Spelteori och relationer

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 13 jul 2006 22:24

Stefan skrev:Om din motspelare är en perfekt rationell agent vet du det. Iofs ett rätt saftigt antagande men men.

Ja, det verkar som ett konstigt antagande. Dessutom kan man undra om "rationell" är rätt ord i sammanhanget, när två "icke rationella" spelare som möter varandra klarar sig betydligt bättre än två "rationella".

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Re: Spelteori och relationer

Inläggav Fication » 13 jul 2006 23:49

Rising skrev:Nu samlar jag töntpoäng; men det här stämmer väl inte riktigt? Grejen med Fångarnas Dilemma är att varje enskild individ tjänar på att agera själviskt oavsett vad den andra väljer. Alltså: oavsett om din kumpan tjallar eller håller tyst så kommer ditt fängelsestraff sänkas av att du tjallar. (Däremot tjänar ni mer om ni håller mun båda två än om ni båda tjallar; helt riktigt)

Jo, det har du i princip rätt i. Men det behöver inte utesluta att du är en tönt. ;)
Sannolikheten spelar däremot roll i chickenrace-modellen. Där är det bättre att väja undan och genomskådas som en chicken än att kollidera. Så det ena valet är inte alltid bättre för en som individ än det andra.

Riktigt bra inlägg, annars. Det var otäckt att se på relationer såsom kontrakt där den part som vårdar relationen minst gynnas.

Jag kan tänka mig en variant där man bestämmer sig att inte väja förrens man ser motståndarens ögonvitor. Sen ser man att motståndaren har solglasögon. Sen ser man en vit käpp i den bilen. Då är det dags att väja. :)

Skogsälvan skrev:Fication, allvarligt. Tror du att jag skulle gå ner på knä i desperata försök att hålla kvar min man för jag inte klarar mig annars (ja, jag vet det är lite överdrivet) och av dessa pojkar/män som jag har haft kärleksrelationer med kan jag helt ärligt säga att jag aldrig har varit med om det. Visserligen är det mycket möjligt att jag inte är representativ för kvinnosläktet, men sådana här resonemang tycker jag tyder på en begränsad rationalitet. Vad tror du det beror på att män generellt sett inte vill avsluta ett förhållande innan han har hittat någon ny?

Ja tack, det hade varit trevligt.
"Men hur vill du att jag ska vara då?"
"Vad sägs om kåt, glad och tacksam!" :)
Jag har sett det alltför många gånger att han smällt i dörren och sagt "Bye". Jo, visst finns det fler faktorer som styr. Tex tror jag att kvinnor har fördelen av att ha bättre social kompetens än män, fast en del kvinnor har bara nytta av den när de förutser hans nästa utbrott. Jag är jätte-svart-vit här, jag vet. Jag plockar ut en enstaka mekanism, rationalitet och analyserar den. Det är inte säkert att jag kan det över huvud taget.

Jag håller definitivt med om att män tenderar att stanna längre i förhållanden och inte vågar göra slut förrän älskarinnan kräver det. Varför? Oj. Ja....

Jag var inne på ett annat forum som bla handlade om relationer och sånt och följde en tråd som var oerhört fängslande. Det var en kvinna som försökte ta sig ur ett förhållande och hon skrev löpande rapporter vad som hände, hur hon kände, vad han sa och gjorde osv. Han körde med alla manupilationstrick (kanske inte ens medvetet) och hon beskrev hur hon kände att all skuld hamnade på henne osv. Det var fullt med folk som stöttade och inspirerades av det, det var riktigt häftigt!

För att ransaka mig själv, de förhållanden jag har stannat i för länge har jag stannat i för att jag inte kom på tanken att avsluta det. Jag var ihop med en kvinna med bättre social kompetens än mig och jag kom mig aldrig för att komma på tanken att relationen inte var helt ok. Kanske litade jag helt enkelt på hennes omdöme. Men mitt svar är helt enkelt Jag kom aldrig på idén. Och om man kommer på tanken är det nog lätt att slå det ifrån sig eftersom det är så fruktasvärt jobbigt med konflikten - obehaget. Jag tror att det är samma som med älskarinnan som mannen vill ha samtidigt som han inte vill lämna sin fru. Han kommer att undvika obehaget ända tills han tvingas göra något eller katastrofen är ett faktum. Män är ofta socialt handlingsförlamade.

Jag vet inte om jag kommit till någon hållbar slutsats efter detta spånande men...[/quote]

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Inläggav Fication » 13 jul 2006 23:53

Tore skrev:Ja, det verkar som ett konstigt antagande. Dessutom kan man undra om "rationell" är rätt ord i sammanhanget, när två "icke rationella" spelare som möter varandra klarar sig betydligt bättre än två "rationella".

Derrek Parfit har en del diskussioner om detta. I något fall menar han att man tjänar på att dricka en 'irrationalitetsdryck' som gör att man blir irrationell en stund och att man tjänar det. :lol:

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 14 jul 2006 00:19

Rationell och Irrationell är två relativt godtyckliga begrepp människor använder lite hur de vill.

Zartax
Inlägg: 160
Blev medlem: 11 okt 2005 10:32

Inläggav Zartax » 14 jul 2006 09:56

Tore skrev:
Stefan skrev:Visst. Om man känner till antalet omgångar, vet man att den andre kommer att hoppa av i sista omgången, och därför kommer man att hoppa av i näst sista...och därför i första. Vet man inte antalet omgångar är det mer oklart hur man ska agera.

Jag har hört det där argumentet tidigare, att om man vet antalet omgångar så kan båda räkna ut precis vad som kommer hända och därför lönar det sig inte att samarbeta, men jag tycker att det låter konstigt. Inte vet du hur din motspelare kommer agera bara för att du vet antalet omgångar?


Ett annat liknande exempel är det med det oförberedda tentan.

Scenario:
En fröken tänker ha en tenta i ett visst ämne. Men hon tänker göra det oförberett. Dock så berättar hon för klassen att det kommer att ske någon dag under nästa vecka för att ge dem en bättre chans, men hon berättar inte vilken. Frågan är nu, kan hon lägga det på en dag så att de inte vet i förväg att förhöret kommer nästa dag, så att det säkert blir en överraskning? (har jag för mig, nån får gärna rätta mig om jag har fel)

Resonemanget är så att om hon lägger det på fredagen så kommer klassen veta när de märker att det inte kommit på torsdagen att det kommer på fredagen, eftersom det bara finns en dag kvar. Så om hon vill överraska dem kan hon inte lägga det på fredagen. Eftersom nu fredagen är en utesluten dag så kommer eleverna att veta på onsdag kväll att har det inte kommit då så kommer det på torsdagen, eftersom fredagen inte går att överraska på. Detta gör att även torsdagen är utesluten. Med samma resonemang kan man ta bort alla dagarna i veckan. Samtidigt går det inte på förhand att veta vilken dag i veckan tentan kommer ligga på, dels pga att alla dagarna i veckan är uteslutna och ett irrationellt beslut tvingas fram.

Rising
Moderator
Inlägg: 1100
Blev medlem: 03 jul 2006 15:00
Ort: Stockholm

Inläggav Rising » 14 jul 2006 12:37

Dessutom kan man undra om "rationell" är rätt ord i sammanhanget, när två "icke rationella" spelare som möter varandra klarar sig betydligt bättre än två "rationella".


Ett annat synsätt upplever man när man applicerar dilemmat i större skala och samtidigt låter nyttan avgöras av omständigheter som man inte på förhand känner till. Kolla in den här varianten (som börjar med en känd variant på fångarnas dilemma, men som slutar i en idé jag tror jag hittat på själv):

Dela upp människor i ett par olika grupper (såsom skolklasser). Dela ut X "framgångspoäng" (symboliserat med pengar, tändstickor eller whatever) till varje individ i var och en av dessa grupper. Ge dem möjligheten att sätta in valfritt antal av dessa poäng (dolt) i ett gemensamt gruppkonto. När alla är färdiga; fördubbla poängen i varje gruppkonto och fördela dessa sedan jämt mellan individerna i var och en av dessa grupper (alltså; utan hänsyn till hur mycket individerna i fråga själva bidrog till sitt gruppkonto). Om alla är egoistiska i en grupp och behåller sina poäng för sig själva, så kommer de att gå iväg med blott X poäng - alltså lika mycket som de fick från början och inget mer. Om alla däremot är osjälviska och sätter in samtliga av sina poäng i sitt gemensamma gruppkonto så kommer de att gå iväg med 2X kronor. Enda sättet att som individ få mer poäng än så, det är genom att vara egoistisk i en osjälvisk grupp.

Inget konstigt så långt, men här kommer grejen: Det handlar nämligen inte om att maximera sin egen vinst, utan vad det handlar om är att klara sig förbi en av två olika typer av utmaningar, och dessa bestäms först när satsningarna är gjorda.

Den ena sortens utmaning är en grupputmaning; och handlar om att gruppmedlemmarnas gemensamma summa måste nå över en viss gräns för att gruppen skall kvalificera till nästa omgång. Tolkar man framgångspoängen som en symbol för ansträngningar så kan man se det som att gruppen försökt anstränga sig för att bygga en försvarsmur eller en fördämning. Klarar inte gruppen att anstränga sig tillräckligt så omkommer allihop i ett angrepp från barbarer eller i en översvämning.

Den andra sortens utmaning är en individuell ledarutmaning; där en utvald gruppmedlem försöker utföra en individuell prestation för att kvalificera hela sin grupp till nästa omgång. Såsom att "någon måste ta sig över den här strömmen och fästa repet runt ett träd på andra sidan. Därefter kan vi alla ta oss över. Men vem skall dra det stora lasset?" Det viktiga här är att man inte får skänka ens framgångspoäng till en annan gruppmedlem. På så vis kan en osjälvisk grupp ändå förlora; helt enkelt för att de saknar någon spjutspets - någon ledargestalt.

---

Det är en ganska otäck modell; för det tycks rättfärdiga en hierarki inom grupperna genom att säga att det är för gruppernas bästa. Den bästa gruppsammansättningen (=det bästa samhället) är ett där många är osjälviska, och några få (en är tillräcklig i detta abstrakta exempel) är egoistiska.

Jag gillar inte den modellen, och det är faktiskt inte den jag ville prata om. Jag nämner den ändå, för det var så jag först tänkte, och anledningen till att jag fortsatte tänka kan ha berott på att jag tyckte min första tanke var osympatisk. Det kan vara bra att hålla i minnet (jag hade alltså en tydlig agenda när jag fortsatte med mitt nästa klur):

---

Byt ut den där andra typen av utmaning mot den här istället: "Var och en för sig själv -utmaning". En sjukdom drabbar gruppen. Det går inte att hjälpa varandra på något vis, det går bara att härda ut. Det är en individuell kamp för var och en av gruppmedlemmarna. Spelmekaniskt fungerar det helt enkelt så att varje enskild medlem måste nå över en viss gräns för att kvalificera till nästa omgång. Om kvalgränsen är lägre än X drabbar det bara osjälviska individer i själviska grupper (vilka förstås alltid har det svårt). När kvalgränsen blir mer än X men mindre än 2X så drabbas framförallt enhetligt själviska grupper - de dör alla ut (vilket är det spann som är ointressantast, eftersom enhetligt själviska grupper redan har problem att kvalificera sig förbi de där "nu skall vi gemensamt bygga en damm!"-utmaningarna). Riktigt intressant blir det när kvalgränsen överstiger 2X. För då dör alla ut utom de som är själviska i överlag osjälviska grupper. Alltså de riktiga parasiterna.

Och då tycker jag det hela går upp för en: Tittar man på skillnaderna mellan "rationella" och "irrationella" individer i det här exemplet; som ju simulerar olika prövningar för vår arts överlevnad, så ser man att de "irrationella" i själva verket är anpassade för ordnade omständigheter där vi kan hjälpas åt och lita på varandra, medan de "rationella" i själva verket är en sorts mänsklig buffert mot plötsliga, svåra epidemier och kaotiska omständigheter. Då är det bättre att en självisk person parasiterar på fyra andra vänner och överlever - än att fem goda vänner hjälps åt och allihop dör.

Så... de rationella; är de "ledargestalter" (som i mitt första exempel), eller är de ett nödvändigt ont som naturen utrustat vårt släkte med för att vi som art betraktat skall ha en extra chans att överleva de riktigt stora katastroferna?

(Förresten: Ska man köra det här exemplet i praktiken så måste man ha några regler för att avgöra vad som händer med splittrade grupper (där alla dött utom en, till exempel) och om man som individ skall få lämna en grupp av fri vilja och söka medlemsskap i en annan grupp. Jag tycker att så borde vara fallet; men det betyder i så fall (så som reglerna presenterats här) att man uppmuntras till att slå ihop sig allihopa till en enda jättegrupp med en gång. Den naturliga motvikten bör vara att höja kravet på de gemensamma gruppövningarna i proportion till gruppens antal medlemmar, men detaljerna kring denna regel har jag ännu inte slagit fast. Jag skulle vilja utforma ett sällskapsspel med detta som grund för att vidare utforska dess möjligheter och parametrar)

...och förlåt för pladdret...

Zartax
Inlägg: 160
Blev medlem: 11 okt 2005 10:32

Inläggav Zartax » 14 jul 2006 13:50

Rising skrev:Riktigt intressant blir det när kvalgränsen överstiger 2X. För då dör alla ut utom de som är själviska i överlag osjälviska grupper. Alltså de riktiga parasiterna.


Det här känns som typsikt grupp-panikbeteende. Tänk dig att det börjar brinna på en teater. Det rationella beteendet vore ju att alla går ut i ordnad form. Då är det störst chans att alla klarar sig. (över 1X) Den som då rusar förbi hela kön har störst chans att komma ut ifall taket rasar in tidigt. (över 2X) Detta betraktar jag som ett typiskt irrationellt beteende, tvärtemot vad du påstår (att de själviska är de rationella).

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 14 jul 2006 14:24

Zartax skrev:Resonemanget är så att om hon lägger det på fredagen så kommer klassen veta när de märker att det inte kommit på torsdagen att det kommer på fredagen, eftersom det bara finns en dag kvar. Så om hon vill överraska dem kan hon inte lägga det på fredagen. Eftersom nu fredagen är en utesluten dag så kommer eleverna att veta på onsdag kväll att har det inte kommit då så kommer det på torsdagen, eftersom fredagen inte går att överraska på. Detta gör att även torsdagen är utesluten. Med samma resonemang kan man ta bort alla dagarna i veckan. Samtidigt går det inte på förhand att veta vilken dag i veckan tentan kommer ligga på, dels pga att alla dagarna i veckan är uteslutna och ett irrationellt beslut tvingas fram.

Ja, det tycks vara ett liknande problem, där "uträkningen" bygger på förutsättningen att läraren tänker på samma sätt och där man hamnar i en ganska knasig slutsats. Kul exempel.

Rising skrev:Och då tycker jag det hela går upp för en: Tittar man på skillnaderna mellan "rationella" och "irrationella" individer i det här exemplet; som ju simulerar olika prövningar för vår arts överlevnad, så ser man att de "irrationella" i själva verket är anpassade för ordnade omständigheter där vi kan hjälpas åt och lita på varandra, medan de "rationella" i själva verket är en sorts mänsklig buffert mot plötsliga, svåra epidemier och kaotiska omständigheter. Då är det bättre att en självisk person parasiterar på fyra andra vänner och överlever - än att fem goda vänner hjälps åt och allihop dör.

Så... de rationella; är de "ledargestalter" (som i mitt första exempel), eller är de ett nödvändigt ont som naturen utrustat vårt släkte med för att vi som art betraktat skall ha en extra chans att överleva de riktigt stora katastroferna?

Intressant resonemang. I spelexemplet ligger det förstås nära till hands att man organiserar det hela genom att utse en ledare som får spela rollen av "egoist", mot att denna ger gruppen extra skydd. För att det skall fungera krävs dock att gruppen kan lita på sin ledare, att hon finns där när det verkligen gäller. Därför ser jag det som problematiskt när du talar om att byta grupp. Om ledaren är fri att lämna gruppen hur som helst blir det svårt att motivera övriga i gruppen att uppoffra sig för att få en stark ledare. Dessutom, när det gäller "var och en för sig själv"-utmaningen, så måste gruppmedlemmarna se en poäng med att ledaren överlever när de själva slås ut. Det måste finnas en "laganda" som gör att man vill se sitt lag vinna, även om man själv är petad och ute ur tävlingen.

I naturen utgörs den här "lagandan" av släktskapsband, och där kan man inte heller "byta grupp" hur som helst. Man kan inte hoppa av "däggdjuren" och gå med i "blötdjuren". Det vore intressant att se om du kan få med den dynamiken i din spelmodell också.

Rising
Moderator
Inlägg: 1100
Blev medlem: 03 jul 2006 15:00
Ort: Stockholm

Inläggav Rising » 14 jul 2006 15:26

Zartax skrev:Det här känns som typsikt grupp-panikbeteende. Tänk dig att det börjar brinna på en teater. Det rationella beteendet vore ju att alla går ut i ordnad form. Då är det störst chans att alla klarar sig. (över 1X) Den som då rusar förbi hela kön har störst chans att komma ut ifall taket rasar in tidigt. (över 2X) Detta betraktar jag som ett typiskt irrationellt beteende, tvärtemot vad du påstår (att de själviska är de rationella).


Först: Jag gillar ju inte heller att de själviska ska kallas för rationella. Det var ju därför jag skrev detta, för att visa ett annat synsätt; där vi har sådana som klarar sig bra under ordnade omständigheter (och i små grupper), och sådana som klarar sig bättre under kaotiska omständigheter.

Men; bara för sakens skull. När termen "rationell" används så menar man att individen använder en individuellt rationell metod för att uppnå sitt mål, ingenting annat. I ditt exempel börjar du med att prata om vad som vore rationellt för hela gruppen, samt ifrågasätter killens målsättning. Det är visserligen sant att det låter irrationellt att försöka springa ut och armbåga sig fram så fort som möjligt om man nu inte har anledning att tro att taket håller på att rasa; det är ju ingen kapplöpningstävling, men fångarnas dilemma handlar inte om målsättningarna utan bara om metoderna.

Alltså; i abstrakt form: Fångarnas Dilemma handlar om individer som har målsättningar (som i sig alltså kan vara rationella eller irrationella, det är inte det saken gäller). Målsättningarna handlar om att maximera ett visst värde. Alltså: Inte nå ett visst värde, utan maximera det. Och så ger man dessa individer två alternativ. Oavsett vad andra väljer så kommer individen tjäna på att välja det ena alternativet.

Därför är det rationellt att göra så. Metoden att göra ett val man tjänar på - oavsett vad andra väljer - det är ju logiskt och helt rationellt. Det andra valet är faktiskt irrationellt. Och det fattar man ju; om alla andra armbågar sig fram i teatern så är det irrationellt att försöka gå ut långsamt och disciplinerat. Vilket gör att även om det är framgångsrikt för en grupp att tillsammans gå ut disciplinerat, så agerar var och en av dem irrationellt om de nu innerst inne vill komma ut så fort som möjligt.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 14 jul 2006 15:33

Nej det är en vanlig sak: att man sätter likhetstecken mellan själviskhet och rationalitet. Men rationalitet har att göra med hur duktig man är på att få sina preferenser uppfyllda - oavsett vilka dessa preferenser är. Preferenserna kan va altruistiska eller egoistiska. Således kan man va irrationell och altruist (som furst Mysjkin - Idioten), rationell och altruist (Jesus kanske), rationell och egoist (Hannibal Lecter), eller irrationell och egoist (katten Måns).

Zartax
Inlägg: 160
Blev medlem: 11 okt 2005 10:32

Inläggav Zartax » 14 jul 2006 15:50

Rising: Ok, då förstår jag vad du menar. Det vore riktigt intressant att göra ett sällskapsspel av detta, som du föreslog. T.ex. att man har 4 grupper om 4 personer. Sen kör man 5 (eller okänt antal) omgångar med sattsningar i varje grupp. Sen slår man ihop grupperna 2 och 2 så man får två grupper med 8. I de två grupperna sorterar man ut de 4 individer som har lägst poäng. Sen gör man 5 omgångar till och slår ihop de sista två grupperna om 4 personer och avgör vinnaren/vinnarna.

På det här sättet gäller det dels att vara individuellt bra, men också att sammarbeta i gruppen för annars kommer hela den egna gruppen slås ut av den andra gruppen. Intressant vore också att göra det här med kommunikation och utan kommunikation mellan gruppmedlemmarna.

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 14 jul 2006 16:22

Rising skrev:Alltså; i abstrakt form: Fångarnas Dilemma handlar om individer som har målsättningar (som i sig alltså kan vara rationella eller irrationella, det är inte det saken gäller). Målsättningarna handlar om att maximera ett visst värde. Alltså: Inte nå ett visst värde, utan maximera det. Och så ger man dessa individer två alternativ. Oavsett vad andra väljer så kommer individen tjäna på att välja det ena alternativet.

Därför är det rationellt att göra så. Metoden att göra ett val man tjänar på - oavsett vad andra väljer - det är ju logiskt och helt rationellt.

Håller med om att det är rationellt, men i upprepade fångarnas dilemma finns det inget sådant som en bästa strategi "oavsett vad andra väljer", utan vilken som är din bästa strategi beror på vilken strategi du möter. Därför blir det också tämligen meningslöst att anta sådant som att motspelaren är "perfekt rationell", eftersom det skulle innebära att motspelaren redan vet vilken strategi du kommer att välja.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster