Pilatus skrev:Illusionen skrev:Att i ett filosofiskt sammanhang välgrundat hävda att något ”finns” förutsätter att begreppet ”existera” är definierat.
Antiteister kan på liknande sätt hävda, att brist på evidens inte berättigar tron på gudar, de existerar i vart fall inte i sinnevärlden.
Och om det finns en transcendent verklighet som vi inte kan uppfatta eller förstå, finns det då några "välgrundade" svar att ge?
Tidigare skrev jag någonstans att ”det kommer alltid att finnas nya dörrar att öppna”. Vi kommer m a o
(av atomära och principiella skäl) aldrig att atomärt få se och uppleva ”slutet” som döljer sig bakom ”dörrarna”.
Detta ligger till grund för mitt svar på din fråga, som alltså är, nej.
Med ”välgrundad” avses alltså inte att sista dörren har öppnats, utan att en rimlig atomär förklaring kan ges.
Om man i de resonemang som t ex nu förs i denna tråd konsekvent exkluderar ”jaget” och dess kännetecken
och egenskaper, är det enligt min uppfattning omöjligt att förstå och förklara helheten.
Diskussionen förefaller m a o sakna det mest väsentliga, och kan då synas meningslös.
Materia beskrivs via de elektromagnetiska fälten och dess egenskaper. Det materiella (materia) är ett
begrepp som är kopplat till (≈ en funktion av) den verklighet via tycker oss förnimma via rumtiden,
och är således beroende av ”jagets” struktur.
Av det skälet har jag tidigare återkommande (dock utan märkbar framgång
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas och
besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets
s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas
via samband till, något materiellt. Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från
våra atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen
för det förnimbara), är därför fascinerande. Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna
göra anspråk på att vara en av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.
Det kan ifrågasättas om våra atomära begrepp och storheter räcker för att mer uttömmande besvara frågan.
Det perspektivgränsöverskridande går då, i förlängningen, att associera med det vi lägger i begreppet "själ",
vilket gör frågeställningen än mer fascinerande.”
För flera år sedan berättar jag om en gudstjänst där prästen i predikan sade, ”den som tror sig förstå Gud
har inte förstått någonting”, vilket först fick mig konfunderad.
Följande citat från konceptet antyder hur efterföljande tankar, i mitt fall, fick bitarna att falla på plats.
”Det tenderar till att bli något filosofiskt, men tyvärr verkar den absoluta sanningen, enligt konceptets
förmenande och sätt att se på problemet, vara något som ej existerar i det atomära perspektivet.
Min förhoppning är därför att ni, bäste läsare, efter att ha läst detta kapitel förstår att beskrivningen av universum,
inte går att förverkliga via de atomära fenomen vi t ex benämner tid och kraft. När universum av fysiker tilldelas
egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det därför goda skäl till att förhålla sig något skeptisk.”
”Det är troligen svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld, inkl
medvetandets EXISTENS förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”, själva introducerade strukturobalans.
Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild, men existerar likväl som en del
av universum, ur sitt eget perspektiv.”
/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom
Pax vobiscum