Vad är tro?

[Anders]

Känner mig sällan så obekväm som i en kyrka.

[Algotezza]

Känner mig sällan så obekväm som i en kyrka.

Jag är bekväm med att besöka tomma kyrkor utan gudstjänst. Och spelar någon på orgeln en sommardag är det rätt stämningsfullt.

[531bts]

En hopplös förväntan att Gud ska ramla ner i huvudet för att man sitter i en kyrka eller någon annan byggnad. Särskilt om man har en tro att Gud är allstädes närvarande. Man kan känna andakt inför den drivkraft den kristna religionen haft på arkitektur, konst och kultur. Jag kan känna samma andakt inför andra religioners gamla byggnader. Det får mig att begrunda vilken betydelse människans tro får om man enas om dess giltighet. Tänk om den överenskommelsen vilade på en tro som för var och en, håller att prövas mot verkligheten så som den uttrycker sig av sig själv. Att de tidigare födda uppmuntrar nästkommande generation och traderar filosofins förverkligande, med utgångspunkt från frågan om det finns en allmängiltig mening med det mänskliga livet och skapelsen i sin helhet. Vilken roll det personliga uttrycket har i det sammanhanget.

[Algotezza]

En hopplös förväntan att Gud ska ramla ner i huvudet för att man sitter i en kyrka eller någon annan byggnad. Särskilt om man har en tro att Gud är allstädes närvarande. Man kan känna andakt inför den drivkraft den kristna religionen haft på arkitektur, konst och kultur. Jag kan känna samma andakt inför andra religioners gamla byggnader. Det får mig att begrunda vilken betydelse människans tro får om man enas om dess giltighet. Tänk om den överenskommelsen vilade på en tro som för var och en, håller att prövas mot verkligheten så som den uttrycker sig av sig själv. Att de tidigare födda uppmuntrar nästkommande generation och traderar filosofins förverkligande, med utgångspunkt från frågan om det finns en allmängiltig mening med det mänskliga livet och skapelsen i sin helhet. Vilken roll det personliga uttrycket har i det sammanhanget.

Tron är en stark kraft i människans värld eftersom människan är djuret som kan inbilla sig saker och ting, presoner och förhållanden mer än andra djur. Det spelar ingen roll om det saknas handfasta bevis. Inbillningen legitimerar sig sjläl.

[531bts]

Människan delar djurens beroende av skapelsen med en avgörande skillnad: hennes medvetande, tanke, minneskapacitet och språk är inte bundet till de kroppsbevarande behoven. Hon har möjlighet till ett teoretiskt perspektiv på allt hon erfar och har till skillnad från de övriga arterna, tillgång till ett heltäckande språk att kommunicera detta, för att bilda sig en uppfattning om sakförhållanden, dess orsak och verkan. Hon har då möjlighet utifrån den medfödda filosofiska förmågan till frågorna hur? och varför? ställa frågan om mening i förhållande till allt levandes kroppsbevarande och oundvikliga logik av: behov - tillvägagångssätt - tillfredsställelse .

[Vega]

Den meningen är betydelselös om vi inte i tanke, tal och gärning, klart kan förstå och förhålla oss till den.

Du vet, det räcker att du formulerar en önskan. Om vad du vill. Så blir det så.

Då kanske du svarar, jag kommer inte till månen för att jag önskar det.

Då svarar jag. Tror du att jag är helt dum i huvudet. Skulle du önska dig till månen. Om du verkligen vill det så kommer du dit. Men jag tippar på att det inte är din målsättning.
Varför göra livet svårt

Hej Vega!
Nej, jag har varken intresse eller underlag att ifrågasätta din intellektuella begåvning.
Du påtalar dock något intressant och som är avgörande för tanke, tal och gärning: vilja.
Jag menar att människan i grunden endast har två fria val:
1. att låta tanke, tal och gärning utgå från personlig logik, dvs de preferenser och motviljor, man under livets gång utvecklat och låtit sig styras av som sin "unika" personlighet. Man hamnar i en identitet som i första hand tänkande varelse och sekundärt som medveten, beskrivet som förmåga att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov.
2. låta verkligheten så som den uttrycker sig av sig själv i det självklara, innan människans kommentarer och manipulation, vara referens och därmed låta tanken vara ett "verktyg" för medvetandet att förstå och förhålla sig till det självklara och allmängiltiga. Man låter hjärnan vara hjärtats ljus. Medvetandet som förmåga att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov, blir primärt och den personlighet som följer är inte unik, avskild, isolerad.
Båda valen är fria men konsekvenserna är det inte.
Ägnar man sig åt det sistnämnda har färder till månen inte omedelbar prioritet. Man prioriterar filosofisk insikt och dialog, som ett verktyg att förverkliga det som vi aldrig kan få för mycket av, endast lida brist på: kärlek. Det gör livet enklare och mer älskvärt än något annat!

Jag tänker att det finns en naturlag som fastslår att om man vill någonting (1), så kan man sträva mot det (2), samt mycket viktigt: man kommer även närmare (3). Dvs, allt som du vill, kan du också komma närmare och begränsningen ligger då i din vilja och inte i faktiska förhållanden. För man kan alltid komma närmare, på ett eller annat sätt.

[Pilatus]

Jag tänker att det finns en naturlag som fastslår att om man vill någonting (1), så kan man sträva mot det (2), samt mycket viktigt: man kommer även närmare (3). Dvs, allt som du vill, kan du också komma närmare och begränsningen ligger då i din vilja och inte i faktiska förhållanden. För man kan alltid komma närmare, på ett eller annat sätt.

Visst hade det varit trevligt. Men kan det inte lika ofta bli dess motsats, att det vi strävar mot försvinner mot horisonten och efterlämnar en känsla av förlust? Man kanske kan göra ett nytt försök efter att ha förbättrat sina odds att lyckas. Om allt lyckades vid första försöket vore man bättre rustad än Elon Musk.

[Vega]

Jag tänker att det finns en naturlag som fastslår att om man vill någonting (1), så kan man sträva mot det (2), samt mycket viktigt: man kommer även närmare (3). Dvs, allt som du vill, kan du också komma närmare och begränsningen ligger då i din vilja och inte i faktiska förhållanden. För man kan alltid komma närmare, på ett eller annat sätt.

Visst hade det varit trevligt. Men kan det inte lika ofta bli dess motsats, att det vi strävar mot försvinner mot horisonten och efterlämnar en känsla av förlust? Man kanske kan göra ett nytt försök efter att ha förbättrat sina odds att lyckas. Om allt lyckades vid första försöket vore man bättre rustad än Elon Musk.

Det går inte att bevisa, det är en inställning och man måste tro för att ta denna vägen. Den enda.

[Vega]

Jag tror inte att någon blir ”framgångsrik” av en slump. Man måste likt Elon tro att man kan lyckas.. vid nästa försök.

[531bts]

Du vet, det räcker att du formulerar en önskan. Om vad du vill. Så blir det så.

Då kanske du svarar, jag kommer inte till månen för att jag önskar det.

Då svarar jag. Tror du att jag är helt dum i huvudet. Skulle du önska dig till månen. Om du verkligen vill det så kommer du dit. Men jag tippar på att det inte är din målsättning.
Varför göra livet svårt

Hej Vega!
Nej, jag har varken intresse eller underlag att ifrågasätta din intellektuella begåvning.
Du påtalar dock något intressant och som är avgörande för tanke, tal och gärning: vilja.
Jag menar att människan i grunden endast har två fria val:
1. att låta tanke, tal och gärning utgå från personlig logik, dvs de preferenser och motviljor, man under livets gång utvecklat och låtit sig styras av som sin "unika" personlighet. Man hamnar i en identitet som i första hand tänkande varelse och sekundärt som medveten, beskrivet som förmåga att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov.
2. låta verkligheten så som den uttrycker sig av sig själv i det självklara, innan människans kommentarer och manipulation, vara referens och därmed låta tanken vara ett "verktyg" för medvetandet att förstå och förhålla sig till det självklara och allmängiltiga. Man låter hjärnan vara hjärtats ljus. Medvetandet som förmåga att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov, blir primärt och den personlighet som följer är inte unik, avskild, isolerad.
Båda valen är fria men konsekvenserna är det inte.
Ägnar man sig åt det sistnämnda har färder till månen inte omedelbar prioritet. Man prioriterar filosofisk insikt och dialog, som ett verktyg att förverkliga det som vi aldrig kan få för mycket av, endast lida brist på: kärlek. Det gör livet enklare och mer älskvärt än något annat!

Jag tänker att det finns en naturlag som fastslår att om man vill någonting (1), så kan man sträva mot det (2), samt mycket viktigt: man kommer även närmare (3). Dvs, allt som du vill, kan du också komma närmare och begränsningen ligger då i din vilja och inte i faktiska förhållanden. För man kan alltid komma närmare, på ett eller annat sätt.

Någon "naturlag" som refererar till vad någon vill är en paradox. Naturlag är vetenskapens beskrivning av de bestående och repetativa fenomen i naturen som exempelvis gravitation. Den har vi alla att förhålla oss till oavsett vad man vill. Den mänskliga viljan är underordnad de "lagar" som naturen styrs av.

[531bts]

Vega: vad är det för värden att "komma närmare" du syftar på? Egna impulsers och ingivelsers förverkligande? Grandiosa visioner? Historien har visat att personer som drivit igenom sin vilja utifrån ideologier skapat totalitära skräcksamhällen. Även individer med genuina filosofiska ambitioner har lämnat efter sig auktoritära religiösa system, där frågorna glömts bort och där ceremonier och trosatser inte kan ifrågasättas. Vilja är ett tveeggat svärd, en reaktiv psykologisk disposition för hänsynslös maktutövning eller ett incitament för genomtänkta konsekvensanalyser med ett allmängiltigt gott dvs kunskaps- och livsbefrämjande syfte.
Dessutom vet vi vad som händer när två motstridiga viljor konfronteras: konflikter, vems vilja ska råda? I bästa fall avgörs det vid förhandlingsbordet eller demokratiska omröstningar i sämsta fall med våld och alltid på någons bekostnad.

[Vega]

531bts

Jag tänker att människan kan skilja mellan fantasi och verklighet, och har möjlighet att kunna besvara alla tänkbara frågor, samt att det är viljan som styr. Om man vill träffa någon (vilket tycks vara omöjligt), så kan det bero på att den personen inte är den man tror. Dvs man vill inte egentligen..

[Algotezza]

Jag tror inte att någon blir ”framgångsrik” av en slump. Man måste likt Elon tro att man kan lyckas.. vid nästa försök.

Är inbillning och självsuggestion vägen till framgång? Den som är bäst på önsketänkande vinner?

[Pilatus]

Jag tror inte att någon blir ”framgångsrik” av en slump. Man måste likt Elon tro att man kan lyckas.. vid nästa försök.

Är inbillning och självsuggestion vägen till framgång? Den som är bäst på önsketänkande vinner?

Självförtroende är väl att lita på sin förmåga och energi som just Elon Musk har gjort. Inbillning och självsuggestion har präster i pingströrelsen praktiserat då de fått halta och förlamade att tro på under. Mirakel är onekligen en del av tron, för de högre makterna är allt möjligt. På tältmöten med Målle Lindberg (tillhörde den karismatiska rörelsen) drog stora skaror som hoppades på helande. Det framkallade en känsla av obehag att se sådant, likaså tungomålstalande. Vi gick ibland för att se spektaklet. Folk som är respektabla och kloka gick dit trots att det var uppenbart att inte någon blev helad. Placebo kan ha fått folk att jublande gå från mötet i tron att Gud gjort ett under genom den karismatiske ledaren.

[Vega]

Jag tror inte att någon blir ”framgångsrik” av en slump. Man måste likt Elon tro att man kan lyckas.. vid nästa försök.

Är inbillning och självsuggestion vägen till framgång? Den som är bäst på önsketänkande vinner?

Säg en sak du har misslyckats med samt varför?