Religionens två funktioner

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Religionens två funktioner

Inläggav PopJimmy » 30 jun 2006 14:21

Wilber pratar om att religioner i huvudsak har två funktioner: Translation (översättning/tolkning) och Transformation (utveckling, övergående).
Jag tänkte här först ge min version av translation och transformation, och efter det har jag refererat en del av Wilbers artikel, som tar upp detta ämne.

Observera att religion här används i det större sammanhanget. I detta sammanhang inkluderas alla religioner, inklusive den vetenskapliga religionen, scitentismen, dvs den religion som växte fram med den kvantitativa vetenskapliga metoden som underlag, den tro på att världen går att reducera till kvantitativt innehåll som: materia, lagar, system och mekanismer etc. Den kommer i många smaker och är den historiska förlängningen på kristendomen för oss här i väst. Vi har fortfarande mycket av vårat sätt att tänka, värdera osv kvar i kristendomen och detta tar i uttryck i bl.a. vårat juridiska system. Men precis som de flesta religiösa människor i sin rädsla inte vågade ifrågasätta Gud på, säg, 1300-talet, så vågar många i vår tid ifrågasätta den vetenskapliga världsbilden, eftersom det är vårat "ankare" i tillvaron för våran "båt" (kropp) ute på ett stormigt hav. Jag säger inte att det är fel att ha ett "ankare", men det jag säger är att vi kanske ska vara försiktiga så att vi inte lurar oss själva att blanda ihop vårat ankare med land.

Translation eller Översättningen syftar till det "ankare", "trossystem", "världsbild" som en religion har att erbjuda, som hjälper oss att "tolka", "förstå" livets mysterium. Förut avmystifierade vi saker i tillvaron genom att hela tiden återvände till begreppet "Gud", alltså en tanke om att allt i tillvaron var skapat av en "kraft" eller en "livsform" vilket vi i dagens samhälle har kommit att byta ut mot fysiska "krafter" och "lagar". Det jag här vill kritisera är den relativt vanliga uppfattningen om att vi förut tillät tillvaron att vara "mystisk". Detta är enligt mig helt felaktigt. Gud är inte ett begrepp vi skapat för tillåtit det okända existera, då skulle vi inte aldrig sökt tröst bakom ordet Gud! Nej, världen är bara mystisk och facinerade för den som inte vet, den som är nyfiken. Men som vi alla vet så kan vi inte vara nyfikna jämt. Saker i världen måste även fungera, därför behöver vi ett gemensamt språk, gemensamma lagar osv osv.

Och det jag försöker säga är inte att vi ska tro på "hemligheter", som Ufon, Loch Ness monstret, Area 51, New Age, Helning, Kristaller, även fast vi naturligtvis får göra det, precis som vi får tro på Gudar, Fysiska lagar och andra vanliga trosförestälnningar, men det viktiga är att tron ska vara praktiskt, tron är på inget sätt "den rätta tron" eller den "kompletta tron", och detta säger jag även till människor med stora relativistiska dragningar, relativism är också en "tro", ett sätt att tolka. Men det "mysterium" jag pratar om något helt annat, nämligen det fenomen som finns innan, alla av dessa förklaringar skapats hos oss, det "mysterium" jag försöker peka till är en slags naturlig lekfull nyfikenhet, som jag tror alla levander varelser känner ibland (i alla fall alla högre utvecklade varelser och djur). Då våran hjärna arbetar på ett sådant sätt, så att alla våra gamla cyniska förklaringar känns otillräckliga, och att vi hela tiden är känsliga och öppna för lärande. Att se något vi aldrig tidigare sett och sedan välja att kalla det "ett mirakel från Gud" är alltså bara en cynisk tolkningsprocess, miraklet händer innan vi tänker att det är Gud som har skapat miraklet. Det är alltså ett ständigt tolkningsarbete som pågår, och det jag vill peka på är det som händer innan tolkningen. Problemet med de flesta religioner (inklusive den vetenskapliga världsbilden) är att de är reduktionistiska, dvs de försöker härleda allting till en grund som utgör en teoretisk kärna, dvs de skapar inte ett utrymmer för mysteriet innan tolkningen, innan kärnan, och bortom grunden/fundamentet/kärnan. Translation är tolkningen eller översättning till ett fundament, en regel, en kärna. Transformation är att gå bortom tolkningen, att ömsa skinn. Att riva upp ankaret och våga kasta oss ut med båten på världens hav.

TRANSLATION VS. TRANSFORMATION
In a series of books (e.g., A Sociable God, Up from Eden, and The Eye of Spirit), I have tried to show that religion itself has always performed two very important, but very different, functions. One, it acts as a way of creating meaning for the separate self: it offers myths and stories and tales and narratives and rituals and revivals that, taken together, help the separate self make sense of, and endure, the slings and arrows of outrageous fortune. This function of religion does not usually or necessarily change the level of consciousness in a person; it does not deliver radical transformation. Nor does it deliver a shattering liberation from the separate self altogether. Rather, it consoles the self, fortifies the self, defends the self, promotes the self. As long as the separate self believes the myths, performs the rituals, mouths the prayers, or embraces the dogma, then the self, it is fervently believed, will be "saved"—either now in the glory of being God-saved or Goddess-favored, or in an afterlife that insures eternal wonderment.

But two, religion has also served—in a usually very, very small minority—the function of radical transformation and liberation. This function of religion does not fortify the separate self, but utterly shatters it—not consolation but devastation, not entrenchment but emptiness, not complacency but explosion, not comfort but revolution—in short, not a conventional bolstering of consciousness but a radical transmutation and transformation at the deepest seat of consciousness itself.

There are several different ways that we can state these two important functions of religion. The first function—that of creating meaning for the self—is a type of horizontal movement; the second function—that of transcending the self—is a type of vertical movement (higher or deeper, depending on your metaphor). The first I have named "translation," the second, "transformation."

With translation, the self is simply given a new way to think or feel about reality. The self is given a new belief—perhaps holistic instead of atomistic, perhaps forgiveness instead of blame, perhaps relational instead of analytic. The self then learns to translate its world and its being in the terms of this new belief or new language or new paradigm, and this new and enchanting translation acts, at least temporarily, to alleviate or diminish the terror inherent in the heart of the separate self.

But with transformation, the very process of translation itself is challenged, witnessed, undermined and eventually dismantled. With typical translation, the self (or subject) is given a new way to think about the world (or objects); but with radical transformation, the self itself is inquired into, looked into, grabbed by its throat and literally throttled to death.

Put it one last way: with horizontal translation—which is by far the most prevalent, widespread and widely shared function of religion—the self is, at least temporarily, made happy in its grasping, made content in its enslavement, made complacent in the face of the screaming terror that is in fact its innermost condition. With translation, the self goes sleepy into the world, stumbles numbed and nearsighted into the nightmare of samsara, is given a map laced with morphine with which to face the world. And this, indeed, is the common condition of a religious humanity, precisely the condition that the radical or transformative spiritual realizers have come to challenge and to finally undo.

For authentic transformation is not a matter of belief but of the death of the believer; not a matter of translating the world but of transforming the world; not a matter of finding solace but of finding infinity on the other side of death. The self is not made content; the self is made toast.

Now, although I have obviously been favoring transformation and belittling translation, the fact is that, on the whole, both of these functions are incredibly important and altogether indispensable. Individuals are not, for the most part, born enlightened. They are born in a world of sin and suffering, hope and fear, desire and despair. They are born as a self ready and eager to contract; a self rife with hunger, thirst, tears and terror. And they begin, quite early on, to learn various ways to translate their world, to make sense of it, to give meaning to it, and to defend themselves against the terror and the torture never lurking far beneath the happy surface of the separate self.

And as much as we, as you and I, might wish to transcend mere translation and find an authentic transformation, nonetheless translation itself is an absolutely necessary and crucial function for the greater part of our lives. Those who cannot translate adequately, with a fair amount of integrity and accuracy, fall quickly into severe neurosis or even psychosis: the world ceases to make sense—the boundaries between the self and the world are not transcended but instead begin to crumble. This is not breakthrough but breakdown; not transcendence, but disaster.

But at some point in our maturation process, translation itself, no matter how adequate or confident, simply ceases to console. No new beliefs, no new paradigm, no new myths, no new ideas, will staunch the encroaching anguish. Not a new belief for the self, but the transcendence of the self altogether, is the only path that avails.

Still, the number of individuals who are ready for such a path is, always has been, and likely always will be, a very small minority. For most people, any sort of religious belief will fall instead into the category of consolation: it will be a new horizontal translation that fashions some sort of meaning in the midst of the monstrous world. And religion has always served, for the most part, this first function, and served it well.

I therefore also use the word "legitimacy" to describe this first function (the horizontal translation and creation of meaning for the separate self). And much of religion's important service is to provide legitimacy to the self—legitimacy to its beliefs, its paradigms, its worldviews and its way in the world. This function of religion to provide a legitimacy for the self and its beliefs—no matter how temporary, relative, nontransformative, or illusory—has nonetheless been the single greatest and most important function of the world's religious traditions. The capacity of a religion to provide horizontal meaning, legitimacy and sanction for the self and its beliefs—that function of religion has historically been the single greatest "social glue" that any culture has.

And one does not tamper easily, or lightly, with the basic glue that holds societies together. Because more often than not, when that glue dissolves—when that translation dissolves—the result, as we were saying, is not breakthrough but breakdown, not liberation but social chaos. (We will return to this crucial point in a moment.)

Where translative religion offers legitimacy, transformative religion offers authenticity. For those few individuals who are ready—that is, sick with the suffering of the separate self, and no longer able to embrace the legitimate worldview—a transformative opening to true authenticity, true enlightenment, true liberation, calls more and more insistently. And, depending upon your capacity for suffering, you will sooner or later answer the call of authenticity, of transformation, of liberation on the lost horizon of infinity.

Transformative spirituality does not seek to bolster or legitimate any present worldview at all, but rather to provide true authenticity by shattering what the world takes as legitimate. Legitimate consciousness is sanctioned by the consensus, adopted by the herd mentality, embraced by the culture and the counterculture both, promoted by the separate self as the way to make sense of this world. But authentic consciousness quickly shakes all of that off its back, and settles instead into a glance that sees only a radiant infinity in the heart of all souls and breathes into its lungs only the atmosphere of an eternity too simple to believe.

Transformative spirituality, authentic spirituality, is therefore revolutionary. It does not legitimate the world, it breaks the world; it does not console the world, it shatters it. And it does not render the self content, it renders it undone.

And those facts lead to several conclusions.


För att läsa del 2, dvs fortsättningen av artikeln, gå hit:
http://www.wie.org/j12/wilber.asp?page=2

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 30 jun 2006 15:31

Du har för enkel syn på vetenskapen (1700-mässig mekanism). Den moderna vetenskapen sysslar ingalunda uteslutande med det kvantitativa (mätbara). Många upptäckter inom t.ex. medicin, biologi är allt annat än kvantifierbara. Inte ens fysiken eller matematiken är rena "kvantitetsvetenskaper". Einsteins relativitetsteori är ursprungligen en idé. Inom matematiken/mängdteorin spelar begreppet "relation" en viktig roll, denna "relation" är helt och hållet en kvalitativ egenskap. Så vetenskapen hyllar inte enbart kvantitativa förhållanden. Sen kan det väl inte vara en nackdel att kunna mäta och därmed referera till någonting som är objektivt (som alla vettiga människor erkänner). Varför svartmålar du?
Du vill själv komma till en insikt där du begriper "allt" , greppa helheten . Tyvärr är den mänskliga hjärnan inte skapad för detta, helheten framstår som obegripligt kaos. Hjärnan vill fragmentera, sönderdela helheten i bitar och sen åter sammanfoga bitarna till en helhet, förhoppningsvis till en begriplig helhet.(Hegel)
Vårat relativa välstånd bygger på den moderna vetenskapen/tekniken. Människan har genom hårda prövningar gjort sin "buljong" av allt vetande vilket har resulterat i dagens vetenskap. Det finns inga alternativ som är bättre om man vill utveckla välståndet. Eller menar du Jimmy att vi ska slänga allt överbord och sjunka i in tomheten och leva på en näve ris om dagen?

Ja, jag erkänner att jag är en tråkig teknokrat.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 jun 2006 16:41

suchanother skrev:Du har för enkel syn på vetenskapen (1700-mässig mekanism). Den moderna vetenskapen sysslar ingalunda uteslutande med det kvantitativa (mätbara). Många upptäckter inom t.ex. medicin, biologi är allt annat än kvantifierbara. Inte ens fysiken eller matematiken är rena "kvantitetsvetenskaper". Einsteins relativitetsteori är ursprungligen en idé. Inom matematiken/mängdteorin spelar begreppet "relation" en viktig roll, denna "relation" är helt och hållet en kvalitativ egenskap. Så vetenskapen hyllar inte enbart kvantitativa förhållanden. Sen kan det väl inte vara en nackdel att kunna mäta och därmed referera till någonting som är objektivt (som alla vettiga människor erkänner). Varför svartmålar du?
Men vart har jag pratat om den moderna vetenskapen? Jag pratade om den vetenskapliga världbilden som växte fram genom den gamla vetenskapliga metoden. Vart har jag nämt den moderna vetenskapen?

Jag påpekade bara att den vetenskapliga världsbilden är en världsbild. Varför skulle detta vara svartmålning?

Jag har senaste tiden börjat se mer och mer tecken på att den moderna vetenskapen har börjat nyktra till sig (men med det säger jag inte att det inte tidigare funnits genier till vetenskapsmän - det har alltid funnits genier, inom och utanför vetenskapen, innan och efter den veteskapliga revolutionen). Jag pratade om de dåliga sidorna av vetenskapsetablissemanget, de dåliga sidorna när vetenskapen blev en instutition, att instutitionen förvandlade vetenskapen till en världsbild. PRECIS DET SOM HÄNT ALLA ANDRA RELIGIONER TIDIGARE och nu händer med vetenskapen, en brilliant praxis som förvandlas till en världsbild som massorna hjärntvättas med. Varför får jag inte lyfta fram dessa idiotiska aspekter av den vetenskapliga världsbilden, när modernister i 300 år har reducerat ALLT inom religion till skit (även den ursprungliga praxis människor upptäckt)?

Jag anfaller bara vetenskap som har pseduoreligiösa inslag och religion som har pseudovetenskapliga inslag. Vad är problemet med detta? Jag går emot dina pseduoreligiösa hållningar till vetenskapen?

Nej, man måste kunna sära på saker, inte bunta ihop allting till skit.

Du vill själv komma till en insikt där du begriper "allt" , greppa helheten . Tyvärr är den mänskliga hjärnan inte skapad för detta, helheten framstår som obegripligt kaos. Hjärnan vill fragmentera, sönderdela helheten i bitar och sen åter sammanfoga bitarna till en helhet, förhoppningsvis till en begriplig helhet.(Hegel)
Alltså detta är ju genialit. Jag håller naturligtvis med Hegel här, eftersom han i mina öron säger samma sak som några österlänningar jag läst.

Men problemet är att man måste skilja på språkliga insikter (insikter genom logisk slutledning) och insikter bortom språket (insinkten i hur logiken fungerar). Det Hegel här pratar om är en insik i hur logiken fungerar, när den gör logiska slutledningar, han har alltså studerat sig själv. Men utöver språket finns en kreativ upplevelse vi inte kan förstå, men som vi kan uppleva. Språket vill fragmentera världen, men den upplevlese jag pratar om är en harmoni, ett slags "ridande på vågen" eller ett slags ridande på den syntes som hela tiden vecklar ut sig själv.

Vårat relativa välstånd bygger på den moderna vetenskapen/tekniken. Människan har genom hårda prövningar gjort sin "buljong" av allt vetande vilket har resulterat i dagens vetenskap. Det finns inga alternativ som är bättre om man vill utveckla välståndet. Eller menar du Jimmy att vi ska slänga allt överbord och sjunka i in tomheten och leva på en näve ris om dagen?
Du läser helt enkelt inte tillräckligt noga vad jag skriver. Jag har aldrig varit emot vetenskap
, det jag kritiserar är när vetenskapen förlängs till en världsbild. Att vi söker tröst i nya svar. Att vi nöjer oss med att tro att världen går att reducera till materia, lagar och mekanismer. Jag säger inte att det är fel att kartlägga lagar och mekanismer, men jag säger att det är fel att reducera oss själva till våra framsteg.

Ja, jag erkänner att jag är en tråkig teknokrat.
Men som sagt, jag tycker vetenskapen är en av de mest konstruktiva rörelserna i mänsklighetens historia. Men denna konstruktiva rörelse har fört med sig både bra och dåliga aspekter. De bra innefattar att vi har fått ökad förståelse för världen, de dåliga innefattar att vi dödat gud (vilket jag inte ser som ett problem) men att vi ersatt det men tro att människor och världen är samma sak som meningslös materia, lagar och mekaniska krafter.

Människan går inte att reducera till fysik, människan är mycket mer komplex. Bort med pseudoreligionen från vetenskapen, och bort med psedovetenskapen från religionen!

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 30 jun 2006 18:53

Wilber är f.ö. bristfällig när han pratar om religionens två funktioner.
Religionen har förstås skiftat karaktär genom tiderna, men religionen har (alltid) har en tredje funktion, nämligen som en del i maktutövandet.
Ingen som har läst om kristendomen kan undgå märka hur kristendomens utbredning är så nära lierad med makten, erövringen av nya jungfruliga marker.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 jun 2006 19:17

Men det beror ju på hur du definerar Kristendomen. Du har ju massa personliga associationer till Kristendom som andra människor inte har.

Jag är personligen inte varken Kristen, Buddhist eller Atetist, men jag ser det fåniga i att försökta förenkla saker för att göra det bekvämt för sig.

Man laddar sin frustration i olika symboler och sen är det bara att öppna munnen och skiten tar aldrig slut.

Det är bara så sorgligt att människor bråkar om språkliga abstraktioner utan egentlig innebörd.

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 30 jun 2006 19:35

Tycker du att kristendomen är en språklig abstraktion utan betydelse?
Jaa, vad ska man säga.
Jag har uppfattat det som att du vill fly från den västerländska idévärlden?
Du skrattar åt varje bestämning, försök att definiera begrepp. Klart, vi kan åka till Nepal och ta en holk, kanske tom. jag börjar fatta meningen med livet, bland alla dessa tiggare.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 jun 2006 19:56

Nej det jag säger är att Kristendomen BETYDER olika saker för olika människor.

Tror du verkligen att alla människor har samma tanke och känslosassociationer till begreppet Kristendomen?

Jag säger absolut att det finns mänskliga rörelser som bl.a. varit anhängare av Kristendomen. Men du försöker förminska Kristendomens komplexitet.

Förstår du inte att Kristendomen inte är ett homogent fenomen? Det är klart att det i någon betydelser går att prata om Kristendom, men du måste ju alltid definiera vad du menar. Och det enda jag säger att DIN definition av Kristendom inte delas av ALLA. Jag försöker inte REDUCERA fenomenet till ett ord. Det jag säger är att du försöker REDUCERA ett otroligt komplext kulturellt fenomen till något extremt simpelt och vinklat.

Jag säger bara att ALLA inte håller mig dig such. Vad är det som är så svårt att förstå?

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 jun 2006 20:03

Det är klart att du i all evighet kan rabbla vad Marx sagt om Kristendomen, hur Marx definierat Kristendom, men fattar du inte att det bara är en förenkling av ett komplext fenomen och andra har helt andra saker att lägga till om? Tror du verkligen att Marx fått med alltihop och Marx är den enda människa i hela världen som är värd att lyssna på, eftersom han var den enda som förstod något? (förutom Hegel möjligtvis)

Jag tror du får dra ner lite på din idoldyrkan och växa upp. Verkligheten är inte så enkel.


Du är låst i ett yttre/materiellt systemtänkande. Du måste balansera med lite inre medvetenhet och inte längre vara avundsjuk på andra som fått större plats än dig. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag tror Buddhism skulle vara en perfekt komplement för dig such.

Men du verkar verkligen desperat kramra dig fast i ditt hörn av världen. Det är klart Marx har rätt i det han säger, MEN, han har bara undersökt en pytteliten del av världen.

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 30 jun 2006 20:06

PopJimmy skrev:Nej det jag säger är att Kristendomen BETYDER olika saker för olika människor.

Ursäkta att jag utgick från verkligheten.
Vad kristendomen betyder för varje individ är en sak, vad den betyder rent historiskt, objektivt är en annan. Finns faktiskt en sådan Jimmy.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 jun 2006 20:07

Men förstår du inte att historien inte är objektiv. Det är alltid en begränsad människa som har tolkat historien.

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 30 jun 2006 20:09

Tycker inte att jag har "rabblat" Marx. Har citerat hans tankar när det har kännts befogat.
Däremot rabblar du Wilber. I mitt tycke riktigt medioker flummare.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 jun 2006 20:18

Men du får ta och läsa på mer. Du är fast i tankar om objektivitet man sedan lång tid tillbaka har övergivit.

Sedan är inte Wilber någon medioker flummare, många har sagt att han är "nästa Hegel". Sluta tro att du fattat vad Kristendom, Buddhism och Wilber är. Du har ingen aning such, men ditt rationella förnuft lurar dig själv.

Förstår du inte att det viktigaste här i livet är att inte låta sin egna rationalitet lura en? Ens egna rationalitet är alltid perfekt, den är alltid komplett. Varför tror du det finns så mycket religiösa fundamentaliser och galningar i världen? Jo, det är PRECIS för att de inte förstår hur rationaliteten fungerar.

Hjärnan är byggd på det sättet att den alltid skapar kausalitet och tolkar ordning i världen. Människan upplever för det mesta att hon HELA TIDEN FÖRSTÅR VÄRLDEN. Men detta är en illusion.

Fundamentalisten och Objektivisten är de mest naiva av alla människor.

Du får lära dig dra gränser mellan vad du vet du är påläst i och vad du vet att du kanske inte vet så mycket om.

Fattar du inte att ALLA KONSTANT upplever att de förstår världen? Trodde du att det var en känsla du hade monopol på eller? Att du är utvald? Nej, lär dig lite mer om hur hjärnan arbetar istället.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 30 jun 2006 20:26

Sen handlar det inte om att du "rabblat" Marx, du har adapterat hans fundament. Det är klart du inte Citerar honom, men du tänker hela tiden utifrån de fundament han lagt fram. Det är alltså ett sätt att resonera du ärv genom honom, det framgår tydligt i de poänger du för fram.


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster