Marksa skrev:Mlw Så när du inte har svar på frågan om det går att vara ha en personlig moral utan den kristna guden (Jag förmodar att det är denna du spekulerar kring) så tar du till storsläggan och visar i din argumentation, att man utan Gud blir en sekulär massmördare sådär lättvindigt. Dålig argumentationsteknink. Massmördarna är få, De med god moral utan gud desto fler.
Att hitta sin inre personliga vägvisare kan ibland stöttas av boken, men det primära ligger i hjärtat, och den förmåga du har att se igenom dogmer och så kallade sanningar.
Smisk skrev:Vi använder fantasin och föreställer oss saker med den. På samma sätt som jag föreställer mig att du eller Gud vet saker kan jag föreställa mig att ingen vet något. All moral (alla värden) bygger på fantasi, medvetenhet och omdöme. Dessa saker finns med eller utan föreställningar om Gud.
Vidare så visar väl historien många olika saker moraliskt sätt. Jag säger heller inte att Gud inte finns eller finns men jag kan inte se vad skälet är för att tänka sig att moral kräver en Gudstro.
Martin J. De Nys säger:
- [F]ör det religiösa medvetandet är verkligheten inte begränsad till personens direkta erfarenheter i den materiella världen. [...] För det andra bygger det på uppfattningen att jag själv ingalunda är centrum i universum och det bästa som finns. Mitt eget självförverkligande, perfektionen av mitt eget tillstånd, kan inte på egen hand vara ett legitimt villkor för mina strävandens slutgiltiga mål. Ej heller kan någon annan person rättmätigt fungera som ersättning för min riktpunkt i det goda, vare sig för mig själv eller för honom eller henne. Ej heller kan någon grupp eller gemenskap, eller några mänskliga ideal, ersätta denna bestämmelseort, varken för mig själv eller någon annan person eller grupp. George Schlesinger talar om den religiösa dygden i termer av "personen som har brutit sig ut ur sitt jags snäva gränser och vars omtanke inriktas på något annat än det egna självet". [...] Men det här innebär inte på något sätt att det mänskliga eller naturligt goda saknar värde. Ej heller betyder det att människors längtan och strävan helt ska vända sig bort från självförverkligande eller förbättring av de existentiella villkoren för en själv och andra. Det innebär (a) att det goda ej oklanderligt och framgångsrikt kan eftersträvas och uppnås förutan en strävan eller uppnående av det transcendent goda, och (b) att det goda uppnås oklanderligt och framgångsrikt endast genom strävan efter det transcendent goda. I alla dess modaliteter är alltså det religiösa medvetandet en komplex avsiktlig inriktning mot ett distinkt transcendent medvetande." (Considering Transcendence, s. 15-16, min övers.)