet – att man utnyttjar uppmätta skillnader mellan grupper av individer som ett tecken på variation i någon underliggande psykologisk mekanism – finns även inom den andra kategorin av metoder för datainsamling, psykologiska test. De flesta typer syftar till att mäta egenskaper hos den eller de personer som testas. Intelligens är en sådan egenskap.

De uppgifter som ingår i exempelvis ett intelligenstest måste variera i svårighetsgrad för att man skall kunna dra slutsatser om skillnader i intelligens mellan individer. En annan typ av test som också mäter egenskaper men som inte bygger på att det finns korrekta eller felaktiga svar är personlighetstest. Test av olika slag används framför allt i differentiell psykologi, socialpsykologi och personlighetspsykologi.

Förutom test, som alltså syftar till att mäta psykologiska egenskaper hos individen, finns det psykologiska metoder för att mäta en viss persons eller en grupp personers uppfattning om en given företeelse i omgivningen. När man använder dessa utgår man från hur en viss företeelse varierar i någon känd dimension och studerar hur individen upplever denna variation. Mätningar inom psykofysiken har denna karaktär. Med denna metodik får försökspersonen skatta sin subjektiva upplevelse av en fysikalisk stimulus som varierar i någon dimension, t.ex. ljusstyrkan hos en ljuskälla.

Den psykofysiska forskningen har visat att upplevelsen av en fysikalisk stimulering varierar på ett lagbundet sätt inom varje perceptionsområde. I modern psykofysik har forskningsområdet vidgats. Exempelvis har upplevelsen av ansträngning, som skattas med hjälp av den s.k. Borgskalan, visat ett starkt samband med arbetsbelastning och pulsfrekvens.

Den tredje kategorin av metoder för datainsamling är intervjuundersökningen. I en intervju kan man ställa frågor muntligt till en person och be denne besvara frågorna muntligt. Man kan också be personen skriftligt besvara frågor i ett formulär eller enkät. Syftet är vanligtvis att få en uppfattning om vad en person vet eller minns om sig själv, om sina upplevelser, om sina vanor eller sin inställning till olika företeelser i tillvaron. Denna metod används främst inom klinisk psykologi och personlighetspsykologi.

Inom den fjärde kategorin av metoder utnyttjas tillgängliga personregister, t.ex. journaler, kyrkoböcker och folkbokföringsstatistik. Denna metod förekommer oftare inom andra discipliner (t.ex. sociologi) men har även kommit till användning inom psykologin, t.ex. i samband med longitudinella undersökningar.

Frågan är ju då, ur Rekojs frågeperspektiv, hur det här funkar på filosofi och rent filosofiskt.
Vilka frågor passar för den instruktion som NE här ger. Stoppa in frågeställningen "hur kan vi vetenskapligt komma fram till vad bästa sättet att ratta en stat" i det här och få ett bra vetenskapligt svar?

Den kontroversielle men nu deprimerade psykologiprofessorn Jordan Peterson som var på ropet för något år sen kunde ju på föreläsningar visa att IQ är högst mätbart och dessutom den viktigaste faktorn för att "lyckas" i arbetslivet. OK, så är IQ människovärde? En människa med högt IQ kan göra störst insatser, är hon då inte värd mest? Borde hon inte få gå i pension vid 45 och leva sitt otium i stilla miljö, uppassad av tacksamma människor med IQ 100 vars alla barn överlever, 50% typ hade dött 1750. Hur långt kan man dra dessa vetenskapliga resonemang? Det finns, tycker jag en tendens till att göra tvärt om. I exemplet, IQ säger bara IQ och det har ingen som helst betydelse för någonting överhuvudtaget, eftersom man inte vågar släppa sargen alls.

[Algotezza]

Frågan är ju då, ur Rekojs frågeperspektiv, hur det här funkar på filosofi och rent filosofiskt.
Vilka frågor passar för den instruktion som NE här ger. Stoppa in frågeställningen "hur kan vi vetenskapligt komma fram till vad bästa sättet att ratta en stat" i det här och få ett bra vetenskapligt svar?

Tror man att det går är man nog ute och reser. Kolla alla "vetenskapliga försök" att komma fram till det förment vetenskapoliga sättet att styra en stat genom historien! Politik handlar ju om värderingar och perspektiv. Finns det sant och falskt där? Nej, men rimligt och orimligt utifrån ens egna eller ens grupps värderingar. Det finns intersubjektiva rimligheter på området men inget "vetenskapligt svar" på frågan hur en stat bör styras. Man kan använda sin logi och analysförmåga och empiri på området för att komma fram till vad som är rimlgit för en och den grupp man tillhör. Men kan man komma fram till något slags allmänngiltiga, objektiva sanninagr på detta område?

Den kontroversielle men nu deprimerade psykologiprofessorn Jordan Peterson som var på ropet för något år sen kunde ju på föreläsningar visa att IQ är högst mätbart och dessutom den viktigaste faktorn för att "lyckas" i arbetslivet. OK, så är IQ människovärde? En människa med högt IQ kan göra störst insatser, är hon då inte värd mest? Borde hon inte få gå i pension vid 45 och leva sitt otium i stilla miljö, uppassad av tacksamma människor med IQ 100 vars alla barn överlever, 50% typ hade dött 1750. Hur långt kan man dra dessa vetenskapliga resonemang? Det finns, tycker jag en tendens till att göra tvärt om. I exemplet, IQ säger bara IQ och det har ingen som helst betydelse för någonting överhuvudtaget, eftersom man inte vågar släppa sargen alls.

Det beror väl på vilka frågor du ställer i test vilket IQ du når. Glöm inte heller EQ och social kompetens! Jag tror inte insatser i arbetet beror på vilken IQ man har. Jag ser nte Petersons resonemang som vetenskapliga utan väldigt vinklade med snitsiga övertygande formuleringar.

Min bror som är musiker och bygger instrument menar att det viktiga att bli bra på något är intresse och envishet. Medfödd talang har mindre betydelse. Du kan vara talangfull på ett område men sakna intresse för det efter ett tag och du slutar du förmodligen med det, trots talangen.

[David H]

Vetenskapen är väl i sig till att börja med bra. Men liksom då det naturliga urvalet användes till en massa konstigt används Vetenskapen tokigt, inte minst inom filosofi.
Vetenskapen skulle jag påstå är, ur filosofisk synpunkt en metod. Hypotes, experimenterande och slutsatsdragning. Produktens resultat papers. Och den har varit så framgångsrik inom naturvetenskapen att allt skall pressas in i den mallen. Även discipliner som inte alls passar, kanske främst människans värld.
Vad vetenskapen ger, är svar. Folk gillat trevliga små sanningar. Problemet är, att i t.ex majoriteten av Platons dialoger har vi inte bättre svar nu än då(Timaios handlar ju om naturvetenskap, fysikens mysiga små lagar, så där har ju lite hänt...). Filosofin lider av denna klarhetssträvan. Man vågar sig inte ut på djupt vatten eftersom det är svårt att få säkerhet. Men på samma sätt som Åsa Wikforss papers handlar om språkliga spetsfundigheter har hon inga problem med att uttala sig om rätt och fel i de stora humana frågorna nu. Alternativa Fakta är dock intressant. Här vågar hon faktiskt ta ut filosofin på lite djupt vatten. Har ni läst den?

Hm. Jag hade inte direkt tänkt att vetenskap är olika saker från filosofisk synpunkt, och från vetenskaplig synpunkt. Jag tänkte mer på att det finns olika sätt att beskriva och resonera kring vad vetenskap är. En vetenskaplig beskrivning av vetenskap skulle jag säga kräver mer av empirisk förankring, och kanske (om än detta inte är oproblematiskt) skulle kunna beskrivas som mer "pragmatisk" eller "matnyttig". Nationalencyklopedins definition av vetenskap är jag benägen att säga lutar mer åt det vetenskapliga hållet, dvs en vetenskaplig synpunkt på vad vetenskap är.
En filosofisk synpunkt på vetenskap tänker jag mer är öppen för spekulation och problematiserande. Detta tänker jag dock ändå inte behöver betyda att uppfattningarna om vetenskap behöver vara väsentligt annorlunda, mer bara angreppssätten.

[Smisk]

Vetenskap handlar om att definiera?
Vetenskap handlar om att veta?
Vetenskap handlar om att ifrågasätta?

Som jag ser det är inget av det du skriver oproblematiskt.

Gör det dig vetenskaplig för att du ifrågasätter? Att ifrågasättande kan vara en del av vetenskap låter väl rimligt, men är det tillräckligt att bara ifrågasätta?

Vetenskapen arbetar med kunskap som beskriver saker som är sanna. Egenskapen "sann" är en specifik sak som finns hos en beskrivning när det som beskrivs stämmer med hur något faktiskt är.

Om kunskap skall vara sann måste den vara beskrivande. För att veta vad det är som beskrivs som sant krävs att det definieras. När vi vet vad det är som beskrivs krävs att vi har goda skäl att tänka att det är sant. Vi behöver evidens som inte motsäger något annat vi vet som är sant. Har vi en motsättning är detta ett skäl att tro att det vi vet inte är sant.

För att utreda vad som är goda skäl krävs att vi ifrågasätter källan till skälen vi har och att vi jämför dem med andra som gjort samma sak.
Skälen i sig skall utredas med samma vetenskapliga metod.

Att tänka något som råkar vara sant är inte vetenskaplig kunskap då vi inte har skäl att tro att det är sant. Att något vi gissar visar sig vara sant är inte samma sak som att vi vet att något är sant.

Om man tror en sak man vägrar definiera motsägelsefritt, inte har evidensskäl och inte ifrågasätter varför man tror detta så är detta inte vetenskapligt. Beteendet är motsatsen till ett med en vetenskaplig metod menar jag.

Tror man att man inte behöver definiera beskrivningen, att man får sakna skäl och inte skall ifrågasätta är vetenskaplighet har man fel

[Smisk]

Den kontroversielle men nu deprimerade psykologiprofessorn Jordan Peterson som var på ropet för något år sen kunde ju på föreläsningar visa att IQ är högst mätbart och dessutom den viktigaste faktorn för att "lyckas" i arbetslivet. OK, så är IQ människovärde? En människa med högt IQ kan göra störst insatser, är hon då inte värd mest? Borde hon inte få gå i pension vid 45 och leva sitt otium i stilla miljö, uppassad av tacksamma människor med IQ 100 vars alla barn överlever, 50% typ hade dött 1750. Hur långt kan man dra dessa vetenskapliga resonemang? Det finns, tycker jag en tendens till att göra tvärt om. I exemplet, IQ säger bara IQ och det har ingen som helst betydelse för någonting överhuvudtaget, eftersom man inte vågar släppa sargen alls.

Fakta och värde är olika saker. Vetenskap kan utreda fakta men inte värde för att metoden som används inte genererar kunskap om värde.
Däremot kan man självklart sätta värde på IQ och sedan mäta IQ. Man har inte mätt något värde utan valt att värdera något man definierat som IQ.

De samhällsvärden och den politik som för råda kring det säger jag inte mycket om då den är för motsägelsefull och bökig. Att någon "kan göra stor insats" har dock ett potentiellt värde och inget värde utan handling. Det en person med hög IQ kan göra är en sak och vad värdet på vad den gör är en annan. Hög IQ kan bli en ond eller god vetenskapsman och ondska har negativt värde medan godhet har positivt.

[Smisk]

Min bror som är musiker och bygger instrument menar att det viktiga att bli bra på något är intresse och envishet. Medfödd talang har mindre betydelse. Du kan vara talangfull på ett område men sakna intresse för det efter ett tag och du slutar du förmodligen med det, trots talanagen.

Besatthet kan fungera med

Besatthet kan vara som en förbannelse som pressar diamanter. Som en kniv som är vass i bägge ändar, utan skaft.