En intro. till en idealistisk världsbild
Moderator: Moderatorgruppen
Materialism, dvs. uppfattningen att saker som existerar är gjorda av nåt slags material går tillbaka till 600-talet F.Kr och återfinns hos filosofer som Thales, Parmenides, Anaxagoras, Democritus, Epicurus och även Aristotles. Men det går ju såklart inte att göra någon uppskattning om detta, folk innan dom var nog också strängt medvetna om det materiella i tillvaron, fast dessa tänkare var de att teckna ned det som ett villkor för existensen.
Idealism betyder att det är idéer, inte något material, som bygger upp universum. Så även om vi ser ett universum med våra ögon så ogiltigförklarar idealisterna detta och hävdar att det vi ser är enbart representationer av vårt eget medvetande/Gudsmedvetandet som är osynlig för oss just nu. Därför måste man komma till ett visst mentalt utvecklingstillstånd innan man inser detta, vilket har lett till många olika grenar av mysticism. Inom Katolicismens mysticism delar man upp den processen i tre delar; katarsis, fotisis och teosis. Inom nyplatonismen kallar man processen för teurgi. Inom Hinduism är målet att nå "moksha" och inom Zenbuddhism är målet "satori". Fast skillnaden mellan västerländsk och österländsk idealism är att i Öst är det inte tal om Gudsmedvetande utan mer om ett universellt medvetande.
De (bl.a. jag) som hävdar att universum, precis som våra kroppar, är uppbyggda av nåt slags material, kallas "materialister". Med det betyder inte att vi är ytliga, att vi ständigt måste köpa nya saker och vara allmänt trendiga för att vara tillfreds med oss själva, eller att vi upplever oss som "alienerade" eller befinner oss låsta i ett 3:e perspektiv.
Jag anser att materialism är att föredra. Det sätter fokus på våra liv här och nu och på hur tillvaron är konstruerad, den ger oss näring, vänskap och äventyr. Eftersom vi är fysiska med fysiska behov så är det i den materiella världen vi trivs bäst. Om den idealistiska världen fanns så skulle vi vara intoleranta inför den på grund av skillnaden mellan dess och vår natur.
Idealism har också en slags självupptagenhet i sin självreflektion och idealisten lurar ofta sig själv att tro att de tankar han har i sitt huvud är samma tankar som alla andra också går omkring med. Så när andra motsäger idelisten om dennes spekulationer så måste idealisten utbrista "det vete ni inget om" som att det var han som visste vad de gick omkring och tänkte på.
Idealism betyder att det är idéer, inte något material, som bygger upp universum. Så även om vi ser ett universum med våra ögon så ogiltigförklarar idealisterna detta och hävdar att det vi ser är enbart representationer av vårt eget medvetande/Gudsmedvetandet som är osynlig för oss just nu. Därför måste man komma till ett visst mentalt utvecklingstillstånd innan man inser detta, vilket har lett till många olika grenar av mysticism. Inom Katolicismens mysticism delar man upp den processen i tre delar; katarsis, fotisis och teosis. Inom nyplatonismen kallar man processen för teurgi. Inom Hinduism är målet att nå "moksha" och inom Zenbuddhism är målet "satori". Fast skillnaden mellan västerländsk och österländsk idealism är att i Öst är det inte tal om Gudsmedvetande utan mer om ett universellt medvetande.
De (bl.a. jag) som hävdar att universum, precis som våra kroppar, är uppbyggda av nåt slags material, kallas "materialister". Med det betyder inte att vi är ytliga, att vi ständigt måste köpa nya saker och vara allmänt trendiga för att vara tillfreds med oss själva, eller att vi upplever oss som "alienerade" eller befinner oss låsta i ett 3:e perspektiv.
Jag anser att materialism är att föredra. Det sätter fokus på våra liv här och nu och på hur tillvaron är konstruerad, den ger oss näring, vänskap och äventyr. Eftersom vi är fysiska med fysiska behov så är det i den materiella världen vi trivs bäst. Om den idealistiska världen fanns så skulle vi vara intoleranta inför den på grund av skillnaden mellan dess och vår natur.
Idealism har också en slags självupptagenhet i sin självreflektion och idealisten lurar ofta sig själv att tro att de tankar han har i sitt huvud är samma tankar som alla andra också går omkring med. Så när andra motsäger idelisten om dennes spekulationer så måste idealisten utbrista "det vete ni inget om" som att det var han som visste vad de gick omkring och tänkte på.
Jag kanske e tjatig, men kan inte låta bli att fråga - har Du läst livs/bokverket " tredje testamentet", skrivet av en Dansk vid namn Martinus ?
Denne nu "döde man" var inne på dessa frågeställningar, och gjorde upplevelser som gav honom insikter av ovanligt slag. Han beskriver livet i dess djupaste bemärkelse, och hela kosmos i samma djupa men intressanta förklaringsmodell.
Det är absolut något märkligt med denne man och hans verk.
Jag har börjat läsa hans alster, och vore väldigt glad om någon på linan kände till hans idéer?
Tjabbe
Denne nu "döde man" var inne på dessa frågeställningar, och gjorde upplevelser som gav honom insikter av ovanligt slag. Han beskriver livet i dess djupaste bemärkelse, och hela kosmos i samma djupa men intressanta förklaringsmodell.
Det är absolut något märkligt med denne man och hans verk.
Jag har börjat läsa hans alster, och vore väldigt glad om någon på linan kände till hans idéer?
Tjabbe
JAG - "jag" kommer att leva om än min kropp löses upp i sina bestånds delar ...
Jo, jag har läst en av hans böcker, Tredje testamentet tror jag den hette. Det var ett tag sedan iof, så allt är inte färskt i minnet. Men har man läst Seth böckerna just innan så fanns inte så mycket nytt att hitta hos Martinus. Snarare blev man lite besvärad av att han inte hängt med hela vägen så att säga, men han var en man präglad av sin tid också.
Mycket vackra illustrationer dock.
Mycket vackra illustrationer dock.
- miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
Din definition av idealism är ju knappast den enda. Jag tror nog att långt ifrån alla idealister skulle påstå att de tror på ett alltets medvetande, och att evolutionen strävar efter att få detta medvetande självmedvetet (i synnerhet det sistnämnda, det förstnämnda kan nog de flesta hålla med om så länge de får böja och bända lite på det) - lika lite som att de alla skulle påstå att de använde sig av ett förstapersons-perspektiv.
Jag personligen föredrar nog materialism dock.
Jag personligen föredrar nog materialism dock.
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Djävulskap.
Logos är Djävulskap.
Ett gyckelspel. Ett skämt. Ett självbelåtet skratt...
Logos är Djävulskap.
Ett gyckelspel. Ett skämt. Ett självbelåtet skratt...
- miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
miles davis
Var "rättelsen" vänd till mig? Det finns en mängd olika former av idealism, vilken/vilka är det du syftar på?
Det är ju såklart ingen mening att ta upp sådana former av idealism som inte kommenterar sakernas ursprung. Antiphons uttalande att "tid är en tanke eller ett mått, inte en substans" behöver ju därför inte räknas till en övergripande idealistisk weltanschaungg. Dock är det ju ett anspråk på att sätta intellektet över skapelsen och allteftersom man gör det så leder det alltsomoftast till hierarkiska nivåer av intellekualism till det ursprungliga intellektet/Godhead/demiurg som skapade allting.
Var "rättelsen" vänd till mig? Det finns en mängd olika former av idealism, vilken/vilka är det du syftar på?
Det är ju såklart ingen mening att ta upp sådana former av idealism som inte kommenterar sakernas ursprung. Antiphons uttalande att "tid är en tanke eller ett mått, inte en substans" behöver ju därför inte räknas till en övergripande idealistisk weltanschaungg. Dock är det ju ett anspråk på att sätta intellektet över skapelsen och allteftersom man gör det så leder det alltsomoftast till hierarkiska nivåer av intellekualism till det ursprungliga intellektet/Godhead/demiurg som skapade allting.
Angelina skrev:Jo, jag har läst en av hans böcker, Tredje testamentet tror jag den hette. Det var ett tag sedan iof, så allt är inte färskt i minnet. Snarare blev man lite besvärad av att han inte hängt med hela vägen så att säga, men han var en man präglad av sin tid också.
Mycket vackra illustrationer dock.
Jättekul, men har du bara läst en bok i serien, det finns ju ganska många böcker med samma namn. Visst var han absolut präglad av sin tid, men han var nog långt före också.
Jag håller på att tröska hans böcker, å man behöver nog inte skämmas om man tycker att det är svårt att hänga med.. men han har absolut sina poänger !
Tycker du inte att du fick ut något att ta vara på ?
Illustrationerna är inte bara för syns skull, utan man kan nog säga att böckerna verkligen förklarar vad man ser i bilderna. Martinus var själv konstnären.
Jag tycker jag ofta läser om ett stort behov av svar på livsfrågor, men samtidigt en tvär blockering att inte ta till sig av vissa "filosofier" eller av vissa människors upplevelser, som är kontroversiella.
Martinus var en ödmjuk människa, som satsade hela sitt liv, efter 30 årsåldern, på att ge alla som ville ta del, en konsekvent annorlunda syn på världen.
Men har man läst Seth böckerna just innan så fanns inte så mycket nytt att hitta hos Martinus. Vad är detta för böcker ?? Berätta gärna något om dem ?
Tjabbe
JAG - "jag" kommer att leva om än min kropp löses upp i sina bestånds delar ...
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 37 och 0 gäster
