Polyteism

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Håller du med?

Ja
1
8%
Nej
7
58%
Delvis
4
33%
 
Antal röster: 12

Abu Abbas
Inlägg: 110
Blev medlem: 20 apr 2006 20:39

Inläggav Abu Abbas » 13 maj 2006 16:00

sufi

Om jag ska vara ärlig tycker jag att det du skriver är skrattretande. T.o.m. dom flesta sufister skulle uppröras över det du skriver.

Du får gärna uttrycka dina åsikter och tolkningar som återfinns i din sufisekt. Jag följer ortodox islam.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 13 maj 2006 22:35

Abu: Att säga någonting är skrattretande tycker jag är lite magstarkt och oförskämt i det här sammanhanget. Förklara gärna sakligt hur du menar. Jag tycker att det är väldigt givande att läsa både dina och sufis inlägg. Att majoriteten anser en sak betyder väl inte omedelbart att det är rätt? Jag ser det som ett lyxtillfälle att utöka mitt perspektiv genom era skilda uppfattningar som jag blir glad om ni delar med er av. Kanske ni själva kan lära er något genom diskussionen - eller menar ni att ni är fullärda?

Då kan jag ju passa på att fråga hur ni ser på kvinnor. Jag har inte läst Koranen, bara fragment. Som jag uppfattar det är det mannens roll att se till att förhållandet är harmoniskt, vilket kan ses som en börda som han är ansvarig för inför Allah. Vad säger ni mer insatta om det?
Berusningsmedel är väl inte förbjudet, det sägs väl att det kan göra nytta, men att det gör mer skada än nytta och därför bör man avstå? (rätta mig gärna)

Sufi: Jag försöker förstå hur du menar, men det är inte lätt. Hur vet jag vilken min RABB är? Kan en människa ha alla dessa 99 adjektiv?
Abu: Förnekar du helt en "inifrån-känsla"? Hur får du dina tecken och vägledning?

Är det några poetiska diktverk ni vill rekommendera som handlar om islam? Det är lättare för mig att förstå poesi.

Abu Abbas
Inlägg: 110
Blev medlem: 20 apr 2006 20:39

Inläggav Abu Abbas » 13 maj 2006 23:23

Att säga någonting är skrattretande tycker jag är lite magstarkt och oförskämt i det här sammanhanget. Förklara gärna sakligt hur du menar.


Jag tycker att flera saker han säger mest påminner om en dålig parodi på en religiös fundamentalist. Jag menar, att försöka rationalisera förbudet att bära guld för män inom islam genom att påstå att det påverkar testosteronet negativt... Jag tycker faktiskt att det är skrattretande.

Dessutom försöker han läsa in saker i verser i Koranen som inte finns där, blandat med totala faktafel. I ett inlägg skriver han t.ex. att "nour" betyder kunskap. Alla som kan det minsta arabiska vet att "nour" betyder ljus och att det är ordet "ilm" som betyder kunskap.

Att majoriteten anser en sak betyder väl inte omedelbart att det är rätt?


Jag håller med dig. Men när jag påpekar att majoriteten muslimer inte håller med sufi menar jag att man som utomstående läsare inte ska tro att det sufi säger på något sätt representerar muslimernas tro. Faktum är att hans tolkningar delas av endast en handfull människor och inte muslimerna. Med andra ord: jag vill klargöra att man inte ska tro att det sufi säger representerar muslimernas tro. Hans tankar och tolkningar kommer från en sekt.

Muslimerna har varit överrens om att Gud är Gud, och inte ett system. Varit överrens om att Rabb är ett arabiskt ord för Herre, och syftar på Gud, vår Herre och inte syftar på kombinationer.
Att sedan sufi, användaren på ett filosofiforum, 1400 år senare kommer och läser in sina egna tankar i verser från Koranen, det tycker jag är skrattretande. Varken Profeten Muhammed (personen som mottog Koranen), hans samtida, eller muslimerna som levde fram till idag, har påstått att Koranens verser har sju betydelser och att man kan tolka in sju betydelser då Koranen nämner personen Farao eller då Koranen nämner ordet "hav". Men sen kommer "sufi" för att förklara detta för oss.

Jag menar inte att vara oförskömd, men jag gillar inte att han sitter här och totalt ändrar på betydelsen i Koranverser. Om en vers säger att Gud är vår Herre, då accepterar man den versen som den är. Man säger inte att ordet "Herre" syftar på kombinationer som finns inom oss eller att ordet "Gud" syftar på ett system. Detta står inte i Koranen och detta har inte Profeten sagt. Man kommer inte 1400 år senare och läser in dessa saker i Koranen.

Förnekar du helt en "inifrån-känsla"? Hur får du dina tecken och vägledning?


Man ber Gud om vägledning och söker den. Det jag säger är att man inte ska säga att då Koranen talar om en "Herre" att man apropå ingenting påstår att detta skulle betyda att det är en kombnation och att då Koranen talar om "Gud" egentligen talar om ett system.
Jag går till Guds uppenbarelse då jag vill ha vägledning. Det jag inte gör är att bestämma för någonting för att sedan gå till Koranen och leta efter någonting som stödjer det jag redan bestämt mig för att tro, och om jag inte finner någonting som stödjer det, då plötsligt läser in det i verser som handlar om något totalt annat.

Då kan jag ju passa på att fråga hur ni ser på kvinnor. Jag har inte läst Koranen, bara fragment. Som jag uppfattar det är det mannens roll att se till att förhållandet är harmoniskt, vilket kan ses som en börda som han är ansvarig för inför Allah. Vad säger ni mer insatta om det?


Profeten sade att kvinnan är mannens tvillinghälft. Mannen och kvinnan är lika mycket värda. Om en kvinna gör någonting så får hon samma belöning som mannen. Däremot är dom inte likadana. Det finns skillnader som är fysiska, emotionella osv. och därför har dom tilldelats olika roller inom vissa saker.
När det gäller förhållandet är det bådas ansvar att se till att det är harmoniskt, inte endast mannens.

Berusningsmedel är väl inte förbjudet, det sägs väl att det kan göra nytta, men att det gör mer skada än nytta och därför bör man avstå? (rätta mig gärna)


Jo, det är förbjudet.

sufi
Inlägg: 78
Blev medlem: 30 apr 2006 22:26

Inläggav sufi » 14 maj 2006 01:57

Skogsalvan,

Jalalu'l-Din Rumi skriver i poesiform, valdig popular hans bok salde över 250.000 i amazon.com förra eller förförra aret.
Han levde pa 1200-talet och har darför anvant symboler för att förklara de ar lite svara att första.

sufi
Inlägg: 78
Blev medlem: 30 apr 2006 22:26

Inläggav sufi » 14 maj 2006 02:10

Abu Abbas skrev:
Dessutom försöker han läsa in saker i verser i Koranen som inte finns där, blandat med totala faktafel. I ett inlägg skriver han t.ex. att "nour" betyder kunskap. Alla som kan det minsta arabiska vet att "nour" betyder ljus och att det är ordet "ilm" som betyder kunskap.

Bestar inte allt av foton? Vad ar det du ser nar du tittar? Har du bilder i din hjarna eller ar det ljus du ser som genom ditt öga sander impulser till din hjarna och far dig att tro att du ser det du ser.
Om det du ser inte existerar sa existerar inte du heller.
Vi existerar i Allahs "ilm" kunskap.
Allah har skapat oss av sin "nour".

Abu Abbas
Inlägg: 110
Blev medlem: 20 apr 2006 20:39

Inläggav Abu Abbas » 14 maj 2006 11:48

Bestar inte allt av foton? Vad ar det du ser nar du tittar? Har du bilder i din hjarna eller ar det ljus du ser som genom ditt öga sander impulser till din hjarna och far dig att tro att du ser det du ser.
Om det du ser inte existerar sa existerar inte du heller.


Fortfarande betyder inte ordet "nour" kunskap. Det är din tolkning att det som menas med ordet "ljus" egentligen är "kunskap". Men då sprider man inte ut att ordet ljus betyder kunskap som om det vore fakta.


I alla fall, jag känner inte för att gå in på en djupare diskussion med dig sufi. Som du kanske sett brukar mina svar vara ganska utförliga och långa. Jag vet egentligen inte vart jag ska börja med dig, det skulle krävas att jag klistrar in citat från arabiska ordböcker till att jag citerar dussintals 'ulema från denna ummah (såsom ibn Kathir, dom fyra imamerna osv.) och tills slut skulle det bli en bok, nästan.
Och det orkar jag inte, speciellt eftersom mitt syfte på detta forum inte är att förklara ortodoxa islams ståndpunkt mot mysticistiska sekter.

Kiifen
Inlägg: 675
Blev medlem: 27 jan 2006 15:50

Inläggav Kiifen » 14 maj 2006 18:39

"Det är polyteism att söka skydd hos annat än Gud och tesen att Gud skapat annat som man kan söka skydd hos, förutom hos Gud, går emot islam totalt."

Här verkar det som att du läser in din religions funktion i polyteismen. Det att man helt enkelt uppfattar det så och konstaterar hur saker ligger till betyder ju inte att man söker sitt skydd i dessa saker. Man kan ju t.ex. bara ha en personligt väldigt tydlig uppfattning om att de/det/den som ligger bakom hela skapelsen är Gud/ar.

Men intressant iakttagelse där; man tillber för att söka skydd. Det kanske är här hela den religiösa neurosen sitter. När omständigheterna blir förvirrande och otrygga då sätter man igång och "spår", man letar tecken (på om man har rätt i sina farhågor, och oftast får man "rätt" :) ), man singlar slant, spelar på spel, testar sina gränser, testar andras gränser, osv. Man blir totalt självupptagen och sätter igång och spinner på abstrakta tankebyggen. Man börjar se abstraktionerna som verkliga saker. Man får tvångstankar och man tappar verklighetsförankringen. Man håller på med "magi", man spår i runor, i tarot, i kaffe.

Monoteismen försöker rikta in all tro, all sökan efter trygghet och stabilitet på en enda, nämligen den/det som orsakade hela skapelsen. Detta synes resonabelt eftersom den som skapat allting borde ju också vara den som är ansvarig och den som tar hand om allting.

Förr i tiden så visste man dock inte om att jorden bara är en av miljarder andra planeter, någonstans undanskymd i en enslig galax av miljarder andra galaxer. Man visste heller inget om Big Bang och hur universum fortsätter att expandera. Istället såg man allting i en mycket okomplicerad kedja av raser från gud och änglarna rakt ner till jorden och människorna som såklart var alltings medelpunkt.

Med denna kunskap tycker jag att monoteism blir till en oerhört kall och opersonlig uppfattning. Dels ser man aldrig något av denne gudom, man är hänvisad till tro och profeter. Skulle Big Bang bry sig om människan? Uppstod specifikt mänskliga behov som regler och etik iochmed universums uppkomst? (Fullkomligt orimligt) Finns det några tecken på att människan är åsidoställd och favoriserad av denne Gud? Det ser inte jag och inte heller tycker jag att det skulle behöva vara så.

Folk förr i tiden tillbad vad i deras ögon var det mest konkreta orsaken till deras behov av trygghet, nämligen skogarna, markerna, djuren och vattendragen. Utifrån denna grundsyn så kom de också att tro på gudar som befolkar denna värld och denna jord och tar hand om den. En bäck kunde ha en liten gud som skötte om den, en savann hade en annan gudom, ett land hade en gud, renen hade en motsvarande gudom osv. Detta system av gudar skyfflade makten och de evangeliska religionerna snart undan och buntades senare samman och kallades "mytologi". Resultatet blev en tom och opersonlig värld, ännu ett besvär som brukar skyllas på vetenskapen.

Det finns ju exempel på många grymma gudar som skördade liv som vete och krävde ständiga offer för att vara snälla och hjälpsamma. Men det finns också exemepel på Gudar som var snälla och hjälpsamma, såväl som nyckfulla och arroganta. Det mytologiska systemet fungerade som både polis och socialarbetare. Tabun och riter skulle hjälpa människorna att bete sig på ett bra sätt och få en fungerande social gemenskap och inlärt skydd mot att utföra vissa skadliga saker. Det var dock ingen som satte sig ner och nedtecknade hur det hela var, utan det var levande mytologier som utvecklades i det samhälle som de återfinns i.

Sedan kom monoteisterna och ville köra sitt race med sin egen totalitära agenda om hur alla måste bete sig (de handlade naturligtvis inte utifrån mytologi utan från en nedskriven bok). Inte utifrån att det var bra eller dåligt, utan från om det var rätt eller fel, om det stod så i boken eller ej. Enkelt! Gud var domaren som utdelade belöningar och bestraffningar. Dock kom det aldrig några direkta bevis på dessa belöningar och bestraffningar så man sade då att Gud agerar inte här på Jorden, utan dömer i efterlivet, dvs. man har egentligen två olika uppsättningar av regler, dels jordelivets realiteter och dels det efterkommandes konsekvenser. Det kan man ju också fundera på hur rättvist ett sånt system är. Och med vilken metod får man reda på vad som är det rätta att göra? Vem som helst har kunnat skriva Koranen eller Bibeln, vem som helst kan bli profet, människors magkänsla varierar från person till person. Dessutom tolkar folk hela tiden dessa "heliga" böcker fel eller olika.

Varför Islam och människor som ofta brukar sammankopplas med den religioen verkar vara så olika beror nog på detta. Det att vi odlar fortfarande mytologier idag utan att tänka på det, vi lever nämligen i mytologiska sammanhang som förklarar allting för oss även om vi aldrig tänker på det. Bibeln och Koranen med deras ord blir egentligen bara symboler för denna mytologi. Vår mytologi liknar mycket som att bli dragen efter en vagn mot en okänd destination, aldrig är man god nog, aldrig vet man om man lever "rätt", aldrig vet man hur det kommer gå på domens dag. En massa stök för ingenting egentligen.

Det är möjligen så att den mytologi vi hade en gång i tiden som fungerade för oss, numera tappat sin relevans och sin funktion, så har den också blivit förstörd, inte minst på grund av ett expanderande Romerskt rike på den tiden och de åtföljande maktsamhällena och alla självutnämnda profeter som strök omkring och tog vettet från folk.

Makt handlar om att utnyttja svagheter till sin egen fördel. Om människor blir fråntagna tron på sin egen förmåga till handling då får man funktionen som totalitär ledare. Detta skedde inte bara i antiken, det sker hela tiden. Ett tydligt exempel är Ryssland som efter kommunismens totalitära regims fall gjort människorna så fullkomligt apatiska och handlingsförlamade, varför Putin trodde att Kristendomen skulle hjälpa befolkningen att komma på fötter igen. Inte helt oäven logik, slashasar måste piskas igång och att vara Kristen är som att vara bunden och dragen efter en vagn, eller satt under ett ok (man skall bära sitt kors!) kompromisslöst och tvingande. Och naturligtvis är detta något de vill kalla för "glädjebudskap".

Det är ganska tydligt att påhittad religion är lika dåligt som att inte vara delaktig i ett levande sammanhang, det gör en korkad helt enkelt. För vi kan nämligen själva ta reda på hur vi kan leva, vi är inte hänvisade till profeterna eller till religionerna för detta, även om det är en högst logisk reaktion att göra så.

Abu Abbas
Inlägg: 110
Blev medlem: 20 apr 2006 20:39

Inläggav Abu Abbas » 14 maj 2006 19:13

Monoteismen försöker rikta in all tro, all sökan efter trygghet och stabilitet på en enda, nämligen den/det som orsakade hela skapelsen. Detta synes resonabelt eftersom den som skapat allting borde ju också vara den som är ansvarig och den som tar hand om allting.


Stämmer bra. Tarotkort, spådomar, omen, vidskepelse osv. är därför allting förbjudet inom islam.

Förr i tiden så visste man dock inte om att jorden bara är en av miljarder andra planeter, någonstans undanskymd i en enslig galax av miljarder andra galaxer. Man visste heller inget om Big Bang och hur universum fortsätter att expandera. Istället såg man allting i en mycket okomplicerad kedja av raser från gud och änglarna rakt ner till jorden och människorna som såklart var alltings medelpunkt.


Faktum är att Koranen för 1400 år sedan nämnde att universum expanderar:

Vi har byggt värdsalltet och gett det en fast struktur, och förvisso är det Vi som utvidgar det. (51:47)

Arabiska ordet "musi'un" som används här syftar på någonting som expanderar, någonting vars rymd eller vidd blir större.

Men det är ganska orelevant egentligen. Även om muslimerna inte fått reda på detta från Koranen (som inte är en vetenskapsbok och inte är till för att förklara naturvetenskap) så tycker jag inte att ditt argument håller. Du skrev:

Med denna kunskap tycker jag att monoteism blir till en oerhört kall och opersonlig uppfattning. Dels ser man aldrig något av denne gudom, man är hänvisad till tro och profeter. Skulle Big Bang bry sig om människan? Uppstod specifikt mänskliga behov som regler och etik iochmed universums uppkomst? (Fullkomligt orimligt) Finns det några tecken på att människan är åsidoställd och favoriserad av denne Gud? Det ser inte jag och inte heller tycker jag att det skulle behöva vara så.


Jag ser inte hur monoteism skulle vara "kall" och "opersonlig" pga att universum är så storslaget? Det visar bara vilken makt Skaparen har.

The creation of the heavens and the earth is indeed greater than the creation of mankind, yet most of mankind know not. (Ghafir 40:57)

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 15 maj 2006 11:18

Wow, vilken aktivitet på ett par dagar! Det är mycket att ta i, det här, men det känns viktigt, så jag gör ett försök.

He is God, the Creator, the Inventor of all things, the Bestower of forms. To Him belong the Best names. All that is in the heavens and the earth glorify Him. And He is the All-Mighty, the All-Wise. (Al-Hashr 59:24)


Gud har många namn, det är klart. Det betyder inte att alla benämningar på högt stående andliga väsen också är direkta benämningar på Gud. I den grekiska källtexten till Bibeln kan man också tolka "namn" som "ärende". Jag vet inte om arabiskan tillåter samma tolkning. En dubbel betydelse i "the Best names" är alltså att de högsta, godaste ärendena hör till Gud. Eller också, att de som görs i Guds namn, Guds ärende, det som är Gudavilja, är de högsta och godaste handlingarna.

Det är klart att Islam erkänner existensen av högst stående andliga väsen. Var det inte Ärkeängel Mikael som gav Koranen till Profeten? Naturligtvis gick Han Guds Ärende, men Islam är ändå tydlig på den punkten att det var Mikael som framförde Budskapet.

Abu Abbas skrev:ar-Rabb (Herren) är ett av Guds namn och attribut (ar-Rabb är den som upprätthåller universum och dess försörjare osv.). Rabbi al-Falaq (gryningens Herre) är Gud och ingen annan.


Jag håller med om att Herren är ett av Guds namn. På sätt och vis är Gud herrarnas Herre. Vad jag var betvivlade var att den arabiska källtexten just med "gryningens Herre" åsyftade Gud.

Abu Abbas skrev:Say: "None can protect me from God's punishment (if I were to disobey Him), nor should I find refuge except in Him. (Al-Jinn 72:22)


Den här satsen är jätteviktig för poängen med den här diskussionen. Låt oss hålla den i bakhuvet. Jag vill klargöra att jag inte vill motsäga den.

Abu Abbas skrev:Skulle detta betyda att Gud skapat en gryningens Herre, en mänsklighetens Herre, en mänsklighetens Konung och en mänsklighetens Gud som man kan söka skydd hos vid sidan om den ende Guden?


Satsen överensstämmer med min syn på saken FÖRUTOM de allra sista orden: stryk "vid sidan... ... ende Guden", så är det klart. Inom kristendomen hänvisar man istället till denna princip som "Människosonen", eller ordagrant "människan som son". Grekiska "son" kan också betyda "tjänare". Kristusvägen, helt enkelt, den väg där man tjänar Gud. Dvs samma sak som Islam (Underkastelse).

Som jag skulle tolka följande:

Säg: Jag söker skydd hos mänsklighetens Herre.
Mänsklighetens Konung.
Mänsklighetens Gud.


Så söker jag, helt riktigt, skydd hos Gud - GENOM - min underkastelse, mitt tjänande. Tjänandet, underkastelsen, blir ett väsen I Sig, genom vilket jag kan nå Gud. Detta väsen är naturligtvis också skapat av Gud, just för att vi ska kunna komma i skydd hos Honom, och vi kan kalla det Mänsklighetens Gud. Det vill säga, ännu en aspekt av Gud, ett av Guds Ärenden. Det är kanske en lite mer precis och svårgriplig bild än du är van vid, men inte nödvändigtvis något som går emot den mer övergripande syn som du har.

Skulle du säga att bön är avgudadyrkan, polyteism? Visst inte! För det är ju inte Mecka man dyrkar, trots att man vänder sig dit fem gånger om dagen och faller på knä, utan Gud. Om du går in i en moské för att be så är det ju inte moskén du dyrkar, utan du underkastar dig Gud.

OM, och endast om, man har detta fokus när man vänder sig mot t.ex. gryningens Herre, mänsklighetens Konung, ärkeängel Mikael, eller så maskrosens älva, när man dyrkar Gud - då är det inte polyteism. Då har man inga gudar vid sidan av Gud, därför att man erbjudar minsta lilla handling som offer till Gud, i underkastelse. HAR man inte det, då är det mycket bättre att låta bli. Har man inte insett hur Gud kan vara allomfattande och distinkt på samma gång, då är det bättre att förkasta allt sånt som kan distrahera. Därför står det också skrivet:

Koranen, min emfas skrev:Surely, the religion (i.e. the worship and the obedience) is for God only. And those who take Auliyâ' (protectors and helpers) besides Him (say): "We worship them only that they may bring us near to God." Verily, God will judge between them concerning that wherein they differ. Truly, God guides not him who is a liar, and a disbeliever. (Az-Zumar 39:3)


Det här är så klockrent! Jag blir mer och mer sugen på att läsa Koranan ju mer du bjuder mig på. Har du någon svensk eller engelsk översättning du kan rekommendera vore jag tacksam. Men åter till resonemanget: Sannerligen, Gud kommer att döma de som säger att de vänder sig till andra väsen än Honom just för att komma närmare Honom, vilket är nästan exakt det jag hävdade för min egen del ovan. OCH då gör han skillnad mellan dem: lögnaren får ingen vägledning. Han kan fortsätta dyrka kyrkor, Mecka, andeväsen, guldkalvar, människor, pengar - eller vad det nu är som är hans ställföreträdande gud. Det står inget om ödet för de som talade sanning, som verkligen kom Gud närmare genom att betrakta en maskros, eller en soluppgång. Vi får hoppas att det går väl för dem.

Abu Abbas skrev:Tolkningen att Gud har skapat en speciell "gryningens Herre" som man kan söka skydd hos saknar grund, egentligen.
Ingen muslim har någonsin förstått denna vers på det sättet och den tolkningen är ogiltig av flera orsaker.


Du hävdar här tre saker för att motbevisa min tolkning: att den saknar grund, att ingen muslim (såvitt du vet) gjort en liknande tolkning, samt att den är ogilitg av de orsaker du nämner nedan (återkommer till dessa). Såvitt jag förstått det (utan att läsa Koranen) saknar min tolkning lika mycket grund som din tolkning, om man enbart ser till Skriften. Det står ingenstans att Gud har skapat en gryningens Herre, och heller inte att den gryningens Herre som avses är Gud. Det står visserligen att Gud har många namn, men inte att just "gryningens Herre" är ett av dem. Detta gör alltså att vi båda måste sätta in det hela i ett sammanhang för att kunna tolka versen - du har din tradition och jag har min.

När du hävdar att ingen muslim någonsin förstått versen så förutsätter du egentligen två saker: dels att du förstått hur jag tolkat versen, och dels att du förstått hur alla andra muslimer (t.ex. även sufister) gjort det. Jag hoppas att din förståelse av min tolkning klarnat med det här inlägget, men jag ska göra ett förtydligande: Varken du eller jag tror att Gud är en gubbe med skägg som sitter på molnen. På samma sätt tror jag inte att Ärkeängel Mikael promenerade in i Profetens tält och gav honom en läderinbunden bok, eller att Bibeln kom med fax från himmeln. När jag säger att Gud skapat väsen bör du alltså inte ha såna materialistiska tankar kring detta, utan snarare se dessa som motsvarigheten till Guds tankar, Hans kunskap. Eller Ärende, Namn. Det kan vara svårgripligt, men jag ser Namn, Ärende och Väsen som mycket nära besläktade.

Så till de punkter som du hävdar gör min tolkning ogiltig. Här vill jag poängtera att just en viss tolkning av dessa punkter, gör min tolkning ogiltig. Men just en sådan tolkning är inte i samklang med min tolkning. Man kan alltså tolka helheten på olika sätt, men sätten hänger mer eller mindre ihop, sinsemellan. Vilken som är den "bästa" beror sedan på vilken som förklarar mest.

Abu Abbas skrev:1. Koranen förbjuder på andra ställen att man söker skydd hos annat än Gud. Därför är det ologiskt att en vers i Koranen plötsligt uppmanar att man gör det.


Det jag menar är alltså att själva den skyddssökande Handlingen - t.ex. bönen, underkastelsen - den gesten är om man ska vara petig ett eget väsen vars syfte är just att tillåta människan att söka skydd hos Gud. För de som inte kan skilja på telefonen och den som är andra änden är de bäst att inte prata om detta. Man ska ju inte plåga folket med sånt de inte förstår, som du citerade någon i Profetens krets tidigare.

Abu Abbas skrev:2. Det finns ingen vers som nämner eller indikerar att Gud skapat andra "Herrar" som man kan söka skydd hos. Tvärtom, Koranen förkastar detta och kritiserar ett sådant tänkande.


Som jag förstått det kritiserar Koranen att man underkastar sig något annat än Gud. Det finns många exempel på av Herren skapade väsen i Koranan - ja, ALLT är ju per definition skapat av Skaparen, så konstigt vore det annars. Sålänge man underkastar sig sin fru för att det är det som ger Gud störst härlighet just i den situationen, då är det ok. Men om man underkastar sig sin fru istället för Gud, då är det synd. För de som inte kan skilja mellan de två är det en bra början att hålla sig till Koranen, reflektera över skapelsen och så vidare. Och Gud kommer att döma de som trodde sig kunna skilja mellan de två, och skilja de som verkligen kunde det från lögnarna. Det är lite som du skriver här:

Abu Abbas skrev:Gud straffar inte någon som inte fått en möjlighet att välja sanningen. En sådan person räknas som okunning om Koranens sanningsinnehåll, så som du uttryckte det.


Om jag inte vet, så är det ok. Jag kan vara en god muslim ändå - oftast en bättre, skulle jag gissa. Men om jag säger mig veta, då är det också bäst att jag vet - annars är jag ju en lögnare, och kan då inte ta emot Guds vägledning.

Abu Abbas skrev:Islam är den enda religionen som har en så strikt monoteistisk tro.
Kristendomen säger visserligen att det endast finns en Gud, men samtidigt har men en komplicerad syn på Gud som anses var tre distinkta personer, men ändå en som även har barn.


Vi kan ta den diskussionen en annan gång. Men som du märker är jag kristen och har en strikt monoteistisk tro! Så strikt, i själva verket, att jag inte kan föreställe mig hur det skulle kunna vara på något annat sätt än att Gud är den Högste, och den Ende högste är Gud. Detta hindrar mig inte att ha en uppfattning om treenigheten. Min tro är kanske komplicerad, det medger jag, den är svår att dra på en fikarast, men monoteistisk är den likväl. Du kan betrakta judendom, taoism, mahayanabuddism, zen, shinto osv som monoteistiska också - det beror på vilken tolkningsmodell man har. Men Islam är kanske den mest direkt monoteistiska, iögonfallande monoteistiska religionen. Tyvärr tycks det kunna leda till lika många missuppfattningar världen över, som med övriga religioner.

Abu Abbas skrev:Och det orkar jag inte, speciellt eftersom mitt syfte på detta forum inte är att förklara ortodoxa islams ståndpunkt mot mysticistiska sekter.


Om du har lust någon gång mellan varven, berätta gärna vad ditt syfte på detta forum är, om du tänkt igenom detta! (tror iofs få användare har det). Vad är Abu Abbas namn och Ärende? :)

-narr-

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 15 maj 2006 13:28

I söndagens upplaga av Kvällsposten står det att man har fångat en tonfisk i Indiska oceanen som bär ett tydligt Korancitat i sina fjäll, vilket förtrollar muslimer i Kenya. Jag tycker att det vore väldigt intressant att höra vad det egentligen står om någon känner till det.

Jag har läst på nätet att i den förislamska tiden fanns guden Ilah som kallades al-ilah. Denne var den högste av gudarna, månguden gift med solens gudinna. Dennes tempel var Kaba som ansågs rymma 360 gudar. Det gör mig självfallet nyfiken, är det någon som är mer insatt? Månskäran är ju dessutom islams symbol.

Abu Abbas
Inlägg: 110
Blev medlem: 20 apr 2006 20:39

Inläggav Abu Abbas » 15 maj 2006 15:53

hovnarr

Vad jag förstått argumenterar du för att Gud har mellanhänder som man kan gå igenom för att nå Gud.

Islam förkastar detta tänkande totalt. Jag citerade denna vers:

Surely, the religion (i.e. the worship and the obedience) is for God only. And those who take Auliyâ' (protectors and helpers) besides Him (say): "We worship them only that they may bring us near to God." Verily, God will judge between them concerning that wherein they differ. Truly, God guides not him who is a liar, and a disbeliever. (Az-Zumar 39:3)

Du tolkar inte denna vers som ett avståndstagande från ett sådant tänkande, men det är precis vad det är. Ser du inte att sista meningen syftar på dessa personer som har dessa tankar? Dvs, det är dom som är lögnarna, som påstår dessa saker om Gud.

En sak man måste förstå när det gäller Koranen är att man inte tolkar den själv. Det är nämligen så att Koranen uppenbarades till Profeten Muhammed, tillsammans med en förklaring av verserna.
Så ansvaret att tolka Koranen ligger hos mottagaren av densamma.
Därför finns det en relevant återberättelse.

Polyteisterna i Arabien, på Profetens tid, brukade säga (ungefär):

Du (Gud) har inga medhjälpare förutom dom Du själv tillåt, och det som dessa medhjälpare har, tillhör Dig!

Med andra ord menade dom precis det du försöker säga, att Gud har tillåt att det finns andra som man kan vända sig till för att nå Gud. Men, då polyteisterna sade detta brukade Profeten avbryta dom efter att dom sagt "Du har inga medhjälpare!" och säga (ungefär):

Nej, stanna där!

Han ville inte att dom skulle säga det dom gjorde om att Gud tillåt att man vänder sig till andra för att nå Honom.

Dessutom finns det andra verser i Koranen som säger:

Say: ‘Shall we invoke others besides God?' (6:71)

And invoke not besides God any such that will neither profit you nor harm you, but if (in case) you did so, you shall certainly be one of the Dhaalimoon (wrongdoers) (10:106)

And who is more astray than one who calls on (invokes) besides God? (46:5)

Abu Abbas
Inlägg: 110
Blev medlem: 20 apr 2006 20:39

Inläggav Abu Abbas » 15 maj 2006 15:59

Skogsälvan

I söndagens upplaga av Kvällsposten står det att man har fångat en tonfisk i Indiska oceanen som bär ett tydligt Korancitat i sina fjäll, vilket förtrollar muslimer i Kenya. Jag tycker att det vore väldigt intressant att höra vad det egentligen står om någon känner till det.


Min spontana reaktion är att detta är strunt. Muslimer bör inte söka bevis för islam genom dessa metoder. Sen om det stämmer att man faktiskt hittat en fisk med ett så tydligt budskap - alhamdulillah (prisad vare Gud). Men man bör inte överdriva i dessa grejer.

Jag har läst på nätet att i den förislamska tiden fanns guden Ilah som kallades al-ilah. Denne var den högste av gudarna, månguden gift med solens gudinna. Dennes tempel var Kaba som ansågs rymma 360 gudar. Det gör mig självfallet nyfiken, är det någon som är mer insatt? Månskäran är ju dessutom islams symbol.


Först och främst, tro inte på allt du läser.

För det andra, månskäran introducerades som islams symbol långt efter att islam etablerats. Det är inte något som Profeten kom med. Därför kan man inte säga att det är islams symbol, utan något som muslimerna tog som sin symbol senare. Därför kan det inte sägas representera en mångud.

Och för det tredje, Koranen förbjuder att man dyrkar något annat än Gud. Inkusive månen:

And from among His Signs are the night and the day, and the sun and the moon. Prostrate not to the sun nor to the moon, but prostrate to God Who created them, if you (really) worship Him. (Fussilat 41:37)

Som en sidogrej; månguden som dyrkades av araberna kallades för "Sin", inte "al-Ilah".
"al-Ilah" ansågs vara Skaparguden, som även judar och kristna dyrkade.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 15 maj 2006 16:31

Abu Abbas skrev:Vad jag förstått argumenterar du för att Gud har mellanhänder som man kan gå igenom för att nå Gud.


Jag argumenterar inte för att Gud "har" något särskilt. Kan en muslim gå igenom en mullah eller en stormufti för att nå Gud? Inte genom att dyrka vederbörande, förstås, men genom att han kan lära honom ett och annat. Han kan också nå Gud igenom bön. Är bönen en "mellanhand" till Gud? Det beror på vilket synsätt du har. I den mån jag öht argumenterar för nåt är det att det som spelar roll är sändare och mottagare. Om Gud är mottagare går det sällan fel.

Abu Abbas skrev:Du tolkar inte denna vers som ett avståndstagande från ett sådant tänkande, men det är precis vad det är. Ser du inte att sista meningen syftar på dessa personer som har dessa tankar? Dvs, det är dom som är lögnarna, som påstår dessa saker om Gud.


Läs versen noga. Vad tror du menas med "judge between them"? Jag tolkar det som att han kommar att döma emellan dem. Skilja agnarna från vettet, som det heter.

Abu Abbas skrev:En sak man måste förstå när det gäller Koranen är att man inte tolkar den själv.


Guds ord. Givet åt människan. Skulle det inte vara nog? Är det inte större risk för feltolkningar, maktmissbruk och annat om vi börjar sälja ut vårt personliga förhållningssätt till Gud åt sådana som påstår sig veta hur man "tolkar rätt"? Titta bara på hur det gick för kristendomen.

Abu Abbas skrev:Så ansvaret att tolka Koranen ligger hos mottagaren av densamma.


Det är vi överens om.

Abu Abbas skrev:Men, då polyteisterna sade detta brukade Profeten avbryta dom efter att dom sagt "Du har inga medhjälpare!" och säga (ungefär):

Nej, stanna där!

Han ville inte att dom skulle säga det dom gjorde om att Gud tillåt att man vänder sig till andra för att nå Honom.


Låt oss säga att detta är sant. Varför tror du i så fall Profeten sa så? Vad, mer övergripande, är det stora problemet/faran/risken med polyteism? Vi glömmer för ett ögonblick ATT det står i Koranen/Bibeln osv och funderar istället kring VARFÖR. Vad tror du?

And invoke not besides God any such that will neither profit you nor harm you, but if (in case) you did so, you shall certainly be one of the Dhaalimoon (wrongdoers) (10:106)


Här gör jag också en lite annan tolkning än vad jag förmodar är den traditionella: titta på första delen. "Besides" - vid sidan av. Det är det första, åkalla ingen vid sidan av Gud. "Neither profit nor harm" tror jag syftar på Gud själv, snarare än andra väsen som man söker jämställa med Honom - att Han är den Ende som varken gynnar eller skadar utan är så Hel att såna distinktioner blir obetydliga. Vilken annan entitet skulle kunna åkallas utan att man åsamkades antingen profit eller skada (dvs dubbel skada, enligt min mening)?

And who is more astray than one who calls on (invokes) besides God? (46:5)


Märk än en gång "besides". Här är det frågan om att man åkallar nåt annat för lite "extra skydd" eller så, alltså för egen vinnings skull. Det är inte fråga om att be till Gud, eller sådana väsen/handlingar jag pratar om. Det är fråga om "ske min vilja" istället för "ske Din vilja".

Jag väntar med spänning på dina tankar kring polyteismens olämplighet/misstag!

-narr-

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 15 maj 2006 17:16

Tack för omtanken, Abu, jag tror inte på allt jag läser/hör, just därför vänder jag mig hit för att höra fler aspekter. Och tro mig, jag uppskattar att höra din (liksom alla andras) uppfattning/sanning. Jag känner inga muslimer. Namnet Sin kommer väl från sumeriskan och själva titeln var väl al-ilah? Själva månskäran har ju en urgammal tradition som var i högsta grad aktuell under den tid Mohammed verkade. Om du nu inte vill relatera den symbolen till historiken inom den islamiska kulturen, vad menar du att månskäran betyder (för dig)?

Abu Abbas
Inlägg: 110
Blev medlem: 20 apr 2006 20:39

Inläggav Abu Abbas » 15 maj 2006 17:16

Guds ord. Givet åt människan. Skulle det inte vara nog? Är det inte större risk för feltolkningar, maktmissbruk och annat om vi börjar sälja ut vårt personliga förhållningssätt till Gud åt sådana som påstår sig veta hur man "tolkar rätt"? Titta bara på hur det gick för kristendomen.


Jag håller med dig delvis. Vem som helst har inte rätten att komma och säga att han/hon vet hur Koranen bör tolkas.

Däremot är det Profeten, som mottog Koranen från Gud, som bäst vet hur den ska tolkas då han är Guds budbärare. Och det är hans tolkning som gäller.

Därför håller jag inte med dig i dina tolkningar av verserna som förbjuder att man tillber annat än Gud. Profeten Muhammed var klar med vad som menas.

Låt oss säga att detta är sant. Varför tror du i så fall Profeten sa så? Vad, mer övergripande, är det stora problemet/faran/risken med polyteism? Vi glömmer för ett ögonblick ATT det står i Koranen/Bibeln osv och funderar istället kring VARFÖR. Vad tror du?


Det finns olika sorters polyteism.
Som sagt, Koranen beskriver polyteism som "dhulm" (orättvisa) därför att det endast är Gud, vår Skapare och den enda som har egentlig makt, är den enda som förtjänar att dyrkas. Det är ingen idé att dyrka annat, då alla dessa sake man dyrkar vid sidan av Gud, ändå är beroende av Gud. Då är det mer lämpligt att man går direkt till källan av makt och styrka.

Men om vi ska diskutera det här med mellanhänder till Gud, dvs att man ska gå till Gud genom något annat, må det vara Jesus, Maria eller änglarna...
Varför skulle man inte kunna gå till Gud direkt? Om man tror att man inte bör gå till Gud direkt, utan att det krävs att man har en mellanhand, så antyder man att Gud inte vill höra på en om man ber till Honom direkt. Eller att Han inte är beredd att lyssna. Nej, behöver man någonting, vare sig det är skydd eller någonting annat, går man direkt till den som har egentlig makt att hjälpa en. Man behöver inte gå igenom någonting.


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster