Det här är en fråga till er troende om vad ni tror händer när man dör.
vilken ålder får man i himmelen?
säg att en person på 90 år med alzheimers dör , blir den återställd då?
om ett barn dör , kommer det att förbli barn i himmelen?
eller åldras man där?
och slutar man åldras vid någon vis gräns?
om den ena i ett äktenskap dör , och den andra lever vidare och senare gifter om sig.
vad händer när alla 3 till slut är döda? triangeldrama?
kommer den första vara olyckligt kär i evig tid?
slutar man älska en viss person?
Vad händer i himmelen?
Moderator: Moderatorgruppen
Jag kan satsa en peng på att man blir ett sånt där grönt talande energimoln som i den där 80-talsserien, vad nu den hette. Jag tycker att det vore orimligt att har sin gamla fysiska form av två anledningar:
- Himlen har ingen fysisk plats och man kan därför inte ha någon fysisk kropp.
ELLER
- Himlen finns i en annan dimension, där vår 3-dimensionella kropp är värdelös.
- Himlen har ingen fysisk plats och man kan därför inte ha någon fysisk kropp.
ELLER
- Himlen finns i en annan dimension, där vår 3-dimensionella kropp är värdelös.
Keep on rockin' in a free world!
ApolloLL skrev:T.ex., så blev jag väldigt förbrylald över att läsa att av alla de miljontals fossiler som existerar i museum världen över så finns det ej ett enda skelett som pekar på ett övergångsskede kopplat till evolution.
Det är mycket intressant att vissa källor hävdar att ALLA skelett (eller fossiler) är av varelser som befinner sig i detta övergångsskede, och andra källor hävdar att INGA skelett (eller fossiler) är av varelser som befinner sig i ett övergångsskede. Det första är vanligare inom vetenskapen och det andra inom kreationismen. Varför tyckte du att kreationismen var mer på rätt spår än vetenskapen här, och om man är genuint intresserad av vetenskap, varför är man då mottaglig för retorik? Borde inte hard facts vara mer intressant?
Keep on rockin' in a free world!
Ulf S,
jag fattar inte :S
Var har jag nämnt Gud nånstans? Min poäng var väldigt simpel; om något skall utvecklas måste det först finnas ett något som kan utvecklas. Om detta något skapades genom vad-vet-jag eller något annat låter jag vara osagt, min kommentar rörde enbart de begreppsligt logiska relationerna mellan orden "skapelse" och "evolution". Du kan byta ut "skapelse" mot "uppkomst", det kanske är mitt ordval som förvirrar.
jag fattar inte :S
Var har jag nämnt Gud nånstans? Min poäng var väldigt simpel; om något skall utvecklas måste det först finnas ett något som kan utvecklas. Om detta något skapades genom vad-vet-jag eller något annat låter jag vara osagt, min kommentar rörde enbart de begreppsligt logiska relationerna mellan orden "skapelse" och "evolution". Du kan byta ut "skapelse" mot "uppkomst", det kanske är mitt ordval som förvirrar.
ApolloLL
Kommer säkert att få ångra detta inlägg men som du resonerar är det enbart din bild av evolutionsteorin som blir fånig, inte evolutionsteorin. Eftersom folk på senare tid ser ett så gigantiskt avstånd mellan det fysiska och det andliga så blir ingenting rimligt. Evolution är ett vettigare alternativ framför kreationism eftersom evolutionen är något man kan studera i formen av reella resultat.
Kreationism gör sig själv absurd och tvingar sig själv till verklighetsförnekande just för att den utgår från att det "gudomliga", det osynliga och andliga befinner sig på oändliga avstånd från det fysiska. Evolution och andlighet blir rimlig ifall man ser dem som två aspekter på samma sak, att det hela är ett drama mellan det synliga och osynliga. Men inte när det andliga ses som ett absolut tillstånd avskilt från det levande.
Kommer säkert att få ångra detta inlägg men som du resonerar är det enbart din bild av evolutionsteorin som blir fånig, inte evolutionsteorin. Eftersom folk på senare tid ser ett så gigantiskt avstånd mellan det fysiska och det andliga så blir ingenting rimligt. Evolution är ett vettigare alternativ framför kreationism eftersom evolutionen är något man kan studera i formen av reella resultat.
Kreationism gör sig själv absurd och tvingar sig själv till verklighetsförnekande just för att den utgår från att det "gudomliga", det osynliga och andliga befinner sig på oändliga avstånd från det fysiska. Evolution och andlighet blir rimlig ifall man ser dem som två aspekter på samma sak, att det hela är ett drama mellan det synliga och osynliga. Men inte när det andliga ses som ett absolut tillstånd avskilt från det levande.
ApolloLL skrev:Jag vidhåller ändå min egen uppfattning!
En robot som har för uppgift att t.ex. flytta ett ting från en plats till en annan kan man ge vilken rörelseuppgift som helst till. Bara an också ger den kriterierna för vad den ska uppnå. Den kan röra sig lite, utvärdera mot kriterier, modifiera, utföra igen, och utvärdera igen. Om bättre, behåll modifikationen, och modifiera igen. Om sämre, ta bort modifieringen, och modifiera igen.
Precis på samma sätt är inte avkomma nödvändigtvis en klon av ena föräldern, något annorlunda. Om avkomman sedan parar sig, finns en liten chans att förändringen förs vidare, och en ganska god chans (typ nästan 100%) att den avkomman också är något något något förändrad.
Detta är jättesvårt att förstå, och jag har all respekt för den som säger att det är ett skämt. Eftersom jag jobbar med detta, kan jag inte hålla med. På samma sätt som det är svårt att förneka bilar när man jobbar med bilar. Men man måste respektera att den som aldrig hört talas om en bil, har svårt för att svälja konceptet.
Keep on rockin' in a free world!
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 35 och 0 gäster