Hur blir jag en "rationell" varelse?
Moderator: Moderatorgruppen
"Så är det någon här som kan hjälpa mig ta mig ur min "naiva religiösa övertygelse" och istället bli en "fritänkare", en "rationell" varelse?"
Varför vill du förändras om du trivs med ditt tillstånd?
Skulle det vara "bättre" att vara rationell? Jag är gärna orationell av mig, om det innebär att jag är mera "sann" mot mig själv. Jag kommer alldrig bli en ordentlig människa som planerar vardagen och rationellt kalkylerar, de som tror sig kunna förändra mitt jag kan ju försöka. Jag är jag, och jag är jävligt stolt över att vara känslodriven!
Jag säger ofilosofiskt " Skit i om du är icke rationell, var glad i din tro och när andra tjafsar, lyssna, tänk över, om det inte räcker håll fast vid din tro"
PopJimmy, ibland tjänar man faktiskt på att skita i vad folk säger. Nicka le, och gör din grej!
Att vara rationell är att vara orationell, eftersom man trycker undan känslan. Den inre känslan är A och O för ett "bra" liv!
och därmed basta.
och sömn..
Varför vill du förändras om du trivs med ditt tillstånd?
Skulle det vara "bättre" att vara rationell? Jag är gärna orationell av mig, om det innebär att jag är mera "sann" mot mig själv. Jag kommer alldrig bli en ordentlig människa som planerar vardagen och rationellt kalkylerar, de som tror sig kunna förändra mitt jag kan ju försöka. Jag är jag, och jag är jävligt stolt över att vara känslodriven!
Jag säger ofilosofiskt " Skit i om du är icke rationell, var glad i din tro och när andra tjafsar, lyssna, tänk över, om det inte räcker håll fast vid din tro"
PopJimmy, ibland tjänar man faktiskt på att skita i vad folk säger. Nicka le, och gör din grej!
Att vara rationell är att vara orationell, eftersom man trycker undan känslan. Den inre känslan är A och O för ett "bra" liv!
och därmed basta.
och sömn..
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)
Det har talats mycket om vad rationalitet är inom filosofin. Stanford hade ingen bra artikel dock, och Wikiartikeln är kass: http://en.wikipedia.org/wiki/Rationality
Som nån (gråa hår?) var inne på i en tråd brukar man skilja mellan praktisk - handlingsinriktad - och teoretisk - kunskapsinriktad - rationalitet.
Möjligen kunde man försöka lista saker man tycker är rationella resp irrationella och försöka se vad som förenar dem. för att hitta en definition.
Som nån (gråa hår?) var inne på i en tråd brukar man skilja mellan praktisk - handlingsinriktad - och teoretisk - kunskapsinriktad - rationalitet.
Möjligen kunde man försöka lista saker man tycker är rationella resp irrationella och försöka se vad som förenar dem. för att hitta en definition.
Jag gör ett försök och jag gör det enkelt, min vana trogen. Jag bangar aldrig för sådana utmaningar! 
Från Wikiartikeln framgår att rationalitet innebär att en logik följs.
Vad är det som är rationellt? Förslag: tankar, handlingar, intentioner osv.
Och vad är logiken? Något slags ramverk, hierarki eller regel. Tex:
Maximera din egen lycka på lång sikt,
Maximera egen makt på andras bekostnad,
Maximera resultatet (tjäna så mycket pengar eller så många hattar som möjligt),
Bli så populär som möjligt,
Maximera ansträngningen här och nu,
Öka graden av medvetenhet så mycket som möjligt vid alla tillfällen,
Plåga dig själv så mycket som möjligt,
Minimera smärta/obehag så mycket som möjligt,
osv.
Något som jag förknippar med ratinalitet är förutsägbarhet. Alltså, om du känner till en människas rationalitetsgrund (tex maximera lycka på lång sikt) så ska du kunna förutsäga vad människan gör/tänker härnäst.
Denna logik kanske du inte ser hos dig själv, men den finns där och styr ditt beteende. Jag har 'läst sönder' dig och ser den, alltså finns den. Du kan också upptäcka den och ändra den - du får för dig att börja samla hattar istället.
Sedan är ju detta inte hela sanningen. Det finns ju 'störningar' i form av dagsform, humör, stress, som stör rationaliteten. Här kan man ju fråga sig om dessa ska räknas in i rationaliteten. Kanske...
Fundamentalisten har en enda princip efter vilken denne lever sitt liv medan de flesta har flera principer som styr rationaliteten, där det sunda förnuftet används för att väga olika principer mot varandra och kompromissa (tex vara egoistist eller dela med sig).
Eftersom mitt kriterium på rationalitet är förutsägbarhet om jag vet vad som styr rationaliteten så bör ju något hamna utanför. Och det menar jag är spontanitet eller kreativitet. Riktigt spontana eller kreativa tankar eller handlingar går inte att förutsäga, de sker inte av någon anledning, utan bara händer för sin egen skull. Alltså går en person som i grund och botten är spontan och kreativ inte att förutsäga. Även om du vet allt om denne, hur mycket du än läst sönder denna.
Ok, här är min teori. Sätt igång och sparka på den och se om den håller ihop.
Från Wikiartikeln framgår att rationalitet innebär att en logik följs.
Vad är det som är rationellt? Förslag: tankar, handlingar, intentioner osv.
Och vad är logiken? Något slags ramverk, hierarki eller regel. Tex:
Maximera din egen lycka på lång sikt,
Maximera egen makt på andras bekostnad,
Maximera resultatet (tjäna så mycket pengar eller så många hattar som möjligt),
Bli så populär som möjligt,
Maximera ansträngningen här och nu,
Öka graden av medvetenhet så mycket som möjligt vid alla tillfällen,
Plåga dig själv så mycket som möjligt,
Minimera smärta/obehag så mycket som möjligt,
osv.
Något som jag förknippar med ratinalitet är förutsägbarhet. Alltså, om du känner till en människas rationalitetsgrund (tex maximera lycka på lång sikt) så ska du kunna förutsäga vad människan gör/tänker härnäst.
Denna logik kanske du inte ser hos dig själv, men den finns där och styr ditt beteende. Jag har 'läst sönder' dig och ser den, alltså finns den. Du kan också upptäcka den och ändra den - du får för dig att börja samla hattar istället.
Sedan är ju detta inte hela sanningen. Det finns ju 'störningar' i form av dagsform, humör, stress, som stör rationaliteten. Här kan man ju fråga sig om dessa ska räknas in i rationaliteten. Kanske...
Fundamentalisten har en enda princip efter vilken denne lever sitt liv medan de flesta har flera principer som styr rationaliteten, där det sunda förnuftet används för att väga olika principer mot varandra och kompromissa (tex vara egoistist eller dela med sig).
Eftersom mitt kriterium på rationalitet är förutsägbarhet om jag vet vad som styr rationaliteten så bör ju något hamna utanför. Och det menar jag är spontanitet eller kreativitet. Riktigt spontana eller kreativa tankar eller handlingar går inte att förutsäga, de sker inte av någon anledning, utan bara händer för sin egen skull. Alltså går en person som i grund och botten är spontan och kreativ inte att förutsäga. Även om du vet allt om denne, hur mycket du än läst sönder denna.
Ok, här är min teori. Sätt igång och sparka på den och se om den håller ihop.
Det här skulle jag vilja spinna vidare på:
Är detta detsamma som att säga att vi kan vara rationella givet ett visst system, men det system som vi tillämpar är irrationellt eftersom det inte finns något objektivt rationellt val av system? Det är ju helt ok att vilja precis vad som helst.
Det är ju också så att vi bara i bästa fall väljer system. I regel är man ju inte medveten om vad man vill här i livet.
Som du säger strävar vi ju 'här' i väst efter det perfekta systemet, kokboksreceptet. Främst inom den (amerikanska) pragmatiska skolan: välj ett mål och satsa allt. Allt som för dig närmare målet är rationellt. Resultatet är det objektivt mätbara och styrande, det som finns på insidan (tankar, känslor osv) ska underkastas systemet. Eftersom detta är objektivt så är valet av system rationellt. Problemet är ju att det stödjer sig på det pragmatiska antagandet att det objektiva är överordnat det subjektiva. Sen har vi också problem med val av resultat (mål) och tid (tiderna förändras).
För mig är det stora frågan: Ska man underkasta sig ett slutet system och vara det trogen? Ska man göra det tillfälligt och utvecklas genom att byta system lite då och då? Är människor olika - rationella / irrationella? Kan en irrationell människa kväva sig genom att underkasta sig ett rationellt system?
Med negativ irrationalitet, menar du typ självdestruktivitet?
Absolut!
Jag skulle vilja föra in tiden i diskussionen också. Jag har en känsla av att den hänger ihop med rationalitet på något vis men jag behöver nog hjälp med att reda ut hur. Pragmatism som jag tog ovan hänger ju samman med ett resultat som ligger en bit fram i tiden. Du gör en sak för att uppnå ett resultat - senare, vilket är klart eftersom du är rationell och det är medlet. Finns det någon rationalitet som inte pekar fram i tiden utan som är direkt hemmahörande i nuet? Dygdeetik kanske man kan se som ett exempel, eller kan man. Spontanitet finns ju här i nuet, men finns det någon rationalitet här också?
PopJimmy skrev:Rationaliteten är alltså i de flesta fall ett verktyg eller medel vi använder för att förlösa våra irationella impulser. Ett sätt att se på det är alltså att irationalitet (postiv och negativ) är samma sak som INTENTION och rationalitet är samma sak som MEDEL. (Inte vet jag om detta är en bra definition, eftersom jag kom på den nyss, men den tål att tänkas på).
Är detta detsamma som att säga att vi kan vara rationella givet ett visst system, men det system som vi tillämpar är irrationellt eftersom det inte finns något objektivt rationellt val av system? Det är ju helt ok att vilja precis vad som helst.
Det är ju också så att vi bara i bästa fall väljer system. I regel är man ju inte medveten om vad man vill här i livet.
Som du säger strävar vi ju 'här' i väst efter det perfekta systemet, kokboksreceptet. Främst inom den (amerikanska) pragmatiska skolan: välj ett mål och satsa allt. Allt som för dig närmare målet är rationellt. Resultatet är det objektivt mätbara och styrande, det som finns på insidan (tankar, känslor osv) ska underkastas systemet. Eftersom detta är objektivt så är valet av system rationellt. Problemet är ju att det stödjer sig på det pragmatiska antagandet att det objektiva är överordnat det subjektiva. Sen har vi också problem med val av resultat (mål) och tid (tiderna förändras).
För mig är det stora frågan: Ska man underkasta sig ett slutet system och vara det trogen? Ska man göra det tillfälligt och utvecklas genom att byta system lite då och då? Är människor olika - rationella / irrationella? Kan en irrationell människa kväva sig genom att underkasta sig ett rationellt system?
Med negativ irrationalitet, menar du typ självdestruktivitet?
Det finns enligt mig en enorm naivitet inför rationalitetens begränsningar här i väst. Hela våran värdsbild och samhälle är en strävan mot rationalitet och vi lyfter upp rationaliten till skyarna vilket gör att vi bludar för att rationaliteten faktiskt hänger tätt samman med våra irationella önskningar.
Absolut!
Jag skulle vilja föra in tiden i diskussionen också. Jag har en känsla av att den hänger ihop med rationalitet på något vis men jag behöver nog hjälp med att reda ut hur. Pragmatism som jag tog ovan hänger ju samman med ett resultat som ligger en bit fram i tiden. Du gör en sak för att uppnå ett resultat - senare, vilket är klart eftersom du är rationell och det är medlet. Finns det någon rationalitet som inte pekar fram i tiden utan som är direkt hemmahörande i nuet? Dygdeetik kanske man kan se som ett exempel, eller kan man. Spontanitet finns ju här i nuet, men finns det någon rationalitet här också?
-
Mastermind
- Inlägg: 25
- Blev medlem: 30 maj 2006 08:21
Att vara fritänkare/rationell=
Att kunna ta del av ny kunskap och att kunna ifrågasätta tidigare inlärd kunskap.
Att bedöma information så att det blir till kunskap
Att bilda en uppfatning om saker och tings natur och därmed få insikt.(t.ex fysik, ekonomi, mäniskan o.s.v.)
Att vara redo att byta åsikt, om man anser att argumentet är sant.
Men givetvis är det ju inte sant föränn det känns sant.
Detta betyder väl att man inte ska maska med att känna efter.
Att kunna ta del av ny kunskap och att kunna ifrågasätta tidigare inlärd kunskap.
Att bedöma information så att det blir till kunskap
Att bilda en uppfatning om saker och tings natur och därmed få insikt.(t.ex fysik, ekonomi, mäniskan o.s.v.)
Att vara redo att byta åsikt, om man anser att argumentet är sant.
Men givetvis är det ju inte sant föränn det känns sant.
Detta betyder väl att man inte ska maska med att känna efter.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster