Raderat
Moderator: Moderatorgruppen
....
Om du påverkas av andra människors destruktiva drag måste du kanske fundera på om du verkligen är fri från dina egna destruktiva drag, dvs trygg i dig själv som du påstår.
Om du säger till någon annan att du har full kontakt med ditt inre uppstår kanske en avundsjuka hos den andre och då börjar den ställa frågor om hur du har kommit dit. Om du inte ger dem tillfredställande svar är risken stor att du råkar ut för deras frustration och manipulativa gensvar. Mitt råd till dig är att inte säga sådana saker till människor du inte litar på helt enkelt.
Om du säger till någon annan att du har full kontakt med ditt inre uppstår kanske en avundsjuka hos den andre och då börjar den ställa frågor om hur du har kommit dit. Om du inte ger dem tillfredställande svar är risken stor att du råkar ut för deras frustration och manipulativa gensvar. Mitt råd till dig är att inte säga sådana saker till människor du inte litar på helt enkelt.
Till Katana
"Nu till det intressanta:
Varför skrev du så som du gjorde ? Att jag kanske inte alls är....
Lät som ytterligare ett av dessa kommentarer jag hör med jämna mellanrum."
Det kanske lät så men det var inte meningen. Jag vill förklara det så här:
Innan du uttalar meningen: "jag är trygg i mig själv" till någon måste du fråga dig själv vad ditt syfte med uttalandet är. Vi kan ha många syften med det vi säger: tex jag säger till någon att jag är trygg och menar egentligen att jag är tryggare än just honom, på så sätt dissar jag honom. Om du rannsakar ditt syfte och kommer fram till att det bara är ädelt (dvs du har en kunskap som du vill dela med dig och om den berörda personen är intresserad är du villig att berätta) går du vidare till steg två, dvs uttalar meningen. Om personen svarar på ett negativt sätt (tex du vet inte vad...) förstår du egentligen inte varför de är så fientliga men du är ihärdig, för du vill verkligen lära dem något. Du tänker nu ut strategier på hur du kan förklara dig för dem, utan att framkalla "du vet inte vad..." känslor. Om personen i fråga fortsätter att såra dig ställs du inför ett val: A. Att fortsätta byta strategier tills personen förstår. B. Låta dem sticka eftersom du inte orkar slösa din energi. Utgången av dessa två alternativ beror oftast på graden av engagemang för personen i fråga.
För att knyta detta an till din situation kan det alltså röra sig om att du:
-får tänka om vilket syfte du har med det du försöker säga
-får byta strategi
-får helt enkelt låta personen vara
Varför skrev du så som du gjorde ? Att jag kanske inte alls är....
Lät som ytterligare ett av dessa kommentarer jag hör med jämna mellanrum."
Det kanske lät så men det var inte meningen. Jag vill förklara det så här:
Innan du uttalar meningen: "jag är trygg i mig själv" till någon måste du fråga dig själv vad ditt syfte med uttalandet är. Vi kan ha många syften med det vi säger: tex jag säger till någon att jag är trygg och menar egentligen att jag är tryggare än just honom, på så sätt dissar jag honom. Om du rannsakar ditt syfte och kommer fram till att det bara är ädelt (dvs du har en kunskap som du vill dela med dig och om den berörda personen är intresserad är du villig att berätta) går du vidare till steg två, dvs uttalar meningen. Om personen svarar på ett negativt sätt (tex du vet inte vad...) förstår du egentligen inte varför de är så fientliga men du är ihärdig, för du vill verkligen lära dem något. Du tänker nu ut strategier på hur du kan förklara dig för dem, utan att framkalla "du vet inte vad..." känslor. Om personen i fråga fortsätter att såra dig ställs du inför ett val: A. Att fortsätta byta strategier tills personen förstår. B. Låta dem sticka eftersom du inte orkar slösa din energi. Utgången av dessa två alternativ beror oftast på graden av engagemang för personen i fråga.
För att knyta detta an till din situation kan det alltså röra sig om att du:
-får tänka om vilket syfte du har med det du försöker säga
-får byta strategi
-får helt enkelt låta personen vara
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Hej förklaringen till ditt problem är kanske att dina sanningar har mer erfarenheter bakom sig, än de du talar med i det vardagliga livet.
Alltså om inte personerna i fråga alls har denna andliga insikt som du kanske har i vissa ämnen, så innebär det du säger något helt nytt och främmande för vederbörande och resulterar automatiskt i ren intolerans, eftersom det du eventuellt säger inte alls ligger i deras erfarenhetsbank så har dom inget att relatera till.
Alltså så blir det du säger eller ditt varande intolerant hos andra väsen i din omgivning.
Dessa individer kommer du aldrig vinna någonting på att försöka övertala eller tillrättavisa , utan det kommer endast att utögöra konflikter i deras medvetande, och då du är medveten om detta så ter sig diskussionen eller tillfället helt meningslöst för dig.
Alltså om inte personerna i fråga alls har denna andliga insikt som du kanske har i vissa ämnen, så innebär det du säger något helt nytt och främmande för vederbörande och resulterar automatiskt i ren intolerans, eftersom det du eventuellt säger inte alls ligger i deras erfarenhetsbank så har dom inget att relatera till.
Alltså så blir det du säger eller ditt varande intolerant hos andra väsen i din omgivning.
Dessa individer kommer du aldrig vinna någonting på att försöka övertala eller tillrättavisa , utan det kommer endast att utögöra konflikter i deras medvetande, och då du är medveten om detta så ter sig diskussionen eller tillfället helt meningslöst för dig.
....
"Det var på tal om varför andra bemöter mig som de gör. Jag har en enda intention - tala och reflektera om saker. That's it. Alltså gör jag inget aktivt eller med intention - jag bara är/existerar och deltar som alla andra i diskussioner. Bortse från denna. Jag tog mao. upp ett exempel för att ta reda på hur folk reagerar och varför om så skulle vara fallet (utifrån deras tolkning om mig - det jag skrev om mig själv). Och som jag sade - jag går inte och säger saker om mig till andra - DE tolkar och bemöter mig därefter.
Vad beror detta på ? Att folk automatiskt utgår ifrån sina egna subjektiva tolkningar ?
-Katana-"
Du menar att du är totalt känslobefriad när du diskuterar medan andra reagerar känslomässigt? "Jag bara är/existerar" snacket tror jag inte på, man påverkar andra hela tiden, det måste man vara medveten om. Att du känner dig missförstådd kan bero på att du inte förklarar dig själv på ett bra sätt, då måste den andre parten gissa sig fram till vad du försöker säga, då uppstår det problem.
Vad beror detta på ? Att folk automatiskt utgår ifrån sina egna subjektiva tolkningar ?
-Katana-"
Du menar att du är totalt känslobefriad när du diskuterar medan andra reagerar känslomässigt? "Jag bara är/existerar" snacket tror jag inte på, man påverkar andra hela tiden, det måste man vara medveten om. Att du känner dig missförstådd kan bero på att du inte förklarar dig själv på ett bra sätt, då måste den andre parten gissa sig fram till vad du försöker säga, då uppstår det problem.
...
Jag gav ju min förklaring däruppe. Jag tror att folk blir misstänksamma och ifrågasätter dina motiv. Eller så är det som så att du helt enkelt är selektiv i det du ser, du kanske mest hör kritiken folk ger dig utan att märka att vissa tycker om dig. Vad vet jag, du känner dig själv bäst.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster