Jag vet inte vad den vanliga definitionen är, men den där funkar för mig. När jag är törstig så har jag en vilja att dricka. Sen hur den viljan _uppkommit_ det är ju en helt annan fråga.
Se här, en krukväxt! Hur har den uppkommit? Jo, av en rad yttre omständigheter och orsaker. Jaha. Är den därför mindre verklig eller mindre fri? Skulle den vara mer fri om det uppstått ur tomma intet? Kanske är det så archaxe menar med att determinismen snarare kompletterar viljan än utesluter den?
Hur begäret efter att släcka törsten uppkommit kan nog diskuteras, men jag tycker det är troligast att det är en instinkt skapad på genetisk väg. Medfött alltså.
Angående krukväxten så är den inte mindre fri bara för att dess orsaker och omständigheter redogörs för. Men då av den anledning, att ingen definerar "frihet". Just nu verkar det som om det inte betyder någonting alls, och man bör rimligen förklara frihet innan man säger vad en fri vilja är för något.
Du har rätt i att determinismen kompleterar viljan, efter som vi har beskrivit viljan som orsaksbunden. Någon fri vilja är det dock inte tal om, eftersom något sådant inte ens har definerats.
Låt oss anta att jag i skrivande stund vill tre saker. Äta, fortsätta skriva och transformera mig till en krukväxt. Jag tillfredsställer för tillfället skrivandet, och min vilja är i detta fri. För tillfället är jag ofri vad gäller de andra två, men när jag äter så blir jag fri även vad gäller hungern. Men transformera mig till en krukväxt, det går nog inte, så alltså är jag ofri. Men tänk om jag klarar det om 6 år (!) var jag fri hela tiden då? Den som bara begär eller förväntar sig det säkert uppnåbara, är han fri?
Det stämmer att du skulle känna dig ofri när du inte skulle lyckas med att förvandla dig till en krukväxt, och så länge begäret finns kvar och det inte tillfredställs kommer läget att förbli så. Den som har väldigt låga mål och aldrig begär det ouppnåbara skulle, enligt min defination på ofrihet, känna sig fri. Å ena sidan tror jag inte att man själv kan välja vad man ska begära, te.x. om törsten skulle vara genetiskt forcerad.
Angeående det där med "uppdelning" var det vädligt intressant, och jag kan inte göra annat än att ge dig rätt
Du har också helt rätt i att man inte kan peka ut en viss orsak till en viss verkan: Glaset kan ju mycket väl förstörts pga att det bars in i rummet, eller för att det skapades från första början, eller för att hela världen skapades.
Om jag förstår rätt, så säger du att vi gör en uppdelning av världen, och sedan observerar denna uppdelning. Under denna observation förefaller i alla fall denna "del" vara deterministisk, men den behöver inte vara det när den sätts in i den stora helheten.
Det som händer, händer. (Det som inte händer, det händer ju inte, det är bara något som håller på).
Hm, här blev det lite komplicerat. Menar du att allt som inte har hänt håller på att hända?
Det som ska hända i framtiden, är förutbestämt av de orsaker som sätter igång den verkan som i sin tur ger upphov till ny verkan ända tills händelsen ifråga inträffar. Så långt är jag med i varje fall
Kanske missuppfattade jag dig där, men om inte så verkar du avfärda determinismen för att du tycker att indelningarna alltid är felaktiga och även de indelningar som determinismen bygger på. Har jag rätt?