Pollen skrev:Jag vet inte vilken etikett som passar på mig!
Det jag vet är att hittills har vetenskaplig metod och rutin gett oss förståelse som aldrig förr för alla möjliga fenomen.
Jag har ingen anledning att tvivla på att allt vi erfar har materiell grund.
Och inte minst: inga evidens (utifrån vetenskaplig metod och rutin) har lagts fram för en oberoende andlig (eller vad vi ska kalla den) verklighet.
Du talar om "värdefull existens" och "djupare mening".
Vems är värdeomdömena?
Jag tror att liv är en naturlig konsekvens av materia organiserad på ett visst vis - i särskilda miljöer. Som plasma eller morgondimma, t ex.
Det som utmärker liv och som skiljer sig radikalt från plasma och morgondimma är att liv kan göras medvetet om sig självt när materia är organiserad på ett alldeles särskilt visst vis - i mycket nischade miljöer. I vårt synliga/erfarna universum är människa - så vitt vi vet - unik i det avseendet.
Är inte det det här en bra utgångspunkt för en djupare mening?
Ja vems tillhör värdet i universum?

Vad är värde? Existerar det? Är det en fiktion eller existerar det SOM en fiktion?
Jag tänker mig att existensen inte är en helt fysisk scen utan innehåller andra saker som innefattas av en insida och av kvalitéer som innefattas av värdeegenskaper/värderelationer. Dessa fenomen ingår alltså som en naturlig existens och de är inte ett epi-fenomen.
Eftersom jag ser det så, så finns det rum för en "djupare mening". Med djupare syftar jag då på just att saker som syfte, värde och mening är integrerade essentiella fenomen/förmågor/egenskaper hos existensens natur. Som din hjälte, Aristoteles, verkar mena med om jag förstår det rätt?

Hans "orsaker" där han har den finala orsaken (målet, syftet) är en sammansatt sak av komponenter som alla ingår i existensen. En radikal fysikalism tvingar ut syfte från verkligheten till ett epifenomen, alltså en fiktion.
Som jag ser det är fiktion en del av hur existensen finns. Fantasi, uppfattningar, meningsfulla erfarenheter osv är alla förmågor hos existensen, de kan inte uteslutas utan behöver i alla fall på något sätt innefattas. Givetvis är inte fantasin av tomten något som syftar på något fysiskt verkligt, men det är en erfarenhet som existerar SOM en sådan typ av erfarenhet.
Syfte, värde och mening existera alltså SOM en viss typ av inre fenomen och de är INTE epifenomen utan TILLHÖR existensens natur, förmåga, och därför ontologiska status.
Denna metafysik ger att en "djupare mening" kan ingå och TILLHÖRA existensens natur istället för att vara ett epifenomen som "råkat uppstå" från materiella egenskaper som "i grunden saknar syfte, värde och mening".
Jag landar alltså i att en "djupare mening" delvis är en förmåga universum har, genom mig, att förhålla "syftet, värdet och meningen med allt" till. En uppfattning av att existensen manifesteras och utvecklas med, genom och tillsammans med syfte, värde och mening ger alltså en kontext som tillför en tolkning av att tillvaron är mättad på meningsfullhet. Den är av betydelse "av sig självt".
En religion är delvis en tradition som försöker förhålla denna typen av mening till livet som jag ser det.
Det viktiga är inte att den handlar om något som är sant, som vetenskapen mest gör, utan att den handlar om något som förhåller en djupare mening till tillvaron. Bland annat, den innehåller några andra saker med.