Bön
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Bön
Klorofyll: varför inte bry dig om det liv du fått o redan deltar i, fullt ut? Att ägna sig åt spekulationer om ett liv efter detta är som att gå in i ett nytt hus, stå kvar i hallen i hela sitt liv o undra hur det ser ut i kök o vardagsrum. Om skapelsen utgör en levande helhet o du deltar i den med kärlek finns ingen anledning att vara ängslig eller ens spekulera i vart ditt medvetna sinne vänds mot när anknytningen till kroppen upphör. Medvetande kan aldrig upphöra endast dess uttryck o funktion.
Re: Bön
Anders skrev:Som sagt, de verkligen frälstas direktkontakt med Gud har jag all respekt för. Men det kan väl vara nån halv promille av de böner som uttalas och utförs.
Det som är djup tragiskt är att (frälst betyder fria) är att människor tror att de inte ingår i den gruppen. Alla kan, om de vill. Det är nog att de flesta inte bryr sig.
Det är som att fortsätta röka och tänka "jamen cancer har inget med mig att göra - det drabbar inte mig" - varför inte bara sluta, varför inte bara bestämma sig för att lära känna både sig själv helt, bli fri och lära känna djupet av Verkligheten (Gud)?
Re: Bön
531bts skrev:klorofyll skrev:iris skrev:Det är ologiskt - om jag väljer att dricka en flaska vin varje morgon och en varje kväll och vara i ett ständigt rus - och mina grannar säger: ja hon är ständigt berusad och dricker vin varje morgon och kväll. Ska jag säga till dig: ni dömmer mig.
De säger ju bara som det är - det jag valt att göra.
Människor dömer sig själva.
De gör val i sina liv som de sedan måste kunna stå för - varför väljer de annars detta?
Det var ingen kritik från min sida...
Om den som dricker beter sig illa, eller belastar ekonomin, då har man ett bra argument till att denne borde sluta dricka. Man kan krossa alla flaskor om man vill, om de ändå leder till lidande, alkoholisten förstår inte sitt eget bästa.
Men om det är moraliska dömanden, elakt skvaller, då drabbar det också i princip bara dem själva, samt förpestar atmosfären för allt levande.
Bedömning står alltid i relation till en referens. Stympar man sitt intellekt, o potential att införlivas helt i skapelsen med barnasinnet som incitament dvs avstår Guds inbjudan till ett liv i kärlek, o väljer att leva med "jag"-identitet i förhållande till en död, därmed meningslös, mekaniskt fungerande skapelse, återstår ingen allmängiltig referens för bedömning. Dvs ateisten kan inte annat än att utgå från "jag"-identitetens personliga logik, sin egen eller andras. Det finns ingen allmängiltig referens än ytterst den juridik man lyckats komma överens om. Alla andra vardagliga relationer styrs för det mesta av dina medvetna eller undermedvetna reaktioner av motvilja eller behag dvs du "döms" av naturen att alltid döma. Ett oerhört komplicerat sätt att förbruka sitt liv med adrenalin, stresshormoner o otillfredställt kärleksbehov som belöning.
Detta är ingen tillfällighet, skapelsen är inordnad så: antingen väljer du att försöka förverkliga "jag"-identitetens helvete genom att bli gud/gudinna eller att ta det filosofiska ansvar Gud givit dig o förverkligar Gudsmedvetenhet o blir människa fullt ut.
Förlåt... men jag utbrister ofta (när jag läser dig eller Mlw): Milde Tid - varifrån tar denna människa allt detta som kommer ur hans själ! Så mycket!!!
Förlåt om jag på något sätt generar dig med att jag delar detta nu publikt. Men jag känner för det --- rationalitet säger mig att sådana spontana känslouttryck är lätta att misstolka - det är inte min mening!
Jag bara vill säga att det är oftast en slags njutning att läsa dina inslag, tankar. Det är inga småpotatis.
Får jag fråga därför...
Varifrån har du hämtat mycket av denna vishet (någon religiös inriktning - en blandning eller inget av detta --- utan...? Är det erfarenhet med mycket reflektion kring det, samt sökande av svar? Är det från kampen mot och i dig själv? Är det ingivelser?
Re: Bön
klorofyll skrev:531bts skrev:Klorofyll: varför inte bry dig om det liv du fått o redan deltar i, fullt ut?
Ja det är en inställning. När jag har lärt mig att generera pengar - likt Pilatus, då åker jag till Paris, och lever ett liv där.
Ja, flykt kan vara en kortsiktig paus i ångesten, men du skjuter bara problemet framför dig o belastar sinnet med ännu en tid av blinda reaktioner av behag o motvilja. Var du än i världen vänder dig pumpar skapelsen o livet på o väntar på ditt ansvar.
Re: Bön
531bts skrev:klorofyll skrev:531bts skrev:Klorofyll: varför inte bry dig om det liv du fått o redan deltar i, fullt ut?
Ja det är en inställning. När jag har lärt mig att generera pengar - likt Pilatus, då åker jag till Paris, och lever ett liv där.
Ja, flykt kan vara en kortsiktig paus i ångesten, men du skjuter bara problemet framför dig o belastar sinnet med ännu en tid av blinda reaktioner av behag o motvilja. Var du än i världen vänder dig pumpar skapelsen o livet på o väntar på ditt ansvar.
Jag tycks vara omgiven av idioter!
Re: Bön
Ibland blir jag "jävligt trött på" allt tjatande om ateister att ateister är si och ateister är så.
Ni vet inte ett jävla dugg om hur det är att vara ateist. Lika lite som jag vet om hur det är att ha en religiös övertygelse som den ni har.
Ni vet inte ett jävla dugg om hur det är att vara ateist. Lika lite som jag vet om hur det är att ha en religiös övertygelse som den ni har.
Re: Bön
klorofyll skrev:Alltså, jag bryr mig inte om Paris........ Jag tänkte bara att det kan vara lite positivt att tänka framåt...................
Är det ngt syfte med att tänka på Paris när du inte är där, o på en framtid som blott existerar i din fantasi? Är du inte tillfredsställd med den tillvaro du tillfälligt står inför?
Re: Bön
xion skrev:Ibland blir jag "jävligt trött på" allt tjatande om ateister att ateister är si och ateister är så.
Ni vet inte ett jävla dugg om hur det är att vara ateist. Lika lite som jag vet om hur det är att ha en religiös övertygelse som den ni har.
Jag vet hur det är att vara ateist: nära till adrenalin o dåligt tålamod. Att ha ngn religiös övertygelse saknar jag erfarenhet av. Jag har studerat religioner o kan gå till deras skrifter emellanåt, men erfarenheten av att leva i en gemensam verklighet är referensen för tänkandet.
Re: Bön
Anders skrev:531bts skrev:Anders skrev:Vill du bara höra det mysiga, innerliga med bönen, eller är du intresserad av bönen i ett totalt perspektiv? Jag har alltså rituellt uttalat Guds namn i rituellt sammanhang allra minst 10.000 gånger. Så jag har vissa erfarenheter.
Du avslöjar här din okunnighet eller snarare missförstånd. Ritualer har inget med verklig bön att göra. Bön är att åsidosätta tron på ditt "själv" o ställa uppmärksamhet, medvetande (barnasinnet) till förfogande för det som där o då når dina sinnen. Att förutsätta att allt som når dig utan dina kommentarer, tas emot som Guds talan till dig. Den levande Helheten Gud visar sig i sitt uttryck av mångfald som EN.
Du ställs naken inför Gud, det kan vara en "mysig" erfarenhet beroende på vad du bär på i ditt hjärta. Oftast lämnar bönen en känsla av förtröstan o hopp, trots det elände du ställt till för dig själv o dina medmänniskor. Bönen avslöjar dina intentioner o klargör vad du bör korrigera o den ger dig incitament att förverkliga det. Men framför allt för den dig "närmare" Gud iom att du inser att skapelsen, som du tillsammans med alla levande varelser, lever av o i förhållande till, är Guds "talan". Du är alltid i Gud om du slutar att vara motvallskärring o låter barnasinnet delta i skapelsen.
Som sagt, de verkligen frälstas direktkontakt med Gud har jag all respekt för. Men det kan väl vara nån halv promille av de böner som uttalas och utförs.
Anders: så är det: få, väldigt få, tar på sig att förverkliga det medfödda filosofiska ansvaret. Bön kan vara en del i det. Men går du in för bön med en motivation att det ska bli en folkrörelse, ber du inte. Eller avstår bön för att det ändå är så få som ber. De båda förhållningssätten är verkningslösa. Det du når i bönen är incitament att verka i världen utan att förledas av den.
Re: Bön
Iris: ja, jag kan inte sticka under stol med att när det kommer till att beskriva min egen historia att det känns genant. Jag ser inte betydelsen. Men som jag skrivit tidigare jag kunde formulera frågorna "varför finns jag?" o "är det jag upplever på riktigt?" redan vid 6 års ålder. Det är nog det mest avgörande att frågan var från barnasinnet, den pockar på begripliga svar.
Jag har tidigare berättat om min uppväxt att jag trots kompisar o social anpassning, elit idrott, hängde i jetset kretsar i Stockholm, aldrig upplevde genuin mening. I tonåren övade jag parallellt med kampsport, på egen hand, mantra meditation o Hatha yoga. Det var i de sammanhangen jag kom i kontakt med min mentor i meditativa spörsmål. När jag var 22 mötte jag Stefan Hlatky o hans filosofi Organisk Enhetssyn. Det var den stora vändpunkten o begripliga svar på mina frågor från 6 årsåldern. Jag fick ihop det, det går att pröva o det är allmängiltigt!
Mitt bekymmer med Stefans förslag var hans hänvisning till människans identitet: individuell men med en gemensam kvalité: han kallade den för människans medvetna sinne, vars kvalité är att erfara, ta emot intryck o uttrycka behov. Jag kunde inte begripa den som allmängiltig; mitt huvud var ju fullt med tankar o känslor som vid få tillfällen var lik någon annans. Mina tidigare övningar i meditation o med en rekommendation från min mentor for jag till Indien när jag var 29 för att delta i Goenkas 10 dagars Vipassana-retreat. Den andra avgörande vändpunkten i mitt liv! Vipassana som den lärs ut av Goenka är en gammal Theravada-Buddhistisk meditationsmetod som enligt legenden förde Gautama in i Nibbana o blev en Buddha.
Jag blev en hängiven Vipassana-meditatör i 10-15 år gav upp alkohol, åt vegetariskt, deltog o arrangerade retreats, mediterade regelbundet. Det var lätt att hänföras av erfarenheterna av Vipassana: frid, mental klarhet o ett överskott av endorfiner, detta fastän läraren varnade för angenäma upplevelser att de var försåtliga.
Vipassana gav mig ett perspektiv på tänkandet. Stefan Hlatkys beskrivning av människans identitet blev tydlig för mig: medvetandet står i förbindelse via nervsystemet med ett tankesinne som ständigt ändrar innehåll o berör medvetandet därefter. En stor insikt som hjälpt mig förstå förhållandet medvetande-tänkande/känsla-kropp. Under hela min Vipassana-period återkom frågan om mening. Meditation besvarar inte meningsfrågan. Det nyktra, enkla barnasinnets behov att få en för förnuftet begriplig förståelse av en allmängiltig mening. Vipassana är som metod skoningslös den skär genom tänkandets alla bortförklaringar o livslögner: du har ingen bestående identitet i tänkandet. Det är just så med meditation: det är en vetenskapsmetod precis som förstoringsglaset eller röntgenapparaten, de ger inga svar på meningsfrågan, bara fler underlag att ta ställning till.
För c:a fem år sedan beslutade jag mig för att sluta förtränga meningsfrågan. Jag tog upp Stefan Hlatkys förslag till Gudsbegrepp o märker att jag egentligen aldrig lämnat tanken på en levande Gud bakom verkligheten. Där är jag nu o väntar fortfarande på ateistens briljanta motargument som ska upplysa mig om motsatsen.
Jag har tidigare berättat om min uppväxt att jag trots kompisar o social anpassning, elit idrott, hängde i jetset kretsar i Stockholm, aldrig upplevde genuin mening. I tonåren övade jag parallellt med kampsport, på egen hand, mantra meditation o Hatha yoga. Det var i de sammanhangen jag kom i kontakt med min mentor i meditativa spörsmål. När jag var 22 mötte jag Stefan Hlatky o hans filosofi Organisk Enhetssyn. Det var den stora vändpunkten o begripliga svar på mina frågor från 6 årsåldern. Jag fick ihop det, det går att pröva o det är allmängiltigt!
Mitt bekymmer med Stefans förslag var hans hänvisning till människans identitet: individuell men med en gemensam kvalité: han kallade den för människans medvetna sinne, vars kvalité är att erfara, ta emot intryck o uttrycka behov. Jag kunde inte begripa den som allmängiltig; mitt huvud var ju fullt med tankar o känslor som vid få tillfällen var lik någon annans. Mina tidigare övningar i meditation o med en rekommendation från min mentor for jag till Indien när jag var 29 för att delta i Goenkas 10 dagars Vipassana-retreat. Den andra avgörande vändpunkten i mitt liv! Vipassana som den lärs ut av Goenka är en gammal Theravada-Buddhistisk meditationsmetod som enligt legenden förde Gautama in i Nibbana o blev en Buddha.
Jag blev en hängiven Vipassana-meditatör i 10-15 år gav upp alkohol, åt vegetariskt, deltog o arrangerade retreats, mediterade regelbundet. Det var lätt att hänföras av erfarenheterna av Vipassana: frid, mental klarhet o ett överskott av endorfiner, detta fastän läraren varnade för angenäma upplevelser att de var försåtliga.
Vipassana gav mig ett perspektiv på tänkandet. Stefan Hlatkys beskrivning av människans identitet blev tydlig för mig: medvetandet står i förbindelse via nervsystemet med ett tankesinne som ständigt ändrar innehåll o berör medvetandet därefter. En stor insikt som hjälpt mig förstå förhållandet medvetande-tänkande/känsla-kropp. Under hela min Vipassana-period återkom frågan om mening. Meditation besvarar inte meningsfrågan. Det nyktra, enkla barnasinnets behov att få en för förnuftet begriplig förståelse av en allmängiltig mening. Vipassana är som metod skoningslös den skär genom tänkandets alla bortförklaringar o livslögner: du har ingen bestående identitet i tänkandet. Det är just så med meditation: det är en vetenskapsmetod precis som förstoringsglaset eller röntgenapparaten, de ger inga svar på meningsfrågan, bara fler underlag att ta ställning till.
För c:a fem år sedan beslutade jag mig för att sluta förtränga meningsfrågan. Jag tog upp Stefan Hlatkys förslag till Gudsbegrepp o märker att jag egentligen aldrig lämnat tanken på en levande Gud bakom verkligheten. Där är jag nu o väntar fortfarande på ateistens briljanta motargument som ska upplysa mig om motsatsen.
Re: Bön
531bts skrev:klorofyll skrev:Alltså, jag bryr mig inte om Paris........ Jag tänkte bara att det kan vara lite positivt att tänka framåt...................
Är det ngt syfte med att tänka på Paris när du inte är där, o på en framtid som blott existerar i din fantasi? Är du inte tillfredsställd med den tillvaro du tillfälligt står inför?
Ursäkta mig för mina oförskämdheter...
En rubin framhävs i en hög kol... Smaragden på en kappa. Safiren i sin silverkedja...
Jag skall bli handelsresande!
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster