Raderat
Moderator: Moderatorgruppen
Re: ...
Katana skrev:Min poäng är att folk stör sig på hur jag skriver och om vad jag skriver och i värsta fall för att JAG skriver. Varför ?
Vad skulle du säga om jag sade att "jag är helt frisk. Jag besväras inte av några åkommor just nu. Jag mår bra, helt enkelt"?
Jag personligen skulle reagera så här om någon skrev något sådant: Först; glädje. Jag är glad över att andra mår bra. Sedan; förundran. Varför skriver någon något sådant? Hon beskriver ju inget problem eller någon fråga som hon vill ha hjälp med, och inte heller försöker hon dela med sig något till mig som jag kan ha glädje/användning av. Det här kan väl inte vara hennes definition på ett bra inlägg? Då är hon ju jättetragisk; om hon nu mår bra och har tid att lägga ner på att skriva inlägg, då kan hon ju också spendera sin tid på andra saker som ger henne glädje. Varför är hon inte ute och njuter av sin hälsa? Sedan; medlande. Jag försöker förstå motivet bakom hennes uttalande. Jag är glad över att hon mår bra, men jag är bekymrad över att hon finner någon mening i att skriva om sitt välmående på ett så innehållslöst sätt på ett forum, ty i mina ögon tycks det beteendet neurotiskt och irrationellt. Därefter; medömkan/medkänsla. Om personen ställer sig oförstående till hur meningslöst hon agerar så försöker jag göra en avvägning: Kan jag diskutera detta med personen? Om hon verkar mottaglig för en diskussion om rationellt agerande och om självdistans - då försöker jag hjälpa till att analysera vad motivet kan vara bakom uttalandet. Om personen ryggar tillbaka mot sådana försök, då kliver jag tillbaka och känner en märklig känsla av vemod blandat med glädje. Ledsen för att personen i mina ögon saknar insikt (hon kan förstås också ha en högre insikt än jag - en som är mig helt främmande) men fortfarande genuint glad över att hon har god hälsa.
Ditt inlägg här - i denna tråd - var inte meningslöst, ty du har ju något som du frågar om. Men om du bara skulle ha sagt att du var trygg och så vidare... Då hade det känts väldigt märkligt för mig att läsa ditt inlägg. Kanske har du varit tafatt när du försökt berätta om din trygghet med dina vänner så att de upplevt ditt tal som ett helt meningslöst uttalande?
Re: Varför ?
Katana skrev:Vad säger du/ni om jag säger att jag funnit mitt inre jag, att jag har full kontakt med mitt innersta inre ?
Är det en omöjlighet för att du/ni inte lyckats med det själv/-a ?
Eller är det möjligt för att du/ni lyckats med det ?
Många, många, många ggr. om har jag fått uppleva en mastodont irritation av människor av min
blotta existens. Utan att ha sagt ngt. som hellst nedlåtande, analyserande eller sårande alls,
så anklagas jag för det ena och det andra.
Varför är det på detta viset ?
Stör man andra med sin egna trygghet med sig själv ?
Blott verkar det så...
"Du vet inte vad... !"
"Tror du att du är... !"
"Man kan inte... !"
"Så gör man inte... !"
"Du får inte...Härmed så... !"
... att de fega fruktar ens personliga frihet samt makt. Och då utsätts man även för egoistiska
maktutövningar och min frihet försöks ta ifrån mig med vilka medel som helst.
Lustigt värre :D
Det är ett helvete att vara i himmelen *skratt*
Eller det har som sagt sitt pris.
-Katana-
Det är alltid ditt inre som har kontakt med ditt yttre, din sociala personlighet och din yttervärld, men du kan ändå identifiera dig med ditt yttre (din sociala personlighet), så att du när du väl upptäcker att du upplever "inifrån", uppfattar detta som att du "upptäckt ditt inre". Denna insikt, som du inte behöver verbalisera, kan av omvärlden ibland uppfattas om ett hotande djup.
A
Re: Varför ?
Katana skrev:Algotezza skrev:hotande djup.
Den är jag just intresserad ut av.
Vill du beskriva den närmare. Varför är det ett hot för ?
Om ens vardagstrygghet bygger på att tillvaron har ett visst "djup" - t.ex. vad medierna meddelar i nyhets- och underhållningsväg o.d., måste det självklart ge en känsla av otrygghet och innebära att grundvalarna i ens tillvaro rubbas, om det dyker upp någon som i sitt beteende, om än inte verbalt, manifesterar att det finns en nästintill bottenlös avgrund under det man uppfattar som tillvarons "normaldjup". Om inte annat måste man ju ägna sig åt att skapa en ny världsbild och även om man inte upplever otrygghet i detta fall, innebär det ju en olägenhet att behöva revidera sin världsbild. Folk är bekväma. Andligt djup hos andra är däremd ettnhot både mot ens trygghet och bekvämlighert. Detta gillas inte av de flesta! Utom av andliga masochister!
A
Re: Varför ?
Katana skrev:Algotezza skrev:... innebär det ju en olägenhet att behöva revidera sin världsbild. Folk är bekväma. Andligt djup hos andra är däremd ett hot både mot ens trygghet och bekvämlighet. Detta gillas inte av de flesta! Utom av andliga masochister!
Då har nog inte personerna riktigt uppfattat ämnet andlighet kanske.
Det handlar just om att man gör detta att fri vilja för sig egen skull som klart helt naturligt även påverkar omgivningen (på gott som ont likaså). Och förändringar är som sagt alltid smärtsamma men brukar med god inställning resultera i personlig framgång.
Så dessa saker kan heltenkelt även kunna handla om missförstånd, oförståelse från den andres sida ?
-Katana-
I lyckliga fall ser omgivningen positivt på andlig utveckling/förändring, men jag vet av egen erfarenhet att en omgivning som inte kan hantera en viss andlig förändring hos en person, kan reagera på ett sådant sätt att denna person av sin omgivning anses otillräknelig med ty åtföljande sjuikhusvsitelse som konsekvens. I en viss miljö ses det som tecxken på helighet att "höra Guds röst" och i en annan som sjuka hallucinationer. Generellt gäller dock inte att mentalsjukdom = gudskontakt. Det kan också handla om ren skär mental dysfunktionalitet, förstås. Svårt att uttala sig generellt. Man får se "från fall till fall".
A
Re: Varför ?
Katana skrev:Algotezza skrev:Katana skrev:Algotezza skrev:... innebär det ju en olägenhet att behöva revidera sin världsbild. Folk är bekväma. Andligt djup hos andra är däremd ett hot både mot ens trygghet och bekvämlighet. Detta gillas inte av de flesta! Utom av andliga masochister!
Då har nog inte personerna riktigt uppfattat ämnet andlighet kanske.
Det handlar just om att man gör detta att fri vilja för sig egen skull som klart helt naturligt även påverkar omgivningen (på gott som ont likaså). Och förändringar är som sagt alltid smärtsamma men brukar med god inställning resultera i personlig framgång.
Så dessa saker kan heltenkelt även kunna handla om missförstånd, oförståelse från den andres sida ?
-Katana-
I lyckliga fall ser omgivningen positivt på andlig utveckling/förändring, men jag vet av egen erfarenhet att en omgivning som inte kan hantera en viss andlig förändring hos en person, kan reagera på ett sådant sätt att denna person av sin omgivning anses otillräknelig med ty åtföljande sjuikhusvsitelse som konsekvens. I en viss miljö ses det som tecxken på helighet att "höra Guds röst" och i en annan som sjuka hallucinationer. Generellt gäller dock inte att mentalsjukdom = gudskontakt. Det kan också handla om ren skär mental dysfunktionalitet, förstås. Svårt att uttala sig generellt. Man får se "från fall till fall".
A
Ok, låt oss då säga att jag vistades bland andra 'andliga' kamrater. Förstår skepsisen och tankegångarna du beskriver ovan av de som inte tror... En annan sak. Men som sagt, bland andra 'lika'.
-Katana-
Visst, befinner man sig bland likar är det ju inget problem i den närmaste omgivningen, men det kan ju bli någon form av konflikt mellan den egna gruppens syn på livet och det omgivande samhällets syn, men dettta blir lättare att handskas med om man är flera i stället för att stå ensam mot en oförstående omgivning. Ensam är inte alltid stark.
A
Re: Varför ?
Katana skrev:Algotezza skrev:
Visst, befinner man sig bland likar är det ju inget problem i den närmaste omgivningen, men det kan ju bli någon form av konflikt mellan den egna gruppens syn på livet och det omgivande samhällets syn, men dettta blir lättare att handskas med om man är flera i stället för att stå ensam mot en oförstående omgivning. Ensam är inte alltid stark.
A
Man är eg. alltid ensam när man väl kliver in på sin inre väg.
Detta tolereras inte har jag noterat, inte ens i 'andligt' sällskap.
Varför ??? Frågan återstår.
Det finns en sublim konkurrensmentalitet i vissa andliga kretsar. Bl.a. kan man tävla om ödmjukhet, ty ödmjukheten är ju ingången till den andliga utvecklingen, enligt många. Tänk om eleven skulle överträffa Mästaren i vishet? Det vill till en högt utvecklad Mästare för att klara detta! Det finns en väl kamouflerad andlighetens Jante-lag, glöm inte det! "Du skall inte tro du kommit längre i din utveckling än vi!"
Fritt efter Edelfeldt: "Eftersom hon anser sig vara mer ödmjuk än mig och att hon därmed skulle ha kommit längre i sin andliga utveckling än jag, och jag inte anser så om henne, måste i själva verket jag nått längst!"
A
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster