rekoj skrev:Smisk skrev:Som du skriver längst ner blir det som jag ser det. Eller snarare, så är det endast så vi kan veta något om tid, som erfarenhet.
Det har inget att göra med att avfärda tid utan handlar om att utreda tidens ontologiska natur tillsammans med vår epistemologiska förmåga att förnimma den.
Tycker du att det finns något intressant att säga om tid, och i så fall vad? Anser du att det finns något ontologiskt eller epistemologiskt intressant att säga om tid?
Jag har skrivit mycket om saken och allt det är intressant

En intressant sak jag nämnt är just att vi har svårt att förhålla det inre till det yttre. Det är väldigt svårt för många att tänka sig hur saker som färger existerar, alltså deras ontologiska natur. För de flesta är det helt givet att färger är "i världen" för att det är så vi erfar dem. Gulheten hos

är så på förhand intuitivt given att när man ifrågasätter hur den existerar får vi svårt att greppa vilket svar som har bäst förklaringskraft.
Vi kan lätt förklara ögat och ljusets fysiska struktur och därför behöver vi förstå att dessa fenomens egenskaper och förhållanden är delförklaringar. De är alltså korrelationer, de krävs av nödvändighet och korrelationerna krävs för att fenomenet skall kunna förklaras.
Eftersom gulheten inte är något objektivt (existerar som enbart något yttre) utan KRÄVER relationen mellan inre/yttre för att ha någon förklaringskraft är det viktigt att vi utvecklar en förklaring som innefattar bägge.
Jag argumenterar för att vi utesluter det inre när vi tänker oss att tid är något som existerar endast i det yttre. Detta är det som är intressant med tid, filosofiskt, vetenskapligt och psykologiskt.
Observera att jag inte påstår att "tid inte finns" utan att uppfattningen att "tid är objektivt" är en som inte var något som helst stöd, inte på något sätt. Inte logiskt, empiriskt, filosofiskt eller vetenskapligt.
Det kan givetvis vara så, men vi har inget som förklarar att det skulle vara så. Eller? Förklaringskraften är 0 då vi har 0 stöd för den.
Det finns inte ens något vetenskaplig förklaring. Tid är implicit, axiomatiskt, underförstått och på förhand bestämt på samma sätt som om man på förhand bestämt att gulheten finns i världen oberoende av något inre. Exakt på samma sätt.
rekoj skrev:Jag upplever att det du skriver annars har en tendens att landa i negationer, oavsett om det gäller "tid" eller "slump" eller "säker kunskap", eller något annat. Svaret tycks alltid bli radikalt tvivel / radikal skepticism. Själv skulle det inte falla mig in att säga att radikalt tvivel eller radikal skepticism är fel, mer bara att det är en ointressant hållning,,jag kan som tycka att det landar i en slags tråkig "jaja/jaha"-känsla...inget som går att argumentera emot, men inte heller något som leder till djupare insikt heller. Om någon kan frammana "aha", "ah" eller "wow"-känsla, så ser jag mer fram emot det.
Helt rätt uppfattat om det jag skriver kring dessa fenomen.

Det som verkar missuppfattas av de flesta här dock är varför det är så här och vad det innebär.
Målet är inte att avvisa saker utan att ge dem en kontext som tillför en förklaringskraft som annars saknas.
Förhållandet mellan vad "hjärnan gör" med intrycken, vad "intrycken är" och vad de "representerar" är intressant och delförklaringar till ett fenomen som överlappar inre/yttre. Det är där förklaringskraften finns hos en modell som korrekt beskriver saker ontologiskt och epistemologiskt.
Det intressanta är inte att avvisa slump eller tid utan att se hur slump och tid psykologiskt fungerar och vad det säger om naturens ontologiska status i förhållande till erfarenheten och den psykologiska strukturen den innehåller.
Vilken plats har psyket, erfarenheten, kunskapen osv i naturen?
Vilken plats har naturen från ett psykologiskt perspektiv? Existerar den ens?
Tiden som ett "filosofiskt problem" leder till medvetandeproblemet.
Alltså, vad är medvetandets plats i naturen och vice versa?
Syftet är inte att ifrågasätta saker, det är medlet, syftet är att söka klarhet och kunskap som jag ser det.

Att det leder till radikala tankar är för att klarheten kräver det. Det finns skäl till att så många filosofer snöar in på dessa saker
