Camilla skrev:Det finns inget i scenen vid Domedagsklyftan som kräver en övernaturlig förklaring. Frodo tar på sig ringen, Gollum angriper honom, bitar av fingret och tar ringen och råkar sedan trilla ned i klyftan. Inget tyder på att Gollum gör detta p.g.a. att han blir besatt av Eru eller att fingeravbitandet lyckas p.g.a. gudomligt ingripande. Alla som sker i scenen kan ges en naturlig förklaring. Alltså finns ingen anledning för Tolkien eller någon annan att dra slutsatsen att Eru ingriper i händelseförloppet.
För det första räcker det inte med att detta händeleförlopp kan ges en naturlig förklaring: denna naturliga förklaring måste också vara den mest rimliga.
För det andra: på er låter det som om Tolkiens berättelse är en återgivning av vissa faktiska händelser: en reserapport. Det är det inte: det är ett konstverk. Hade Tolkiens berättelse varit en återgivning av vissa faktiska händelser hade det naturligtvis varit mest rimligt att säga att Gollum ramlade ner i klyftan av sig själv.
Men nu är Tolkiens verk ett konstverk. Man måste titta på vad han låter Gandalf säga i början till Frodo om Gollum:
(hittar bara citatet från filmen nu):
"It's a pity Bilbo didn't kill him when he had the chance.";
"Pity? It was pity that stayed Bilbo's hand. Many that live deserve death. Some that die deserve life. Can you give it to them, Frodo? Do not be too eager to deal out death in judgment. Even the very wise cannot see all ends. My heart tells me that Gollum has some part to play yet, for good or ill before this is over. The pity of Bilbo may rule the fate of many.
Det är dessa ord, bl a, som gör att Frodo skonar Gollum. Han visar nåd mot Gollum.
Nåden är således en röd tråd genom hela boken.
Dessutom: ett konstverk handlar INTE om att skapa en realistisk avbildning av någonting. Som jag sa: Tolkiens berättelse är ett kontverk, inte en reserapport. Ett konstverk vill alltid säga någonting, inte bara avbilda. Men för att kunna säga något med ett konstverk måste det vara begripligt, och det blir det vanligen genom att man har en massa händelser som just inte säger någonting, som inte är betydelsebärande. (Gränsen mellan dessa är nog inte skarp.)
T ex, i berättelsen om den barmhärtige samariern är det faktum att alla tre inblandade personer är män inte betydelsebärande. Det är nåt som måste med för att berättelsen ska vara begriplig för Jesus lyssnare. Att samariern är just samarier är däremot betydelsebärande.
I Tolkiens historia är Gollums fall betydelsebärande, enligt honom själv; och det låter heller inte som en orimlig tolkning.