om själen
Moderator: Moderatorgruppen
Re: om själen
Skall man alltid tro på rättvisan?
Re: om själen
Vega skrev:Skall man alltid tro på rättvisan?
Det bestämmer du själv. För många känns det bra om livet är rättvist och jämlikt men inte för alla.
Algotezza aka Algotezza
Re: om själen
Algotezza skrev:Vega skrev:Skall man alltid tro på rättvisan?
Det bestämmer du själv. För många känns det bra om livet är rättvist och jämlikt men inte för alla.
Hur skulle livet kunna vara rättvist? Vår förmåga att åstadkomma något produktivt skiljer sig som bekant åt från noll till nobelprisklass.
Men det kanske inte har med trådens fråga att göra. Varför är det endast människor som har en själ? Är det verkligen rättvist? Jag undrar vad han tänkte på Gud då han låg där på alla fyra och joxade i leran. Det blev en Adam (adamah, som betyder mark).
Moderator
Re: om själen
Pilatus skrev:Algotezza skrev:Vega skrev:Skall man alltid tro på rättvisan?
Det bestämmer du själv. För många känns det bra om livet är rättvist och jämlikt men inte för alla.
Hur skulle livet kunna vara rättvist? Vår förmåga att åstadkomma något produktivt skiljer sig som bekant åt från noll till nobelprisklass.
Men det kanske inte har med trådens fråga att göra. Varför är det endast människor som har en själ? Är det verkligen rättvist? Jag undrar vad han tänkte på Gud då han låg där på alla fyra och joxade i leran. Det blev en Adam (adamah, som betyder mark).
Allt levande har medvetande. Människan kallar ibland sitt medvetande för själ och enligt vissa religioner har den en potential att bli evig. Om man tror och handlar på rätt sätt.
Att åstadkomma något produktivt och konstruktivt går från minus, inte noll, till exempelvis nobelprisklass eller vad vi nu vill kalla mänskliga topprestationer.
Angående rättvisa förutsätter denna logiskt sett att både karmalagen och reinkarnationsprincipen gäller. Lever vi bara ett liv finns ingen rättvisa. Det bevisas genom att se på tillståndet i världen.
Algotezza aka Algotezza
Re: om själen
Algotezza skrev:Pilatus skrev:Hur skulle livet kunna vara rättvist? Vår förmåga att åstadkomma något produktivt skiljer sig som bekant åt från noll till nobelprisklass.
Men det kanske inte har med trådens fråga att göra. Varför är det endast människor som har en själ? Är det verkligen rättvist? Jag undrar vad han tänkte på Gud då han låg där på alla fyra och joxade i leran. Det blev en Adam (adamah, som betyder mark).
Allt levande har medvetande. Människan kallar ibland sitt medvetande för själ och enligt vissa religioner har den en potential att bli evig. Om man tror och handlar på rätt sätt.
Augustinus och Thomas av Aquino menar att själen är unik för människan. Själen är där litet mer dynamisk än hos Platon. Själ betraktas metafysiskt som en substans. Alltså till skillnad från moderna psykologer som menar att själen är en funktion som inkluderar personlighet, identitet och medvetande.
Enligt Gamla Testamentet har allt levande en själ, som levande varelser. Men inte som en odödliga själar.
Min syn på själen är att begreppet själ är kulturellt. Man kan säga att religiösa uttryck är inte beskrivningar av fakta, utan deltagande i ett språkspel. Alltså något vi har lärt oss, det finns inte fysiskt eller för den delen metafysiskt som något.
Att själen finns överallt är en form av animism, en holistisk kosmologi. Kristendomen har fördelen av att vara antropocentrisk, det är i första hand människan och hennes relationer med andra som berörs. Moral, vad vi är som kulturella varelser. Det kan jag uppskatta.
Moderator
Re: om själen
Pilatus skrev:Algotezza skrev:Vega skrev:Skall man alltid tro på rättvisan?
Det bestämmer du själv. För många känns det bra om livet är rättvist och jämlikt men inte för alla.
Hur skulle livet kunna vara rättvist? Vår förmåga att åstadkomma något produktivt skiljer sig som bekant åt från noll till nobelprisklass.
Vi värdesätter olika saker. Vi har fått olika uppfostran och olika erfarenheter. Så vi borde egentligen kunna komma överens och dra nytta av varandra. Vi har också olika begåvningar och färdigheter och jag tänker att varför skulle de inte kunna komma till sin rätt. Problemet är snarare vår tro på Gud (och meningen) eller frågan om vi kan höja oss över våra mentala föreställningar som vi har blivit indoktrinerade i, själva ramverket för vår existens.. Vad är möjligt?
Re: om själen
Vega skrev:Vi värdesätter olika saker. Vi har fått olika uppfostran och olika erfarenheter. Så vi borde egentligen kunna komma överens och dra nytta av varandra. Vi har också olika begåvningar och färdigheter och jag tänker att varför skulle de inte kunna komma till sin rätt. Problemet är snarare vår tro på Gud (och meningen) eller frågan om vi kan höja oss över våra mentala föreställningar som vi har blivit indoktrinerade i, själva ramverket för vår existens.. Vad är möjligt?
Skulle säga att Gud, eller snarare döden är det som förenar oss. Du kan ingenting ta med dig, dit du går. Det är i livet som vi clashar. Snarast, skulle jag påstå, det vi får i oss, som unga, att det vuxna livet borde vara. Jag och Ernesto Guevara hade nog samma betyg i plugget, men våra förespeglade vuxentillvaros clashar våldsamt. Jag skulle knega, han skulle förbättra värld. Först som doktor, sen med Kalashnikov. Jag tycker han skulle knegat med det som hans lärare såg det lämpligt att han borde knega med. Och det skulle gälla hela världen. Jag känner så, djupt ner i maggropen, och det går precis stick i stäv med många som är födda fattiga eller rika. På socialt kapital. De i mitten mot ytterkanterna, typ.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Re: om själen
Anders skrev:Jag och Ernesto Guevara hade nog samma betyg i plugget, men våra förespeglade vuxentillvaros clashar våldsamt. Jag skulle knega, han skulle förbättra värld. Först som doktor, sen med Kalashnikov. Jag tycker han skulle knegat med det som hans lärare såg det lämpligt att han borde knega med. Och det skulle gälla hela världen. Jag känner så, djupt ner i maggropen, och det går precis stick i stäv med många som är födda fattiga eller rika. På socialt kapital. De i mitten mot ytterkanterna, typ.
Che Guevara blev 1953 färdigutbildad läkare. Han ägde en motorcykel, Norton 500cc från 1939. Se vidare Dagbok från en motorcykel (1993)
Ewan McGregor har uttryckt stor fascination för den resa och den självbiografi som kom att kallas The Motorcycle Diaries. Han har bland annat lyft fram hur han, precis som många andra, fängslats av hur en 23-årig läkarstudent på en gammal Norton-motorcykel genomgick en inre förändring under sin resa och utvecklades till en ikonisk revolutionär.
Moderator
Re: om själen
Pilatus skrev:Algotezza skrev:Pilatus skrev:Hur skulle livet kunna vara rättvist? Vår förmåga att åstadkomma något produktivt skiljer sig som bekant åt från noll till nobelprisklass.
Men det kanske inte har med trådens fråga att göra. Varför är det endast människor som har en själ? Är det verkligen rättvist? Jag undrar vad han tänkte på Gud då han låg där på alla fyra och joxade i leran. Det blev en Adam (adamah, som betyder mark).
Allt levande har medvetande. Människan kallar ibland sitt medvetande för själ och enligt vissa religioner har den en potential att bli evig. Om man tror och handlar på rätt sätt.
Augustinus och Thomas av Aquino menar att själen är unik för människan. Själen är där litet mer dynamisk än hos Platon. Själ betraktas metafysiskt som en substans. Alltså till skillnad från moderna psykologer som menar att själen är en funktion som inkluderar personlighet, identitet och medvetande.
Enligt Gamla Testamentet har allt levande en själ, som levande varelser. Men inte som en odödliga själar.
Min syn på själen är att begreppet själ är kulturellt. Man kan säga att religiösa uttryck är inte beskrivningar av fakta, utan deltagande i ett språkspel. Alltså något vi har lärt oss, det finns inte fysiskt eller för den delen metafysiskt som något.
Att själen finns överallt är en form av animism, en holistisk kosmologi. Kristendomen har fördelen av att vara antropocentrisk, det är i första hand människan och hennes relationer med andra som berörs. Moral, vad vi är som kulturella varelser. Det kan jag uppskatta.
Att avfärda något genom att benämna det "språkspel" betyder det något alls?
Finns det någon form av kommunikation som inte är ett språkspel? Om sådan finns varför räknas detta inte som språkspel?
Algotezza aka Algotezza
Re: om själen
Algotezza skrev:Pilatus skrev:Algotezza skrev:Allt levande har medvetande. Människan kallar ibland sitt medvetande för själ och enligt vissa religioner har den en potential att bli evig. Om man tror och handlar på rätt sätt.
Augustinus och Thomas av Aquino menar att själen är unik för människan. Själen är där litet mer dynamisk än hos Platon. Själ betraktas metafysiskt som en substans. Alltså till skillnad från moderna psykologer som menar att själen är en funktion som inkluderar personlighet, identitet och medvetande.
Enligt Gamla Testamentet har allt levande en själ, som levande varelser. Men inte som en odödliga själar.
Min syn på själen är att begreppet själ är kulturellt. Man kan säga att religiösa uttryck är inte beskrivningar av fakta, utan deltagande i ett språkspel. Alltså något vi har lärt oss, det finns inte fysiskt eller för den delen metafysiskt som något.
Att själen finns överallt är en form av animism, en holistisk kosmologi. Kristendomen har fördelen av att vara antropocentrisk, det är i första hand människan och hennes relationer med andra som berörs. Moral, vad vi är som kulturella varelser. Det kan jag uppskatta.
Att avfärda något genom att benämna det "språkspel" betyder det något alls?
Finns det någon form av kommunikation som inte är ett språkspel? Om sådan finns varför räknas detta inte som språkspel?
Alltså, det handlar om något som vi lärt oss, något som ingår i vår kultur, men det är inte något i sig konkret. Det är egentligen från Wittgenstein att mycket av det vi kallar mening, sanning, värld och förståelse inte är något vi upptäcker, utan något vi lär oss att delta i. Ett språkspel är inte en teori. Det är sätt att leva i världen tillsammans med andra.
Det finns på så sätt mycket i naturen och samhället som vi kan veta något om och samtala om som inte är språkspel i Wittgensteins mening.
Moderator
Re: om själen
Pilatus skrev:Algotezza skrev:Pilatus skrev:Augustinus och Thomas av Aquino menar att själen är unik för människan. Själen är där litet mer dynamisk än hos Platon. Själ betraktas metafysiskt som en substans. Alltså till skillnad från moderna psykologer som menar att själen är en funktion som inkluderar personlighet, identitet och medvetande.
Enligt Gamla Testamentet har allt levande en själ, som levande varelser. Men inte som en odödliga själar.
Min syn på själen är att begreppet själ är kulturellt. Man kan säga att religiösa uttryck är inte beskrivningar av fakta, utan deltagande i ett språkspel. Alltså något vi har lärt oss, det finns inte fysiskt eller för den delen metafysiskt som något.
Att själen finns överallt är en form av animism, en holistisk kosmologi. Kristendomen har fördelen av att vara antropocentrisk, det är i första hand människan och hennes relationer med andra som berörs. Moral, vad vi är som kulturella varelser. Det kan jag uppskatta.
Att avfärda något genom att benämna det "språkspel" betyder det något alls?
Finns det någon form av kommunikation som inte är ett språkspel? Om sådan finns varför räknas detta inte som språkspel?
Alltså, det handlar om något som vi lärt oss, något som ingår i vår kultur, men det är inte något i sig konkret. Det är egentligen från Wittgenstein att mycket av det vi kallar mening, sanning, värld och förståelse inte är något vi upptäcker, utan något vi lär oss att delta i. Ett språkspel är inte en teori. Det är sätt att leva i världen tillsammans med andra.
Det finns på så sätt mycket i naturen och samhället som vi kan veta något om och samtala om som inte är språkspel i Wittgensteins mening.
Hur avgör man vad som är konkret och vad som bara finns I språkspel? Var går gränsen? Beror det inte på vem du frågar och vilken ontologi den personen har och hur hens metafysiska antaganden ser ut?
Algotezza aka Algotezza
Re: om själen
Algotezza skrev:Pilatus skrev:Algotezza skrev:Att avfärda något genom att benämna det "språkspel" betyder det något alls?
Finns det någon form av kommunikation som inte är ett språkspel? Om sådan finns varför räknas detta inte som språkspel?
Alltså, det handlar om något som vi lärt oss, något som ingår i vår kultur, men det är inte något i sig konkret. Det är egentligen från Wittgenstein att mycket av det vi kallar mening, sanning, värld och förståelse inte är något vi upptäcker, utan något vi lär oss att delta i. Ett språkspel är inte en teori. Det är sätt att leva i världen tillsammans med andra.
Det finns på så sätt mycket i naturen och samhället som vi kan veta något om och samtala om som inte är språkspel i Wittgensteins mening.
Hur avgör man vad som är konkret och vad som bara finns I språkspel? Var går gränsen? Beror det inte på vem du frågar och vilken ontologi den personen har och hur hens metafysiska antaganden ser ut?
Man har ju genom historien gjort antagandet att själen finns som någon slags substans. Men Platon är den som ger själen sin klassiska form som en odödlig, rationell princip i människan. Wittgenstein gör själen till ett språkspel men inte något som låter sig definieras utifrån en fast punkt. Det blir något undanglidande som var och en intuitivt kan erfara, men inte fånga i begrepp. Kant säger att själen är ett gränsbegrepp, ett ord vi måste använda för att tala om erfarenhetens helhet, men som inte beskriver något i världen. Blir vi något klokare?
Moderator
Re: om själen
Själen ser jag som vars och ens vinkling eller perspektiv på vår gemensamma verklighet i observatörsrollen. Ett perspektiv innebär en relation och är i sig utan substans. Relationer är immateriella.
Algotezza aka Algotezza
Re: om själen
Anders skrev:Vega skrev:Vi värdesätter olika saker. Vi har fått olika uppfostran och olika erfarenheter. Så vi borde egentligen kunna komma överens och dra nytta av varandra. Vi har också olika begåvningar och färdigheter och jag tänker att varför skulle de inte kunna komma till sin rätt. Problemet är snarare vår tro på Gud (och meningen) eller frågan om vi kan höja oss över våra mentala föreställningar som vi har blivit indoktrinerade i, själva ramverket för vår existens.. Vad är möjligt?
Skulle säga att Gud, eller snarare döden är det som förenar oss. Du kan ingenting ta med dig, dit du går. Det är i livet som vi clashar. Snarast, skulle jag påstå, det vi får i oss, som unga, att det vuxna livet borde vara.
Jag tror att de flesta tänker för lite på döden, vi förbereder oss inte direkt, vad det verkar. Och jag tror att minst hälften av alla icke troende skulle vilja vara troende, om de bara kunde se en realistisk chans/möjlighet till detta, för de vill ha rättvisa och inte en slutgiltig död. Ganska märkligt, man tror alltså inte att det finns någon högre makt, men man tror att människan möjligheter är strikt begränsade.
Re: om själen
Algotezza skrev:Själen ser jag som vars och ens vinkling eller perspektiv på vår gemensamma verklighet i observatörsrollem. Ett perspektiv innebär en relation och är i sig utan substans. Relationer är immateriella.
Jo då, det må vara den enskildes rätt att föreställa sig en själ.
Som ett alternativ kan Bruno Bauer vara då han säger att det högsta målet inte är att vårda en religiös själ, utan att människan frigör sig från denna alienation och förstå sitt eget obegränsade självmedvetande. Människan förverkligar sig själv genom rationell autonomi och kritisk frihet.
Alienationen enligt Bauer, att det mänskliga medvetandet projicerar sina egna inre egenskaper på en högre makt och därigenom skapar en illusion.
Även detta sätt att betrakta sitt självmedvetande verkar litet metafysiskt.
Enklast för ateister att inte använda begreppet. Vi behöver inte vara alienerade. Det stora objektet för forskning framöver blir om AI har en själ, eller åtminstone ett medvetande.
Moderator
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 36 och 0 gäster