Hubert skrev:"Där gäller känslan" - är det så bra?
Jag citerar från tråden "Fakta - vad är det?" 11/11 2022:
Hegels kritik mot Schleiermachers åsikt att tro grundas på känsla är svidande:
"Hegel is critical of Schleiermacher’s view on different scores. First, it appeals to what is transitory and not what is lasting. Clearly, we have many different kinds of feelings that come and go, but surely our belief in the divine cannot be based on something so ephemeral, insignificant and trivial. To Hegel’s mind, the goal should rather be to try to find a firm footing for faith in the highest human faculty and not in the lowest.
In his foreword to a work by one of his former students from Heidelberg, Hermann Friedrich Wilhelm Hinrichs, Hegel argues that if we base religion on feeling, then “a dog would be the best Christian for it possesses this [sc. feeling of dependency] in the highest degree and lives mainly in this feeling.” Dogs have no rational faculty but live in the realm of immediate appetite and natural impulse. The point is obviously that only humans have religion; therefore, the cognitive faculty that is at work in religious belief must be one that is unique to human beings. To understand faith as feeling means devaluing the concept and reducing it to a base level."
Om inte annat så är det här svar på varför det är bra att läsa Hegel ...
Algotezza skrev:Evidens är något som krävs i vetenskap, i synnerhet naturvetenskap. Men inte när det gäller religion. Där gäller känslan. Vetenskap är intelligensbaserad.
Förnuft är känsla och intelligens i balans. Då är både fantasi och logik med.

Filosofer som tenderar åt din sida (Arca Vitae, levd sanning, resonans)
Dessa filosofer lutar mot känsla, intuition, relation, närvaro och djup mening bortom strikt bevisföring.
Martin Buber – "Jag och Du"
→ Sanning uppstår i relationen, inte som objektiv sats.
Simone Weil – Nådens tomhet
→ Ser lidande och närvaro som en väg till sanning. Djupt intuitiv.
Søren Kierkegaard – Existentiell tro, subjektiv sanning
→ Vägrar objektiva bevis för Gud. Tron är ett språng i inre varande.
Maurice Merleau-Ponty – Perceptionens kropp
→ Sanning uppstår i levd kroppslig erfarenhet, inte i rena idéer.
Lao Tzu (Daoism) – Dao som oförklarlig resonans
→ Vägen kan inte sägas, bara levas. Allt uppstår i mjuk växelverkan.
Alan Watts – Mystik och perception
→ Verklighet uppstår genom upplevelse, inte genom bevis.
Plotinos – Det Ena
→ Varseblivning som återgång till det ursprungliga. Själslig vision.
Filosofer som tenderar åt Huberts sida (intellektuell evidens, systemtänkande)
Dessa filosofer värdesätter struktur, rationell bevisbörda, koherens, logik och avstånd till känsla.
G.W.F. Hegel – Dialektisk logik, kritik mot känslotro
→ Ser känsla som något lägre än förnuftet. Tron måste rationaliseras.
Immanuel Kant – A priori och kategorier
→ Kunskap = det som kan formas inom ramen för mänsklig förnuftskategori.
David Hume – Empirism, skeptisk bevisbörda
→ Varnar för att dra slutsatser från inre känslor – betonar data.
A.J. Ayer (Logical positivism) – Meningsfullt = verifierbart
→ Allt som inte kan bevisas empiriskt eller logiskt är nonsens.
Bertrand Russell – Logisk analys
→ Filosofi bör vara så nära vetenskapen som möjligt.
Rene Descartes (i sin metod) – Tvivlets logik
→ Allt måste filtreras genom tydlig och distinkt idé. Inget får lämnas åt känslan.
Filosofer i gränslandet – bryggor mellan er två
Dessa väger känsla och logik, subjektivitet och objektivitet, inre och yttre – utan att helt ta parti.
Nietzsche – Sanning som livskraft
→ Föraktar både blind känsla och steril logik. Vill spränga båda.
Heidegger – Varat som närvaro
→ Sanning = aletheia (avspegling), men använder ett precist språk.
William James – Pragmatism
→ Sanning = det som fungerar i levd verklighet – både tro och evidens räknas.
Baruch Spinoza – Gud som naturen själv
→ Allt är ett – resonans finns, men genom strikt logik och nödvändighet.
Henri Bergson – Intuitionens filosofi
→ Mänsklig kunskap måste kombinera vetenskap och varseblivning.
Carl Jung – Arketyper och det kollektiva omedvetna
→ Ser struktur i känslan, mönster i själen – en systematisk mystiker.
Underlåter mig inte det språkbruket, det är så naivt och tarvligt i sin kärna.
Därför att, om det dom är bestående är det föränderliga och förgängliga i varats evighet.
Tomheten
(evighetens stillhet och den heliga anden innan begynnelsen som alltid är inte varit)
Gnistan
(föränderliga i cykler och där början är slut och slut är början på partikel, nano och i det stora med alla dess intensitet ‘er och gradskillnader.)
Formen
(ett objekt en känsla ett ting eller en tanke och kanske ide, förlopp och det du betecknar tid för att förstå tillvaron som med sitt sanna väsen är det omätbara – distributionens lagda ögonblick som är väverskan)
Som samhällsväktaren sa ( från hovet) att hennes hund var specialiserad på att hitta råttor.
Inte för din återspegling ska ses som en filosof som är en råtta.
Men du har väl hör om råttfällan – en hink med vatten – där dom skvalpar utan att komma upp över kanten, utan till slut drunknar.
Flertalet filosofer liknar eller delar uppfattningen ovan.
Den gren du återger utger en mindre skara med andra glasögon.
Samt två som sätter sig på tvären.
Du har valfriheten och för mig likaså, att inte ett val mellan hund eller råtta.
Utan jag vet hur båda är beskaffade, utan att vara påläst eller skolad, samt färgad.
För det som är sant är den sanning du bär inom dig och som besitter din del av världen.
Resten är både slöseri och hårklyveri för dom som är dömda att likt en orm, föda sig själv med sin egna kropps svans likt din målande föreställningsvärld.
Förtydligande – vill inte vara djärv Hubert – vill inte vara dominant Hubert – Men denna gång kunde jag inte värja mig att använda orden, Hund, Råtta, Fälla, Hårklyveri.
Du vet sedan tidigare att språket inte är min vän och om jag inte brottats med det varje dag, blivit något annat.
Så hade jag ägnat detta mer tid kunde andra liknelser med mer neutral känsla återges, med det sagt så väljer jag att göra detta inlägg.Så här ser sanningen ut som ännu inte sett dagsljus ...