Lära för livet

[xion]

Martinus skrev en bok med titeln "Livets bok". Jag har själv läst den för många år sen. En bra titel tycker jag eftersom livet självt är ett slags lärobok.

Det har spekulerat om huruvida vi blir dummare eller smartare av vårt nuvarande sätt att leva.
Om man ska tro forskning och redovisade skolresultat så verkar vi vara i en utförsbacke.
Allt fler lämnar skolan men bristfälliga kunskaper i baskunskaperna (läsa, skriva, räkna).

Vi har skolplikt i detta land så oberoende hur bristfällig undervisningen är så måste man närvara.
Bristen på disciplin i klassrummet gör det svårt för eleverna att lära sig.
Den som försöker vara duktig riskerar att dra på sig mobbing från dem som inte tar undervisningen på allvar.
I vissa länder tillåts hemundervisning vilket kan rädda många som annars skulle ha blivit mobbade, ibland ända till självmord.

Arbetslivet borde integreras i utbildningen och organiseras om till något som liknar det medeltida mästare/gesäll systemet.
Man börjar med att "prya" inom ett område som intresserar en. "Eleven" och arbetsgivaren får möjlighet att lära känna varandra och utifrån detta ta ställning till eventuell fortsättning. (Både eleven och arbetsgivaren kan när som helst avbryta samarbetet.) Därefter kan "eleven" successivt bygga på med teoretisk utbildning för att så småningom växa in i sin arbetsroll.

[Anders]

Martinus skrev en bok med titeln "Livets bok". Jag har själv läst den för många år sen. En bra titel tycker jag eftersom livet självt är ett slags lärobok.

Det har spekulerat om huruvida vi blir dummare eller smartare av vårt nuvarande sätt att leva.
Om man ska tro forskning och redovisade skolresultat så verkar vi vara i en utförsbacke.
Allt fler lämnar skolan men bristfälliga kunskaper i baskunskaperna (läsa, skriva, räkna).

Vi har skolplikt i detta land så oberoende hur bristfällig undervisningen är så måste man närvara.
Bristen på disciplin i klassrummet gör det svårt för eleverna att lära sig.
Den som försöker vara duktig riskerar att dra på sig mobbing från dem som inte tar undervisningen på allvar.
I vissa länder tillåts hemundervisning vilket kan rädda många som annars skulle ha blivit mobbade, ibland ända till självmord.

Arbetslivet borde integreras i utbildningen och organiseras om till något som liknar det medeltida mästare/gesäll systemet.
Man börjar med att "prya" inom ett område som intresserar en. "Eleven" och arbetsgivaren får möjlighet att lära känna varandra och utifrån detta ta ställning till eventuell fortsättning. (Både eleven och arbetsgivaren kan när som helst avbryta samarbetet.) Därefter kan "eleven" successivt bygga på med teoretisk utbildning för att så småningom växa in i sin arbetsroll.

Vilka är "vi" i det här sammanhanget?

Fanns ingen chans att mina ungar skulle få lämna skolan med annat än förstklassiga kunskaper och det har de gjort. Nu är de i och för sig gamla nog för att bli föräldrar själva, men jag kan inte se att de skulle se till att eventuella barnbarn skulle klara sig bra i skolan. Sen kan man verkligen diskutera Svensk skola idag. VISSA - alltför många - stämmer in på resonemanget. Medan andra pluggar halvt ihjäl sig.

Men det du beskriver i sista stycket är mycket i linje med mina tankar, förutom att jag vill byta ut "område som intresserar en" till "område där läraren ser att eleven har skicklighet och driv och som behövs grundläggande för samhället". Det "vi" måste komma ifrån är att överklassens meningssökande sprider sig ner, de skall inordnas i att man inte vill, drömmer, söker mening. Utan bara gör med det hjärnan är bäst lämpad till. Och bara fokuserar på bra löneförhöjning för standard under de arbetstimmar alla arbetar +/- 30 minuter (sen går man hem och gör vad fan man vill inom lagens råmärken).

Skulle bota allt vad nackdelar pga diagnoser heter, skulle skapa bättre amerikanska presidenter och skulle reducera SD till de 2% de skall ligga på. Men det viktigaste är att de som föds gynnat inte får drömma.

[xion]

Martinus skrev en bok med titeln "Livets bok". Jag har själv läst den för många år sen. En bra titel tycker jag eftersom livet självt är ett slags lärobok.

Det har spekulerat om huruvida vi blir dummare eller smartare av vårt nuvarande sätt att leva.
Om man ska tro forskning och redovisade skolresultat så verkar vi vara i en utförsbacke.
Allt fler lämnar skolan men bristfälliga kunskaper i baskunskaperna (läsa, skriva, räkna).

Vi har skolplikt i detta land så oberoende hur bristfällig undervisningen är så måste man närvara.
Bristen på disciplin i klassrummet gör det svårt för eleverna att lära sig.
Den som försöker vara duktig riskerar att dra på sig mobbing från dem som inte tar undervisningen på allvar.
I vissa länder tillåts hemundervisning vilket kan rädda många som annars skulle ha blivit mobbade, ibland ända till självmord.

Arbetslivet borde integreras i utbildningen och organiseras om till något som liknar det medeltida mästare/gesäll systemet.
Man börjar med att "prya" inom ett område som intresserar en. "Eleven" och arbetsgivaren får möjlighet att lära känna varandra och utifrån detta ta ställning till eventuell fortsättning. (Både eleven och arbetsgivaren kan när som helst avbryta samarbetet.) Därefter kan "eleven" successivt bygga på med teoretisk utbildning för att så småningom växa in i sin arbetsroll.

Vilka är "vi" i det här sammanhanget?

Fanns ingen chans att mina ungar skulle få lämna skolan med annat än förstklassiga kunskaper och det har de gjort. Nu är de i och för sig gamla nog för att bli föräldrar själva, men jag kan inte se att de skulle se till att eventuella barnbarn skulle klara sig bra i skolan. Sen kan man verkligen diskutera Svensk skola idag. VISSA - alltför många - stämmer in på resonemanget. Medan andra pluggar halvt ihjäl sig.

Men det du beskriver i sista stycket är mycket i linje med mina tankar, förutom att jag vill byta ut "område som intresserar en" till "område där läraren ser att eleven har skicklighet och driv och som behövs grundläggande för samhället". Det "vi" måste komma ifrån är att överklassens meningssökande sprider sig ner, de skall inordnas i att man inte vill, drömmer, söker mening. Utan bara gör med det hjärnan är bäst lämpad till. Och bara fokuserar på bra löneförhöjning för standard under de arbetstimmar alla arbetar +/- 30 minuter (sen går man hem och gör vad fan man vill inom lagens råmärken).

Skulle bota allt vad nackdelar pga diagnoser heter, skulle skapa bättre amerikanska presidenter och skulle reducera SD till de 2% de skall ligga på. Men det viktigaste är att de som föds gynnat inte får drömma.

Jag hörde med ett halvt öra på ett vetenskapsprogram om att man forskat om drömmars betydelse för hjärnans utveckling. Det visade sig att dagdrömmar och fritt tänkande är väldigt viktigt. Ju mer vår hjärna styrs av "input" till exempel från skärmar och dylikt dess sämre blir den på fritt tänkande. Det här stämmer med den behandling som man prövat mot utbrändhet. Genom att promenera i skogsmiljö och släppa tankarna fria så kunde man se en tydligt positiv verkan.

[unik]

Martinus skrev en bok med titeln "Livets bok". Jag har själv läst den för många år sen. En bra titel tycker jag eftersom livet självt är ett slags lärobok.

Det har spekulerat om huruvida vi blir dummare eller smartare av vårt nuvarande sätt att leva.
Om man ska tro forskning och redovisade skolresultat så verkar vi vara i en utförsbacke.
Allt fler lämnar skolan men bristfälliga kunskaper i baskunskaperna (läsa, skriva, räkna).

Vi har skolplikt i detta land så oberoende hur bristfällig undervisningen är så måste man närvara.
Bristen på disciplin i klassrummet gör det svårt för eleverna att lära sig.
Den som försöker vara duktig riskerar att dra på sig mobbing från dem som inte tar undervisningen på allvar.
I vissa länder tillåts hemundervisning vilket kan rädda många som annars skulle ha blivit mobbade, ibland ända till självmord.

Arbetslivet borde integreras i utbildningen och organiseras om till något som liknar det medeltida mästare/gesäll systemet.
Man börjar med att "prya" inom ett område som intresserar en. "Eleven" och arbetsgivaren får möjlighet att lära känna varandra och utifrån detta ta ställning till eventuell fortsättning. (Både eleven och arbetsgivaren kan när som helst avbryta samarbetet.) Därefter kan "eleven" successivt bygga på med teoretisk utbildning för att så småningom växa in i sin arbetsroll.

Vilka är "vi" i det här sammanhanget?

Fanns ingen chans att mina ungar skulle få lämna skolan med annat än förstklassiga kunskaper och det har de gjort. Nu är de i och för sig gamla nog för att bli föräldrar själva, men jag kan inte se att de skulle se till att eventuella barnbarn skulle klara sig bra i skolan. Sen kan man verkligen diskutera Svensk skola idag. VISSA - alltför många - stämmer in på resonemanget. Medan andra pluggar halvt ihjäl sig.

Men det du beskriver i sista stycket är mycket i linje med mina tankar, förutom att jag vill byta ut "område som intresserar en" till "område där läraren ser att eleven har skicklighet och driv och som behövs grundläggande för samhället". Det "vi" måste komma ifrån är att överklassens meningssökande sprider sig ner, de skall inordnas i att man inte vill, drömmer, söker mening. Utan bara gör med det hjärnan är bäst lämpad till. Och bara fokuserar på bra löneförhöjning för standard under de arbetstimmar alla arbetar +/- 30 minuter (sen går man hem och gör vad fan man vill inom lagens råmärken).

Skulle bota allt vad nackdelar pga diagnoser heter, skulle skapa bättre amerikanska presidenter och skulle reducera SD till de 2% de skall ligga på. Men det viktigaste är att de som föds gynnat inte får drömma.

Jag hörde med ett halvt öra på ett vetenskapsprogram om att man forskat om drömmars betydelse för hjärnans utveckling. Det visade sig att dagdrömmar och fritt tänkande är väldigt viktigt. Ju mer vår hjärna styrs av "input" till exempel från skärmar och dylikt dess sämre blir den på fritt tänkande. Det här stämmer med den behandling som man prövat mot utbrändhet. Genom att promenera i skogsmiljö och släppa tankarna fria så kunde man se en tydligt positiv verkan.

Gillar!

[xion]

Jag läste igenom Jan Eliassons och Bodil Jönssons vinterpratarprogram.
Det handlade en hel del om ordens betydelse.

Ett ord utgör ju några skrivna bokstäver i kombination eller den ljudbild de skapar tillsammans.
För det mesta krävs att det sammanhang som ordet ingår i för att förståelse ska uppstå. Ett ord kan betyda olika saker beroende på sammanhanget.

Det skrivna ordet är fysik i form av tecken nedskrivna på ett underlag.
Varje tecken symboliserar ett ljud. Ljud är också fysik i form av ljudvågor. Men tolkningen av bokstäverna till ljud är metafysik.
Ljudvågorna som motsvarar de tecken som utgör ett ord är fortfarande fysik. Men förståelsen av den betydelse som det aktuella ordet har är metafysik.
(Det här var ett försök till en teknisk/fysisk/metafysisk beskrivning av vad ett ord är.)

När de gäller orden "kunskap" och "vetenskap" ingår de i en process som förändras med tiden.

Vad gäller orden "fakta" och "sanning" så krävs det någon som hävdar att det man påstår motsvara just detta.
Men om man vill ifrågasätta så måste det även tillåtas att framför argument för en avvikande mening.

[Anders]

Jag läste igenom Jan Eliassons och Bodil Jönssons vinterpratarprogram.
Det handlade en hel del om ordens betydelse.

Ett ord utgör ju några skrivna bokstäver i kombination eller den ljudbild de skapar tillsammans.
För det mesta krävs att det sammanhang som ordet ingår i för att förståelse ska uppstå. Ett ord kan betyda olika saker beroende på sammanhanget.

Det skrivna ordet är fysik i form av tecken nedskrivna på ett underlag.
Varje tecken symboliserar ett ljud. Ljud är också fysik i form av ljudvågor. Men tolkningen av bokstäverna till ljud är metafysik.
Ljudvågorna som motsvarar de tecken som utgör ett ord är fortfarande fysik. Men förståelsen av den betydelse som det aktuella ordet har är metafysik.
(Det här var ett försök till en teknisk/fysisk/metafysisk beskrivning av vad ett ord är.)

När de gäller orden "kunskap" och "vetenskap" ingår de i en process som förändras med tiden.

Vad gäller orden "fakta" och "sanning" så krävs det någon som hävdar att det man påstår motsvara just detta.
Men om man vill ifrågasätta så måste det även tillåtas att framför argument för en avvikande mening.

Iain McGilchrist som jag tragglar mig igenom (lite som att läsa Dostojevskij, mycket prat, men intressanta takes i botten) så skulle han nog säga att så jävla mycket betyder inte orden. Om han kunde svenska. Hans take är att högersidan av hjärnan som mer är i världen istället för att bygga värld med språk och typ fakta, borde ha mer att säga till om.

Själv kunde jag känna lite att Eliassons mer renodlade program om språket som medium och verktyg i diplomatin rörde sig på lite säkrare mark än Jönsson. Där känner jag att hon var lite fysiker som vill beskriva världen, lite Wittgenstein. Är själv, som användare av internet sen långt innan webben inte så säker på att hon uttrycker farhågor korrekt. Hon kör ungefär samma take som Åsa Wikforss, upp till försvar för kunskapen.(Mycket om Trumps alternativa fakta. Och missförstå mig inte, vill nog ha trump på USA’s tron lika lite som nån annan. Men dels så är det intressanta att förstå värld som satt honom på tronen. Och sen är det för mycket prat om just hans prat. Det som är viktigare är vad han faktiskt gör. Som president. Det han säger är ju skolbok Machiavelli, egentligen inget konstigt med det. Och lite korrekt, en president, statsminister, chef, förälder jobbar inte med ”sanning”. Finns vet några som måste använda högra hjärnhalvans förmåga att ha överblick, förstå människor, läsa av stämningar och dylkt så är det beslutsfattare. De som på olka hanterar det som är svårt med stort S, som sagt svårigheter i människans värld. Människans värld beskrivs sig inte i vackra formler. Och Trump verkar kunna spela på helt rätt strängar i USA med sitt sätt att kommunicera. Sen är det lite med honom som med Milei - nu får vi se vad som faktiskt händer. Med förskräckelse, visst.)

Jag är inte alls så säker på att dagens ditalare klimat är sämre för att skaffa sig kunskap jämfört med att ha Rapport och DN. Visst, det finns all möjlig smörja, trollfabriker, troll, likes, och visst är AI mer än småläskigt, men ungdomarna lär sig att navigera i det träsket. Bättre än oss gamlingar. Nu är jag kanske lite färgad av att mest umgås med välutbildade ungdomar med relativt stort socialt och kulturellt kapital. Men jag undrar ändå om man så enkelt kan säga att det var bättre förr.