Menar islam att Gud också är ensam om detta attribut? Hur ser islam på exempelvis änglarnas dödlighet?
Whatsoever is on it will perish.
And the Face of your Lord full of Majesty and Honour will remain forever.[al-Rahmaan 55:26-27]
Det är att ta i att kalla det för gud, men man erkänner då att människan (också) är en andlig varelse. Om man redan från början fastslagit att alla varelser, andliga som materiella, kommer från Gud, och den makt de har, både i jordelivet och livet efter detta, OCKSÅ kommer från Gud, då är det knappast rimligt att hävda att erkännandet av denna makt i sig skulle vara polyteism - snarare är det just monoteism.
Men dom har ju inte denna makt.
En människa som ligger i sin grav kan inte höra en om man t.ex. går till graven och t.ex. ber om regn eller liknande. För att inte tala om deras oförmåga att få det att regna, som ett exempel.
Polyteism (och jag uppfattar även att Koranens mening är denna) blir det först när jag blandar ihop det hela och sätter saker på fel platser (dhulm hette det visst, vill jag minnas).
Det som menas med att det är dhulm, är att man riktar sin dyrkan mot något som inte förjänar dyrkan. Det är att felplacera något.
Vad känner du att det lämnar för uppgift till dig? Spelar det någon roll vad Du gör (bortsett från ditt eget bästa - spelar det nån roll för någon annan, för Gud) eller är vad som helst som du (och alla andra) gör Guds vilja?
Allting sker med Guds kunskap och tillåtelse. Detta betyder inte att det finns en brist på fri vilja hos människor.
Det är ologiskt att Gud, som är allsmäktig, inte vet vad som händer och att saker sker utan Hans tillåtelse.
När du vänder dig till Gud, alltså Allah - jordiska namn spelar ingen roll - är det då rimligt att tänka sig att det du vänder dig till verkligen ÄR Gud i alla sin helhet? Jag tror att Gud är större än så, men anpassar sig på lämpligt sätt till den som nämner honom (Koranen nämner ju också detta, som du citerat). På det sättet är det du vänder dig till, det Högsta som Du vet, ändå inte det allra högsta. Men det räcker. Det är så gott det går.
Bara för att det är omöjligt för en människa att inse Guds verkliga storhet, betyder inte det att det inte är Honom man vänder sig till i sin bön. Däremot betyder det att om man föreställer sig Gud, är det inte Honom man föreställer sig.
Så jag skulle uttryckt mig såhär istället:
På det sättet är det du föreställer dig, det Högsta som Du vet, ändå inte det allra högsta.
Däremot går det att vända sig till någon, utan att känna till allting om den man vänder sig till.
Detta väsen, detta Guds ansikte, är vad jag menade med Gryningens herre osv. Det ger också en logisk förklaring till hur Gud kan trösta dig från Hans egen ondska. Det är nämligen inte den aspekten av Honom du vänder dig till just nu. Om du är nöjd med det kan vi lämna det spåret och fortsätta i den mer allmäna riktning vi stakat ut för oss.
Visst, du kan ha sådana tankar. Men du kan inte applicera dom på islam, för islam förkastar detta tänkande totalt.
Och tänkte bara påpeka en sak... Gud har skapat människor och inom människor finns ondska. Detta betyder dock inte att man söker Guds skydd från Hans ondska, utan man söker skydd hos Honom från den ondska som finns i Hans skapelse.
