VERKLIGHETEN, som funktion av referensberoende komplex skalär differens ?

[Illusionen]

.................................. DELTA-KONCEPTET ................................

Anordning som funktion av metafysisk referensberoende komplex skalär differens.


Följande sammanfattning är hämtad från en patentansökan, 2500049-8, med ovanstående rubrik.
Målsättningen är att patentansökan i sin helhet (totalt 62 sidor) senare ska gå att ladda ned
från vår hemsida, http://www.deltakonceptet.se

Notera gärna att bifogade figurer ej beskriver UNIVERSUM ur vårt verklighetsperspektiv,
med dess ”LINJÄRA” koordinater, utan ur ett SKALÄR-transformerat ”ROTERANDE” perspektiv.
Det är i förlängningen av detta som innebörden av ”perspektivgränsöverskridande” återfinns.


.........................................SAMMANFATTNING ......................................

DELTA-KONCEPTET är tänkt och skrivet, för att vara hemmahörande i gränslandet mellan
filosofi och naturvetenskap, med tonvikt på existentiella frågeställningar, och abstrakt metafysik.
MOTIVET till konceptet sammanfattats i två citat, A och B, och de följdfrågor dessa föranleder.

I dag beskriver forskarna universum med hjälp av två grundläggande teorier, den allmänna
relativitetsteorin och kvantmekaniken. Flera forskare är i dag eniga om att dessa två överordnade
teorier, i sin nuvarande form, är oförenliga. Forskningens inriktning i dag inom fysiken, är därför
att försöka finna en teori som innefattar båda dessa teorier.
DELTA-KONCEPTET redovisar, mer anspråkslöst, ett enkelt principförslag till sådan teori.

Konceptet kan mycket förenklat sammanfattas som beskrivning av hur ”tyngdpunkten” för en
böjd kurvform (”båge”) är beroende av böjens radie (= hur böjd bågen är), och hur denna
tyngdpunkt samverkar/interagerar med andra bågars tyngdpunkter. I nästföljande steg beskrivs
hur den böjda kurvformen/bågen varierar vid olika storlek/skala, m a o det SKALÄRA beroendet.

För att beskriva ”bågen” och dess variationer tillämpas derivator typ f(x) = e^2x ges av f'(x) = 2e^2x
vilket kan omsättas till referensberoende komplexa ändrade skalära ”tänjningsrotationer” som t ex
1φ → 2φ → 4φ → …… nφ På metafysisk nivå får detta till konsekvens att ”tyngdpunkternas”
komplexa Σ-balans inte är punktformad ur vårt atomära verklighetsperspektiv.
Det är denna strukturella skillnad mellan METAFYSIK och VERKLIGHET som förser den förnimbara
verkligheten med paradoxer. Det är till Σ-balansen verklighetens begrepp har att förhålla, m a o hur
begreppens egenskaper påverkas.
Utifrån detta beskriver konceptet hur verkligheten förnims, inom ramen för ett logiskt motiverat
balansresonemang, via växelverkan mellan kommunicerande atomer, där respektive atom förnimmer
utifrån sin individuellt förankrade skalära referensposition.
Det är här den basala bakgrunden till bl a TID, RUM och KRAFT inkl GRAVITATION går att finna.
-.-
De elektromagnetiska fälten, EMF, och fältens säregna egenskaper, har sedan länge fascinerat.
Fälten antyder att universum har egenskaper som vårt medvetande ej förmår förnimma och tolka.
KONCEPTET utgår från ett FÄLT-baserat abstrakt KOMPLEXT METAFYSISKT BALANS-RESONEMANG,
som i vissa avseenden kan ses som fristående från den atomära verkligheten.

För att överbrygga skillnaden mellan metafysik och verklighet tillämpar konceptet unika principer.
Detta beskrivs via symboliska steg som, BÅGE → CIRKEL → SFÄR → 2ΔØ → Σ2ΔØ / ATOM

Principerna, DRP och MP skiljer sig åt genom tillämpning av olika/skilda REFERENSER.
DubbelReferensPrincipen, DRP, förklarar via en typ av RELATIV rotations-obalans, hur de atomära
begreppen och egenskaperna har att förhålla sig till ±j. MaskeringsPrincip, MP, tillhandahåller,
med hjälp av individuellt förankrade referenser ”deriverande” funktioner, v g se figurer.

Antag en ”metafysisk” pil som representerar en atomär/verklig egenskap/begrepp.
Vad kännetecknar och inrymmer/representerar då pilen, → , som symbol ?

Tänkbara svar är bl a, förändring, storlek, styrka, riktning, rotation och relation samt BALANS.
SFÄREN, SKALÄRA RELATIONER, och basen e, utgör i sammanhanget viktiga ingredienser.
Det är detta konceptet avhandlar, och försöker ge svar på. Som konsekvens får atomära begrepp
som RUM och TID i förlängningen därigenom sin basala förklaring. Även tolkningen av Einsteins
speciella relativitetsteori, ESR, påverkas, samt Big Bang som teori blir en atomär illusion.
Även innebörden av det atomära/verklighetsförankrade begreppet oändlighet förändras radikalt.

Inom naturvetenskapliga teorier förbises konsekvent att förnimmelsen, inkl vi själva som fysiska
individer, beskrivs med verklighetsbaserade begrepp, vi själva är delaktiga i formandet av.
Det saknas därmed en viktig logisk länk i resonemangen. Det som söks är den fundamentala/basala
grund som verkligheten inkl begrepp som, RUM och TID, vilar på, m a o upprinnelsen till
varifrån allt emanerar och/eller kan härledas. Vägledande pusselbitar har därvid i första hand
varit Naturkonstanterna, εο och μο, Eulers formel, Basen e, och i någon mån Maxwells ekvationer,
och kombinationer av dessa, samt inte minst, matematikens regelverk.
-.-
Följande text är tänkt och avsedd att läses parallellt med stöd av bifogade figurer.

Nästa steg formuleras som att konceptet utgår, ur vårt förnimbara verklighetsperspektiv, från
ett metafysiskt referens-beroende SKALÄRT balansresonemang, baserat på över- respektive
under-skott, i ett abstrakt och komplext Grundstatus, G, i form av ”tänjningar”/”spänningar”.
G kan liknas vid en typ av överordnad, hierarkiskt baserad, komplex ”eter”, ~ f(universum).

Den tillämpade principen för VÄXELVERKAN, VXV, mellan kommunicerande atomer,
(som ligger till grund för vår verklighet) eftersträvar att neutralisera/balansera obalans i G.
G betraktas i vissa avseenden som referensneutralt via, DubbelReferensPrincip, DRP.
Med obalans avses koncentrationsavvikelser (inkl skalära !) från G:s ”fria” neutralstatus, DRP.

VERKLIGHETEN och dess begrepp beskrivs via detta referensberoende, balansresonemang.
Resonemanget har sitt ursprung och förankring i varianter av EULERs formel, i kombination med
en ÖMSESIDIGT tillämpad individuellt förankrande/referensgenererande Maskerings-Princip, MP.
MP kan liknas vid en typ av metafysisk DERIVATA, som formar den förnimbara VERKLIGHETEN.
KONCEPTET beskriver, utgående från kombinationer av olika varianter av EULERs formel,
den, ur vårt verklighetsperspektiv, ÖMSESIDIGA KOMPLEXA SKALÄRA BALANSEN mellan,
”ATOMÄR EXISTENS OCH DESS BALANSERANDE STRUKTURELLA MOTSATS”.

EULERs formel, i kombination med matematikens negativa tal, leder fram till att den komplexa
balansen via MP kan beskrivas som kombinationer av bl a produkt och kvot, se bifogade figurer.
PRODUKT och KVOT utgör här exempel på tillämpning av nämnda olika REFERENSER.
PRODUKT: ”mängdkontakt” mellan växelverkande referensberoende fragment-funktioner.
KVOT: ”relation/tänjnings-fördelning” mellan referensberoende växelverkande funktioner.

Produkt e^+jφ · e^–jφ = cos 2 φ + sin 2 φ ....... Produktmedelvärdet erhålls som, ± 1
Kvot e^+jφ / e^–jφ = cos 2φ + j sin 2φ .......... Dubbla vinkeln, 2φ, refererande till DUBBEL-ROT.

Produkt och kvot ger i kombination upphov till dold/skalär ”DERIVERINGS-MODULATION” på
metafysisk nivå, vilket resulterar i bl a ”tänjnings-rotationer”, 1φ → 2φ → 4φ → …… nφ.

BALANS-resonemanget baseras på att derivering av f(x) = e^x ger derivatan f'(x) = e^x.
Det är enbart talet/basen e som kan uppvisa denna för konceptets vidkommande viktiga egenskap.
e^0 = 1, är som ex en konsekvens av dold/maskerad rådande komplex balansförutsättning !
Dessa im-balansförutsättningar kan liknas vid ”cirkulär” reversibel skalär ”FJÄDER-SPÄNNING”.
Ex på konsekvenser är att Big Bang teorin liksom Einsteins relativitetsteori, ESR, ant. feltolkas.

I sökandet efter svaren på ovanstående citat och frågor använder sig konceptet av ett metafysiskt
fältbaserat referensberoende balans-resonemang baserat på varierande storlek/skala, resulterande
i SKALÄRT motiverad förklaring. Storlek och skala är här likvärdiga begrepp, så vad skiljer,
som exempel, en referensberoende liten cirkel eller sfär, från en stor, när formen är symmetrisk
i rummet, och vad utgör basal referens för det som hävdas ?
Hur definieras storlek på fältnivå ur ett referensneutralt universellt perspektiv ?

För att definiera medvetandets EXISTENS inkl förnimmelse och verklighet, krävs det något som
begreppet existensen refererar till. Existens bör således vara RELATIVISTISK till sin natur.
Av detta följer att minst DUALITET i någon form förutsätts för definition av existensbegreppet.
Relativistisk dualitet beskrivs i konceptet/uppfinningen, inom ramen för VÄXELVERKAN,
som funktion av ömsesidig SKALÄR DIFFERENS. Dualitet leder till MP.

SKALÄR-DIFFERENS i kombination med symmetri i rummet medför av redovisade logiska skäl
att varierande skala medför/innefattar KVADRATISK relation/funktion. Logiken går att finna i att
samtliga ”punkter” inom ramen för vxv är förbundna (”kommunicerar”) med varandra oavsett skala.

SFÄREN och dess YTA (Sfärens yta: 4πr^2) utgör exempel på form/struktur som uppfyller såväl
symmetrikravet som den kvadratiska relationen. Vid förändrad skala ändras således sfärens yta
kvadratiskt som funktion av radien r. För komplex balansering av sfären och dess varierande
skalfaktor tillämpar konceptet sfärens negativa invertering. Med detta som avstamp beskrivs
via redovisade principer hur BALANS erhålls och ligger till grund för den förnimbara verkligheten.
Konceptet redovisar på metafysisk fältnivå bl a svar på de frågor Citat A föranleder

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=vORBLyGEozo

[Pilatus]

figur 1

Grundstatus.png (164.64 KiB) Visad 6059 gånger

[Pilatus]

Produkt

Produkt.png (88.76 KiB) Visad 6057 gånger

[Pilatus]

Balans

Balans i.png (110.67 KiB) Visad 6055 gånger

Balans ii.png (141.92 KiB) Visad 6055 gånger

[Pilatus]

Skalär i.png (60.02 KiB) Visad 6043 gånger

Skalär ii.png (85.5 KiB) Visad 6043 gånger

Skalär iii.png (94.96 KiB) Visad 6043 gånger

[Illusionen]

.................................. DELTA-KONCEPTET ................................

Anordning som funktion av metafysisk referensberoende komplex skalär differens.

VERKLIGHETEN, som funktion av referensberoende komplex skalär differens ?, beskriver till övervägande
del metafysiska samband.
METAFYSIK har sina rötter i antiken och den grekiska filosofin, och är den gren av filosofin som studerar
verklighetens grundläggande natur, och basala frågor rörande existens och principer.
Metafysik är en central del av filosofin, som sysslar med de grundläggande frågorna om verklighetens natur,
bortom det som vi har förmåga att direkt uppfatta med våra sinnen.


1 INLEDNING
2 FÖRUTSÄTTNINGAR
3 MEDVETANDET inkl ”Jaget”
4 MATEMATISKA SAMBAND
5 FUNDAMENTALA KONSTANTER & FORMER
6 GRUNDSTATUS, G
7 RESONANS
8 SKALFAKTOR, SKF
9 REFERENS-PRINCIPER, MP & DRP
10 BALANSKRITERIE, 2ΔØ inkl RUM-TID
11 KANTRINGSKRITERIE, AR (”Avig & Rät”)
12 DYNAMISK RESONANS, DYR
13 VÄXELVERKAN, VXV
14 FÄLT (elektromagnetiska)
15 ATOM
16 MASSA / ENERGI / MÖRK MATERIA
17 GRAVITATION
18 RELATIVITET
19 RELIGION
20 PATENTKRAV


Konceptet i sin helhet (inkl figurer) finns tillgängligt för nedladdning på,
http://www.deltakonceptet.se

[Illusionen]

Konceptet i sin helhet (inkl bättre återgivna figurer) finns tillgängligt för nedladdning på,
http://www.deltakonceptet.se

/ Illusionen

[Mlw]

Detta är ett försök att skapa en "teorin om allt" genom att introducera nya matematiska och konceptuella verktyg för att beskriva universums fundamentala natur. Teorin introducerar ett nytt perspektiv på rumtid och materia baserat på "bågar" och deras tyngdpunkter. Teorin hävdar att Big Bang-teorin kan vara en illusion, Einsteins relativitetsteori kan vara feltolkad, och att oändlighetsbegreppet behöver omtolkas. Problemet är att teorin är mycket abstrakt och svårtillgänglig, inte minst för att den använder många egenkonstruerade begrepp. Den saknar också empirisk verifiering.

Men det mest fundamentala problemet återfinns i Kurt Gödels ofullständighetsteorem. En abstrakt teori kan aldrig vara helt självförklarande eller fullständigt omfatta sig själv. Det existerar alltid minst en obevisbar förutsättning—ett okänt X—som teorin vilar på. Denna förutsättning befinner sig per definition utanför teorins ramar. När man försöker konstruera en ny teori för att förklara detta okända X, upptäcker man att även den teorin är beroende av en ny obevisbar förutsättning—ett okänt Y. Denna regress fortsätter i det oändliga. Detta utgör det mest övertygande argumentet mot möjligheten att formulera en slutgiltig "Theory of Everything" (TOE).

[Illusionen]

Detta är ett försök att skapa en "teorin om allt" genom att introducera nya matematiska och konceptuella verktyg för att beskriva universums fundamentala natur. Teorin introducerar ett nytt perspektiv på rumtid och materia baserat på "bågar" och deras tyngdpunkter. Teorin hävdar att Big Bang-teorin kan vara en illusion, Einsteins relativitetsteori kan vara feltolkad, och att oändlighetsbegreppet behöver omtolkas. Problemet är att teorin är mycket abstrakt och svårtillgänglig, inte minst för att den använder många egenkonstruerade begrepp. Den saknar också empirisk verifiering.

Men det mest fundamentala problemet återfinns i Kurt Gödels ofullständighetsteorem. En abstrakt teori kan aldrig vara helt självförklarande eller fullständigt omfatta sig själv. Det existerar alltid minst en obevisbar förutsättning—ett okänt X—som teorin vilar på. Denna förutsättning befinner sig per definition utanför teorins ramar. När man försöker konstruera en ny teori för att förklara detta okända X, upptäcker man att även den teorin är beroende av en ny obevisbar förutsättning—ett okänt Y. Denna regress fortsätter i det oändliga. Detta utgör det mest övertygande argumentet mot möjligheten att formulera en slutgiltig "Theory of Everything" (TOE).

Du utgår från ett atomärt perspektiv !
Några osorterade citat med anledning av dina kommentarer,

• ”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur
skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och
komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen /
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

• Med anledning av att flera av de frågor Citat B föranleder saknar svar, finns det skäl att här
uppmärksamma att den verklighet som det undflyende ”jaget” förnimmer, inkl de atomära
begrepp ”jaget” formar och tillämpar, saknar basal förankring.
Det atomära begreppet BALANS är ett sådant begrepp, vilket vi fortsättningsvis bör ha i åtanke.

• OBSERVERA därför att oavsett vad som utgör BÄRANDE GRUNDHYPOTES så krävs det
något som det som hävdas REFERERAR till. Den motiverade frågan konceptet ställer, med anledning
av detta, är om det förekommer någon sådan referens i universum?
Såvitt jag erfarit har ingen trovärdigt presenterat en sådan referens !

• Inom naturvetenskapliga teorier förbises konsekvent att förnimmelsen, inkl vi själva som
fysiska individer, beskrivs med verklighetsbaserade begrepp, vi själva är delaktiga i formandet av.
Det saknas därmed en viktig logisk länk i resonemangen, som vetenskapen förefaller ignorera.

• Från kapitel 3, Medvetandet inkl ”jaget” citeras,”Begreppen verklighet och förnimmelse hör
intimt samman. Det som ofta förbises är att förnimmelsen inkl vi själva som fysiska individer, beskrivs
med hjälp av begrepp, som verkligheten och vi själva är delaktiga i formandet av.
Det innebär att bakgrunden till förnimmelsen i slutänden, bl a även p g a Citat A och Citat B, kan visa
sig vara ej beskrivbar via våra atomära begrepp, utan av principiella skäl ligger utom räckhåll för oss.”

• Ett till synes rimligt antagande är att en förutsättning för förnimmelse, inom ramen för
Vår verklighet, är att det finns något som i viss bemärkelse existerar relativt något, och besitter
egenskap/förmåga att förnimma. En konsekvens av detta bör vara att förnimmelsen till sin natur
i någon form är beroende av denna egenskap/förmåga.
Av det skälet ställs i konceptet frågan, VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS ?
Saknas svar på frågan går det inte att trovärdigt hävda att verkligheten inkl universum utgör
den absoluta sanningen. Det blir då svårt att motbevisa att förnimmelsen är en typ av ILLUSION.

• För att något skall anses EXISTERA i vår förnimbara verklighet, förutsätts ett SAMBAND,
av något slag, till vårt medvetande. Inledande Citat B uppmärksammar detta, och att ingen
förefaller kunna förklara varuti sambandet ifråga är och består av. Det som anses existera
atomärt i vår verklighet, KOMMUNICERAR via detta okända samband med medvetandet.
Det föreligger skäl för antagandet att sambandet är av ”perspektivgränsöverskridande” natur!

• KONCEPTET beskriver, på metafysisk bas, utgående från MP, EULERs formel,
inkl talet/basen e och e:s symmetriskapande egenskaper, den skalära ömsesidiga komplexa
BALANSEN mellan, ”ATOMÄR EXISTENS OCH DESS BALANSERANDE STRUKTURELLA MOTSATS”.

• En fascinerande konsekvens förfaller vara att vår, av ”atomen” formade verklighet
representerar ett underordnat sub-fenomen, och att vårt medvetande ”färdas” som en självförvållad
obalans i ett TIDLÖST universum. När universum av forskare och fysiker därför tilldelas egenskaper,
som är rent atomära till sin karaktär, och enbart baseras på matematik vars regelverk är utformat för
att återspegla den förnimbara verkligheten, finns det, enligt min personliga uppfattning, skäl till att
förhålla sig något skeptisk.”

/ Illusionen

Pax vobiscum.

[Mlw]

Du utgår från ett atomärt perspektiv !
Några osorterade citat med anledning av dina kommentarer,

• ”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur
skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och
komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen /
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

• Med anledning av att flera av de frågor Citat B föranleder saknar svar, finns det skäl att här
uppmärksamma att den verklighet som det undflyende ”jaget” förnimmer, inkl de atomära
begrepp ”jaget” formar och tillämpar, saknar basal förankring.
Det atomära begreppet BALANS är ett sådant begrepp, vilket vi fortsättningsvis bör ha i åtanke.

• OBSERVERA därför att oavsett vad som utgör BÄRANDE GRUNDHYPOTES så krävs det
något som det som hävdas REFERERAR till. Den motiverade frågan konceptet ställer, med anledning
av detta, är om det förekommer någon sådan referens i universum?
Såvitt jag erfarit har ingen trovärdigt presenterat en sådan referens !

• Inom naturvetenskapliga teorier förbises konsekvent att förnimmelsen, inkl vi själva som
fysiska individer, beskrivs med verklighetsbaserade begrepp, vi själva är delaktiga i formandet av.
Det saknas därmed en viktig logisk länk i resonemangen, som vetenskapen förefaller ignorera.

• Från kapitel 3, Medvetandet inkl ”jaget” citeras,”Begreppen verklighet och förnimmelse hör
intimt samman. Det som ofta förbises är att förnimmelsen inkl vi själva som fysiska individer, beskrivs
med hjälp av begrepp, som verkligheten och vi själva är delaktiga i formandet av.
Det innebär att bakgrunden till förnimmelsen i slutänden, bl a även p g a Citat A och Citat B, kan visa
sig vara ej beskrivbar via våra atomära begrepp, utan av principiella skäl ligger utom räckhåll för oss.”

• Ett till synes rimligt antagande är att en förutsättning för förnimmelse, inom ramen för
Vår verklighet, är att det finns något som i viss bemärkelse existerar relativt något, och besitter
egenskap/förmåga att förnimma. En konsekvens av detta bör vara att förnimmelsen till sin natur
i någon form är beroende av denna egenskap/förmåga.
Av det skälet ställs i konceptet frågan, VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS ?
Saknas svar på frågan går det inte att trovärdigt hävda att verkligheten inkl universum utgör
den absoluta sanningen. Det blir då svårt att motbevisa att förnimmelsen är en typ av ILLUSION.

• För att något skall anses EXISTERA i vår förnimbara verklighet, förutsätts ett SAMBAND,
av något slag, till vårt medvetande. Inledande Citat B uppmärksammar detta, och att ingen
förefaller kunna förklara varuti sambandet ifråga är och består av. Det som anses existera
atomärt i vår verklighet, KOMMUNICERAR via detta okända samband med medvetandet.
Det föreligger skäl för antagandet att sambandet är av ”perspektivgränsöverskridande” natur!

• KONCEPTET beskriver, på metafysisk bas, utgående från MP, EULERs formel,
inkl talet/basen e och e:s symmetriskapande egenskaper, den skalära ömsesidiga komplexa
BALANSEN mellan, ”ATOMÄR EXISTENS OCH DESS BALANSERANDE STRUKTURELLA MOTSATS”.

• En fascinerande konsekvens förfaller vara att vår, av ”atomen” formade verklighet
representerar ett underordnat sub-fenomen, och att vårt medvetande ”färdas” som en självförvållad
obalans i ett TIDLÖST universum. När universum av forskare och fysiker därför tilldelas egenskaper,
som är rent atomära till sin karaktär, och enbart baseras på matematik vars regelverk är utformat för
att återspegla den förnimbara verkligheten, finns det, enligt min personliga uppfattning, skäl till att
förhålla sig något skeptisk.”

/ Illusionen

Pax vobiscum.

Teorin tycks vara ett sorts "ramverk" för att förstå relationen mellan det vi kan och inte kan veta och att verkligheten uppstår just genom samspelet mellan dessa två.

Gödel har visserligen rätt i att varje teori har något "utanför" sig som den inte kan bevisa, men din teori erkänner från början att det finns ett "utanför" och försöker beskriva hur detta "utanför" samverkar med vår verklighet. Teorin gör inte anspråk på att förklara "allt" i traditionell mening, utan försöker istället beskriva hur det oförklarliga och det förklarliga hänger ihop och hur vår upplevda verklighet uppstår ur detta samspel.

Det är ett intressant perspektiv, men det är fortfarande oklart om det verkligen undkommer Gödels grundläggande invändning.

[Anne]

Tror man på Jesus är himmelriket inom oss. Förövrigt önskar jag Bengt lycka till - sagt med kärlek. Dessvärre är jag inkompetent när det gäller matematik. Så det är lysande att du är här Mlw och bemöter Illusionen på ett respektfullt sätt. Det förtjänar han.

[Illusionen]

Du utgår från ett atomärt perspektiv !
Några osorterade citat med anledning av dina kommentarer,

• ”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur
skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och
komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen /
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

• Med anledning av att flera av de frågor Citat B föranleder saknar svar, finns det skäl att här
uppmärksamma att den verklighet som det undflyende ”jaget” förnimmer, inkl de atomära
begrepp ”jaget” formar och tillämpar, saknar basal förankring.
Det atomära begreppet BALANS är ett sådant begrepp, vilket vi fortsättningsvis bör ha i åtanke.

• OBSERVERA därför att oavsett vad som utgör BÄRANDE GRUNDHYPOTES så krävs det
något som det som hävdas REFERERAR till. Den motiverade frågan konceptet ställer, med anledning
av detta, är om det förekommer någon sådan referens i universum?
Såvitt jag erfarit har ingen trovärdigt presenterat en sådan referens !

• Inom naturvetenskapliga teorier förbises konsekvent att förnimmelsen, inkl vi själva som
fysiska individer, beskrivs med verklighetsbaserade begrepp, vi själva är delaktiga i formandet av.
Det saknas därmed en viktig logisk länk i resonemangen, som vetenskapen förefaller ignorera.

• Från kapitel 3, Medvetandet inkl ”jaget” citeras,”Begreppen verklighet och förnimmelse hör
intimt samman. Det som ofta förbises är att förnimmelsen inkl vi själva som fysiska individer, beskrivs
med hjälp av begrepp, som verkligheten och vi själva är delaktiga i formandet av.
Det innebär att bakgrunden till förnimmelsen i slutänden, bl a även p g a Citat A och Citat B, kan visa
sig vara ej beskrivbar via våra atomära begrepp, utan av principiella skäl ligger utom räckhåll för oss.”

• Ett till synes rimligt antagande är att en förutsättning för förnimmelse, inom ramen för
Vår verklighet, är att det finns något som i viss bemärkelse existerar relativt något, och besitter
egenskap/förmåga att förnimma. En konsekvens av detta bör vara att förnimmelsen till sin natur
i någon form är beroende av denna egenskap/förmåga.
Av det skälet ställs i konceptet frågan, VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS ?
Saknas svar på frågan går det inte att trovärdigt hävda att verkligheten inkl universum utgör
den absoluta sanningen. Det blir då svårt att motbevisa att förnimmelsen är en typ av ILLUSION.

• För att något skall anses EXISTERA i vår förnimbara verklighet, förutsätts ett SAMBAND,
av något slag, till vårt medvetande. Inledande Citat B uppmärksammar detta, och att ingen
förefaller kunna förklara varuti sambandet ifråga är och består av. Det som anses existera
atomärt i vår verklighet, KOMMUNICERAR via detta okända samband med medvetandet.
Det föreligger skäl för antagandet att sambandet är av ”perspektivgränsöverskridande” natur!

• KONCEPTET beskriver, på metafysisk bas, utgående från MP, EULERs formel,
inkl talet/basen e och e:s symmetriskapande egenskaper, den skalära ömsesidiga komplexa
BALANSEN mellan, ”ATOMÄR EXISTENS OCH DESS BALANSERANDE STRUKTURELLA MOTSATS”.

• En fascinerande konsekvens förfaller vara att vår, av ”atomen” formade verklighet
representerar ett underordnat sub-fenomen, och att vårt medvetande ”färdas” som en självförvållad
obalans i ett TIDLÖST universum. När universum av forskare och fysiker därför tilldelas egenskaper,
som är rent atomära till sin karaktär, och enbart baseras på matematik vars regelverk är utformat för
att återspegla den förnimbara verkligheten, finns det, enligt min personliga uppfattning, skäl till att
förhålla sig något skeptisk.”

/ Illusionen

Pax vobiscum.

Teorin tycks vara ett sorts "ramverk" för att förstå relationen mellan det vi kan och inte kan veta och att verkligheten uppstår just genom samspelet mellan dessa två.

Gödel har visserligen rätt i att varje teori har något "utanför" sig som den inte kan bevisa, men din teori erkänner från början att det finns ett "utanför" och försöker beskriva hur detta "utanför" samverkar med vår verklighet. Teorin gör inte anspråk på att förklara "allt" i traditionell mening, utan försöker istället beskriva hur det oförklarliga och det förklarliga hänger ihop och hur vår upplevda verklighet uppstår ur detta samspel.

Det är ett intressant perspektiv, men det är fortfarande oklart om det verkligen undkommer Gödels grundläggande invändning.

Då jag inte är matematiker borde jag kanske inte yttra mig i den här frågan.
Samtidigt tycker jag mig ana begränsningen i Gödels resonemang. Såvitt jag förstår refererar Gödels
ofullständighetsteorem till matematikens regelverk, som i sin tur refererar till den förnimbara verkligheten.

Citerar Wikipedia,

"År 1931 publicerade den österrikiske logikern Kurt Gödel sin ofullständighetssats, ett resultat som allmänt
anses vara en av de största intellektuella prestationerna i modern tid. Satsen säger att det i alla rimliga
matematiska system alltid kommer att finnas sanna påståenden som inte kan bevisas.

Den andra ofullständighetssatsen visar att aritmetikens konsistens inte kan bevisas i själva aritmetiken.
Således demonstrerade Gödels satser Hilbertprogrammets ogenomförbarhet, om det ska karakteriseras av
dessa specifika önskemål, konsistens och fullständighet .”

Citerar sid 14 i konceptet/p-ansökan,

”Inom all vetenskap, inkl fysiken, används matematik, som ett elegant verktyg för att bättre hantera,
förklara och förstå komplicerade samband, men då alltid med referens till vår ”verklighet”.
Verkligheten är beroende av ”jaget” som är ett undflyende begrepp ingen kunnat definiera.
Matematikens regelverk utgår dock från vårt medvetande, som bygger på erfarenheter av det vi,
via våra sinnen, anser oss förnimma i det atomära perspektivet, refererande till ”vårt reella rum”.
Min personliga uppfattning, efter att ha begrundat Eulers formel, är att vårt medvetande därutöver
även innefattar samband/mekanismer av något vi saknar förmåga att förnimma.
Det går därför ej att utesluta att medvetandets begränsningar även indirekt påverkar matematiken.
Därav följdfrågan, hur långt sträcker sig matematikens förmåga och kapacitet att beskriva och förutse
annat än verklighetens atomärt betingade egenskaper, m a o, HUR GOD ÄR SIKTEN ?”

I konceptet påpekas att konceptet kompletterar och kombinerar matematiken med aktuella principer.
Detta innebär att konceptet inte enbart vilar på renodlad matematik.
Gödels teorem förefaller m a o inte vara tillämpbart i konceptets fall.

Figur 3 kan ses som ett exempel på detta.
De övre horisontella ”sfärerna” samverkar med de vertikala ”sfärerna” inom ramen för vxv.
Det är de vertikala som för in skalfaktorerna, alltså en typ av imaginär ”skalfaktor-modulation”,
en "modulation" kring det konceptet benämner det "imaginära navet".
Detta refererar inte enbart till en ren matematisk härledning, utan involverar både hållfasthetslära,
projektionslära, samt vissa andra pusselbitar som går att återfinna i bl a matematiken regelverk.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

[Pilatus]

”Inom all vetenskap, inkl fysiken, används matematik, som ett elegant verktyg för att bättre hantera,
förklara och förstå komplicerade samband, men då alltid med referens till vår ”verklighet”.

Det skulle vara intressant att veta om detta är korrekt, är det verkligheten man refererar till? Är det inte snarare de observationer, experiment och mätdata som vetenskapen refererar till – alltså vår erfarenhetsvärld, inte verkligheten i sig? Vetenskapen gör inte gällande att den har någon slags direktkontakt med "verkligheten".

Du får gärna citera varifrån du hämtar denna uppfattning om verkligheten. Jag tror det är en viktig punkt då du ofta är kritisk mot de teorier som vetenskapen presenterat.

[Mlw]

Hilberts program syftade till att formalisera all matematik genom att reducera den till logiska axiom och bevis. Så Gödels teorem gäller inte bara aritmetik. Projektet syftade till att skapa en fullständig och motsägelsefri grund för matematiken. Russell och Whitehead försökte förverkliga denna vision i sitt monumentala verk Principia Mathematica, där de arbetade med att härleda matematiken från ren logik.

Men Russell upptäckte en fundamental paradox som skulle visa sig avgörande. Den kan illustreras genom frisörparadoxen: I en by finns en manlig frisör som rakar alla män som inte rakar sig själva, och endast dessa män. Vem rakar frisören? Om han rakar sig själv, tillhör han per definition inte gruppen män som ska rakas av frisören. Men om han inte rakar sig själv, ska han enligt samma definition rakas av frisören. Paradoxen visar att vissa till synes rimliga definitioner leder till logiska motsägelser.

Gottlob Frege hade parallellt arbetat med ett liknande projekt att grundlägga matematiken i logik. När Russell 1902 presenterade sin paradox för Frege, just när denne skulle publicera andra delen av sitt livsverk Grundgesetze der Arithmetik, blev det förödande. Paradoxen visade att Freges grundläggande axiom var motsägelsefullt. Detta ledde till att han övergav sitt projekt. Det slutliga dråpslaget mot Hilberts program kom genom Kurt Gödels ofullständighetssatser 1931. Detta visade att drömmen om en fullständig axiomatisering av matematiken var principiellt omöjlig att förverkliga.

Som sagt var, eftersom ditt system är uppbyggt på logik är det osäkert om det verkligen kan undkomma Gödels grundläggande invändning. Detta betyder dock inte att Gödel har motbevisat alla logiska system. De fungerar fortfarande, precis som ett urverk fungerar—under förutsättning att någon "utanför" drar upp det. Principia Mathematica förblir ett mästerverk, även om det aldrig kunde uppnå fullständighet. Det kunde inte, så att säga, bli ett självuppdragande urverk.

[Pilatus]

Som sagt var, eftersom ditt system är uppbyggt på logik är det osäkert om det verkligen kan undkomma Gödels grundläggande invändning.

Av vilka utsagor framgår det att Illusionens koncept är uppbyggt på logik? Finns där något som pekar mot en slutsats, i så fall vilken skulle detta vara?