Spelteori och relationer

Moderator: Moderatorgruppen

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Spelteori och relationer

Inläggav Fication » 13 jul 2006 17:01

Spelteori är ju ett område som fått ökad uppmärksamhet bla tack vare nobelpriset i ekonomi senast: http://sv.wikipedia.org/wiki/Spelteori
Området kan tillämpas i många olika sammanhang, som i sociala relationer och när resurser ska fördelas. Om jag inte har helt fel så bygger området på ett filosofiskt problem som kallas ’Fångarnas dilemma’, som är en klassiker.
http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A5ngarnas_dilemma
Exempel på situationer är torskfiske, strejkbryteri, lokaltrafik, Israel-Palestinakonflikten, kalla kriget, grundläggande marknadsekonomi, SAAB i Trollhättan vs Rüsselheim osv.

För att ta torskfiskeexemplet: Jag är en torskfiskare och regeringen inför kvoter för att de bedömer att torsken håller på att fiskas ut. Hur ska jag göra? Jag vill inte bryta mot regleringen, det vore egoistiskt. Samtidigt vill jag ju inte vara snäll och följa regleringen om ingen annan gör det. Mitt handlande kommer här att styras av vad jag förväntar av omgivningen, de andra aktörerna. I fångarnas dilemma så måste jag fråga mig hur stor sannolikheten är att min kumpan kommer att hålla tyst.

Sens moralen är att om alla handlar egoistiskt så blir utfallet (resultatet) sämre än om alla handlar efter allmänhetens bästa. Man tjänar alltså på att samarbeta om alla andra samarbetar, men man tjänar allra mest om man är egoistisk när alla andra samarbetar. Man åker snålskjuts på de andra, men det går bara om man är den enda som åker snålskjuts.

En annan variant är att två eller fler aktörer inte har samma förutsättningar utan har olika mycket att vinna respektive förlora. Om jag kör runt i en en gammal risig bil så kan jag köra chickenrace med de dyra mercorna eftersom de har mer att förlora på en krock. Är jag trött på livet kan jag gå in med en bomb på en bank och säga ”Hit med pengarna, annars spränger jag oss alla. Jag skiter ändå i vilket.” Eller som de säger i actionfilmerna "Kom ihåg att jag är helt galen!" (Riggs i Dödligt vapen) Ernies farbror Sid lyckas sälja en massa kattungar till Ernie, eftersom Sid sagt att han kommer att döda dem annars.

Jag tycker att det är ett oerhört intressant ämne samtidigt som det är ganska enkelt att sätta sig in i hur det fungerar. Det är mycket användbart och jag hade här tänkt spåna kring ett enkelt resonemang kring parrelationer – manligt/kvinnligt.

Först ett par premisser:
1. Män är mer självständiga än kvinnor.
2. Kvinnor värdesätter relationer högre än män.
3. Kvinnor är mer hemma, tex med barn, medan män har större del av sitt liv utanför familjen.

Om en man och en kvinna är i en relation med varandra så värdesätter kvinnan relationen högre än mannen. Eftersom mannen är mer självständig så skulle ett eventuellt uppbrott från relationen vara en större förlust för kvinnan än för mannen. Kvinnan har därför mer att förlora på om relationen upphör och större anledning till att arbeta för att relationen hålls ihop. Kvinnan kommer därför att vara den av de två som anstränger sig hårdast för att hålla relationen vid liv och mannen behöver därför inte anstränga sig lika hårt. Båda kan vara orsak respektive verkan.

Vid en konflikt så kan mannen lägga vigselringen på bordet och säga ”Nu drar jag” varvid kvinnan måste backa från sin ståndpunkt och böna och be för att mannen kommer tillbaka. Det faktum att kvinnan värdesätter relationen högre än mannen gör att mannen får mer makt. Och det första Style i 'Spelet' gör när han träffar en kvinna är ju att dissa henne.

Fler faktorer än denna påverkar självklart en relation, men jag tror att detta är en viktig, kanske den viktigaste. Om det finns barn inblande blir det ännu tydligare eftersom mödrar i regel värnar mer om barnen än vad fädrarna gör (Ja, ja, generalisering). Det finns många exempel på misshandlade kvinnor som stannar kvar i relationen bara för barnens skull. Om de skulle skiljas så drabbas barnen, dels med en segsliten vårdnadstvist där de används som slagträ, och dels för att de inte vill lämna barnen hos den misshandlande eller sexuellt utnyttjande fadern en minut, vilket blir fallet vid delad vårdnad.

Det här blev ganska övergripande, minst sagt. Har ni synpunkter på detta, andra vinklingar, reflektioner eller exempel så kör på!

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 13 jul 2006 17:23

Det finns andra typer av spelteoretiska problem än såna som fångarnas dilemma; t ex koordiationsproblem, där parterna har gemensamma intressen men där det finns flera möjliga lösningar. Ett exempel är "vilken sida av vägen ska vi köra på?", "var ska vi mötas?", etc. Jag har skrivit den del av den här Wikiartikeln som handlar om det:

http://en.wikipedia.org/wiki/David_Kellogg_Lewis

Jag har för mig att kvinnor avslutar de flesta relationer (har hört det men inte säker). Hur rimmar det med ditt iofs inte orimliga resonemang?

Thomas Schelling som fick nobelpriset förra året tar upp nån "manligt-kvinnligt"-konflikt i sin klassiska "The Strategy of Conflict", har jag för mig. Säg att en man (Ok, kan va en tjej, men det är så här det brukar va) lägger handen på en kvinnas hand vid en träff. Han tvingar henne nu till ett val: antingen att dra bort handen; vilket kommer att försämra relationen, eller att ha den kvar, vilket kommer att göra det hela mer intimt. Det finns helt enkelt ingen neutral handling för kvinnan som gör att situationen blir densamma som den var tidigare. Mannen har beskurit hennes handlingsalternativ (vilket iofs kan vara en fördel ibland).

Egentligen är spelteori inget konstigt: det är bara vanliga, informella resonemang som görs lite mer explicita. Det är synd när det blir för mkt formalism; det döljer de intressanta poänger man gör inom spelteorin. Detta är nåt Schelling poängterar i sin intressanta och icke-formella bok.

Rising
Moderator
Inlägg: 1100
Blev medlem: 03 jul 2006 15:00
Ort: Stockholm

Re: Spelteori och relationer

Inläggav Rising » 13 jul 2006 19:08

Fication skrev:I fångarnas dilemma så måste jag fråga mig hur stor sannolikheten är att min kumpan kommer att hålla tyst.


Nu samlar jag töntpoäng; men det här stämmer väl inte riktigt? Grejen med Fångarnas Dilemma är att varje enskild individ tjänar på att agera själviskt oavsett vad den andra väljer. Alltså: oavsett om din kumpan tjallar eller håller tyst så kommer ditt fängelsestraff sänkas av att du tjallar. (Däremot tjänar ni mer om ni håller mun båda två än om ni båda tjallar; helt riktigt)

Sannolikheten spelar däremot roll i chickenrace-modellen. Där är det bättre att väja undan och genomskådas som en chicken än att kollidera. Så det ena valet är inte alltid bättre för en som individ än det andra.

Riktigt bra inlägg, annars. Det var otäckt att se på relationer såsom kontrakt där den part som vårdar relationen minst gynnas.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 13 jul 2006 19:53

Riktigt, Rising. Tkr inte du samlar töntpoäng heller, men det beror förstås på vad man har för syn på vad en tönt är...

Chickenrace är en annan favorit som Schelling tar upp. Det säkra sättet att vinna ett chickenrace är just att begränsa sina handlingsalternativm (nåt Schelling aldrig slutar tjata om): man sliter bort ratten, tar ut den genom fönstret och visar upp den för motståndarn. På så vis har man försäkrat sig om att man inte kan väja. Motståndarn kommer så att väja och du kommer att vinna.

Samma idé diskuteras på ett lysande sätt i Kubricks mästerverk Dr Strangelove om kärnvapenproblematiken. Spelteorin fick ett stort uppsving pga att man ville veta hur man skulle agera med kärnvapen och Schelling diskuterar såna problem mkt oxå. Bl a fördömer han användandet av s.k. "taktiska", små kärnvapen (istället för stora konventionella bomber), som var på tapeten då, och är det nu igen, eftersom han menade att om man började använda såna var steget litet till att använda dom stora atombomberna.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 13 jul 2006 19:54

Jag tycker inte Fication och Stefan verkar leva i samma värld som mig. (Inte Rising heller, men det har inte att göra med just den här tråden)

Fication, allvarligt. Tror du att jag skulle gå ner på knä i desperata försök att hålla kvar min man för jag inte klarar mig annars (ja, jag vet det är lite överdrivet) och av dessa pojkar/män som jag har haft kärleksrelationer med kan jag helt ärligt säga att jag aldrig har varit med om det. Visserligen är det mycket möjligt att jag inte är representativ för kvinnosläktet, men sådana här resonemang tycker jag tyder på en begränsad rationalitet. Vad tror du det beror på att män generellt sett inte vill avsluta ett förhållande innan han har hittat någon ny?

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Re: Spelteori och relationer

Inläggav Tore » 13 jul 2006 20:05

Rising skrev:Nu samlar jag töntpoäng; men det här stämmer väl inte riktigt? Grejen med Fångarnas Dilemma är att varje enskild individ tjänar på att agera själviskt oavsett vad den andra väljer. Alltså: oavsett om din kumpan tjallar eller håller tyst så kommer ditt fängelsestraff sänkas av att du tjallar. (Däremot tjänar ni mer om ni håller mun båda två än om ni båda tjallar; helt riktigt)

Ja, det intressanta uppstår väl när man ställs inför upprepade val med samma motspelare, där ens val alltså inte bara kan påverka utfallet i den aktuella omgången utan även i framtida omgångar. Då blir det mer komplicerat.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 13 jul 2006 20:11

Visst. Om man känner till antalet omgångar, vet man att den andre kommer att hoppa av i sista omgången, och därför kommer man att hoppa av i näst sista...och därför i första. Vet man inte antalet omgångar är det mer oklart hur man ska agera.

Observera att om man har såna preferenser som "vilja att hjälpa sin medfånge" så ändras bara problemet så att det inte blir ett fångarnas dilemma längre. Det finns ingen utväg ur ett fångarnas dilemma, inte som jag förstått det iaf.

Användarvisningsbild
Damir
Inlägg: 270
Blev medlem: 15 mar 2006 11:14

Inläggav Damir » 13 jul 2006 20:44

Undrar om hur man skulle se på saken om det hette "nunnornas dilemma". Intressant läsning. Dilemmat speglar den mänskliga kampen om tillit, "skall jag lita på mig själv och minimera risken för lidande eller skall jag söka en bundsförvant som jag kan luta mig mot?". De viktiga komponenterna här tycker jag är: Vilken omgivning handlar det om? (större risk att åka på en nit om man bestämmer sig för att lita på en fånge än nunna), 2. Vilken påföljd blir det? (just i fångens dilemma är "straffet" för "naiv tillit" väldigt stort i jämförelse med de andra alternativen) samt min hur mycket jag är beredd att förlora (jag kanske tycker det är helt okej om jag luras till 10 års fängelse eftersom jag i grund och botten har större förmåga att förlåta än majoriteten).

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 13 jul 2006 20:51

Nej alltså poängen är att givet dina preferenser så handlar du alltid på ett sätt som skadar kollektivet (erkänner). Handlar du inte så har du inte dom preferenserna och då är det inte ett fångarnas dilemma. Som Rising är inne på: det handlar inte om sannolikheter och överväganden utan om nödvändighet.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 13 jul 2006 21:01

Nödvändig-het, Stefan? Förstår inte (vilken chock, va :wink: ?) hur du resonerar. Tillit är bra. Det skulle behövas betydligt mer tillit i vårt samhälle. Jag säger inte att kollektivismen är perfekt, men jag har den inställningen och jag är helt ärligt glad att du har den inställning du har. Lite motstånd krävs det ju för att skapa energi.

Användarvisningsbild
Damir
Inlägg: 270
Blev medlem: 15 mar 2006 11:14

Inläggav Damir » 13 jul 2006 21:14

Stefan jag ser fångarnas dilemma som ett filosofiskt och psykologiskt experiment för att testa ens tillit och samarbetsförmåga. Jag kanske missförstår dig men jag upplever att du ser det som djuriska impulser, "var man sköter sig själv". Varje människa har en rationalitet som säger att samarbete är bättre, om jag litar på min partner.

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 13 jul 2006 21:49

Stefan skrev:Visst. Om man känner till antalet omgångar, vet man att den andre kommer att hoppa av i sista omgången, och därför kommer man att hoppa av i näst sista...och därför i första. Vet man inte antalet omgångar är det mer oklart hur man ska agera.

Jag har hört det där argumentet tidigare, att om man vet antalet omgångar så kan båda räkna ut precis vad som kommer hända och därför lönar det sig inte att samarbeta, men jag tycker att det låter konstigt. Inte vet du hur din motspelare kommer agera bara för att du vet antalet omgångar?

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 13 jul 2006 21:52

Det är inte ett experiment. Det är snarare ett matematiskt-logiskt faktum (om det makes sense).

Säg att två personer har vissa preferenser OAVSETT VILKA DESSA ÄR, sådana att:

a) det är kollektivt rationellt för personerna att välja ett handlingsalternativ 1.

b) det är individuellt rationellt för personerna att välja ett annat handlingsalternativ 2.

Då kommer personerna att välja 2.

Som Folke Tersman poängterar i sin utmärkta "Fem filosofiska frågor" kan Fångarnas dilemma lika gärna drabba såna som bara tänker på andra som egoister.

Två personer är mest mån om den andres lycka, inte om sin egen. De har två alternativ. Vad den andre än gör, så kan de maximera den andres lycka genom att välja alternativ 2. Hade emellertid båda valt alternativ 1, hade bådas lycka maximerats, precis som i fångarnas dilemma.

(hoppas att jag skrev rätt nu.)

Om preferenserna inte är som de ska va, är det helt enkelt inte ett problem - vi har inte ett fångarnas dilemma. Har vi ett fångarnas dilemma är det olösligt.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 13 jul 2006 21:55

Tore skrev:
Stefan skrev:Visst. Om man känner till antalet omgångar, vet man att den andre kommer att hoppa av i sista omgången, och därför kommer man att hoppa av i näst sista...och därför i första. Vet man inte antalet omgångar är det mer oklart hur man ska agera.

Jag har hört det där argumentet tidigare, att om man vet antalet omgångar så kan båda räkna ut precis vad som kommer hända och därför lönar det sig inte att samarbeta, men jag tycker att det låter konstigt. Inte vet du hur din motspelare kommer agera bara för att du vet antalet omgångar?


Om din motspelare är en perfekt rationell agent vet du det. Iofs ett rätt saftigt antagande men men.

Sen är det ju inte säkert att ni har just dom här preferenserna: ni kanske har massa andra preferenser: ni vill bli sedda som justa av omgivningen, etc. Men i teorin ska det va så där. I verkligheten agerar förstås ingen så där.

Användarvisningsbild
Damir
Inlägg: 270
Blev medlem: 15 mar 2006 11:14

...

Inläggav Damir » 13 jul 2006 22:03

Jag sa att jag ser det som ett experiment på ens samarbetsvilja. Av det du har sagt hittills kan jag därför utläsa att din samarbetsvilja är liten och att du helst vill lösa dina problem själv. Det behöver inte handla om att du inte har tillit till människor utan att du helt enkelt tycker om att klara dig själv. Du säger att dilemmat är olösligt men vilket filosofiskt dilemma går att lösa?


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 53 och 0 gäster