Pollen skrev:Spinoza?
Om jag minns rätt så menar han att gud är den ultimata eller absoluta substansen, sin egen orsak och sin egen förklaring.
Allt annat är orsakat av något annat än sig själv. En vanlig tolkning, säkert också den rimligaste, är att gud ytterst är orsak till allt annat. Begreppen orsak och verkan är grundläggande i hans metafysik, begrepp som du har som exempel på linjärt tänkande i kontrast till ett holistiskt tänkande.
Tycker du inte att det är udda att säga att "vattnet är egenskaper hos "naturen eller gud""? Är jag, möblemang och motorcyklar egenskaper hos den absoluta substansen?
För övrigt kan jag inte minnas att Spinoza använder just begreppet "egenskap" på det viset.
Vi frångår ämnet nuet och en tråd om Spinozas metafysik skulle passa bättre kanske.
Ja, Spinozas tankar är ingående och inkluderar mycket så det blir nog lurigt att ta små delar och lyfta dem ur sin kontext.
Jag är ingen expert på Spinoza direkt men gillar det mesta jag vet om saken.
Men han menar att naturen/gud är den ENDA substansen och då alltså det enda som har essens. Inget kan plockas bort, substansen är odelbar, evig, oändlig och nödvändig. Allt som sker sker av nödvändighet och inom den enda substansen.
Den "enda substansen" är identiteten hos existensen, som det inre och yttre, alltså som "mind" (inre) och "extension" (allt fysiskt, mätbart yttre).
Istället för egenskaper kan vi säga attribut, det är vad man brukar säga med hans metafysik, jag ser ingen skillnad på det.
Pollen skrev:Och låter inte detta som en extrem reduktionism? Allt är egenskaper hos den absoluta substansen? Extrem på samma sätt som att påstå att vatten, möblemang och motorcyklar är uppbyggda av elementarpartiklar? Det är säger både för mycket och för litet på en gång; förklaringen med elementarpartiklar har dock evidens som gör den rimlig medan hänvisningen till en absolut substans är spekulation.
Spinoza är inte ensam om att ta gud till hjälp för att få ordning på sin filosofi. Descartes gjorde det för att få kropp och själ, materia och ande att samarbeta. Biskopen och filosofen Berkley tog sin gud till hjälp för att få bukt med orimligheterna i esse est percipi: gud ser allt, nämligen.
Jag uppfattar det inte som reduktionism, istället beskriver det förhållandet mellan naturen/gud/existensen och världen med all komplexitet. Förhållandet är "oneness", det är en av grundstenarna i Taoismen för övrigt.
Både Buddhismen och Vedanta använder den tanken med som jag sagt. Advaita Vedanta (icke-dualism) bygger på att tänkandet misstagit sig och identifierat föreställningarna med en specifik separat form (Jaget) när verklighetens natur är "oneness", alltså "odelbar". Advaita betyder odelad, eller "inte delad", alltså komplett/hel/enhetlig.
Dzogchen inom Buddhismen betyder som sagt "kompletthet" och är där verklighetens natur och missförståndet där är exakt samma sak, att man identifierat sig med något som inte är komplett och separat från verklighetens natur och som då måste "förbättras" eller "påverkas" när verklighetens natur redan av nödvändighet är komplett och vi inte kan förändra detta faktum.
All kompletthet är alltid nu

Pollen skrev:Tid hos Spinoza liknar Aristoteles uppfattning - vi har tidsuppfattningen i oss, den tillhör vår natur som människa. Viktigt är att Spinoza dessutom menar att vi hade inte denna tidsuppfattning i oss om inte tid fanns i naturen, eller i "naturen eller gud" i din version.
Det här är en holistisk uppfattning om tid i kontrast din uppfattning som i grunden är upplevelsefundamentalistisk.
Jag hittade denna:
http://www.thephilosophynet.com/spinoza.htm"Tiden kan i en viss mening sägas vara overklig enligt Spinoza, eftersom det inte finns någon principiell skillnad mellan logikens och matematikens tidlösa processer och processerna i naturen. Tillvaron stelnar och fryser till ett tidlöst deduktivt system, där ingenting rör sig i tiden och alla orsaker och verkningar blir en serie logiska grunder och följder.
Spinoza uppfattar inte heller evigheten som oändligt utsträckt tid, utan som tidlöshet."
Jag kanske va Spinoza i ett tidigare liv?

Jag håller med i mycket av honom men tanken att "allt sker av nödvändighet" har inte jag.
Istället är allt delvis av nödvändighet fritt som jag ser det.
Jag tänker mig som Roger Penrose att universum troligen är en händelse av många.
Jag avvisar INTE tid som existens som påpekats många gånger, utan endast att den är något "eget i världen utanför oss".
På SÅ sätt är den troligtvis inte verklig. Inte heller nuet SOM en del i tid, istället är nuet det som innefattar allt vi kan vara, som kan existera och allt vi kan veta något angående vad som är verkligt.