Sagan om Ringen - filmen/boken

Konst, musik, litteratur, film, mat/gastronomi m.m. Estetik, konstens funktion/värde, konst-teori.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Camilla
Inlägg: 447
Blev medlem: 12 aug 2004 16:33
Ort: Uppsala

Inläggav Camilla » 24 maj 2006 11:28

Stefan skrev:Eftersom Frodo visat nåd mot Gollum ingriper emellertid Eru, för en gångs skull, i hänsdelseförloppet, och låter Gollum bita ringen av Frodos finger. På så vis får Frodo nåd: han belönas för vad han gjort mot Gollum.


Här drar Tolkien en långsökt slutsats som han saknar empiriskt stöd för. Händelseförloppet kan mycket väl förklaras utan att man hänvisar till övernaturliga ingrepp.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 24 maj 2006 12:44

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Det är han själv som säger att Eru ingriper i ett brev ("Letters of Tolkien"). Varför är det en långsökt slutsats, och varför saknar ha "empiriskt stöd" för denna slutsats?

Användarvisningsbild
Camilla
Inlägg: 447
Blev medlem: 12 aug 2004 16:33
Ort: Uppsala

Inläggav Camilla » 24 maj 2006 13:30

Det finns inget i scenen vid Domedagsklyftan som kräver en övernaturlig förklaring. Frodo tar på sig ringen, Gollum angriper honom, bitar av fingret och tar ringen och råkar sedan trilla ned i klyftan. Inget tyder på att Gollum gör detta p.g.a. att han blir besatt av Eru eller att fingeravbitandet lyckas p.g.a. gudomligt ingripande. Alla som sker i scenen kan ges en naturlig förklaring. Alltså finns ingen anledning för Tolkien eller någon annan att dra slutsatsen att Eru ingriper i händelseförloppet.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 24 maj 2006 15:12

Camillas argument kan vid första anblicken tyckas absurt, eftersom det är Tolkien som "gjort" denna värld och bestämmer vad som så att säga var meningen. Men det är faktiskt en jätteintressant fråga.

En motfråga till Camilla: OM nu Eru HADE ingripit i förloppet såsom Stefan beskriver, hade vi då sett någon skillnad i det yttre?

Goda skäl hänger oftast ihop med Ockhams rakkniv, och jag tror det är den poängen Camilla vill driva hem här (säg till annars). Men om bägge förloppen är identiska i det yttre är det enbart märkbara skillnader i något "inre" som gör att vi kan säga om det verkligen var Eru som ingrep eller inte. Förnekar man möjligheten till en sådan inre betraktelse eller existensen av något "inre" öht, så skriver man ju i samma veva bort möjligheten att kunna göra en sån distinktion.

Det är som det där exemplet där man kör förbi ett fält med lador och en dag är plötsligt ladorna ersatta med kulisser. Hur ska man då veta om det är lador eller kulisser man kör förbi? Har den oinvigde verkligen kunskap om att han kört förbi lador? Allt detta är frågor som uppkommar ur radikal skepticism, som i sig bygger på en jättemiss av Descartes.

-narr-

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 24 maj 2006 15:56

Camilla skrev:Det finns inget i scenen vid Domedagsklyftan som kräver en övernaturlig förklaring. Frodo tar på sig ringen, Gollum angriper honom, bitar av fingret och tar ringen och råkar sedan trilla ned i klyftan. Inget tyder på att Gollum gör detta p.g.a. att han blir besatt av Eru eller att fingeravbitandet lyckas p.g.a. gudomligt ingripande. Alla som sker i scenen kan ges en naturlig förklaring. Alltså finns ingen anledning för Tolkien eller någon annan att dra slutsatsen att Eru ingriper i händelseförloppet.


För det första räcker det inte med att detta händeleförlopp kan ges en naturlig förklaring: denna naturliga förklaring måste också vara den mest rimliga.

För det andra: på er låter det som om Tolkiens berättelse är en återgivning av vissa faktiska händelser: en reserapport. Det är det inte: det är ett konstverk. Hade Tolkiens berättelse varit en återgivning av vissa faktiska händelser hade det naturligtvis varit mest rimligt att säga att Gollum ramlade ner i klyftan av sig själv.

Men nu är Tolkiens verk ett konstverk. Man måste titta på vad han låter Gandalf säga i början till Frodo om Gollum:

(hittar bara citatet från filmen nu):

"It's a pity Bilbo didn't kill him when he had the chance.";

"Pity? It was pity that stayed Bilbo's hand. Many that live deserve death. Some that die deserve life. Can you give it to them, Frodo? Do not be too eager to deal out death in judgment. Even the very wise cannot see all ends. My heart tells me that Gollum has some part to play yet, for good or ill before this is over. The pity of Bilbo may rule the fate of many.


Det är dessa ord, bl a, som gör att Frodo skonar Gollum. Han visar nåd mot Gollum.

Nåden är således en röd tråd genom hela boken.

Dessutom: ett konstverk handlar INTE om att skapa en realistisk avbildning av någonting. Som jag sa: Tolkiens berättelse är ett kontverk, inte en reserapport. Ett konstverk vill alltid säga någonting, inte bara avbilda. Men för att kunna säga något med ett konstverk måste det vara begripligt, och det blir det vanligen genom att man har en massa händelser som just inte säger någonting, som inte är betydelsebärande. (Gränsen mellan dessa är nog inte skarp.)

T ex, i berättelsen om den barmhärtige samariern är det faktum att alla tre inblandade personer är män inte betydelsebärande. Det är nåt som måste med för att berättelsen ska vara begriplig för Jesus lyssnare. Att samariern är just samarier är däremot betydelsebärande.

I Tolkiens historia är Gollums fall betydelsebärande, enligt honom själv; och det låter heller inte som en orimlig tolkning.

Användarvisningsbild
Camilla
Inlägg: 447
Blev medlem: 12 aug 2004 16:33
Ort: Uppsala

Inläggav Camilla » 24 maj 2006 15:57

hovnarr skrev:Camillas argument kan vid första anblicken tyckas absurt, eftersom det är Tolkien som "gjort" denna värld och bestämmer vad som så att säga var meningen. Men det är faktiskt en jätteintressant fråga.


Visst har han skrivit boken, men ger det honom tolkningsföreträde? Vilken av hans tolkningar är det då som gäller? (För det är inte säkert att han tyckte samma sak hela tiden.) Kanske han bara tyckte så som Stefan skriver just den dagen han skrev brevet men sedan ändrade han sig precis efter att han skickat iväg det.

En motfråga till Camilla: OM nu Eru HADE ingripit i förloppet såsom Stefan beskriver, hade vi då sett någon skillnad i det yttre?


Eventuellt. I filmen Casshern finns exempel på gudomliga ingripanden som syns på ett övertydligt sätt.

Eller så hade ingripandet bara kunnat ses i det inre, vilket kunnat observeras genom att författaren beskrivit Gollums tankar. Exempelvis: "Plötsligt fick Gollum ett infall att bita av Frodos finger. Han förstod inte varifrån det kom och tyckte det var konstigt eftersom han aldrig brukade tänka sådana tankar i vanliga fall. En annan konstig sak var att infallet åtföljdes av en extremt komplicerad melodi som han aldrig hört förut. Hur som helst åtlydde han den och bet av fingret."

Goda skäl hänger oftast ihop med Ockhams rakkniv, och jag tror det är den poängen Camilla vill driva hem här


Det stämmer.

Det är som det där exemplet där man kör förbi ett fält med lador och en dag är plötsligt ladorna ersatta med kulisser. Hur ska man då veta om det är lador eller kulisser man kör förbi?


Det vet man förstås inte. Om inget tyder på att ladorna ersatts av kulisser har man dock ingen anledning att betvivla att det är lador man ser. I boken finns det inget överhuvudtaget i scenen som tyder på att ett gudomligt ingripande sker.

I och för sig finns det (i alla fall i filmtriologin) ett ställe där de diskuterar ifall det var meningen att Bilbo skulle hitta ringen och Frodo få den. Kanske hade Eru bestämt världshistorien så att det skulle ske. Men i så fall handlar det ju inte ett enskilt gudomligt ingripande i just den scenen utan världen i sin helhet ses som ett gudomligt ingripande.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 24 maj 2006 16:21

Camilla skrev:Eventuellt. I filmen Casshern finns exempel på gudomliga ingripanden som syns på ett övertydligt sätt.

Eller så hade ingripandet bara kunnat ses i det inre, vilket kunnat observeras genom att författaren beskrivit Gollums tankar. Exempelvis: "Plötsligt fick Gollum ett infall att bita av Frodos finger. Han förstod inte varifrån det kom och tyckte det var konstigt eftersom han aldrig brukade tänka sådana tankar i vanliga fall. En annan konstig sak var att infallet åtföljdes av en extremt komplicerad melodi som han aldrig hört förut. Hur som helst åtlydde han den och bet av fingret."


I en tråd om Gudsbevis sa Tore en gång att han skulle tro på Guds existens om stjärnorna en natt ordnade om sig så att det stog "Jag finns. /Gud". Det lustiga är att jag, som redan är troende, dock inte skulle acceptera det som ett gudsbevis. Snarare skulle jag tro att jag hamnat i Trueman show, Dan Browns senaste manus eller liknande.

Vad lallar jag om? Jo: hur vet vi vad ett gudomligt ingripande ser ut? Hur vet vi exempevis i ditt exempel att Gollums infall kom från Gud och inte Satan? Eller en demon, ett naturväsen, ett elementarväsen, en förfädersande, ett spöke, en magikers mentala kontroll, en ängel osv. Han kanske var sinnessjuk? Många begåvade musiker och konstnärer har varit det, och kanske är det delvis tack vare att de hört märkliga slingor i huvet som de kunnat prestera de verk de presterat?

Ett gudomligt ingripande kan inte sägas vara samma sak som ett övernaturligt ingripande. Tror man mer på "ödet" som du är inne på i sista stycket är ju ett gudomligt ingripande snarare naturligt än övernaturligt. I varje fall visar sig det gudomliga ingripandet i efterhand: "Se så bra det blev!" Det som skedde, skedde, vare sig det var på naturlig eller övernaturlig väg, och i slutändan var det dåliga ändå inte så dumt och resultatet blev bättre än man kunnat tänka sig - nästan som om allt styrts av en osynlig hand! Däri visar sig det gudomliga ingripandet, tror jag.

Camilla skrev:världen i sin helhet ses som ett gudomligt ingripande


Det här är kanske det bästa jag läst på forumet idag. Världen i sin helhet som ett gudomligt ingripande! Lysande!

-narr-

Användarvisningsbild
Camilla
Inlägg: 447
Blev medlem: 12 aug 2004 16:33
Ort: Uppsala

Inläggav Camilla » 24 maj 2006 16:28

hovnarr skrev:Vad lallar jag om? Jo: hur vet vi vad ett gudomligt ingripande ser ut? Hur vet vi exempevis i ditt exempel att Gollums infall kom från Gud och inte Satan? Eller en demon, ett naturväsen, ett elementarväsen, en förfädersande, ett spöke, en magikers mentala kontroll, en ängel osv.


Det förstås.

gråa hår
Inlägg: 474
Blev medlem: 04 feb 2005 17:26
Ort: Sverige
Kontakt:

Inläggav gråa hår » 24 maj 2006 16:39

Camilla skrev:Kanske hade Eru bestämt världshistorien så att det skulle ske. Men i så fall handlar det ju inte ett enskilt gudomligt ingripande i just den scenen utan världen i sin helhet ses som ett gudomligt ingripande.


den där kan man spinna mycket vidare på :) :) :)
Med en Gud som har meningear med det som sker blir till en intressant världen ala Leibniz

Jag tror att jag säger mig enig med Camilla, jag upplevde ine heller det som "a divine intervenion", i alla fall så långt filmen angår, var så länge sen jag läste boken så kan inte säga så mycket av värde där.

Användarvisningsbild
Camilla
Inlägg: 447
Blev medlem: 12 aug 2004 16:33
Ort: Uppsala

Inläggav Camilla » 24 maj 2006 16:43

Stefan skrev:För det andra: på er låter det som om Tolkiens berättelse är en återgivning av vissa faktiska händelser: en reserapport.


En reserapport är exakt vad triologin är. En reserapport som man, om man vill, kan tolka som en allegori.

Jag har inget problem med tolkningen: "Scenen vid Domedagsklyftan är en allegori som visar oss att det är bra att vara nådig mot sina fiender."

Däremot har jag problem med tolkningen: "Eftersom Frodo visat nåd mot Gollum så belönade Eru honom genom att ingripa så att Gollum bet av hans finger."

I och för sig får hovnarrs utläggning om gudomliga ingripanden mig att vackla något i min uppfattning.

Dessutom: ett konstverk handlar INTE om att skapa en realistisk avbildning av någonting. Som jag sa: Tolkiens berättelse är ett kontverk, inte en reserapport. Ett konstverk vill alltid säga någonting, inte bara avbilda.


Är det inte lite starkt att använda ordet "alltid" i detta sammanhang?

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 24 maj 2006 17:15

Camilla skrev:En reserapport är exakt vad triologin är. En reserapport som man, om man vill, kan tolka som en allegori.


Nej, en reserapport är en rapport om vissa händelser som verkligen ägt rum (under en resa). Händelserna i Sagan om Ringen har inte ägt rum. :?

Citat:
Dessutom: ett konstverk handlar INTE om att skapa en realistisk avbildning av någonting. Som jag sa: Tolkiens berättelse är ett kontverk, inte en reserapport. Ett konstverk vill alltid säga någonting, inte bara avbilda.

Är det inte lite starkt att använda ordet "alltid" i detta sammanhang?


Nej, det är det som definierar ett konstverk. Poängen med en reserapport, t ex, är att återge vad som hänt på en resa. Det är inte poängen med ett konstverk. Poängen med Jesu liknelse om den barmhärtige samariern är att det är bättre hjälpa sin nåsta än att följa vissa regler.

Tolkien vill säga en massa saker med sin bok. Ganska få av dessa kan sammanfattas i en enkel formel av typen "Scenen vid Domedagsklyftan är en allegori som visar oss att det är bra att vara nådig mot sina fiender."

Men de karaktärer han skapat har han inte skapat av en slump: allt är ju hans egen skapelse. Gandalf, Frodo, Sam och Aragorn t ex står säkert för nån slags ideal för honom, för att ta ett exempel: det är nåt han vill säga.

Sen är vissa karaktärer, händelser, repliker, etc. som jag sa inte i nån större utsträckning betydelsebärande: det finns bara där som en bakgrund, för att hela verket ska bli begripligt.

Användarvisningsbild
Camilla
Inlägg: 447
Blev medlem: 12 aug 2004 16:33
Ort: Uppsala

Inläggav Camilla » 24 maj 2006 18:02

Nåja, en uppdiktad reserapport förstås.

Visst kan jag hålla med om att Tolkien säkert menade en hel massa saker med olika karaktärer och händelser i triologin. Men det är inte säkert att han hade en tanke med allt. Det kanske finns passager som varken är särskilt genomtänkta eller är menade att fungera som bakgrund för att göra verket begripligt. Ibland kanske han bara satt och skrev utan att tänka efter så noga och sedan lät han det stå kvar bara för att han inte kom på något bättre. Kanske kan man vid en mycket noggrann läsning av verket finna motsägelser, precis som man kan finna motsägelser i t.ex. Bibeln. Vad vet jag?

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 24 maj 2006 21:41

Visst, så kan det vara, och många passager är säkert såna. Men vissa passager har som sagt betydelse och han har som sagt själv föreslagit att Gollums fall är en sån. Vidare sa han att den här tanken om nåd var omedveten först men sedan medveten (kommer inte ihåg exakt vad han skrev). Det finns iaf i "Letters of Tolkien", en bok jag rekommenderar. Handlar inte bara om Tolkiens verk utan innehåller också massa brev han skickade till sin familj och som ger en god bild av honom som perso. Varning dock för en grotesk mängd svåra ord...

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 15 aug 2006 22:46

Läste en artikel i Financial Times nyligen om Tolkiens tid i skyttegravarna vid Somme. Han sa sig beundra de engelska arbetarklassoldaterna för deras mod och deras vägran att misströsta trots de vidriga förhållandena. Tydligen är det något han uttrycker med hjälp av Sam Gamgi (som jag har för mig betraktades som huvudperson av Tolkien själv).

Det här draget, en beundran för det lantliga och enkla, är starkt hos Tolkien (inte minst hoberna är ju uttryck för det). Han har blivit sammankopplad med begreppet "Merry England".

http://en.wikipedia.org/wiki/Merry_England

Apropå Merry England rekommenderar jag följande knäppa länk:

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Roast_ ... ld_England

Även om Tolkien är konservativ; det finns ju feodala inslag i hans böcker, t ex, så var han inte nån klassisk elitist. Han var t ex inte så förtjust i imperialismen eller öht idén om att engelsmän lämnade sin ö för att kriga på andra orter. Hans vision var ett England som skötte sig själv och levde enligt myten om det äldre germanska samhället - där man levde frihetligt även om en viss hierarki fick finnas, där relationerna mänskor emellan var relativt okomplicerade, där konsten inriktade sig mer på form än på filosofisk/kulturteoretisk/psykologisk diskussion, etc.

gråa hår
Inlägg: 474
Blev medlem: 04 feb 2005 17:26
Ort: Sverige
Kontakt:

Inläggav gråa hår » 03 feb 2007 20:20

apropå gudomligt ingripande så kom jag till att tänka på Homer och de grekiska tragedierna, man kan som sagt läsa de gudomliga ingripandena som en psykologisk dimension i fex Akillevs eller Orestes mfl. I Orestien så jagas Orestes av Erinyene efter modermordet, vilket kan ses på som samvetskval eller liknande. Men det vvar bara en digression som kanske inte tillförde så väldigt mycket.


Återgå till "Kultur - konstarterna"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster