KONSTENS YTTERSTA - TABU??

Konst, musik, litteratur, film, mat/gastronomi m.m. Estetik, konstens funktion/värde, konst-teori.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Re: KONSTENS YTTERSTA - TABU??

Inläggav Johan Ågren » 17 maj 2006 20:17

Kadmos skrev:Som vi förstår av många konst- och kulturartiklar är nog inget egentligen TABU för människan. Eller?

Frågan för dagen: får konsten, som vill vara "fri", avbilda/
skapa precis - allt? Eller finns det
ett yttersta tabu?


Inom postmodernismen finns det inga tabun i den bemärkelsen att något skulle kunna värderas getemot några absoluta värden, och därmed ses som oacceptabelt. Men de flesta konstnärer är mer eller mindre laglydiga ändå, och det skapas sociala referensramar - och tabun. Men inget ÄR tabu.

Johan

Användarvisningsbild
Das_Wydler
Inlägg: 30
Blev medlem: 13 maj 2006 19:28
Ort: Sthlm
Kontakt:

Inläggav Das_Wydler » 18 maj 2006 12:55

Utan ideal stannar till slut karusellen; när människor väl fattat sina motivs irrationella upprinnelse. Samtidigt är jag ingen förespråkare av ideal, utan mitt enda hopp är att jag har något i mig som driver mig framåt även utan några illusioner.


Intressant. I och med den "postmoderna" diskursen har vi fått lära oss att inga ideal längre är giltiga; det finns inga stora berättelser att ta ställning för eller emot, och alltså uppstår förvirring rörande vår plats i samhället och dess komplexa system av ideologi och mening. Men jag vill hävda att även "postmodernismen" (nu talar jag alltså om diskursen som helhet och inte enbart den konstnärliga "ismen") serverar oss ideal; t ex idealet att det inte finns några fasta sanningar, eller att livet egentligen är meningslöst. Denna typ av ideal, som alltså maskerar sig som "icke-ideal", har visat sig oöverträffade när gäller att passivisera och isolera människor. De passar utmärkt i ett samhälle där Individen antas vara den självklara utgångspunkten och där självförverkling (självklart inom marknadens ramar) är den viktigaste normen.

Den förmenta urvattningen av mening, det formella avskaffandet av gamla ideal och sanningar, har gjort oss på ytan nihilistiska och håglösa, medan vi, precis som Johan illustrerar genom att exemplifiera med sig själv, likväl drivs av inre övertygelser och en vilja till mening. Dessa må ta "postmoderna" skepnader, men de finns där likväl. Och just därför att vi tror att vi genom vår relativistiska subjektivism gjort oss oemottagliga för ideologin eller tom helt avskaffat den, får den lättare ett fäste. Vi tror att vi är rationella individer som gör fria val, när vi i själva verket är minst lika låsta i vårt tänkande och handlande som tidigare generationer, just därför att vi tror att vi är fria. Djävulens bästa knep var ju som bekant att övertyga världen om att han inte existerar.

Jag vill dock vara optimist och tro att vi kan överskrida den "postmoderna" fasen utan att falla tillbaka till tidigare epokers stora ideologier. Att vi, som skrivits, kan drivas av övertygelse utan illusioner. Det som ändå kan anses vara positivt med det "postmoderna"; nedmonterandet av de stelbenta tankefigurernas hegemoni, kombinerat med som förr kallades "mening".
Filosofiläraren är, liksom alla andra "intellektuella", en småborgare. När han öppnar munnen är det den småborgerliga ideologin som talar.
-Louis Althusser

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 18 maj 2006 14:23

Jag kan hålla med om att en definition av hur man ska använda ordet "konst" är mindre intressant än diskussionen av utvecklingen av konsten under 1900-talet. Men en uppgift som den analytiska filosofin sett som sin är att skapa ett språk där orden har en fastlagd mening, till skillnad från vardagsspråket där orden inte har det. Ett förslag till vilken mening "konst" skulle kunna ha i ett sånt språk är den jag givit ovan.

Johan/


Jag har inte de konstnärliga strömningarna under 1900-talet på mina fem fingrar är jag rädd och därför tappar du bort mig ibland här. Vad menar du med att "den postmodernistiska definitionen av den goda konsten är en existentialistisk sådan".

Kunde du utveckla detta något?:

den postmodernistiska konsten bekräftar sig själv genom att den tar plats och kallar sig konst. Det finns inga kriterier som vi kan använda som bekräftar varför. Det är fortfarande konstvärlden som institution som genererar dessa värden, MEN förtroendekapitalet har kraftigt börja vittra sönder, och när det helt gjort det kommer inga kollektiva värden att existera. Tilltron till konstvärlden existerar endast då många människor tror att det fortfarande existerar ideal som upprätthålls av konstvärlden. På samma sätt som många människor har tilltro till politiker och akademiska institutioner i allmänhet. Människor litar på auktoriteter.


Tidigare konsttraditioner kunde alltså säga att "detta är konst i kraft av detta och detta", men det kan inte postmodernismen göra, är det det du menar?

En sak jag helt naivt tänkt på som jag tycker går igen i många konstformer är spänningen mellan vad man kan kalla för antydningar och obergiplighet . Se t ex på mycket gammal konst: Höga visan, gamla tavlor, etc. De innehåller mycket litet av antydningar, och är därför i mycket liten grad obegripliga. Symbolsspråket är, tycker vi idag, löjligt explicit. "Din hals liknar Elfenbenstornet, dina ögon dammarna i Hesbon", eller se på gamla tavlor där man alltid hade med hundar som symboler för trofasthet, insekter som symboler för förruttnelse, etc, etc.

Detta blev naturligtvis oerhört stelt; inte minst inom måleriet där man kunde finna mängder av explicita symboler i en enda tavla. Man började så gradvis att avveckla formerna och till slut står vi väl där vi är idag.

Problemet är bara att när man avvecklar de explicita symbolerna så försvåras kommunikationen. Det var lätt för människor att avläsa vad ett konstverk betydde när man hade symboler för allting. När man istället endast antyder saker, riskerar man att bli obegriplig; och det är i min mening vad den postmoderna konsten blivit.

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- Fråga till Johan!

Inläggav * KYREUS * » 18 maj 2006 16:06

Du skriver att - enligt Dig - "ÄR inget tabu" (tror du avser inom den sk post-modernism...vad det nu egentligen är??)

Frågan för dagen: är det BRA? eller är det DÅLIGT
om konsten skapar UTAN ....tabun??



Nyfikne *KADMOZ
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM


  /*Dies hodiernus amicus tuus
      - dies hesternus conscientia tua *

   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.

    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Re: - Fråga till Johan!

Inläggav Johan Ågren » 18 maj 2006 16:34

Kadmos skrev:Du skriver att - enligt Dig - "ÄR inget tabu" (tror du avser inom den sk post-modernism...vad det nu egentligen är??)

Frågan för dagen: är det BRA? eller är det DÅLIGT
om konsten skapar UTAN ....tabun??



Nyfikne *KADMOZ


Bra respektive dåligt kräver värderamar. Men om man bortser från att man i konsten ska kunna utföra vilka handlingar som helst; t.ex döda någon och kalla det konst, så anser jag inget ämne vara tabu att tala om eller belysa på annat sätt. Man kan här lätt ramla in på "mohammedbilderna". Jag vill inte att något ämne skall mörkas. För min egen del så vill jag ha total ransakning och skoningslös sanning. Om sanningen sårar så är det så. Därmed inte sagt att vägen dit kan skötas på bättre och sämre sätt. Sanningen som självändamål är inte eftersträvansvärt utan vägen till sanning är vad som är viktigt. Jag skulle således inte svara ja på frågan om jag fick välja att få reda på sanningen och priset var min egen undergång OM undergången kan undvikas genom att jag tar en annan kanske längre väg. Så nu har jag resonerat mig fram till att tabun kan vara bra om det finns ett bättre sätt att framställa något på som ställer till med mindre skada. Tabun är således bra ibland, men de får inte fungera som totala spärrar.

Johan

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- Vem dömer?

Inläggav * KYREUS * » 29 maj 2006 14:28

Fråga till Johan: men vem skall då döma och bedöma gränserna? Du säger att inget ämne skall mörkas.

Frågan för dagen: bör den sk yttrande och tryckfriheten
vara 100% TOTAL OCKSÅ INOM KONSTEN,
och oavsett etiska-moraliska
konsekvenser för allmänheten??


nyfiken*KADMOZ
Tro inte; sök!

DETECTUM * VERITATUM * PAXUM





  /*Dies hodiernus amicus tuus

      - dies hesternus conscientia tua *



   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.



    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/


Återgå till "Kultur - konstarterna"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster