Vad är frihet?
Moderator: Moderatorgruppen
Vad är frihet?
Enligt min mening så är frihet och oberoende samma sak. Hur uppnår man man då frihet/oberoende i ens liv? Någon som har synpunkter och svar på detta?
Enligt existentialismen är vi alla redan fria, men bara ett fåtal vågar eller är mogna nog att möta sin frihet. Friheten är existensens villkor men den som inte vågar möta dessa villkor hamnar i sk. "ond tro" och blir som en slav inför omständigheterna istället för att kunna hantera dem.
En sådan person kommer att mer och mer måla in sig i ett hörn, tappa tron på sin egen förmåga, isolera sig från omvärlden och bli upptagen med självömkan och ett djupt hat mot hela världen. En sådan person kan också komma att börja missbruka, dvs använda substitut.
Genom att ta substitutet kan personen ha hela situationen under kontroll och behöver inte känna att denne riskerar någonting. Paradoxat nog så utsätter sig denne person hela tiden för större risker då den inte tar några risker. Detta karaktäriserar "slaven". Den som är bunden, oberoende, omogen, svag och så vidare. Slavens moral liknar pliktmoralen fast saknar den egna karaktärsstyrkan att genomföra några plikter alls.
Motsatsen tror jag är "Knight of faith" (Kirkegaard). En person som nått fullkomlig tillit till sig själv och Gud. Jag är ju inte Kristen så jag tolkar "Gud" i denna mening enbart som "existensens villkor".
I en läkarbok jag läste stod det såhär: "Döden överfaller dåren bakifrån, den vise angriper han framifrån."
En sådan person kommer att mer och mer måla in sig i ett hörn, tappa tron på sin egen förmåga, isolera sig från omvärlden och bli upptagen med självömkan och ett djupt hat mot hela världen. En sådan person kan också komma att börja missbruka, dvs använda substitut.
Genom att ta substitutet kan personen ha hela situationen under kontroll och behöver inte känna att denne riskerar någonting. Paradoxat nog så utsätter sig denne person hela tiden för större risker då den inte tar några risker. Detta karaktäriserar "slaven". Den som är bunden, oberoende, omogen, svag och så vidare. Slavens moral liknar pliktmoralen fast saknar den egna karaktärsstyrkan att genomföra några plikter alls.
Motsatsen tror jag är "Knight of faith" (Kirkegaard). En person som nått fullkomlig tillit till sig själv och Gud. Jag är ju inte Kristen så jag tolkar "Gud" i denna mening enbart som "existensens villkor".
I en läkarbok jag läste stod det såhär: "Döden överfaller dåren bakifrån, den vise angriper han framifrån."
-
miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
Frihet innebär att uppleva (potentiella) implicita "möjligheter" snarare än explicita "nödvändigheter".
Livet börjar hos det befruktade ägget i implicita möjligheter och slutar på dödsbädden i explicita nödvändigheter. Att uppnå frihet är att hitta hem till ursprunget för all potential.
Implicit:
1. Implied or understood though not directly expressed: an implicit agreement not to raise the touchy subject.
2. Contained in the nature of something though not readily apparent: “Frustration is implicit in any attempt to express the deepest self” (Patricia Hampl).
3. Having no doubts or reservations; unquestioning: implicit trust.
Explicit:
1. Fully and clearly expressed; leaving nothing implied.
2. Fully and clearly defined or formulated: “generalizations that are powerful, precise, and explicit” (Frederick Turner).
Livet börjar hos det befruktade ägget i implicita möjligheter och slutar på dödsbädden i explicita nödvändigheter. Att uppnå frihet är att hitta hem till ursprunget för all potential.
Hur uppnår man man då frihet/oberoende i ens liv?
Svårt. Vad du däremot kan göra är att ge andra oberoende. Du kan låta bli att utöva ditt inflytande över dem (=makt) och istället låta dem få inflytande över sig själva (=frihet).
Om omständigheterna är lugna och ordnade så kommer ett fritt samhälle med tiden gynnas framför ett med strikta makthierarkier. Så du kan också arbeta för att göra omständigheterna så lugna och rationella som möjligt. Det kommer friheten att tjäna på.
Men din frihet? Den har du dessvärre inte så stort inflytande över, så som jag ser det.
Det finns några paradoxer: Det s.k. "fria" samhället har enorma krav på människan, kraven är att människan ska kunna ta hand om sig själv, kan hon inte det är hon fukked.Rising skrev:Om omständigheterna är lugna och ordnade så kommer ett fritt samhälle med tiden gynnas framför ett med strikta makthierarkier. Så du kan också arbeta för att göra omständigheterna så lugna och rationella som möjligt. Det kommer friheten att tjäna på.
Jag tycker absolut att individen ska vara fri, t.ex. fri att bruka droger, men vi måste ha några slags mekanismer för att människor inte ska kunna sätta i system att utnyttja varandra. Vi måste även ha mekanismer som hindrar att människor hamnar i beroendesituationer.
Vi måste alltså balansera "den starkes rätt" med den "svages rätt".
Alla medborgare är inte starka, fria människor, även fast detta är vårat ideal. I ett fritt samhälle så tjänar de fria människorna de största summorna genom att göra andra ofria. Det fria samhället skapar en dynamik som handlar om att maximera ens egna möjligheter genom att förminska andras. Det mest effektiva är alltså att skaffa ett monopol på beroendeframkallande droger. Eller mata befolkningen med ideal som de aldrig når upp till, men som de måste lägga hela deras månadslön på att försöka nå upp till.
-
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
Har gnagt ner mig i många disskutioner om frihet, vad det är och om vi "egentligen" är fria. Håller med MD i att frihet är en illusion på många sätt. Dock verkar det finnas en upplevelse som människor kallar frihet. Går det ringa in denna upplevelse och klura ut i vilka situationer den uppkommer?
"Ju mer man vet om frihet, desto mindre fri är man..." /Maurice Conshis
"Ju mer man vet om frihet, desto mindre fri är man..." /Maurice Conshis
Mmm... kanske det så att vad vi menar med frihet är att känna mening med sitt liv? Vi kan antingen känna oss fulla av liv och mening eller som att bära ett tungt ok. En person som känner mening i det han gör blir nästan inget för arbetssamt. Som till exempel jag känner ifall jag sysslar med någon hobby, arbetet, vara med familjen eller genom filosoferandet att jag utvecklas och får ett mål och ett syfte med mitt liv och skulle kunna hålla på hur länge som helst. I kontrast till att utföra sysslor av varierande arbetssamhet men att de känns meningslösa och att jag inte ser eller förstår varför jag gör dem.
Frihet i den politiska bemärkelsen blir dock annorlunda, liberalerna menar att frihet är att slippa bli förtryckt. Samtidigt finns det ju inget som säger att man inte känner mening fast att man lever under förtryck. Som till exempel så kan det medföra att människor tvingas mobilisera sig och kämpa för att överleva och att man i den processen faktiskt kan finna stor mening och därav känsla av frihet, frihet från meningslösheten och tråkigheten.
Upplysta människor idag, de som lösgjort sig från det allmänna (hysteriska) sociala dramat känner knappast speciellt mycket mening med det. De idéer som våra förfäder såg stor mening med har vi idag ifrågasatt från så många håll att allting som återstår är ett tomt skal. De tvingas fortfarande arbeta i systemet för att hålla sig vid liv, men deras syften går utanför samhällets vision vilken ju kan te sig något asocialt och tyvärr inte heller ge någon större känsla av mening.
Vi vet att det vi arbetar för inte kommer att fungera särskilt många år till, vi har ingen betryggande vision om framtiden utan vi lever dag för dag och avvaktar en eventuell finansiell eller ekologisk kollaps. Vi lever på våra föräldrars vision om vad det goda livet innebär, att ha en massa framtidsprylar, men vi har för länge sedan genomskådat det livet.
Vi ser våra arbeten mer som en börda än ett medel till frihet och framtidstro. Vi är också så många idag att vi är lätta att ersätta. Individen är inte mycket värd idag även om man försöker påtala motsatsen. Tror det är därför som folk skapar sig illusioner om verkligheten, de dras in i religioner och sekter, intalar sig själv saker de vet är falska, av längtan efter mening och i den bemärkelsen frihet.
Frihet i den politiska bemärkelsen blir dock annorlunda, liberalerna menar att frihet är att slippa bli förtryckt. Samtidigt finns det ju inget som säger att man inte känner mening fast att man lever under förtryck. Som till exempel så kan det medföra att människor tvingas mobilisera sig och kämpa för att överleva och att man i den processen faktiskt kan finna stor mening och därav känsla av frihet, frihet från meningslösheten och tråkigheten.
Upplysta människor idag, de som lösgjort sig från det allmänna (hysteriska) sociala dramat känner knappast speciellt mycket mening med det. De idéer som våra förfäder såg stor mening med har vi idag ifrågasatt från så många håll att allting som återstår är ett tomt skal. De tvingas fortfarande arbeta i systemet för att hålla sig vid liv, men deras syften går utanför samhällets vision vilken ju kan te sig något asocialt och tyvärr inte heller ge någon större känsla av mening.
Vi vet att det vi arbetar för inte kommer att fungera särskilt många år till, vi har ingen betryggande vision om framtiden utan vi lever dag för dag och avvaktar en eventuell finansiell eller ekologisk kollaps. Vi lever på våra föräldrars vision om vad det goda livet innebär, att ha en massa framtidsprylar, men vi har för länge sedan genomskådat det livet.
Vi ser våra arbeten mer som en börda än ett medel till frihet och framtidstro. Vi är också så många idag att vi är lätta att ersätta. Individen är inte mycket värd idag även om man försöker påtala motsatsen. Tror det är därför som folk skapar sig illusioner om verkligheten, de dras in i religioner och sekter, intalar sig själv saker de vet är falska, av längtan efter mening och i den bemärkelsen frihet.
-
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
Håller med om att känslan av frihet, är just en subjektiv känsla och är att frihet med denna defenition inte är något som går att mäta utifrån. Däremot kan man t.ex. prata om pressfrihet, ekonomiskfrihet, politiskfrihet, religionsfrihet osv...Vilka kanske inte leder till en känsla av frihet, men kan vara önskvärda utifrån andra perspektiv.
Jag brukar använda begreppet för att fånga in den känsla som uppkommer när gränser bryts eller det känns som att jag går emot sammanhanget. Som att skrika när alla andra sitter tysta. En slags frihetskännsla eftersom jag bryter en social norm och ett eget tabu. Ur ett slags deterministiskt perspektiv(eller en himla massa andra) är detta inte egentligen att sätta sig över sammanhanget...då det är omöjligt...men friktionen mellan olika gränser skapar en behaglig känsla.
Reflektioner?
Jag brukar använda begreppet för att fånga in den känsla som uppkommer när gränser bryts eller det känns som att jag går emot sammanhanget. Som att skrika när alla andra sitter tysta. En slags frihetskännsla eftersom jag bryter en social norm och ett eget tabu. Ur ett slags deterministiskt perspektiv(eller en himla massa andra) är detta inte egentligen att sätta sig över sammanhanget...då det är omöjligt...men friktionen mellan olika gränser skapar en behaglig känsla.
Reflektioner?
Distinktionen mellan positiv frihet och negativ frihet är intressant och alltid värd att täkna på:
http://en.wikipedia.org/wiki/Positive_liberty
http://en.wikipedia.org/wiki/Negative_liberty
http://en.wikipedia.org/wiki/Positive_liberty
http://en.wikipedia.org/wiki/Negative_liberty
kort svar
Förmågan att våga ifrågasätta invanda mönster och föreställningar är det enda som kan kallas individuell frihet. De som ifrågasatt eller åtminstone vågat tänka längre är också de som format världen, liksom de är de som oftast förföljts och hånats tills de accepterat rådande norm.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster