Trender inom artificiell intelligens - Framtidens AI?

Moderator: Moderatorgruppen

Kalle
Inlägg: 96
Blev medlem: 28 okt 2004 17:52
Ort: Hässelby
Kontakt:

Trender inom artificiell intelligens - Framtidens AI?

Inläggav Kalle » 29 okt 2004 17:37

Bäste Hovnarr,

Jag vet inte vad den vanliga definitionen är, men den där funkar för mig. När jag är törstig så har jag en vilja att dricka. Sen hur den viljan _uppkommit_ det är ju en helt annan fråga.

Se här, en krukväxt! Hur har den uppkommit? Jo, av en rad yttre omständigheter och orsaker. Jaha. Är den därför mindre verklig eller mindre fri? Skulle den vara mer fri om det uppstått ur tomma intet? Kanske är det så archaxe menar med att determinismen snarare kompletterar viljan än utesluter den?


Hur begäret efter att släcka törsten uppkommit kan nog diskuteras, men jag tycker det är troligast att det är en instinkt skapad på genetisk väg. Medfött alltså.

Angående krukväxten så är den inte mindre fri bara för att dess orsaker och omständigheter redogörs för. Men då av den anledning, att ingen definerar "frihet". Just nu verkar det som om det inte betyder någonting alls, och man bör rimligen förklara frihet innan man säger vad en fri vilja är för något.

Du har rätt i att determinismen kompleterar viljan, efter som vi har beskrivit viljan som orsaksbunden. Någon fri vilja är det dock inte tal om, eftersom något sådant inte ens har definerats.

Låt oss anta att jag i skrivande stund vill tre saker. Äta, fortsätta skriva och transformera mig till en krukväxt. Jag tillfredsställer för tillfället skrivandet, och min vilja är i detta fri. För tillfället är jag ofri vad gäller de andra två, men när jag äter så blir jag fri även vad gäller hungern. Men transformera mig till en krukväxt, det går nog inte, så alltså är jag ofri. Men tänk om jag klarar det om 6 år (!) var jag fri hela tiden då? Den som bara begär eller förväntar sig det säkert uppnåbara, är han fri?


Det stämmer att du skulle känna dig ofri när du inte skulle lyckas med att förvandla dig till en krukväxt, och så länge begäret finns kvar och det inte tillfredställs kommer läget att förbli så. Den som har väldigt låga mål och aldrig begär det ouppnåbara skulle, enligt min defination på ofrihet, känna sig fri. Å ena sidan tror jag inte att man själv kan välja vad man ska begära, te.x. om törsten skulle vara genetiskt forcerad.


Angeående det där med "uppdelning" var det vädligt intressant, och jag kan inte göra annat än att ge dig rätt :). Uppdelningar kan aldrig ge en korrekt bild av verkligheten, icke desto mindre är de omöjliga att bli av med. De är en del av människans sätt att se på världen.
Du har också helt rätt i att man inte kan peka ut en viss orsak till en viss verkan: Glaset kan ju mycket väl förstörts pga att det bars in i rummet, eller för att det skapades från första början, eller för att hela världen skapades.

Om jag förstår rätt, så säger du att vi gör en uppdelning av världen, och sedan observerar denna uppdelning. Under denna observation förefaller i alla fall denna "del" vara deterministisk, men den behöver inte vara det när den sätts in i den stora helheten.

Det som händer, händer. (Det som inte händer, det händer ju inte, det är bara något som håller på).


Hm, här blev det lite komplicerat. Menar du att allt som inte har hänt håller på att hända?

Det som ska hända i framtiden, är förutbestämt av de orsaker som sätter igång den verkan som i sin tur ger upphov till ny verkan ända tills händelsen ifråga inträffar. Så långt är jag med i varje fall :).

Kanske missuppfattade jag dig där, men om inte så verkar du avfärda determinismen för att du tycker att indelningarna alltid är felaktiga och även de indelningar som determinismen bygger på. Har jag rätt?

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 30 okt 2004 22:59

Kalle skrev:Om jag förstår rätt, så säger du att vi gör en uppdelning av världen, och sedan observerar denna uppdelning. Under denna observation förefaller i alla fall denna "del" vara deterministisk, men den behöver inte vara det när den sätts in i den stora helheten.


Ungefär så. En helhet kan aldrig vara deteministisk. Hur skulle det gå till? I så fall måste den ju förhålla sig till någon annan helhet, på något sätt, och då är den ju inte längre en helhet. Så vi delar upp världen, mer eller mindre ofrivilligt som du säger, och då är redan determinismen född. Det som blir galet är när vi drar slutsatser om en uppdelad verklighet som vi sedan applicerar på en verklighet som i själva verket inte alls är uppdelad.

Betrakta till exempel det absurda uttalandet "Allt är förutbestämt". Av vad då kan man mycket väl fråga sig? Det som förutbestämmer (orsaken) måste väl också vara en del av "allt", dvs. det förutbestämda (verkan) - men då upphör ju skillnaden mellan orsak och verkan (händelsebegreppet försvinner, eftersom vi väljer helheten). Endast genom att införa ett "Allt-2" kan man säga att "Allt" var förutbestämt av "Allt-2". Men då är ju inte Allt någon helhet längre. Man kan däremot säga att en del kan vara förutbestämd av en annan del, men det är också uppenbart att det är så när vi börjar prata om delar.

Kalle skrev:Hm, här blev det lite komplicerat. Menar du att allt som inte har hänt håller på att hända?


Det uttalandet - eftersom det är så enkelt - kan tolkas på många komplexa sätt. Här menar jag bara att om man väljer att titta på världen som händelser, ja då händer den också (determinismen bekräftar sig själv och är uppenbar). Men väljer man att inte göra, då upphör även determinismen, eftersom den förutsätter ett händelseperspektiv (eller rättare sagt, är samma sak som ett händelseperspektiv).

Kalle skrev:Kanske missuppfattade jag dig där, men om inte så verkar du avfärda determinismen för att du tycker att indelningarna alltid är felaktiga och även de indelningar som determinismen bygger på. Har jag rätt?


Jag avfärdar inte determinismen. Som en människa som är van att tänka i händelser kan jag avfärda determinismen lika mycket som jag kan avfärda min läskunnighet. Möjligen kan jag ibland förbanna att jag inte tycks kunna göra mig kvitt viss kunskap, men någon mer negativ inställning än så har jag inte till determinismen. Vad jag menar är att determinismen är helt uppenbar så länge man förutsätter händelser.

Att tänka i termer av händelser är en uppdelning. Uppdelningar i allmänhet tycks mig konstlade men det betyder inte att de är felaktiga. Nödvändiga är ett bättre ord. Men det är inget bra ord heller, för man frågar sig genast: nödvändiga för vadå? För att kunna analysera världen kanske, men att analysera betyder ju just att dela upp. Alltså är uppdelningar nödvändigt för att kunna dela upp. Jaha. Uppdelningar bara är, det får man acceptera helt enkelt. Som en sidokommentar kan jag nämna att det allt oftare tycks mig att någontings yttersta skäl eller orsak det är just detta någonting som man började med att ifrågasätta.

Vad som däremot verkar felaktigt är att applicera slutsatser som dras inom vissa referensramer på system utanför dessa ramar. För att undvika att man applicerar deterministiska slutsatser på icke deterministiska system så kan man lägga till följande postulat till determinismens övriga:

"Om vi förutsätter händelser, så finns det händelser". Alternativt "Givet händelser:..."

Eller som jag föredrar det: Det som händer, händer.

Kalle
Inlägg: 96
Blev medlem: 28 okt 2004 17:52
Ort: Hässelby
Kontakt:

Trender inom artificiell intelligens - Framtidens AI?

Inläggav Kalle » 31 okt 2004 13:08

Hovnarr,

Jag håller med dig om att en helhet aldrig kan vara determinstisk. Jag kan omöjligt tänka mig hur det skulle gå till. Om man däremot tänker att världen är oändlig, och bara är ett stort orsaksamband utan början och slut så kan världen vara deterministisk. Alternativt kan man tänka sig att det finns en ur-orsak som hela världen kommer ifrån, och att denna orsak inte har en egen orsak. Av dessa två teorier tycker jag dock den förstnämnda ter sig mest trolig.

Här menar jag bara att om man väljer att titta på världen som händelser, ja då händer den också (determinismen bekräftar sig själv och är uppenbar). Men väljer man att inte göra, då upphör även determinismen, eftersom den förutsätter ett händelseperspektiv (eller rättare sagt, är samma sak som ett händelseperspektiv).


Så bara för att vi väljer att se världen som händelser, blir determinismen giltig? Men hur ska man göra för att INTE se världen i händelser, det vore väl mer eller mindre omöjligt. Du säger själv att uppdelningar bara är, och att detta är något man måste acceptera. Och av uppdelningar följer det att determinismen blir uppenbar. I sådana fall kan människan bara se världen som deterministisk.

Vad som däremot verkar felaktigt är att applicera slutsatser som dras inom vissa referensramer på system utanför dessa ramar. För att undvika att man applicerar deterministiska slutsatser på icke deterministiska system så kan man lägga till följande postulat till determinismens övriga:

"Om vi förutsätter händelser, så finns det händelser".


Alla delar av världen kan (och måste) ses som determinstisk, men inte helheten. Så länge man arbetar med delar av världen, är ett determinstiskt synesätt giltigt. Att hitta ett inderministisk system inom världen vore väl omöjligt. Visserligen finns det system som förefaller slumpmässiga, men alla verkar bero på någonting och därmed har även de en orsak. T.e.x. mutationerna i celler sker oftare när de utsätts för radioaktiva ämnen.

Jag tycker man bör ändra lite på ditt citat: "Vi måste förutsätta händelser, därför finns det händelser."

även om determinismen inte är perfekt, har jag svårt att se hur man annars skulle se världen. Om du nu inte tillämpar determinismen som synesätt, undrar jag vilket du använder istället? :)

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 01 nov 2004 16:20

Hej Kalle!

Kalle skrev:Om man däremot tänker att världen är oändlig, och bara är ett stort orsaksamband utan början och slut så kan världen vara deterministisk.


Världen kan i så fall inte vara deterministisk, men händelserna (med början och slut) är det. Föreställ dig 'ett stort orsakssamband': En massa punkter som representerar händelser och en massa pilar mellan dem som visar vilken som följde av vilken. Och så plockar vi bort händelserna. Var tog pilarna vägen då? De kan inte peka på något som inte finns. Ett 'orsakssamband utan början och slut', hur nu det skulle se ut, är inte deterministiskt på samma sätt som en helhet inte är det.

Kalle skrev:Alternativt kan man tänka sig att det finns en ur-orsak som hela världen kommer ifrån, och att denna orsak inte har en egen orsak.


En sådan teori tror jag beror på en missuppfattning kring vad tid är för något. Ett citat från en annan tråd (http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... c&start=15) :

hovnarr skrev:Singulariteten ger en bekväm lösning, i det att det inte kan finnas en första händelse efter en skapelse UR tiden (istället för I tiden), då man alltid kan tänka sig en annan händelse före den (detta kräver att tiden är kontinuerlig och ej kvantifierad, vilket är den gängse modellen idag). Försök föreställa dig ett minsta tal större en noll. Det går inte - du kan alltid dela det med två t.ex. Plötsligt "var" bara saker och ting, men inte för att något hade "inträffat" eftersom det antyder en plats i rumtiden.


Läs gärna mer i den tråden om du är intresserad - det ovanstående kanske inte säger så mycket ryckt ur sitt sammanhang. I övrigt stämmer det du säger i stort med min uppfattning fram tills:

Kalle skrev:Att hitta ett inderministisk system inom världen vore väl omöjligt.


När man talar om system måste man vara noggrann med systemets gränser. Å andra sidan bör man minnas att dessa gränser är helt godtyckliga. Titta på systemet P = A->B->C. A, B och C är i ett deterministiskt förhållande till varandra. Så länge vi enbart diskuterar P är P indeterministiskt. Men sätter du sedan P i förhållande till något annat såsom O->P->Q, då har du också definierat ett nytt system.

För att ge ett annat svar på din fråga: Världen är ett indeterministiskt system inom världen. Inom vilket system är världen en del? Determinismen beror på vad vi delar upp i vilka delar. Säger vi "system" så har vi redan sagt "låt åtminstone detta vara vår helhet". Men säger vi "detta", ja då har vi redan sagt "del", dvs. något som inte är en helhet. Det är därför det blir så noggrant med perspektivet - pratar vi om systemet som helhet, eller som del? Gör vi båda samtidigt, då försvinner själva systembegreppet.

Kalle skrev:Om du nu inte tillämpar determinismen som synesätt, undrar jag vilket du använder istället?


Jag vet inte riktigt om jag tillämpar något synsätt, sådär som allmän princip menar jag. När jag läser en bok så tillämpar jag min läskunnighet. Om jag skulle läsa en kinesisk skrift skulle jag bara beundra tecknen. Ibland händer det att jag hör ett ord eller ser ett ord i skrift (på svenska) och bara tycker "vad kul det lät" eller "vad fult det ser ut".

På samma sätt kanske man kan säga att jag 'tillämpar determinismen' när jag säger "nu ska jag gå och släcka törsten med ett glas vatten". Men precis som 'Rhododendron' bara kan låta kul utan att avse någon särskild buske så kan det där jag just sa vara utan någon större betydelse och bara vara något jag gör/säger, precis som att jag kliar mig i huvet eller gäspar.

Att stämbanden vibrerar eller att fingrarna knattrar på tangentbordet har inte större betydelse än en rap eller en promenad, egentligen. Jag skriver här för att det är behagligt. Jag tycker om det helt enkelt. Tycker om att läsa vad du och de andra skriver. Sen kan vi genom en massa olika mekanismer gå omkring på ett nästan perverst sätt och tilldela betydelser/mening/innebörd till saker och ting. Och precis som läskunnigheten kan dessa tilldelningar av betydelse vara svåra att göra sig av med. Men ibland skymtar en rolig rhododendronbuske fram. :)

Kalle
Inlägg: 96
Blev medlem: 28 okt 2004 17:52
Ort: Hässelby
Kontakt:

Trender inom artificiell intelligens - Framtidens AI?

Inläggav Kalle » 01 nov 2004 20:39

Väl mött Hovnarr,

Föreställ dig 'ett stort orsakssamband': En massa punkter som representerar händelser och en massa pilar mellan dem som visar vilken som följde av vilken. Och så plockar vi bort händelserna. Var tog pilarna vägen då? De kan inte peka på något som inte finns. Ett 'orsakssamband utan början och slut', hur nu det skulle se ut, är inte deterministiskt på samma sätt som en helhet inte är det.

Jag är inte säker på att jag fullt ut förstår vad du menar här. Ett oändligt orsaksamband, som vi tar bort händelserna ur kan självfallet inte fungera. Hur denna sanning kan leda till hur ett oändligt orsaksamband inte skulle vara determinstiskt förstår jag inte.
Jag ber om ursäkt för min oförmåga att förstå, och ber om en förtydling :).

Missuppfattningen av vad tid är för något låter intressant, och ditt citat där verkar hålla förklaringen på varför en värld med en ur-orsak inte kan existera. Jag ska läsa igenom tråden noggrant!


Än en gång får jag ge dig rätt när det gäller indelningarna, och skapandet av system bygger även dem på indelningar, vilket skulle göra dem felaktiga om man nu inte antar att världen ÄR ett stort orsaksamband utan början eller slut.

Jag vet inte riktigt om jag tillämpar något synsätt, sådär som allmän princip menar jag. När jag läser en bok så tillämpar jag min läskunnighet. Om jag skulle läsa en kinesisk skrift skulle jag bara beundra tecknen. Ibland händer det att jag hör ett ord eller ser ett ord i skrift (på svenska) och bara tycker "vad kul det lät" eller "vad fult det ser ut".

På samma sätt kanske man kan säga att jag 'tillämpar determinismen' när jag säger "nu ska jag gå och släcka törsten med ett glas vatten". Men precis som 'Rhododendron' bara kan låta kul utan att avse någon särskild buske så kan det där jag just sa vara utan någon större betydelse och bara vara något jag gör/säger, precis som att jag kliar mig i huvet eller gäspar.

Jag skulle säga att du tillämpar din törst när du dricker vatten, och att du stimulerar någon instinkt när du tycker ett ord låter roligt. När du ska ange ett system som styr hela världen, då kan du tillämpa determinismen (eller någon annan filosofisk teori). Eftersom du avfärdar determinismen som det system som hela världen lyder under, undrar jag vilket du använder istället, om du nu använder ett :).

Jag antar att mina svar visar på en oförståelse för dina resonemang, så jag ska läsa igenom tråden du postade och se om det hjälper mig förstå!

På återseende /Kalle

xion
Inlägg: 4180
Blev medlem: 22 mar 2016 08:09

Re: Vad är intelligens?

Inläggav xion » 09 apr 2023 08:31

Ja, vad är intelligens egentligen?
Mina söner är väldigt intresserade av AI. För min del, - så där.
I skolsystemet har traditionellt minnet premierats. I varje fall i de lägre årskurserna, och i varje fall förr i tiden.
Har alltid ställt mig tveksam till detta som mätare av intelligens.
AI handlar ju egentligen om samma sak fast i jätteformat. Det finns ju ingen gräns för hur mycket data som samtidigt kan hanteras.
Därmed blir minnet i princip obegränsat. Men innebär detta att intelligensen också blir det?
Bara om minne och intelligens är samma sak.
(Jag hittade den här gamla tråden om AI. Kanske lite intressant hur man skrev för tjugo år sedan.)

hakkapeliitta
Inlägg: 2594
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: Vad är intelligens?

Inläggav hakkapeliitta » 09 apr 2023 10:44

xion skrev:Ja, vad är intelligens egentligen?
Mina söner är väldigt intresserade av AI. För min del, - så där.
I skolsystemet har traditionellt minnet premierats. I varje fall i de lägre årskurserna, och i varje fall förr i tiden.
Har alltid ställt mig tveksam till detta som mätare av intelligens.
AI handlar ju egentligen om samma sak fast i jätteformat. Det finns ju ingen gräns för hur mycket data som samtidigt kan hanteras.
Därmed blir minnet i princip obegränsat. Men innebär detta att intelligensen också blir det?
Bara om minne och intelligens är samma sak.
(Jag hittade den här gamla tråden om AI. Kanske lite intressant hur man skrev för tjugo år sedan.)

En grundförutsättning är som jag ser det är förmågan att inhämta ny information och kunna bearbeta detta på ett intelligent sätt.
Information kan vara av allehanda slag, böcker, dokumentärer på tv. Detta för egen del.
Däremot upplever jag sällan något givande att prata med folk, upplever de flesta som korkade helt enkelt.
En viktig sak med intelligens är kreativitet. Att ha förmågan att tänka utanför boxen. Denna förmåga är absolut nödvändig. Utan den kan du säga adjö.
Sen är det viktigt att vara ödmjuk och inte ha en besserwisser-attityd och ha social kompetens.

xion
Inlägg: 4180
Blev medlem: 22 mar 2016 08:09

Re: AI/Vad är intelligens

Inläggav xion » 10 apr 2023 08:47

Det här att inte hålla sig till trådens ämne har tydligen funnits även i forumets barndom.
Det visar sig att tråden till stor del handlar om den fria viljan.
När är viljan fri?
Kanske när jag både har rätt att göra ett val eller låta bli.
Att välja mellan pest och kolera är inget fritt val.
Är att välja mellan en miljon eller att bli ihjälslagen ett fritt val?
I princip kanske men i praktiken inte.
Men determinism är det i alla fall inte.

Nu till trådens ämne.
AI kan knappast räkas som intelligens eftersom inget tänkande förekommer.
Det är bara ett framvaskande av svar ur en oändlig mängd lagrad information.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Trender inom artificiell intelligens - Framtidens AI?

Inläggav Pilatus » 10 apr 2023 10:42

xion skrev:När är viljan fri?

När du var fri att välja på annat sätt än vad som blev fallet.
xion skrev:AI kan knappast räkas som intelligens eftersom inget tänkande förekommer.
Det är bara ett framvaskande av svar ur en oändlig mängd lagrad information.

Intelligens är förmågan att lösa ett problem. En oändlig mängd information kan inte genomsökas. Det skulle ta oändlig tid. Men det är intelligent om det går att finna en strategi för att finna svaret på en fråga. T ex hur stort kan ett primtal bli? (Större än Mersenne-primtalet M82589933?)
Moderator

hakkapeliitta
Inlägg: 2594
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: AI/Vad är intelligens

Inläggav hakkapeliitta » 10 apr 2023 10:55

xion skrev:När är viljan fri?

Skrev du det här inlägget av fri vilja? Eller hade du en pistol riktad mot dej och tvingades?

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Trender inom artificiell intelligens - Framtidens AI?

Inläggav Pilatus » 10 apr 2023 11:05

hakkapeliitta skrev:
xion skrev:När är viljan fri?

Skrev du det här inlägget av fri vilja? Eller hade du en pistol riktad mot dej och tvingades?

I äldre tid (1800-tal) sa man till barnen att din vilja sitter i riset. Tiderna förändras som bekant och jag känner mig fri att inom gränser som jag kan hantera, välja fritt.
Marin Mersenne var inte dålig då det gällde att finna primtal. Han insåg att om n är ett primtal, då skulle 2^n - 1 också vara ett primtal. Men finns det något bra sätt att avgöra om det finns en övre gräns för deras storlek?
Moderator

hakkapeliitta
Inlägg: 2594
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: Trender inom artificiell intelligens - Framtidens AI?

Inläggav hakkapeliitta » 10 apr 2023 11:10

Pilatus skrev:Intelligens är förmågan att lösa ett problem. En oändlig mängd information kan inte genomsökas. Det skulle ta oändlig tid. Men det är intelligent om det går att finna en strategi för att finna svaret på en fråga. T ex hur stort kan ett primtal bli? (Större än Mersenne-primtalet M82589933?)

Som tur är finns det elegantare metoder att avgöra antalet primtal.
Antalet är nämligen oändligt.
Detta visade Georg Cantor, tysk matematiker 1800-tal, enligt hans definition på uppräknelig oändlig mängd är varje mängd där man kan etablera en en-entydig korrespondens mellan positiva heltal 1,2,3... och mängden är oändlig, dock uppräknelig.

Han visade även att reella tal inte är uppräknelig och har därför "fler element".
Skrev "fler element" inom citationstecken därför att det finns ingen definierad storleksförhållande mellan mängder.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Trender inom artificiell intelligens - Framtidens AI?

Inläggav Pilatus » 10 apr 2023 11:19

hakkapeliitta skrev:Skrev "fler element" inom citationstecken därför att det finns ingen definierad storleksförhållande mellan mängder.

Men en oändlig mängd kan väl vara större än en annan oändlig mängd?
Moderator

hakkapeliitta
Inlägg: 2594
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: Trender inom artificiell intelligens - Framtidens AI?

Inläggav hakkapeliitta » 10 apr 2023 11:39

Pilatus skrev:
hakkapeliitta skrev:Skrev "fler element" inom citationstecken därför att det finns ingen definierad storleksförhållande mellan mängder.

Men en oändlig mängd kan väl vara större än en annan oändlig mängd?

Jadå, fast då uppfattar vi antalet element som definition på mängdens storlek.
Rakt av två mängder A, B, finns ingen definition på typ A > B.

I mängdteori ges de (oändliga) positiva heltalen 1, 2, 3... storleken alef-0, detta är inget vanligt tal utan ett kardinaltal.

Nästa steg är antalet reella tal, alltså alla normala tal vi känner 1, 1/2, pi osv.
Hur många finns? Antalet är oändligt förstås, men man brukar sätta c antal.

Den stora frågan som sysselsätter matematiker är, finns det något kardinaltal som är större än alef-0 men mindre är c?
Problemet går under namnet kontinuumhypotes.

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9356
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Trender inom artificiell intelligens - Framtidens AI?

Inläggav Anders » 10 apr 2023 13:11

db( skrev 2005j skrev:Problemet med AI-utvecklingen är att den de senaste 200 åren gjort ungefär samma framsteg som fysiken år 1100 - 1300 eller så. Ingen vet något och ingenting händer.

Gödel, Escher, Bach är en underbar bok. Vad säger laotzu om den?

Men det har hänt en jävla massa de sista åren
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster