Hovnarr,
Som jeg forstår deg snakker du om byggestenene til det fysiske univers. Soppan som ordnat seg i dynamisk likevekt, har nødvendigvis skapt både tid og rom. Prinsippet er bevegelse og hastighet, sammentrekning og utvidelse. Jeg kaller det for feminint og maskulint.
Men det er ikke dekkende for gudsbegrepet desverre, skulle ønske det var det.
Helga
Finns Gud?
Moderator: Moderatorgruppen
Helga,
Nej, en bättre definition av "intet" än frånvaron av allt som är, det går nog inte att finna. Problemet är bara att för en heltäckande definition måste man då räkna upp allt som är, och vi från vår jordiska, lilla horisont har långt kvar innan vi kan skryta med att känna till allt som är, om vi någonsin kommer dit. Som jag ser det: vetenskapen lämnar alltid dörrar öppna för ny kunskap, medan en hänvisning till en gud lämnar dörren stängd.
Vad gäller den andliga delen av oss, så tror jag att den består av vårt medvetande, som i sin tur uppstår ur den levande människokropp som av livets krafter formats ur jordens stoft och aska. När den levande kroppen återgår till stoft och aska, då återvänder också den andliga delen av oss dit, eftersom det var därifrån den kom. Det som blir kvar av just mig är det arv jag lämnar efter mig, i form av mina barn (när (((eller om))) jag har fått några) och i form av de spår min livsgärning satt i människans värld.
Fränder dör, fänad dör,
du skall också dö.
Ett vet jag som aldrig dör -
domen som fälls om den döde.
Livet efter döden är inte mitt personliga, medvetna liv, utan det liv som andra fortsätter efter mig. Om jag vill påverka livet efter döden så har jag livet på mig att göra det, och frukterna av det får jag också njuta i detta liv. När jag dör vill jag känna att världen genom det jag har gjort har blivit lite bättre att leva i än vad den skulle ha blivit utan mig. Då har jag inte tid att försöka gissa mig till något eventuellt syfte med världen och undra om jag uppfyller det, eftersom det är viktigare för mig att se vad jag kan åstadkomma, av egen kraft och tillsammans med mina medmänniskor.
En tro på ett syfte med universum upplever jag alltså som en ögonbindel, ett black om foten. Därför väljer jag bort den tron och tror istället direkt på min, människans och livets förmåga att åstadkomma och bevara något vackert ur... ingenting.
Sena utgjutningar, nu är det läggdags.
Allt gott!
-Peder
Nej, en bättre definition av "intet" än frånvaron av allt som är, det går nog inte att finna. Problemet är bara att för en heltäckande definition måste man då räkna upp allt som är, och vi från vår jordiska, lilla horisont har långt kvar innan vi kan skryta med att känna till allt som är, om vi någonsin kommer dit. Som jag ser det: vetenskapen lämnar alltid dörrar öppna för ny kunskap, medan en hänvisning till en gud lämnar dörren stängd.
Vad gäller den andliga delen av oss, så tror jag att den består av vårt medvetande, som i sin tur uppstår ur den levande människokropp som av livets krafter formats ur jordens stoft och aska. När den levande kroppen återgår till stoft och aska, då återvänder också den andliga delen av oss dit, eftersom det var därifrån den kom. Det som blir kvar av just mig är det arv jag lämnar efter mig, i form av mina barn (när (((eller om))) jag har fått några) och i form av de spår min livsgärning satt i människans värld.
Fränder dör, fänad dör,
du skall också dö.
Ett vet jag som aldrig dör -
domen som fälls om den döde.
Livet efter döden är inte mitt personliga, medvetna liv, utan det liv som andra fortsätter efter mig. Om jag vill påverka livet efter döden så har jag livet på mig att göra det, och frukterna av det får jag också njuta i detta liv. När jag dör vill jag känna att världen genom det jag har gjort har blivit lite bättre att leva i än vad den skulle ha blivit utan mig. Då har jag inte tid att försöka gissa mig till något eventuellt syfte med världen och undra om jag uppfyller det, eftersom det är viktigare för mig att se vad jag kan åstadkomma, av egen kraft och tillsammans med mina medmänniskor.
En tro på ett syfte med universum upplever jag alltså som en ögonbindel, ett black om foten. Därför väljer jag bort den tron och tror istället direkt på min, människans och livets förmåga att åstadkomma och bevara något vackert ur... ingenting.
Sena utgjutningar, nu är det läggdags.
Allt gott!
-Peder
Stefan skrev:Saker och ting kan inte existera "för" en person och inte existera "för" en annan person. Det är i alla fall min uppfattning, och jag har svårt att se hur man kan tänka annorlunda.
Nu är jag fullt klar över att du skrev saker och ting, och refererar på så sätt till Gud på så sätt som ett objekt oberoende/frånskillt av människan, men om du tänker dig Gud som något psykologisk vid människan som en tanke, idé eller handlingsregel etc. så blir det inte riktigt att säga att det inte kan existera i någon men inte i andra. Gud kan vara något subjektivt, ett hopp att klammra sig fast vid fex. Sen har du qualia, kvalitativa upplevelser vid fenomener (välbehag av doft hos någon/stank hos andra, smak osv) som du inte kan säga att det inte exiterar bara för att det inte är en ting i sig själv. Så det är inte så svårt att tänka annorlunda utan snarare så är det ganska lätt...
Hei Peder,
Jeg synes at du har en enkel og fin livsfilosofi, og jeg er helt enig, det er dette livet det resulterer i uansett. Det er her og nå vi er, og uavhengig av livssyn, det er her og nå vi må gjennomføre det vi tror på.
Men der du tenker at du kan gjøre verden litt bedre,(som er en fin tanke), velger jeg å tenke på hvordan jeg er med på å opprettholde en urettferdig og ikke tilfredsstillende verden. For å finne ut av det, må jeg inn i meg selv og prøve å forstå hvordan ting henger sammen. Litt mer komplisert, men interessant.
Bevissthet kan ikke utvikles på annen måte enn gjennom en menneskekropp, ettersom den er et produkt av menneskekroppen og, (her er vi uenig) vår åndelige del. Den åndelige delen ser jeg som polariteten til den fysiske kroppen. Det er en positiv kraft som integreres i menneskekroppen gjennom åndedrettet. Bevisstheten er etter min oppfatning, kunnskapen om det fysiske og det åndelige, og balansen derimellom. Hvor bevisstheten drar når vi dør, kan jo diskuteres.
Jeg synes ikke at denne overbevisning forstyrrer din konklusjon, å tro på mennesket og livets evne til å skape og bevare noe vakkert av ingenting. Den bare gir en dybde til konklusjonen.
Og Peder, tid har vi mer enn nok av….
Helga
Jeg synes at du har en enkel og fin livsfilosofi, og jeg er helt enig, det er dette livet det resulterer i uansett. Det er her og nå vi er, og uavhengig av livssyn, det er her og nå vi må gjennomføre det vi tror på.
Men der du tenker at du kan gjøre verden litt bedre,(som er en fin tanke), velger jeg å tenke på hvordan jeg er med på å opprettholde en urettferdig og ikke tilfredsstillende verden. For å finne ut av det, må jeg inn i meg selv og prøve å forstå hvordan ting henger sammen. Litt mer komplisert, men interessant.
Bevissthet kan ikke utvikles på annen måte enn gjennom en menneskekropp, ettersom den er et produkt av menneskekroppen og, (her er vi uenig) vår åndelige del. Den åndelige delen ser jeg som polariteten til den fysiske kroppen. Det er en positiv kraft som integreres i menneskekroppen gjennom åndedrettet. Bevisstheten er etter min oppfatning, kunnskapen om det fysiske og det åndelige, og balansen derimellom. Hvor bevisstheten drar når vi dør, kan jo diskuteres.
Jeg synes ikke at denne overbevisning forstyrrer din konklusjon, å tro på mennesket og livets evne til å skape og bevare noe vakkert av ingenting. Den bare gir en dybde til konklusjonen.
Og Peder, tid har vi mer enn nok av….
Helga
Hej Helga,
Tack, och jag får svara med att jag uppskattar din livssyn också, bortsett ffrån att jag inte kan hålla med om din åsikt att det finns ett bakomliggande syfte.
Även jag måste försöka förstå hur saker och ting hänger samman för att kunna göra världen lite bättre, annars är risken att man gör den sämre av oförstånd. Jag har inga illusioner om att klara detta ensam, utan bara gemensamt kan vi komma på hur vi kan göra världen angenämare för oss själva och alla våra medjordlingar. Jag är också rätt så övertygad om att jag faktiskt själv är en del av problemet genom att leva efter en levnadsstandard som föröder jorden och ställer människa mot människa, även om jag ständigt jobbar på att medvetet lägga om min livsstil.
Vad gäller tid, så har du rätt i att vi har gott om den varan - men bara så länge vi förmår leva i nuet. Som jag ser det måste ett syfte alltid komma före nuet, så om jag försöker lista ut ett syfte med att jag befinner mig där jag är, då måste jag gå tillbaka till det förflutna för att därifrån se framåt, mot nuet. Under tiden hinner nuet förflyktigas och jag måste jaga ikapp det i en föränderlig värld. För mig känns det mycket mer givande att befinna sig i nuet och blicka tillbaka mot det förflutna för att försöka se var vi kommer ifrån, för att sedan använda den kunskapen till att gissa vart vi är på väg och sedan i nuet styra oss så att vi hamnar någonstans där vi trivs.
Därför väljer jag att inte tro på något syfte bakom universum - jag får ut mer av livet på det sättet.
Allt gott,
-Peder
Tack, och jag får svara med att jag uppskattar din livssyn också, bortsett ffrån att jag inte kan hålla med om din åsikt att det finns ett bakomliggande syfte.
Även jag måste försöka förstå hur saker och ting hänger samman för att kunna göra världen lite bättre, annars är risken att man gör den sämre av oförstånd. Jag har inga illusioner om att klara detta ensam, utan bara gemensamt kan vi komma på hur vi kan göra världen angenämare för oss själva och alla våra medjordlingar. Jag är också rätt så övertygad om att jag faktiskt själv är en del av problemet genom att leva efter en levnadsstandard som föröder jorden och ställer människa mot människa, även om jag ständigt jobbar på att medvetet lägga om min livsstil.
Vad gäller tid, så har du rätt i att vi har gott om den varan - men bara så länge vi förmår leva i nuet. Som jag ser det måste ett syfte alltid komma före nuet, så om jag försöker lista ut ett syfte med att jag befinner mig där jag är, då måste jag gå tillbaka till det förflutna för att därifrån se framåt, mot nuet. Under tiden hinner nuet förflyktigas och jag måste jaga ikapp det i en föränderlig värld. För mig känns det mycket mer givande att befinna sig i nuet och blicka tillbaka mot det förflutna för att försöka se var vi kommer ifrån, för att sedan använda den kunskapen till att gissa vart vi är på väg och sedan i nuet styra oss så att vi hamnar någonstans där vi trivs.
Därför väljer jag att inte tro på något syfte bakom universum - jag får ut mer av livet på det sättet.
Allt gott,
-Peder
Hei igjen Peder,
Har vært bortreist en tid, men nå er jeg hjemme igjen.
Skal man gjøre verden litt bedre, synes jeg det er et godt utgangspunkt å begynne med seg selv. Da er vi i allefall to som prøver å bli bevisst vår egen rolle i en urettferdig verden. Men så lenge vi lever i et samfunn, blir vi tvunget til å delta på løpet. Det er fint det du sier om å legge om livsstilen etter en mer bevisst tanke, er vi mange nok får det påvirkningskraft.
Jeg synes nuet er vanskelig å forstå, hva innebærer det, at tiden opphører og all fortid og framtid er nu? På en måte er det jo sånn at vi tar valgene for framtiden, basert på erfaringene fra fortiden, i nuet, selv om tiden består. Det problematiske er at når valget er tatt, følger vi det som et rammeverk, og valgfriheten blir da bare innenfor rammene! Eks. Vi velger å gå på bio, vi tar mange valg underveis. Hvordan vi kommer oss dit, hvor vi skal sitte osv. Alle valg blir tatt innenfor rammen av målet, og vi har låst vår tid til fordel for syftet. Er vi i nuet da?
Jeg er enig i at syftet må komme før nuet, og med min oppfatning om at alt er bygd opp etter samme prinsipp, må det ha vært et syfte før tiden ble. Slik ser jeg det som mer sannsynlig at det finnes en hensikt, enn at det ikke gjør det.
Jeg liker å snu tanken, å tenke hva om det finnes noe som har skapt alt! Hvordan vil i så fall mitt verdensbilde se ut da, hvordan ville dette noe være, hvilken hensikt er det i så fall bak, hvordan skapte det alt, osv. I min tankelek ser jeg at det er mulig, det er jo faktisk sannsynlig at noe ligger bak alt.
Men gudsbegrepet slik vi oppfatter det, kan ikke brukes i denne tanken, det er for maskulinisert og fordomsfullt.
Jeg strever med å finne ord til mine tanker, og her er du til stor hjelp, Peder.
Tusen takk for at du er der ute,
Helga
Har vært bortreist en tid, men nå er jeg hjemme igjen.
Skal man gjøre verden litt bedre, synes jeg det er et godt utgangspunkt å begynne med seg selv. Da er vi i allefall to som prøver å bli bevisst vår egen rolle i en urettferdig verden. Men så lenge vi lever i et samfunn, blir vi tvunget til å delta på løpet. Det er fint det du sier om å legge om livsstilen etter en mer bevisst tanke, er vi mange nok får det påvirkningskraft.
Jeg synes nuet er vanskelig å forstå, hva innebærer det, at tiden opphører og all fortid og framtid er nu? På en måte er det jo sånn at vi tar valgene for framtiden, basert på erfaringene fra fortiden, i nuet, selv om tiden består. Det problematiske er at når valget er tatt, følger vi det som et rammeverk, og valgfriheten blir da bare innenfor rammene! Eks. Vi velger å gå på bio, vi tar mange valg underveis. Hvordan vi kommer oss dit, hvor vi skal sitte osv. Alle valg blir tatt innenfor rammen av målet, og vi har låst vår tid til fordel for syftet. Er vi i nuet da?
Jeg er enig i at syftet må komme før nuet, og med min oppfatning om at alt er bygd opp etter samme prinsipp, må det ha vært et syfte før tiden ble. Slik ser jeg det som mer sannsynlig at det finnes en hensikt, enn at det ikke gjør det.
Jeg liker å snu tanken, å tenke hva om det finnes noe som har skapt alt! Hvordan vil i så fall mitt verdensbilde se ut da, hvordan ville dette noe være, hvilken hensikt er det i så fall bak, hvordan skapte det alt, osv. I min tankelek ser jeg at det er mulig, det er jo faktisk sannsynlig at noe ligger bak alt.
Men gudsbegrepet slik vi oppfatter det, kan ikke brukes i denne tanken, det er for maskulinisert og fordomsfullt.
Jeg strever med å finne ord til mine tanker, og her er du til stor hjelp, Peder.
Tusen takk for at du er der ute,
Helga
ApolloLL skrev:Hej!
Kolla gärna upp sambandet arkeologi och biblen/ arkeologi och bibliska förutsägelser. Sök på engelska på någon välkänd sökmotor.
Enligt mig existerar Gud p.g.a. att arkeologi bevisar äktheten hos bibeln och flertalet av dess förutsägelser genom vetenskapliga utgrävningar.
ENBART Gud kan förutsäga framtiden!
Mvh
ApolloLL
Svårt att hitta några stöd för Guds existens via arkeologi.
Hur hanterar ni Epikuros paradox och Teodicéproblemet?
mvh J V
ApolloLL skrev:Här är enbart en länk: http://www.christiananswers.net/q-eden/edn-t003.html
Religiös propaganda utan bevisvärde för Guds existens.
ApolloLL skrev:Epikuros paradox/Teodicéproblemet: människan får leva självständigt fram till domedagen, då Gud ej är en marionett som ska lägga sig i vid önskemål och behov ifrån människan.
Mirakel och inblandning i människosläktet skedde enbart vid Jesus tid på jorden, då det fanns ett behov av att övertyga de första människorna om Guds existens och kristendomen.
Det var en, för mig, ovanlig tolkning. Vilken trosinriktning har den?
mvh J V
Re: Finns Gud?
Sarli skrev:Hej jag undrar ifall du tror att Gud finns? och varför tror du att han finns eller om ni inte tror på han, varför finns han inte?
Framför gärna era argument.
Jag är av åsikten att han endast existerar som ett begrepp i människors egna världar.
//Sarli
Det beror på hur du definierar Gud. Hur definierar du Gud?
Ordet "Gud" finns onekligen, och bakom det en idé, en tankebild. Finns det en andlig eller annan verklighet bakom tankebilden, hur den än ser ut?
Kan Gud ha vuxit fram ur människornas idé om honom, åkt bakåt i tiden och satt igång allt med Big bang och följt livtes utveckling i allmänhet människans i synnerhet genom historieen på behörigt avstånd?? Han lever ju oberoende av tiden. Om människan är ond, hur vet vi att hon inte skapat en i grunden ond Gud?
A
Re: Finns Gud?
Sarli skrev:Hej jag undrar ifall du tror att Gud finns? och varför tror du att han finns eller om ni inte tror på han, varför finns han inte?
Framför gärna era argument.
Jag är av åsikten att han endast existerar som ett begrepp i människors egna världar.
//Sarli
Han är en andlig gestalt. Återstår att bevisa att det finns en allmän andlig värld bortom och oberoende av våra psyken. Då tronar Gud högst där, enligt definition av honom.
A
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 143 och 0 gäster