Ondska, motiv och Integral filosofi
Moderator: Moderatorgruppen
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
PopJimmy skrev:Nej men eliten av pokerspelar är Orangea, de är achivers, inte killers. Naturligtvis har de flesta stora achivers även en dänga killer i sig, men inte alla. [...] Men det är för att du blandar ihop achiviers med killer. Achivers TÄVLAR mot varandra, Killers hugger folk i ryggen och pissar på deras lik. Achivers (som inte har för stor killersinslag) är sportsliga, men det är inte killers.
Nä, det här köper jag inte alls. Det du pratar om är vad man kan kalla "Det osynliga kontraktet". När jag spelar kortspelet Femhundra med min pappa så säger han att jag inte får lägga ut stegar. Det, menar han, förstör för dem som vill lägga ut trissar. Han själv tycker att essensen av spelet är att ha många kort och sedan, i ett enda drag, lägga ut en massa trissar och sedan gå ut innan motspelarna fattat vad som hänt. Vad jag gör är helt i enlighet med reglerna, men mot hans uppfattning om spelet. Han förbjuder mig alltså att spela på detta vis.
I vissa spel så är det osynliga kontraktet jätteviktigt. Games Workshop är exempelvis notoriskt usla på att skriva regler, vilket betyder att spelarna till deras spel alltid kommer på massor av sätt att opta för att skaffa sig fördelar. Vissa (men inte alla!) av dessa sätt anses vara "mot spelets natur" och sådana fördöms av spelarna (särskilt brittiska spelare, enligt uppgift, då de tydligen är mycket sämre än spelare från exempelvis Sverige på att spela så framgångsrikt som möjligt). När man spelar Warhammer på turneringar så skall man alltså ge betyg på sin motspelare, hur väl han spelat enligt den strikta kodex som gäller inom den världen, där man föreslås ge ett dåligt betyg till de som spelar optimalt enligt reglerna.
Jag tycker sånt är uselt. Om reglerna uppmuntrar till dåligt spel så är det fel på reglerna, inte på spelarna. Om reglerna säger att rygghugg är ett effektivt sätt att döda folk på, så är det bra att döda folk på det sättet.
Tycker du att det är fult att fuska i Poker också? Det är nämligen exakt samma sak. Det är ett effektivt sätt att spela enligt reglerna som vissa spelare stör sig på.
Jag tycker att skillnaden mellan Achievers och Killers är mellan dem som gillar att klara utmaningar i världen och de som gillar att utmana varandra (spelmässigt sett är det en enorm skillnad), men att båda är på samma "mognadsnivå". Jag köper alltså inte din teori för fem öre, och om du tolkat dina föregångare rätt så tycker jag att de pratar skit också. För den skillnad som du talar om är rätt irrelevant i spelhobbyn (och i livet) i stort. Det är rentutav en bogusindelning. Osynliga kontrakt är bogus i allmänhet.
(En bra sak är att människor som gillar osynliga kontrakt får mindre och mindre inflytande i ett upplyst samhälle. De får färre framgångar, svårare att få barn, svårare att föra sina värderingar vidare, osv, så om vi bara gör alla samhällen rationella så kommer vi med tiden kunna utrota alla osynliga kontrakt.)
Du är en world acting för att du är en achiver som gillar att optimera system. Jag är själv en väldigt achiver, jag älskar att bygga system och spelar för det mesta strategispel. Tar du ett spel som warcraft så aktiverar de archivern inom en själv, men tar du ett spel som gta så aktiverar det killern i en som vill skjuta ihjäl poliser och våldta horor i röven.
Nej, du har ju en jätteytlig syn på spel. Att man våldtar horor/dödar goblins/uppfinner hjulet/ockuperar hela Canada/vinner potten på tjugo kronor... Det där är ju bara dekor. I Magic The Gathering (ett populärt kortspel) så är målet att sänka ens motståndares hälsa från tjugo till noll. Med en enda mana (=spelets valör) så är det snabbaste sättet att nå målet att spela ut en lightning bolt som sänker den med tre enheter. På lång sikt kan man spela ut en varelse som delar ut en skada varje drag.
(Vad jag ville illustrera med ovanstående var att Magic The Gathering handlar om våld; att skada sin motståndare)
Grejen är att i spelet San Juan så är målet att skaffa så många poäng som möjligt, och där kan man på liknande sätt välja mellan att få många poäng på en och samma gång eller att skaffa sig en grund som genererar poäng varje drag. Alltså; samma avvägande mekanism, men med en helt annorlunda dekor. Samma speltänk, men med helt annan ytlighet. Magic the Gathering handlar om dödande, San Juan handlar om att bygga upp en stad. Det är i vart fall vad dekoren säger oss.
Jag tycker (när jag tänker som speluppfinnare (i vart fall brädspelsuppfinnare)) att dekoren är helt och hållet irrelevant. Det är bara spelmekanik som gäller. +50 kronor eller -50 liv, det är sak samma för mig. Jag ser bara spelmekaniken.
(Och du har fel: När jag spelar GTA så åker jag mest runt i en skolbuss och kollar in sta'n. När jag spelar muddar så gör jag mest sociala saker (På Discworldmudden brukade jag mest köpa en massa sprit och bakelser och sedan sätta mig på en kärra (ungefär som ett tåg som åkte runt i världen) och bjuda mina medpassagerare medan vi pratade om livet och vädret.) När jag spelar rollspel så kör jag hela registret; från ren spelmässighet via gestaltande till samberättande, och när jag spelar femhundra så blir jag sur på min pappa som hittar på husregler som förbjuder mig att spela ut stegar.
jag tycker som sagt att du tolkar denna modell utifrån ett orange perspektiv. Människor med oranga dragningar är människor med hög rationell/kognitiv kapacitet. Men cynism är den patologiska versionen av orange (som även har mycket rött i sig).
Hmm. Jag köper inte den analysen alls, eftersom rationalitet per definition är det enda som överhuvudtaget går att verifiera. Så allting annat än rationalitet är per definition som bäst bara "rätt enligt den auktoritet jag tror på" medan rationalitet är "rätt oavsett vilken auktoritet man tror på". Om rationalitet är omognad så har jag blivit mer och mer omogen ju mer jag har levt, medan samtliga barn jag sett varit utpräglat irrationella. I rest my case.
Jag förstå att du tycker att du ser meningen i livet att vara cynisk, men frågar du andra människor (oftast äldre) så säger de ofta att de när de var i sin cyniska period var mycket mer omogen än vad de är nu.
Jupp. Grejen med dem är att de bara iklädde sig sin cynism som en brosch, på samma sätt som de iklär sig sina liv nu för tiden som en annan brosch. Det är fåfänga, hela vägen. Fängelsekunder säger sällan "shit, jag har förstört mitt liv" utan vad de säger är oftast något i stil med "jag har härdats av mina uppplevelser." De snackar förstås skit. Alla som tror sig tjäna på sina levnadserfarenheter har anledning att misstänka sig vara fåfänga och ha fel. Inte jag. Jag är cynisk på riktigt. Den sortens cynism som inte på något vis är hedrande eller tjusande för den som äger den.
Men faktum är att modell bygger på vad människor som utvecklats från rationell cynism mot att vara mer ömsesidiga.
"Faktum"? Jag trodde du skydde vetenskapliga mätningar. Hur ska du ha det? Nu går jag på din linje; jag tycker att du bara för fram sånt som vetenskapen kan föra fram, det har ingenting med den Verkliga Grunden att göra. All tid är nu, alla målsättningar är lika mycket värda. Det finns ingen tidsprocess, och det finns ingen mognadsprocess.
Hög "djävulens advokat"-faktor i sista stycket, men det förtjänade du :^)
Alltså Rising, jag måste säga att diskussionen ballar ut.
Poängen är att du har inte riktigt kolla på vad vetenskap innebär och inte heller riktigt fått kläm på syftet bakom denna teori heller. Jag är inte på något sätt arg, men jag ser att det är många poänger du missar, du har en kognitiva biases mot modellen.
Bandwagon effect - the tendency to do (or believe) things because many other people do (or believe) the same
Bias blind spot - the tendency not to compensate for one's own cognitive biases.
Confirmation bias - the tendency to search for or interpret information in a way that confirms one's preconceptions.
Disconfirmation bias - the tendency for people to extend critical scrutiny to information which contradicts their prior beliefs and accept uncritically information that is congruent with their prior beliefs.
Neglect of Probability - the tendency to completely disregard probability when making a decision under uncertainty.
OSV OSV http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_cognitive_biases
Men så här resonerar en Achiever. Poängen att du vill uttnyttja systemet maximalt, men du resonerar INNIFRÅN systemet. Du har ett instrumentellt sätt att närma dig spel.
Killers resonerar inte INNIFRÅN systemet, de är utanför systemet.
Killer spelar inte för skicklighet. De använder fula knep för att dominera motspelaren. Det är helt andra typer av psykologiska mekanismer som arbetar. En killer är en människa som använder alla hacks för att vinna. En achiever är den som utnyttjar systemet maximalt INNIFRÅN. En killer tar till knep utanför systemet. En achiever tar inte till verktyg utanför, han utnyttjar systemet maximalt trots att det kan kännas "fult" för människor som inte är lika renodlade achiviers. Achivers spelar för utmaningen och förfiningen. Killers skiter i spelet, de vill bara ha en maktposition och sadistiskt utnyttja andra.
Achievern är dock ute efter att använda alla gråzoner i systemet för att maximera potentialen, men vill samtidigt att andra också ska få göra detta. Achivern är noga med att läsa på det finstilta i reglerna.
Den som starkt ogillar tnyttjandet av "gråzoner" i systemet är en människa som inte är tillräckligt Achiever, han är helt enkelt inte tillräckligt "Gamer", eftersom han inte spelar instrumentellt.
En orange achiever går in i systemet och vill ha konflikt.
En grön spelare går inte in i systemet, han bryr sig inte om reglerna så noga, han vill ha kontakt med människor. Socializern (varnliga relationer) använder spelet som en dekor, en ursäkt att ha kul, att umgås
Den gröna Socializern och blir sur på Achievers som "går in i systemet för mycket". Socializern (vanliga relationer) vill ha kontakt, Achivern vill ha konflikt.
Det är alltså stor skillnad på att "fuska i gråzoner" som jag som Achiever inte tycker är fel, och att "fuska utanför spelet" som jag som Achiver tycker är fel, eftersom då kollapsar hela spelet. Det blir ingen intressant konflikt om båda parter inte har chanser att vinna.
Alltså du greppar inte den underliggande poängen med hela teorin. Det handlar om känlsor som föregår rationalitet. Rationalitet är inget som motiverar människor, rationalitet är det instrumentella verktyg som vi använder för att nå det våra irrationella önskningar uppfyllda.
Du måste förstå skillnaden i de psykologiska mekanismer som driver människorna.
Du säger "rationalitet per definition är det enda som överhuvudtaget går att verifiera" men poängen är att du inte förstår vad rationalitet är. Rationalitet är samma sak som logik. Men logik säger ingenting om något utanför premisserna. Logiken är ett system som inte säger något om system utanför sig själv. All logik är bunden till premisser dvs till sakförhållanden utanför det logiska systemet. Alla logiska system bygger på premisser som är auktoritära i slutledningen. Deta gäller alla logiska system.
Men som sagt, du har problem med att skilja på system utanför det logiska systemet. Därav är du orange. Den gröna människan skiljer på systmet innanför och utanför.
Du säger:
Ett rationellt system är alltid rationellt utifrån sig själv. Det irrationella eller icke-rationlla upstår bara MELLAN två logiska system.
Att det skulle finnas något som "objektiv rationalitet", är något många moderna filosofer gett upp för länge sedan.
Jag kan vara cynisk, men jag är inte cynisk.
Den absoluta grunden är något utanför vetenskapsteori. Det är filosofi. Du måste lära dig skillnad mellan vetenskap och filosofi, och inte bara ANTA att du förstått världen eftersom "du är rationell". Du är rent utsagt otroligt naiv. Du har mycket kvar att lära dig om filosofi.
Hur vågar du ens påstå att det inte finns någon mognadsprocess när du uppenbarligen inte läst en enda bok i utvecklingspsykologi? Är inte detta ett enormt tecken på hur naiv du är och speciellt i din tro i att du själv "är ratonell"?
Problemet är bara att det är pinsamt uppenbart att du inte är påläst i kontinental filosofi eller utvecklingspsykologi. Det är många filosofer som skulle skratta åt ditt våghalsiga sätt att tro att "du är ratonell" på ett "objektivt" sätt.
Det första du bör erkänna är att du är full med kognitva biases och att den "objektiva rationaliteten" du så gärna vill tro på är något mycket av modern filosofi och modern kognitiv psykologi gett upp för länge sedan.
Du är precis lika full med biases som vem som helst.
Poängen är att du har inte riktigt kolla på vad vetenskap innebär och inte heller riktigt fått kläm på syftet bakom denna teori heller. Jag är inte på något sätt arg, men jag ser att det är många poänger du missar, du har en kognitiva biases mot modellen.
Bandwagon effect - the tendency to do (or believe) things because many other people do (or believe) the same
Bias blind spot - the tendency not to compensate for one's own cognitive biases.
Confirmation bias - the tendency to search for or interpret information in a way that confirms one's preconceptions.
Disconfirmation bias - the tendency for people to extend critical scrutiny to information which contradicts their prior beliefs and accept uncritically information that is congruent with their prior beliefs.
Neglect of Probability - the tendency to completely disregard probability when making a decision under uncertainty.
OSV OSV http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_cognitive_biases
Poängen att detta inte handlar om spel eller regler, det handlar om bakomliggande mänskliga motiv/drifter. Du har kontextualiserat det jag sagt helt fel. Jag pratar inte om spelet-i-sig-själv. Jag pratar om de psykologiska system som spelet aktiverar hos människan. Människan är ett system som interagerar med ett spel-system.Nej, du har ju en jätteytlig syn på spel. Att man våldtar horor/dödar goblins/uppfinner hjulet/ockuperar hela Canada/vinner potten på tjugo kronor... Det där är ju bara dekor.
Du har helt missförstått mig. Du är för fokuserad på reglerna. Du måste kunna skilja på människan-som-system och spelet-som-system (detta kommer jag repetera många gånger i denna post)Jag tycker sånt är uselt. Om reglerna uppmuntrar till dåligt spel så är det fel på reglerna, inte på spelarna. Om reglerna säger att rygghugg är ett effektivt sätt att döda folk på, så är det bra att döda folk på det sättet
Men så här resonerar en Achiever. Poängen att du vill uttnyttja systemet maximalt, men du resonerar INNIFRÅN systemet. Du har ett instrumentellt sätt att närma dig spel.
Killers resonerar inte INNIFRÅN systemet, de är utanför systemet.
Killer spelar inte för skicklighet. De använder fula knep för att dominera motspelaren. Det är helt andra typer av psykologiska mekanismer som arbetar. En killer är en människa som använder alla hacks för att vinna. En achiever är den som utnyttjar systemet maximalt INNIFRÅN. En killer tar till knep utanför systemet. En achiever tar inte till verktyg utanför, han utnyttjar systemet maximalt trots att det kan kännas "fult" för människor som inte är lika renodlade achiviers. Achivers spelar för utmaningen och förfiningen. Killers skiter i spelet, de vill bara ha en maktposition och sadistiskt utnyttja andra.
Men nu pratar du fortfarande utifrån ett Achiever tänk. Att fuska "innanför" reglerna genom att utnyttja kryphål är något alla achivers gör. Men de går inte "utanför" systemet, de snor inte motståndarens pott när han går på toa, det gör en killer. En Achiver tycker att spelet blir meningslöst när reglerna kollapsar, det gör inte Killern, Killern vill kollappsa reglerna så att det skapar ett totalt assymetriskt och obalanserat maktförhållande då motståndaren är dominerad och maktlöst. Killern vill se andra plågas.Tycker du att det är fult att fuska i Poker också? Det är nämligen exakt samma sak. Det är ett effektivt sätt att spela enligt reglerna som vissa spelare stör sig på.
Achievern är dock ute efter att använda alla gråzoner i systemet för att maximera potentialen, men vill samtidigt att andra också ska få göra detta. Achivern är noga med att läsa på det finstilta i reglerna.
Den som starkt ogillar tnyttjandet av "gråzoner" i systemet är en människa som inte är tillräckligt Achiever, han är helt enkelt inte tillräckligt "Gamer", eftersom han inte spelar instrumentellt.
En orange achiever går in i systemet och vill ha konflikt.
En grön spelare går inte in i systemet, han bryr sig inte om reglerna så noga, han vill ha kontakt med människor. Socializern (varnliga relationer) använder spelet som en dekor, en ursäkt att ha kul, att umgås
Den gröna Socializern och blir sur på Achievers som "går in i systemet för mycket". Socializern (vanliga relationer) vill ha kontakt, Achivern vill ha konflikt.
Det är alltså stor skillnad på att "fuska i gråzoner" som jag som Achiever inte tycker är fel, och att "fuska utanför spelet" som jag som Achiver tycker är fel, eftersom då kollapsar hela spelet. Det blir ingen intressant konflikt om båda parter inte har chanser att vinna.
Alltså du greppar inte den underliggande poängen med hela teorin. Det handlar om känlsor som föregår rationalitet. Rationalitet är inget som motiverar människor, rationalitet är det instrumentella verktyg som vi använder för att nå det våra irrationella önskningar uppfyllda.
Jag har som sagt spelat Magic i flera år. Magic handlar inte om dödande-utanför-systemet, däremot gör Rysk roulette det. Som sagt, jag har sagt detta flera gånger: Du måste kunna skilja på saker INNANFÖR och UTANFÖR spelet (med du som är archiever gör som sakt inte det, du är inne i spelet). Inne i magic dödar man varandra utanför spelet, men systmet är endå ett systembaserat spel. Rysk rolette handlar om dödande utanför, eftersom dödandet sträcker sig utanför spelet. Killers vill gå utanför spelet. Achievers vill gärna döda i spelet, men detta är bara ett yttryck för att de avancerar och manövrerar i systemet. Achivers vill inte att motspelaren ska må dåligt, achievern vill ha en bra match. Killern vill att motspelaren ska må dåligt. Som sagt, utanför och innanför systemet.(Vad jag ville illustrera med ovanstående var att Magic The Gathering handlar om våld; att skada sin motståndare)
Magic the Gathering handlar om dödande, San Juan handlar om att bygga upp en stad. Det är i vart fall vad dekoren säger oss.
Du måste förstå skillnaden i de psykologiska mekanismer som driver människorna.
Jag menade inte att ALLA dödar ohämmat i spelet när de spelar. Jag menar bara att spelet som sådant aktiverar röda värdememer i större utsträckning än något annat spel jag någonsin kommit i kontakt med. Det är inte bara röda memer som aktiveras, men jag har tyvärr inget bättre exempel. Poängen att GTA aktivierar röda är för att det simulerar mänskligt beteende, det genererar intressant stimulans för en Killer. En achiever får intressant stimuli av tetris för han är ute efter att slå systemet på andra sidan, oavsett om det är en människa eller en dator. En Killer vill inte besegna ett datorsystem, han vill spela mot människor, men GTA simulerar mänskligt beteende i spelet. Achievern är i symbios med spelsystemet.Och du har fel: När jag spelar GTA så åker jag mest runt i en skolbuss och kollar in sta'n
Poängen är att du är inte ett dugg påläst i ny filosofi. Logiken är bara ett medel. Alla människor strävar att resonera logiskt innifrån deras egna logiska system.Hmm. Jag köper inte den analysen alls, eftersom rationalitet per definition är det enda som överhuvudtaget går att verifiera. Så allting annat än rationalitet är per definition som bäst bara "rätt enligt den auktoritet jag tror på" medan rationalitet är "rätt oavsett vilken auktoritet man tror på". Om rationalitet är omognad så har jag blivit mer och mer omogen ju mer jag har levt, medan samtliga barn jag sett varit utpräglat irrationella. I rest my case.
Du säger "rationalitet per definition är det enda som överhuvudtaget går att verifiera" men poängen är att du inte förstår vad rationalitet är. Rationalitet är samma sak som logik. Men logik säger ingenting om något utanför premisserna. Logiken är ett system som inte säger något om system utanför sig själv. All logik är bunden till premisser dvs till sakförhållanden utanför det logiska systemet. Alla logiska system bygger på premisser som är auktoritära i slutledningen. Deta gäller alla logiska system.
Men som sagt, du har problem med att skilja på system utanför det logiska systemet. Därav är du orange. Den gröna människan skiljer på systmet innanför och utanför.
Du säger:
Men detta har man i den postmoderna kontinental filosofin kommit fram till att det inte stämmer."Så allting annat än rationalitet är per definition som bäst bara "rätt enligt den auktoritet jag tror på" medan rationalitet är "rätt oavsett vilken auktoritet man tror på"."
Ett rationellt system är alltid rationellt utifrån sig själv. Det irrationella eller icke-rationlla upstår bara MELLAN två logiska system.
Att det skulle finnas något som "objektiv rationalitet", är något många moderna filosofer gett upp för länge sedan.
Ja, genom ditt sätt att uttrycka dig så ger du tydliga signaler att du resonerar i system och upplever att ditt system är komplett.Jag är cynisk på riktigt. Den sortens cynism som inte på något vis är hedrande eller tjusande för den som äger den.
Jag kan vara cynisk, men jag är inte cynisk.
Men poänger är att du helt har missuppfattat vetenskap men kaxar upp dig och tror att jag inte förstår någonting.Faktum"? Jag trodde du skydde vetenskapliga mätningar. Hur ska du ha det? Nu går jag på din linje; jag tycker att du bara för fram sånt som vetenskapen kan föra fram, det har ingenting med den Verkliga Grunden att göra.
Den absoluta grunden är något utanför vetenskapsteori. Det är filosofi. Du måste lära dig skillnad mellan vetenskap och filosofi, och inte bara ANTA att du förstått världen eftersom "du är rationell". Du är rent utsagt otroligt naiv. Du har mycket kvar att lära dig om filosofi.
Ingen mognadsprocess? Anser du att Piagets steg för kognitiv utveckling är falska? Hur kommer det så att Piagets steg för kognitiv utveckling är något som förekommer i ALLA grundböcker i psykologi och alla grundböcker i utvecklingspsykologi? http://en.wikipedia.org/wiki/Theory_of_ ... evelopmentAll tid är nu, alla målsättningar är lika mycket värda. Det finns ingen tidsprocess, och det finns ingen mognadsprocess.
Hur vågar du ens påstå att det inte finns någon mognadsprocess när du uppenbarligen inte läst en enda bok i utvecklingspsykologi? Är inte detta ett enormt tecken på hur naiv du är och speciellt i din tro i att du själv "är ratonell"?
Alltså det är ingen fara att du spelar djävulens advokatHög "djävulens advokat"-faktor i sista stycket, men det förtjänade du :^)
Det första du bör erkänna är att du är full med kognitva biases och att den "objektiva rationaliteten" du så gärna vill tro på är något mycket av modern filosofi och modern kognitiv psykologi gett upp för länge sedan.
Du är precis lika full med biases som vem som helst.
Jag är inte på något sätt arg, men jag ser att det är många poänger du missar, du har en värderingsmässig bias mot modellen.
Jag är inte heller på något vis arg, men jag tycker (på samma sätt som du?) att du missförstått vad vetenskaplighet är helt och hållet.
Vetenskaplighet är verifierbarhet. Det är en metod, inte en målsättning eller en auktoritet.
Killer spelar inte för skicklighet. De använder fula knep för att dominera motspelaren.
FEL! Det finns inga "fula knep" i ett bra spel. Det finns bara framgångsrika knep och framgångslösa knep. All eventuell "fulhet" (termen är i sig konstig, varför skulle konsten att filma sig till en straff vara mindre värd än konsten att göra snygga inlägg?) är trams, skapat av människor som inte begriper något om spelkonstruktion. Det är därför jag uppmuntrar alla att skapa sina egna spel. Utan all tradition och kultur (=föroreningar i hjärnan) så har man nämligen bara ren spelmässighet, och det är på den grunden man skapar fungerande samhällen.
Killers använder framgångsrika knep, och jag hejar på dem. Jag har redan provat alla andra spelformer, så det här är en mogen åsikt från en veteran inom spelbranscen. Att vara en killer är detsamma som att vara en mogen, rationell och förståndig spelare. De äger. De besegrar flummiga nollor, som saknar koll på spelmekanik, titt som tätt.
Killers skiter i spelet, de vill bara ha en maktposition och sadistiskt utnyttja andra.
Bra. Ty om spelet uppmuntrar den sortens beteende, då är man ju dum om man inte utnyttjar det. Jag, som ser mig själv som en duktig spelskapare, skapar helt enkelt inte sådana regler. Jag skapar regler som uppmuntrar den sortens spel som jag vill se. Punkt slut. Om det förekommer ryggdunkningar, då beror det antingen på att:
1. Någon försökt ryggdunka, trots att det kommer straffa sig...
2. Jag vill ha ryggdunkningar i min värld.
Jag är helt enkelt för bra för att skapa regler som uppmuntrar andra beteenden än jag vill (och det är inget skryt; jag har lärt fjortonåringar förstå sig på bra spelmekanikskapande, så alla kan det om de bara vill; problemet är att de flesta spelskapare är idioter)
Jag hoppas iaf att det inte är du som har fel. För om det inte är det, så är det dina källor som har fel. Och det vore ju så mycket mer tragiskt.
(Men inte ett dugg fårvånansvärt, jag har pratat med de största rollspellegenderna i Sverige (de som var stora på åttiotalet) och deltagit i de mest dikterande diskussionerna om rollspeldesign (nu!) och kunnat slänga deras undermåliga argument åt sidan som vore de läskpapper. Det är ytterst få som sysslar med (roll)speldesign som förstår sig på incitamentdesign (ändå tycker jag att speldesign är grunden för att förstå sig på systemfilosofi).
Inne i magic dödar man varandra utanför spelet
Yeah, Player.Activate. Så långt har du rätt.
(med du som är archiever gör som sakt inte det, du är inne i spelet).
Lita på mig; jag har friformat och samberättat mer än de flesta (hey, termen "samberättande" uppfanns utav mig!). Jag kan vara helt galet utanför systemet när jag så önskar, och har inget som helst problem att skilja dessa åt.
Rysk rolette handlar om dödande utanför, eftersom dödandet sträcker sig utanför spelet. Killers vill gå utanför spelet.
Dödande utom spelet? Du har noll koll. Vill du ha mer koll; betrakta spelet "Beer hunter" (som givetvis är ett skämt med filmtiteln "Deer Hunter"); där man tar sex ölburkar, skakar en, och sedan turas om att öppna en burk åt gången mitt under ens näsa. Det är ett skämt "i spelet" (för utanför spelet bryr sig ingen om huruvida du fick din nästipp dränkt av öl för en vecka sedan). Samma spelstil som óm man spelar med livet för insats (jag hoppas det iaf, för annars har du extremt mycket fel), men det blir ändå (ytligt sett) ett helt annat spel.
Återigen stirrar du dig alltså helt blind på dekoren. Om du har rätt så skulle det vara en jättestor skillnad på pong och smärtpong (man får en pisksnärt över handen när man förlorar), men det är det förstås inte. "Spelet" som du talar om har visserligen en betydande roll i vissa fall, men inte den du tror. Spelet har en roll när du agerar efter en roll som du tagit dig an; såsom att rusa ut i nattmörkret när du hört ett skrik från din rollpersons barn. Du har inget att förlora på detta, men din rollperson har (=hennes barn). Detta kallas inom rollspelsfilosofin för Gestaltande (=Utlevelse)
Detta har dock inget gemenskapt med den ytliga definition du gör gällande för spelande "inom spelet". Jag kan dock berätta mer om sambandet mellan dessa tu om du ber mig.
Jag menar bara att spelet som sådant aktiverar röda värdememer i större utsträckning än något annat spel jag någonsin kommit i kontakt med.
Då misslyckas det med mig. Jag åker som sagt bara omkring. Antingen är det fel med mig, eller din teori. Hmm... När du skriver "Achievern är i symbios med spelsystemet. " börjar jag dock skratta okontrollerat. Det finns spelare som klarat Super Mario Bros 3 på mindre än en kvart. Jag ser det som ett fantastiskt resultat av en Achiever. I din metod så faller sådana utanför ramarna. I rest my case.
Rationalitet är samma sak som logik.
Jag håller med.
Men som sagt, du har problem med att skilja på system utanför det logiska systemet. Därav är du orange. Den gröna människan skiljer på systmet innanför och utanför.
Tack! Vad du just sade är; "alla system går att annulera via verifikation, men ditt system är det enda som bryr sig!" Det är en jättekomplimang. Det betyder ju; att av allt jag kan tro på, så är just det jag valt att tro på öppet för kritik. Vilket betyder att du kan ändra det jag tror på. Jag kan alltså inte ändranågot av det du tror på, men du kan ändra precis allt jag tror på. Snacka om att mina synpunkter med tiden kommer att bli mycket värda! Alla jag känner och kommer i kontakt med kan alltså ändra dem! Dina synpunkter är däremot helt låsta om du så önskar bara för att du själv tror på dem. Det var en jättesnäll komplimang till mig. Tack så mycket!
Men detta har man i den postmoderna kontinental filosofin kommit fram till att det inte stämmer
Nej, det har man inte. Man har bara lurat sig själv att tro på att det inte stämmer. ...och det är bara töntar som tror på det. (Jag ger dem färgen bögbeige, för att vara politiskt inkorrekt)
Den absoluta grunden är något utanför vetenskapsteori.
Jag håller med. Den religösa tron på bajskorvar är också långt ifrån vetenskapsteorin.
Du är rent utsagt otroligt naiv. Du har mycket kvar att lära dig om filosofi.
Sure. Jag har (som jag säger i min profil) ingen som helst bildning inom filosofi. Det fina med min åskådning är att jag kan skilja på sanning och bullshit, eftersom jag försöker verefiera allt jag hör. Det är därför jag lyssnar så mycket på dig, och också varför jag ställer så många motfrågor.
Anser du att Piagets steg för kognitiv utveckling är falska?
Jag anser absolut att din tolkning av Piaget är falsk om du anser att det fjärde steget implicerar ett fjärmande från verefierbarheten. Och förresten tycker jag att både Piaget och Maslow suger. De har båda en extremt fördomsfull och ytlig bild av omvärlden. Man behöver absolut inte vara en duktig akademiker (det är snarare ett hinder i sammanhanget) för att se vilka grundläggande misstag de begår.
Det är många filosofer som skulle skratta åt ditt våghalsiga sätt att tro att "du är ratonell" på ett "objektivt" sätt.
SKratt tar jag emot med ett... tja, ett skratt, helt enkelt. Om någon däremot lyckas motbevisa mig så ursäktar jag mig. Det är skillnaden mellan mig och dig, jag tillåter mig BLI motbevisad.
Rising:
Jag orkar tyvärr inte svara på allt du skriver, eftersom du skenar iväg som en vildhäst.
Definiera "VETENSKAPLIGHET" tack!
Sluta snacka skit och erkänn att du inte är insatt i vetenskapsteori, utan bara gör bort dig framför alla på forumet.
Det du försöker göra är att konstruera ett Argumentum ad verecundiam: Detta misstag ligger i att man söker otillbörligt stöd för ett argument med hänvisning till någon auktoritet.... När auktoriteten inte är identifierad.
Du snackar om "verifierbarhet" det är pinsamt tydligt i att du travande, desperat, försöker närma dig Poppers terorier om Falsifierbarhet, men eftersom du inte ens identifierar dina källor eller använder erkända begrepp så måste jag tyvärr ta väldigt lätt på dina desperata försök att framhäva dig själv som insatt.
Läs på lite mer innan du söker skydd bakom begrepp som "vetenskaplighet" och "verifierbarhet" som du själv hittat på. Eller så kan du fråga, det finns många på forumet som läst vetenskapsteori.
Men jag kan hjälpa dig lite på traven:
Pinsamt Rising!
Pinsamt!
Säg istället att du inte är insatt så hjälper jag dig förklara så gott jag kan.
Läs på dessa om du vill börja lära dig något.
Bandwagon effect - the tendency to do (or believe) things because many other people do (or believe) the same - angående "objektiv rationalitet"
Bias blind spot - the tendency not to compensate for one's own cognitive biases. - Du är uppenbart inte medveten om att dina resonemang är begränsade men erkänner inte detta själv, du hävdar att du besitter "rationalitet" och samtidgit uppför dig som att du tycker att detta är en förmåga jag inte har.
Confirmation bias - the tendency to search for or interpret information in a way that confirms one's preconceptions.
Disconfirmation bias - the tendency for people to extend critical scrutiny to information which contradicts their prior beliefs and accept uncritically information that is congruent with their prior beliefs.
Här har vi ett tydligt exempel på din Disconfirmation_bias:
Neglect of Probability - the tendency to completely disregard probability when making a decision under uncertainty. - Som sagt, detta gör du hela tiden, eftersom du hävdar att du är "rationell"
Du borde dra ner några hekton på det du är övertygad om - skapa lite utrymme för tvetydigheter. Jag hjälper dig gärna på traven att lära dig det lilla jag läst i filosofisk väg, men du har hittils bara påvisat otroligt arroganta sidor hos dig själv. Om du fortsätter att vara såhär arrogant så är jag rädd mitt intresse för att hjälpa dig kommer börja svikta.
Jag orkar tyvärr inte svara på allt du skriver, eftersom du skenar iväg som en vildhäst.
Suck. Du är bara pinsam när du hävdar att du försått vetenskapsteori bättre än mig.Rising skrev:Jag är inte heller på något vis arg, men jag tycker (på samma sätt som du?) att du missförstått vad vetenskaplighet är helt och hållet.
Definiera "VETENSKAPLIGHET" tack!
Men seriöst. Vilka vetenskapsteoretiker har du läst som pratar om "vetenskaplighet" och "verifierbarhet"? NÄMN dina källor tack.Vetenskaplighet är verifierbarhet. Det är en metod, inte en målsättning eller en auktoritet.
Sluta snacka skit och erkänn att du inte är insatt i vetenskapsteori, utan bara gör bort dig framför alla på forumet.
Det du försöker göra är att konstruera ett Argumentum ad verecundiam: Detta misstag ligger i att man söker otillbörligt stöd för ett argument med hänvisning till någon auktoritet.... När auktoriteten inte är identifierad.
Du snackar om "verifierbarhet" det är pinsamt tydligt i att du travande, desperat, försöker närma dig Poppers terorier om Falsifierbarhet, men eftersom du inte ens identifierar dina källor eller använder erkända begrepp så måste jag tyvärr ta väldigt lätt på dina desperata försök att framhäva dig själv som insatt.
Läs på lite mer innan du söker skydd bakom begrepp som "vetenskaplighet" och "verifierbarhet" som du själv hittat på. Eller så kan du fråga, det finns många på forumet som läst vetenskapsteori.
Men jag kan hjälpa dig lite på traven:
http://sv.wikipedia.org/wiki/FalsifierbarhetWikipedia skrev:Falsifierbarhet, möjlighet att beskriva ett sammanhang där ett givet påstående är falskt. Inom vetenskapsteori används falsifierbarhet som ett metodologiskt krav för att en teori ska anses vara vetenskaplig - det ska gå att beskriva sammanhang då teorin är falsk för att man ska kunna bevisa att den är sann. Till exempel anses i allmänhet inte teorier om Guds existens eller det som möjligen existerade innan Big Bang vara frågor som vetenskapen ska handskas med eftersom deras sanningshalt inte går att verifiera.
Exempel på en icke-falsifierbar teori:
Alla människor avskyr att äta senap, eftersom det smakar alldeles för starkt. Den som påstår sig tycka om senap ljuger för att visa sig tuff inför omvärlden.
Oavsett om alla, ingen eller ett godtyckligt antal människor skulle påstå att de gillade senap skulle nämligen denna teori passa in
Pinsamt Rising!
Pinsamt!
Säg istället att du inte är insatt så hjälper jag dig förklara så gott jag kan.
Det är bra att du ställer motfrågor, men du antar för mycket i saker du inte är päläst i. Du är enligt mig inte alls speciellt duktig på skilja på sanning och bullshit. Detta är en egenskap som ALLA tror sig ha, men som bara de mest ödmjuka faktiskt har.Sure. Jag har (som jag säger i min profil) ingen som helst bildning inom filosofi. Det fina med min åskådning är att jag kan skilja på sanning och bullshit, eftersom jag försöker verefiera allt jag hör. Det är därför jag lyssnar så mycket på dig, och också varför jag ställer så många motfrågor.
Vad pratar du om? Du har fortfarande inte definierat ditt hemsnickrade begrepp "verefierbarhet" eller "verefierbarheten", så jag har faktiskt ärligt talat ingen aning om vad du pratar om.Jag anser absolut att din tolkning av Piaget är falsk om du anser att det fjärde steget implicerar ett fjärmande från verefierbarheten.
HÖR OCH HÄPNA! Du säger att Piaget suger, detta är ett värdeomdömde. Sen pratar du om att DU tar tilltro i "rationell objektivitet". Sorgligt att säga detta men du har fortfarande inte förstått att värdeomdömen aldrig är objekiva. Pinsamt igen, men så är det. Inse att dina omdömen är biased och att du inte är "objektivt rationell" för fem ören.Och förresten tycker jag att både Piaget och Maslow suger. De har båda en extremt fördomsfull och ytlig bild av omvärlden. Man behöver absolut inte vara en duktig akademiker (det är snarare ett hinder i sammanhanget) för att se vilka grundläggande misstag de begår.
Läs på dessa om du vill börja lära dig något.
Bandwagon effect - the tendency to do (or believe) things because many other people do (or believe) the same - angående "objektiv rationalitet"
Bias blind spot - the tendency not to compensate for one's own cognitive biases. - Du är uppenbart inte medveten om att dina resonemang är begränsade men erkänner inte detta själv, du hävdar att du besitter "rationalitet" och samtidgit uppför dig som att du tycker att detta är en förmåga jag inte har.
Confirmation bias - the tendency to search for or interpret information in a way that confirms one's preconceptions.
Disconfirmation bias - the tendency for people to extend critical scrutiny to information which contradicts their prior beliefs and accept uncritically information that is congruent with their prior beliefs.
Här har vi ett tydligt exempel på din Disconfirmation_bias:
(PS Lär dig skillnaden mellan "fel" och "falskt". Jag har redan förklarat skillnaden för dig en gång, om du vill så kan jag göra det igen. DS)Jag hoppas iaf att det inte är du som har fel. För om det inte är det, så är det dina källor som har fel. Och det vore ju så mycket mer tragiskt.
Neglect of Probability - the tendency to completely disregard probability when making a decision under uncertainty. - Som sagt, detta gör du hela tiden, eftersom du hävdar att du är "rationell"
Haha. Jag håller med.SKratt tar jag emot med ett... tja, ett skratt, helt enkelt. Om någon däremot lyckas motbevisa mig så ursäktar jag mig. Det är skillnaden mellan mig och dig, jag tillåter mig BLI motbevisad.
Du borde dra ner några hekton på det du är övertygad om - skapa lite utrymme för tvetydigheter. Jag hjälper dig gärna på traven att lära dig det lilla jag läst i filosofisk väg, men du har hittils bara påvisat otroligt arroganta sidor hos dig själv. Om du fortsätter att vara såhär arrogant så är jag rädd mitt intresse för att hjälpa dig kommer börja svikta.
Det är naturligtvis inget fel med verifierbarhet. Definierar man vad man menar och är ödmjuk så ser jag inget problem med begreppet verifierbarhet. Men som sagt. Problemet är att Rising har en uppfattning om att jag resonerar som en "irrationell religiös människa" och att han resonerar som en objektiv rationell människa med stöd från vetenskap.
Jag vill bara punktera myter om begreppet som: rationalitet, objektivitet, vetenskap, religion, irrationaliet.
Många människor resonerar såhär:
Objektivitet = rationalitet = vetenskap
Religion = irrationalitet = tro
Nu är jag väldigt hård i mitt angrepssätt, men poängen är att det uppstår som en reaktion av att Rising är hård i sitt angrepssätt.
Jag gillar Rising, problemet är bara att han skickar signaler om att han är: Objektivitet = rationalitet = vetenskap Och jag är: Religion = irrationalitet = tro
Det är naturligtvis olyckligt att jag är så hård.
Fication skickade nyss ett pm om att jag borde ta det lugnare, vilket jag verkligen uppskattade. Jag tror jag ska dra mig tillbaka lite från Filosofiforum nu.
Jag är ledsen om jag gjort i min väg gjort människor sura, men jag är bara här för att krossa fördomar.
Sköt om er.
Jag vill bara punktera myter om begreppet som: rationalitet, objektivitet, vetenskap, religion, irrationaliet.
Många människor resonerar såhär:
Objektivitet = rationalitet = vetenskap
Religion = irrationalitet = tro
Nu är jag väldigt hård i mitt angrepssätt, men poängen är att det uppstår som en reaktion av att Rising är hård i sitt angrepssätt.
Jag gillar Rising, problemet är bara att han skickar signaler om att han är: Objektivitet = rationalitet = vetenskap Och jag är: Religion = irrationalitet = tro
Det är naturligtvis olyckligt att jag är så hård.
Fication skickade nyss ett pm om att jag borde ta det lugnare, vilket jag verkligen uppskattade. Jag tror jag ska dra mig tillbaka lite från Filosofiforum nu.
Jag är ledsen om jag gjort i min väg gjort människor sura, men jag är bara här för att krossa fördomar.
Sköt om er.
- miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
PopJimmy: Jag har inte på något vis tagit illa upp, och jag ber om ursäkt om du tyckt att jag förolämpat dig personligen. Själv tycker jag bara att dina "påhopp" är roliga och lärorika. Du har dock rätt i att jag anser din argumentering stundtals vara grundlös. Du hänvisar visserligen till många källor, men jag tycker att du undlåtit att ifrågasätta dem där det behövts, samt att du kanske varit för ivrig med att foga ihop dem på sätt som passat dina egna syften. Men först:
Jag trodde jag redan gjort detta? Om inte så tar jag det igen; nu utförligare fraserat:
Jag; Johan Rising; erkänner omedelbart och utan förbehåll att jag är oinsatt i inte bara vetenskapsteori, utan också alla andra teorier som finns, och utöver det faktiskt också all form av skolning överhuvudtaget. Här (och på alla andra ställen) argumenterar jag enbart utifrån mitt förnuft och mina personliga erfarenheter, utan att därmed antyda att dessa skulle vara finare eller mer värda än någon annans.
---
Vi börjar med Bartlett. När han frågade folk vad de ville få ut av sitt MUDdande så svarade inte "Killers" något om att reta varandra eller använda fusk i spelet. Den fjärde delen beskrivs helt enkelt som:
"iv) Imposition upon others.
Players use the tools provided by the game to cause distress to (or, in rare circumstances, to help) other players. Where permitted, this usually involves acquiring some weapon and applying it enthusiastically to the persona of another player in the game world. "
Nyckelorden här är "the tools provided by the game" (alltså inte fusk). Tänk dessutom på att den här spelstilen handlar om spelartävlan för tävlingens skull; alltså inte för att samla poäng eller guld. Vi kan också tydligt se Bartletts fördomsfulla syn på dessa spelare; han fokuserar bara på bankandet. Han ger dem kortsviten Clubs för att de föreslås banka varandra i huvudet med sådana. Och vad gör Bartlett sedan? Jo, han snöar in helt på dominans och förtryck med rader som "The more massive the distress caused, the greater the killer's joy at having caused it".
Bartlett tar väldigt mycket för givet. Han nämner exemeplvis inte att Socializers kan sabba stämningen i världen med en massa pladder, och han förutsätter dessutom att Killers alltid ska vara vinnarna i kampen om vem som förtrycker vem. Dåliga Killers finns det inte längre plats för i hans definition. En sundare och mer öppen analys hade förstås sagt att det finns bra och dåliga spelare inom alla områden. Att vissa socializers bara kräver uppmärksamhet och vill ha en publik, medan en achiever förstås kan vara precis lika intresserad av att fuska som en explorer eller killer (achievern tjänar ju faktiskt mest handbegripligt på att fuska, så det är konstigt att inte Bartlett associerar just achievern med fuskande). Utgångsläget för Achievern var ju ändå: "Achievers regard points-gathering and rising in levels as their main goal, and all is ultimately subserviant to this." Allting? Även att hålla sig inom reglerna och att vara schysst mot ens medspelare? Varför fortsatte inte Bartlett att dra stora växlar på detta?
Det relevanta särdraget för Player-Acting (oavsett hur Bartlett försöker vinkla det till något annorlunda); det som verkligen skiljer Player-Acting från de andra spelstilarna; det är att de söker tävling mellan spelare för tävlingens egen skull. Inte för att kallprata under tiden, och inte för att skaffa poäng eller guld.
Och denna min analys kan du inte tillskriva någon sorts confirmation bias. Ty jag är ingen killer, jag har inget att tjäna på att genomskåda Bartlett.
Du skall nog ifrågasätta dig själv mer, eftersom du faktiskt har anledning att tro på det du själv skriver. Det är ju din teori (och ditt rykte på forumet?) som står på spel. Samt att din teori både sätter dig själv i god dager samt ger dig ett verktyg att med din egen teori; så att säga "på hemmaplan" kunna analysera andra forumiter (vilket i sig är ett rött karaktärsdrag). Nå, jag vill inte ens antyda att du skulle ha någon sorts lömsk agenda bakom ditt inlägg (verkligen inte), men jag tycker att du borde varit öppen för att bli ifrågasatt i större utsträckning.
Det fanns ett par andra saker som jag tyckte var konstiga också, och jagär fortfarande tveksam till att man skulle gå "utanför spelet" i rysk roulette (visst, någon dör visserligen på riktigt, men det är ju en insats som ditkerats av spelets regler. Att gå "utanför spelet" skulle vara att ta pistolen och skjuta ens motståndare, eller på något vis fuska så att man själv aldrig kan dö), men överlag anser jag att allt du skrivit varit väldigt intressant.
Jag tänker dock fortsätta skriva "fel" och "rätt" för att få ett ledigare språk i sammanhang där det inte finns någon risk för missförstånd.
erkänn att du inte är insatt i vetenskapsteori
Jag trodde jag redan gjort detta? Om inte så tar jag det igen; nu utförligare fraserat:
Jag; Johan Rising; erkänner omedelbart och utan förbehåll att jag är oinsatt i inte bara vetenskapsteori, utan också alla andra teorier som finns, och utöver det faktiskt också all form av skolning överhuvudtaget. Här (och på alla andra ställen) argumenterar jag enbart utifrån mitt förnuft och mina personliga erfarenheter, utan att därmed antyda att dessa skulle vara finare eller mer värda än någon annans.
---
Vi börjar med Bartlett. När han frågade folk vad de ville få ut av sitt MUDdande så svarade inte "Killers" något om att reta varandra eller använda fusk i spelet. Den fjärde delen beskrivs helt enkelt som:
"iv) Imposition upon others.
Players use the tools provided by the game to cause distress to (or, in rare circumstances, to help) other players. Where permitted, this usually involves acquiring some weapon and applying it enthusiastically to the persona of another player in the game world. "
Nyckelorden här är "the tools provided by the game" (alltså inte fusk). Tänk dessutom på att den här spelstilen handlar om spelartävlan för tävlingens skull; alltså inte för att samla poäng eller guld. Vi kan också tydligt se Bartletts fördomsfulla syn på dessa spelare; han fokuserar bara på bankandet. Han ger dem kortsviten Clubs för att de föreslås banka varandra i huvudet med sådana. Och vad gör Bartlett sedan? Jo, han snöar in helt på dominans och förtryck med rader som "The more massive the distress caused, the greater the killer's joy at having caused it".
Bartlett tar väldigt mycket för givet. Han nämner exemeplvis inte att Socializers kan sabba stämningen i världen med en massa pladder, och han förutsätter dessutom att Killers alltid ska vara vinnarna i kampen om vem som förtrycker vem. Dåliga Killers finns det inte längre plats för i hans definition. En sundare och mer öppen analys hade förstås sagt att det finns bra och dåliga spelare inom alla områden. Att vissa socializers bara kräver uppmärksamhet och vill ha en publik, medan en achiever förstås kan vara precis lika intresserad av att fuska som en explorer eller killer (achievern tjänar ju faktiskt mest handbegripligt på att fuska, så det är konstigt att inte Bartlett associerar just achievern med fuskande). Utgångsläget för Achievern var ju ändå: "Achievers regard points-gathering and rising in levels as their main goal, and all is ultimately subserviant to this." Allting? Även att hålla sig inom reglerna och att vara schysst mot ens medspelare? Varför fortsatte inte Bartlett att dra stora växlar på detta?
Det relevanta särdraget för Player-Acting (oavsett hur Bartlett försöker vinkla det till något annorlunda); det som verkligen skiljer Player-Acting från de andra spelstilarna; det är att de söker tävling mellan spelare för tävlingens egen skull. Inte för att kallprata under tiden, och inte för att skaffa poäng eller guld.
Och denna min analys kan du inte tillskriva någon sorts confirmation bias. Ty jag är ingen killer, jag har inget att tjäna på att genomskåda Bartlett.
Du skall nog ifrågasätta dig själv mer, eftersom du faktiskt har anledning att tro på det du själv skriver. Det är ju din teori (och ditt rykte på forumet?) som står på spel. Samt att din teori både sätter dig själv i god dager samt ger dig ett verktyg att med din egen teori; så att säga "på hemmaplan" kunna analysera andra forumiter (vilket i sig är ett rött karaktärsdrag). Nå, jag vill inte ens antyda att du skulle ha någon sorts lömsk agenda bakom ditt inlägg (verkligen inte), men jag tycker att du borde varit öppen för att bli ifrågasatt i större utsträckning.
Det fanns ett par andra saker som jag tyckte var konstiga också, och jagär fortfarande tveksam till att man skulle gå "utanför spelet" i rysk roulette (visst, någon dör visserligen på riktigt, men det är ju en insats som ditkerats av spelets regler. Att gå "utanför spelet" skulle vara att ta pistolen och skjuta ens motståndare, eller på något vis fuska så att man själv aldrig kan dö), men överlag anser jag att allt du skrivit varit väldigt intressant.
Jag tänker dock fortsätta skriva "fel" och "rätt" för att få ett ledigare språk i sammanhang där det inte finns någon risk för missförstånd.
-
Just a bum
- Inlägg: 37
- Blev medlem: 07 jul 2006 15:30
Jag har under en tid läst vad PopJimmy skrivit och propagerat för i ett antal trådar här på Filosofiforum, och av det jag förstått så verkar han vara en ivrig förespråkare för Zen Buddhism, eller rättare sagt, vad han personlingen upplever vara Zen Buddhism.
Nog för att jag tycker att PopJimmy försöker vara ädel enligt hans personliga Buddhistiska synsätt på världen, så tycker jag att det är många saker inom Buddhism som han kanske borde ägna lite mer uppmärksamhet åt, om han nu vill vara den Buddhist jag upplever att han försöker vara.
Nu är det kanske så att han inte vill vara en den Buddhist jag har upplevt att han vill vara, men då kanske bör fundera lite över vad han tror sig göra, och om det sättet han beter sig på verkligen ger de resultat han förväntar sig. Han verkar bära på en inneboende frustration som han kanske borde försöka söka hjälp för. Det finns många ställen han skulle kunna vända sig till om han bara tog sig tiden att fråga.
Så vad försöker PopJimmy göra? Jag har själv, ärligt talat, ingen aning.
Om man nu vill försöka förstå vad PopJimmy försöker göra, så finns många perspektiv man kan ta, och jag tänker här presentera hur vad jag upplever han försöker, genom att ta vad jag upplever vara ett Buddhistiskt perspektiv. PopJimmy kanske eller kanske inte håller med mig om hur jag ser på Buddhism, men jag ska trots det, ge min version.
Utifrån ett Buddhistiskt perspektiv så skulle PopJimmy inte önska att han ägde världen eftersom detta inte är något man eftersträvar inom Buddhism. Buddhism går till större delen ut på att lära sig hantera sina grundläggande begär och inom Buddhism kallar man dessa begär för de tre giften, och dessa är girighet, hat, och ignorans. Rent tekniskt så brukar man inom Buddhism säga att det är ignoransen som föder giriheten och hatet. För människor som inte läst Buddhism brukar jag personligen ibland säga att ignoransen är ungefär som att man, i hela livet går runt med en magnet i handen.
Denna magnet gör att man försöker dra till sig saker man åtrår och detta är girighet. Magnenen gör samtidigt att man försöker stöta bort saker man inte kan få och detta är hat.
För att citera en sida som beskriver girighet
Och hat:
Vi västerlänningar är ofta djupt skeptiska mot människor som inte gör allt i sin väg för att få det vi vill ha, eftersom vi i väst upplever ofta att människor som inte strävar efter vad de vill ha bara, innerst inne, lurar sig själv. Detta tycker som sagt Buddhister bara att lura sig själv utifrån ignorans. Detta blir alltså en konflikt mellan dessa två perspektiv som inte går ihop.
Men samtidigt är detta ganska intressant om man undersöker det närmare: Både västerlänningar och Buddhister tycker att girihet respektive förnekande av girihet har sin rot i ignorans.
Det västerländska synsättet är ungefär detta: Girigheten är given, misslyckas man med att få det man vill ha försöker man ignornera och förtränga Giriheten.
Eftersom vi i väst antar att Girigheten är given, går den aldrig att bli av med.
Det Buddhistiska synsättet är istället detta: Ingenting är givet, Förstår man inte att Ingenting är givet föder man Ignorans, ignoransen gör att man blir girig, då girihet innebär att man försöker dra till sig eller greppa sådant man önskar, misslyckas man att få det man vill ha börjar man istället hata och detta är ett sätt att förtränga Girigheten.
Buddhisterna antar inte att girighet är givet, de hävdar att hatet uppstår av girihet, som uppstår ur ignorans. För att sluta hata måste vi förstå att hatet uppstår genom girighet. För att sluta vara giriga måste vi förstå att girighet uppstår genom ignorans. För att förstå ignoransen och att inget är givet behöver vi lära oss hantera våran emotionella obalans genom att utöva meditation.
Vi i väst blir ofta avundsjuka när andra människor har saker eller förmågor vi själva inte har, vi säger då ofta saker som "vem tror du att du är egentigen?", men ur ett Buddhistiskt perspektiv är detta hat som har sitt ursprung i girighet som har sitt ursprung i ignorans.
Vissa människor lyckas dock få vad de vill ha och blir därför inte arga, de lyckas kanalisera sin girighet på ett sådant sätt, att de aldrig blir arga utan istället lägger om sina strategier när de misslyckas. Detta är något alla lyckade entreprenörer i väst förstått.
Människor som, av olika skäl, inte lyckas kanalisera sin girighet på rätt sätt, och inte blir lyckade entreprenörer, blir istället bittra och cyniska.
Utifrån ett Buddhistiskt perspektiv, så vill nog inte PopJimmy "äga världen", han försöker nog följa upp sin egna version av The Bodhisattva vows.
Problemet är bara att om det är så att PopJimmy verkligen försöker leva upp till sitt Zen Buddhistiska ideal, som jag upplever att han i sin frustration försöker göra, så förstår han ännu inte att han inte är tillräckligt mogen. Denna omogoenhet är kanske något han själv är medveten om, fast han samtidigt inte förstår hur han ska ta sig ur. Han har i flera trådar uttryckt detta, och har till exempel en tråd som heter just "Känner mig så omogen men förstår inte vad jag ska göra", så om man vill tro vad han säger så är han medveten om sin omognad, men samtidigt inte medveten om hur han ska blir mer mogen.
Men låt mig förklara varför jag personligen inte tycker han är mogen, och då utgår jag från den Buddhism PopJimmy själv upplever sig vara inspirerad av:
PopJimmy tycker sig följa upp det andra "wovet" eller "löfte":
Trots att han ädelt försöker följa detta ideal, så misslyckas han samtidigt mer eller mindre, i olika utsträckning, med att ta vara på dessa "woves"/"löften":
Nu är det så att PopJimmy inte håller med mig i alla dessa punkter och det går som sagt att diskutera, men om fortfarande tror att han kan nå upp till Bodhisattva idealet, är jag rädd att han djupt missförstått det.
Vill han inte nå upp till Bodhisattva idealet, så tycker jag, som jag tidigare nämnt att PopJimmy bör fråga sig själv om det han gör verkligen får det resultat han förväntar sig. Och att han även bör fundera över om han kanske inte borde söka hjälpa att hantera sin uppenbara frustration.
Om han vill få råd av mig, efter han läst detta, så får han gärna skicka mig ett privat meddelande till mig.
Nog för att jag tycker att PopJimmy försöker vara ädel enligt hans personliga Buddhistiska synsätt på världen, så tycker jag att det är många saker inom Buddhism som han kanske borde ägna lite mer uppmärksamhet åt, om han nu vill vara den Buddhist jag upplever att han försöker vara.
Nu är det kanske så att han inte vill vara en den Buddhist jag har upplevt att han vill vara, men då kanske bör fundera lite över vad han tror sig göra, och om det sättet han beter sig på verkligen ger de resultat han förväntar sig. Han verkar bära på en inneboende frustration som han kanske borde försöka söka hjälp för. Det finns många ställen han skulle kunna vända sig till om han bara tog sig tiden att fråga.
Så vad försöker PopJimmy göra? Jag har själv, ärligt talat, ingen aning.
Om man nu vill försöka förstå vad PopJimmy försöker göra, så finns många perspektiv man kan ta, och jag tänker här presentera hur vad jag upplever han försöker, genom att ta vad jag upplever vara ett Buddhistiskt perspektiv. PopJimmy kanske eller kanske inte håller med mig om hur jag ser på Buddhism, men jag ska trots det, ge min version.
Utifrån ett Buddhistiskt perspektiv så skulle PopJimmy inte önska att han ägde världen eftersom detta inte är något man eftersträvar inom Buddhism. Buddhism går till större delen ut på att lära sig hantera sina grundläggande begär och inom Buddhism kallar man dessa begär för de tre giften, och dessa är girighet, hat, och ignorans. Rent tekniskt så brukar man inom Buddhism säga att det är ignoransen som föder giriheten och hatet. För människor som inte läst Buddhism brukar jag personligen ibland säga att ignoransen är ungefär som att man, i hela livet går runt med en magnet i handen.
Denna magnet gör att man försöker dra till sig saker man åtrår och detta är girighet. Magnenen gör samtidigt att man försöker stöta bort saker man inte kan få och detta är hat.
För att citera en sida som beskriver girighet
Greed is a DESIRE or lust; one tries to get hold of something and to get more and more of it. Greed is one of the causes of thefts, some people steal because they're greedy, and they are not satisfied with what they already have.
Och hat:
Anger arises when there is rejection on one's wishes; one becomes displeased. It comes in many forms: HATRED, jealousy, abuse, and cruelty. Anger is basically caused by a false belief that the illusory self has loss control over something that is important.
Vi västerlänningar är ofta djupt skeptiska mot människor som inte gör allt i sin väg för att få det vi vill ha, eftersom vi i väst upplever ofta att människor som inte strävar efter vad de vill ha bara, innerst inne, lurar sig själv. Detta tycker som sagt Buddhister bara att lura sig själv utifrån ignorans. Detta blir alltså en konflikt mellan dessa två perspektiv som inte går ihop.
Men samtidigt är detta ganska intressant om man undersöker det närmare: Både västerlänningar och Buddhister tycker att girihet respektive förnekande av girihet har sin rot i ignorans.
Det västerländska synsättet är ungefär detta: Girigheten är given, misslyckas man med att få det man vill ha försöker man ignornera och förtränga Giriheten.
Eftersom vi i väst antar att Girigheten är given, går den aldrig att bli av med.
Det Buddhistiska synsättet är istället detta: Ingenting är givet, Förstår man inte att Ingenting är givet föder man Ignorans, ignoransen gör att man blir girig, då girihet innebär att man försöker dra till sig eller greppa sådant man önskar, misslyckas man att få det man vill ha börjar man istället hata och detta är ett sätt att förtränga Girigheten.
Buddhisterna antar inte att girighet är givet, de hävdar att hatet uppstår av girihet, som uppstår ur ignorans. För att sluta hata måste vi förstå att hatet uppstår genom girighet. För att sluta vara giriga måste vi förstå att girighet uppstår genom ignorans. För att förstå ignoransen och att inget är givet behöver vi lära oss hantera våran emotionella obalans genom att utöva meditation.
Vi i väst blir ofta avundsjuka när andra människor har saker eller förmågor vi själva inte har, vi säger då ofta saker som "vem tror du att du är egentigen?", men ur ett Buddhistiskt perspektiv är detta hat som har sitt ursprung i girighet som har sitt ursprung i ignorans.
Vissa människor lyckas dock få vad de vill ha och blir därför inte arga, de lyckas kanalisera sin girighet på ett sådant sätt, att de aldrig blir arga utan istället lägger om sina strategier när de misslyckas. Detta är något alla lyckade entreprenörer i väst förstått.
Människor som, av olika skäl, inte lyckas kanalisera sin girighet på rätt sätt, och inte blir lyckade entreprenörer, blir istället bittra och cyniska.
Utifrån ett Buddhistiskt perspektiv, så vill nog inte PopJimmy "äga världen", han försöker nog följa upp sin egna version av The Bodhisattva vows.
In the Bodhisattva vows (sometimes called the Bodhisattva Precepts) of Mahayana Buddhism, the bodhisattvas take vows stating that they will not realize or attain Nirvana until all sentient beings have done so. This four-part vow is made out of compassion and the bodhisattva devotes his/her powers to helping others attain Nirvana.
Buddhist lay persons may take the bodhisattva vows in order to initiate their spiritual journey. The following table of the fourfold vow is as practices by the Chan and Zen tradition.
Problemet är bara att om det är så att PopJimmy verkligen försöker leva upp till sitt Zen Buddhistiska ideal, som jag upplever att han i sin frustration försöker göra, så förstår han ännu inte att han inte är tillräckligt mogen. Denna omogoenhet är kanske något han själv är medveten om, fast han samtidigt inte förstår hur han ska ta sig ur. Han har i flera trådar uttryckt detta, och har till exempel en tråd som heter just "Känner mig så omogen men förstår inte vad jag ska göra", så om man vill tro vad han säger så är han medveten om sin omognad, men samtidigt inte medveten om hur han ska blir mer mogen.
Men låt mig förklara varför jag personligen inte tycker han är mogen, och då utgår jag från den Buddhism PopJimmy själv upplever sig vara inspirerad av:
PopJimmy tycker sig följa upp det andra "wovet" eller "löfte":
2. Not giving material aid or (due to miserliness) not teaching the Dharma to those who are suffering and without a protector.
Trots att han ädelt försöker följa detta ideal, så misslyckas han samtidigt mer eller mindre, i olika utsträckning, med att ta vara på dessa "woves"/"löften":
1. Praising oneself or belittling others due to attachment to receiving material offerings, praise and respect.
3. Not listening although another declares his/her offence or with anger blaming him/her and retaliating.
11. Teaching emptiness to those whose minds are unprepared
14. Holding and causing others to hold the view that the Sravaka vehicle does not abandon attachment and other delusions
Nu är det så att PopJimmy inte håller med mig i alla dessa punkter och det går som sagt att diskutera, men om fortfarande tror att han kan nå upp till Bodhisattva idealet, är jag rädd att han djupt missförstått det.
Vill han inte nå upp till Bodhisattva idealet, så tycker jag, som jag tidigare nämnt att PopJimmy bör fråga sig själv om det han gör verkligen får det resultat han förväntar sig. Och att han även bör fundera över om han kanske inte borde söka hjälpa att hantera sin uppenbara frustration.
Om han vill få råd av mig, efter han läst detta, så får han gärna skicka mig ett privat meddelande till mig.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Ger inte så mycket för ditt buddhistsnack. Som alltid, världsfrånvänd, och fokusering på individets psykologiska begär.
Nu är ju samhället mycket mer än 3 stycken begär. Vill man verkligen komma ifrån dessa begär räcker det inte att vädja till individen, ty samhället är en kollektiv rörelse med objektiva lagar som styr individen.
PopJimmy har gjort tappra försök men i likhet med alla buddhister surfar han på ytan utan att förstå de verkliga mekanismerna.
Nu är ju samhället mycket mer än 3 stycken begär. Vill man verkligen komma ifrån dessa begär räcker det inte att vädja till individen, ty samhället är en kollektiv rörelse med objektiva lagar som styr individen.
PopJimmy har gjort tappra försök men i likhet med alla buddhister surfar han på ytan utan att förstå de verkliga mekanismerna.
-
Just a bum
- Inlägg: 37
- Blev medlem: 07 jul 2006 15:30
Men Buddhisterna förlänger dessa begär och säger att dessa är upphov till de sex världarna. Vad de sex världarna innebär är oklart, jag själv tolkar dessa världar dock som sex olika förhållningsätt i eller till världen. Buddhisterna sägar att det finns mer än tre begär, men att dessa går att härleda till dessa tre. Kan du ge expempel på begär som sträcker sig utanför dessa tre så ska jag ge en Buddhistisk tolkning på begäret.suchanother skrev:Ger inte så mycket för ditt buddhistsnack. Som alltid, världsfrånvänd, och fokusering på individets psykologiska begär.
Nu är ju samhället mycket mer än 3 stycken begär.
Varför tror du detta? Vart har du fått detta ifrån? Menar du att människan är underkastad lagar hon inte kan påverka?suchanother skrev:Vill man verkligen komma ifrån dessa begär räcker det inte att vädja till individen, ty samhället är en kollektiv rörelse med objektiva lagar som styr individen.
Men vad menar du med vad du kallar de verkliga mekanismerna.? Hur kommer det sig att du förstått de verkliga mekanismerna samtidigt som Buddhisterna inte gjort det?suchanother skrev:PopJimmy har gjort tappra försök men i likhet med alla buddhister surfar han på ytan utan att förstå de verkliga mekanismerna.
Jag har ju som sagt att jag upplever att PopJimmy missuppfattat saker inom Buddhismen.
Buddhisterna sägar att det finns mer än tre begär, men att dessa går att härleda till dessa tre. Kan du ge expempel på begär som sträcker sig utanför dessa tre så ska jag ge en Buddhistisk tolkning på begäret.
Det är väl bara att dra till med ett begär som kombinerar två av av de tre begären (såsom Lättja; är det girighet efter avkoppling eller ett hat mot att anstränga sig?) eller ett begär som är självrefererande (såsom "det naiva begäret att vilja reducera alla lidanden till tre stycken" eller "begäret att skuldbelägga ens meningsmotståndare såsom giriga, hatiska eller ignoranta") Dessa går inte att härleda till dina tre begär utan att du själv gör dig till måltavla för de begär du pratar om.
Men, oavsett hur det ligger till med de tre begären så förstår jag inte på vilket sätt relationen till dem skulle skilja sig mellan buddhister och västerlänningar. Det spelar ju ingen roll huruvida begären är givna eller om inget är givet så länge som vi förutsätter att vi väljer våra handlingar. Oavsett vilket så blir det:
Urtillstånd -> Reflektion -> Handling.
Är girighet given? Okej, då får du en chans att reflektera över den giriga handling du är på väg att utföra, och ditt val dikterar huruvida du handlar girigt eller inte.
Är inget givet? Okej, då sker samma sak fast tvärtom; du löper en risk att bli ignorant och frestas utföra en girig handling. Du får reflektera över detta, och ditt val dikterar huruvida du handlar girigt eller inte.
En och samma sak i båda fallen.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
-
Just a bum
- Inlägg: 37
- Blev medlem: 07 jul 2006 15:30
Tar vi och tittar på de sju dödsynderna så passar dessa utmärkt i dessa tre kategorier:
Det går även att tolka Lättja som Girihet.
För att klargöra att det finns två typer av handlande vi söka oss till det Taoistiska begreppet Wu wei
Därför är det suchanother säger väldigt felaktigt:
Ignorans skrev:Lättja - lathet - slöhet?
Girighet skrev:Girighet - habegär - snålhet?
Lust - kättja - begär?
Frosseri - omåttlighet? - hetsätande?
Hat skrev:Vrede - ilska?
Avund - avundsjuka - missunnsamhet?
Högmod - fåfänga - arrogans
Det går även att tolka Lättja som Girihet.
För att klargöra att det finns två typer av handlande vi söka oss till det Taoistiska begreppet Wu wei
Poängen är att de ignoranta människorna inte förstår att kroppen fungerar så att all typ av stimuliinput ger en "diminishing return". Dvs ju mer du strävar efter något, desto större blir frustrationen. Poängen är alltså inte att inte att sluta agera, utan att helt enkelt inte jaga saker man inte kan nå.Wu wei (Traditional Chinese characters: 無為 Simplified Chinese characters: 无为) is an important tenet of Taoism that involves knowing when to act and when not to act.
Several chapters of the most important Taoist scripture, the Tao Te Ching, attributed to Laozi, allude to 'diminishing doing', or 'diminishing will', as the key aspect of the sage's success. Taoist philosophy recognizes that the universe already works harmoniously according to its own ways; as man exerts his will against the world he disrupts the harmony that already exists. This is not to say that man should not exert will. Rather, it is how he acts in relation to the natural processes already extant that is critical.
Wu Wei has also been translated as "creative quietude," or the art of letting-be. This does not mean a dulling of the mind; rather, it is an activity undertaken to perceive the Tao within all things, and to conform oneself to its "way".....
Ja men som sagt så kontradikterar det du säger här inte det jag sagt. Det jag försökte föra fram var hur "begärsskedjan" fungerar. Du har för stor betning på orden i sig själva. Ordet Hat beskriver som sagt rörelse från önskvärd Grighet till frustrerad Girihet (alltså Hat). Begären går inte att "hacka" upp på det sätt du försöker göra, det du säger är alltså samma sak, fast formulerat på olika sätt.Rising skrev:Det är väl bara att dra till med ett begär som kombinerar två av av de tre begären (såsom Lättja; är det girighet efter avkoppling eller ett hat mot att anstränga sig?)
Men poängen att människan som formulerade detta var inte fast i "begär", han handlade spontant utan att förväna sig någon belöning som mödan för besväret. Man kan göra precis vad man vill, så länge man inte är ignorant, du får naturligtvis agera ignorat om du vill det men det kommer som sagt antagligen att sluta med att du förr eller senare blir olycklig. Att agera utan ignorans är att inte förvänta sig något, av det man gör. Problemet med den som handlar med girighet är att han förväntar sig att hans agerande ska ge avkastning.eller ett begär som är självrefererande (såsom "det naiva begäret att vilja reducera alla lidanden till tre stycken"
Nej detta är inget någon de flesta förståndiga Buddhister skulle göra. Poängen är att dessa redan pågår hos de flesta människor. Buddhisten pekar helt enkelt bara ut detta för den som är olycklig, frustrerad eller har andra obehagliga känslotillstånd som uppkommer genom ignorans av orsakskedjan."begäret att skuldbelägga ens meningsmotståndare såsom giriga, hatiska eller ignoranta")
Nej. Det är skillnad på olika typer av agerande. Agerande utifrån ignorans och agerande utan ignorans.Dessa går inte att härleda till dina tre begär utan att du själv gör dig till måltavla för de begär du pratar om.
Detta kan jag hålla med om.Urtillstånd -> Reflektion -> Handling.
Visst kan man säga att jag agerar enligt en form av girighet så länge jag förväntar mig att detta ska få mig att må bättre.Är girighet given? Okej, då får du en chans att reflektera över den giriga handling du är på väg att utföra, och ditt val dikterar huruvida du handlar girigt eller inte.
Jag skulle nog säga att det är girighet, men poängen är fortfarande att jag inte förväntar mig att få någon belöning när mitt handlande är slutfört. Jag upplever lyckan i att handla, inte att se fram emot ett resultat.Är inget givet? Okej, då sker samma sak fast tvärtom; du löper en risk att bli ignorant och frestas utföra en girig handling. Du får reflektera över detta, och ditt val dikterar huruvida du handlar girigt eller inte.
Därför är det suchanother säger väldigt felaktigt:
Buddhisten är inte världfrånvänd, eftersom han följer den Gyllene medelvägen:suchanother skrev:Ger inte så mycket för ditt buddhistsnack. Som alltid, världsfrånvänd, och fokusering på individets psykologiska begär.
Men jag kan hålla med om att det är möjligt att det kanske finns tendenser till världfrånvändhet hos vissa enkilda Buddhister och kanske är något som är mer utbrett hos vissa Buddhisttraditioner mer än andra, men om fallet är sådant, har dessa enligt mig, missuppfattat ett av det mest centrala i Buddhismen.The primarily guiding principle of Buddhist practice is the Middle Way which was discovered by Gautama Buddha prior to his enlightenment (bodhi). The Middle Way or Middle Path is often described as the practice of non-extremism; a path of moderation away from the extremes of self-indulgence and opposing self-mortification
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster

