Raderat

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
FIG
Inlägg: 836
Blev medlem: 21 apr 2006 20:04
Ort: Bortom All Tid
Kontakt:

Inläggav FIG » 21 aug 2006 20:52

Jo kanse inte vet jag rikit,
Men kommihåg: Vi Alla Är Vilsen, Men Ändå Fångar I Denna Värd
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com

Wintran
Inlägg: 367
Blev medlem: 20 maj 2006 22:15
Ort: Göteborg

Re: Varför ?

Inläggav Wintran » 22 aug 2006 01:23

Katana skrev:Tänkte närmare på följande du sade:

"Något jag har svårare att förstå är varför människan känner behov av att skapa och uppleva konst."

Sedan undrar jag om inte tänka är en kreativ handling ?
Du är säkerligen rätt kreativ eftersom du befinner dig här, men att du har svårt att förstå detta ?

Ah, tror jag förstår hur du menar: Skapandet av konst och tänkandet är båda kreativa handlingar och borde därför båda kunna motiveras av att människan har behov av att vara kreativ. Detta tror jag absolut, då kreativitet liknar nyfikenhet på många sätt och nog kan ses som en form av utforskande som säkert kan gynna både oss själva och mänskligheten i stort genom nya upptäckter och ökad förståelse och kunskap.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.

Katana

Re: Varför ?

Inläggav Katana » 22 aug 2006 07:40

Raderat

amy
Inlägg: 539
Blev medlem: 22 aug 2006 20:54

Inläggav amy » 23 aug 2006 00:33

Människan är en filosof eftersom vi undrar "varför finns något, när ingenting skulle vara så enkelt?" Vi kan inte acceptera att allt är ingenting, att allt är en illusion.

Katana

Inläggav Katana » 23 aug 2006 00:49

Raderat

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 23 aug 2006 09:26

Jag väntar fortfarande på att nån skall få frasen "allt är ingenting, allt är en illusion - egentligen" begriplig.
Three dots after each sentence does not automatically make your nonsense sound profound...

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 23 aug 2006 09:59

archaxe skrev:Jag väntar fortfarande på att nån skall få frasen "allt är ingenting, allt är en illusion - egentligen" begriplig.


Det är väl iden om det icke materiella i vår betraktelse som ledit fram till ett sådant påstående.

Ingenting definieras som det som icke är meteriellt.
Allt definieras som, allt i vår betraktelse, inte det vi betraktar.

Då blir allt ingenting, eftersom det är en sinneskonstruktion och inte en materiell verklighet.

Pröva att se det omvänt.
Allt är en illusion. Vi är betraktare av det som är, vi ser vår betraktelse och inte tingen i sig. Därav illusionen.
Allt är ingenting.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 23 aug 2006 10:35

Det är väl iden om det icke materiella i vår betraktelse som ledit fram till ett sådant påstående.

Ibland kanske, men säkert inte alltid. Om de har nån poäng med påståendet så gör de sig sällan besväret att förklara den, utan lämnar den ofta hängande i luften som en kvasifilosofisk sats utan innehåll.

Allt är en illusion. Vi är betraktare av det som är, vi ser vår betraktelse och inte tingen i sig. Därav illusionen.
Allt är ingenting.

Allt är en illusion. Vi är betraktare av det som är. Men eftersom "det som är" är en illusion, måste vi vara betraktare av illusionen, men begreppet "illusion" kräver att det som är en illusion, är en illusion av något - ett något som alltså själv är en illusion. Så här står vi och tittar på illusionen av en illusion (av en illusion, etc.) - but that makes no sense? Jaha, för att få slut på regressen postulerar vi en skum, metafysisk entitet och kallar den "tinget i sig", sen säger vi att den här skumma entiteten har vi aldrig nån aaaaning om hur den är - egentligen - so nyah!

Och nuförtiden tror väl ingen på det naiva tinget-i-sig som det här resonemanget förutsätter? Det känns sååååå 1781. Äsch, hela frågan visar bara hur fånigt det blir när man har en olämplig attityd till sin metafysik - (metafysiska) realister har problem med distinktionen sken/verklighet, och de får brottas med sådana här kvasifrågor på egen hand.

Det är bara en olämplig användning av vissa ord, t ex "illusion", "verklighet", "allt" och "egentligen". Och dessutom är "materiell verklighet" också en sinneskonstruktion.
Three dots after each sentence does not automatically make your nonsense sound profound...

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 23 aug 2006 12:38

Det känns sååååå 1781.


Haha.:)

Striden mellan "konstruktivister" och "realister" går igen på en mängd områden: inom matematiken (konstruerar vi matematiken eller upptäcker vi en matematisk verklighet), etiken/moralen, den materiella världen, etc.

I vardagslag använder vi orden "upptäcka" och "konstruera" på följande sätt. Vi säger att vi konstruerar sånt som schack, lagar och musikstycken, medan vi upptäcker sånt som främmande kontinenter, grundämnen och talanger.

Vad som verkar förena användningarna av "upptäcka" är detta: Om x inte upptäckts av den som faktiskt upptäckte dem, hade x upptäckts av nån annan. Schacket och särskilda musikstycken hade däremot med säkerhet aldrig konstruerats om inte den som faktiskt konstruerat dem gjorde det. Med lagar är det lite annorlunda och det finns ju faktiskt dom som menar att man "upptäcker" den "naturliga rätten". Här finns det en strid mellan konstruktivister och realister.

Vad man måste va medveten om är att detta "hade upptäckts av nån annan" är ett vagt predikat. Sannolikheten för att schack upptäckts av nån annan är nära 0 %, medan sannolikheten för att nån upptäckt Amerika och beskrivit det ungefär som Columbus gjorde det om inte Columbus kommit dit är nära 100 %. Vad gäller lagar, moral och matematik är vi nånstans mellan 0 och 100 %. Frågan är då var gränsen bör dras för "upptäckt" och "konstruktivism". Användandet skiftar säkert lite från språkanvändare till språkanvändare.

Hursomhelst, som Carnap är inne på i "Logical Foundations of Probability" bör vi i filosofin låta våra begrepp övergå till att bli kvantitativa. Carnap menar att det finns tre typer av begrepp. "Varm-kall" (jag hr glömt hans namn på detta) är den mest primitiva typen av begrepp. Enligt detta kan alla fysiska föremål bara sägas va antingen varma eller kalla. Nästa nivå är jämförande begrepp. Det är begrepp som "varmare än". Med hjälp av dessa kan vi säga att föremål är varmare eller kallare än andra föremål. Den mest avancerade typen av begrepp är slutligen kvantitativa begrepp (temperatur) med vars hjälp varje föremål kan ges en bestämd temperatur.

"Upptäckt-konstruktion" är således på den mest primitiva nivån, medan "22 % upptäckt" är på den mest avancerade nivån.

Sen kan man iofs fråga sig hur viktig frågan är för en filosof: hur viktigt är det att kunna säga hur stor chansen för att en viss upptäckt gjorts om den inte gjorts av den som upptäckt den. Det känns mer som en sociologisk fråga. Den viktiga filosofiska frågan är snarare hur vi bör se på begrepp som "upptäckt" och "konstruktion". Det är den frågan jag har behandlat ovan.

Eller finns det kanske ytterligare skillnader mellan saker som upptäcks och saker som konstrueras?

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 23 aug 2006 13:29

archaxe skrev:
Det är väl iden om det icke materiella i vår betraktelse som ledit fram till ett sådant påstående.

Ibland kanske, men säkert inte alltid. Om de har nån poäng med påståendet så gör de sig sällan besväret att förklara den, utan lämnar den ofta hängande i luften som en kvasifilosofisk sats utan innehåll.

Allt är en illusion. Vi är betraktare av det som är, vi ser vår betraktelse och inte tingen i sig. Därav illusionen.
Allt är ingenting.

Allt är en illusion. Vi är betraktare av det som är. Men eftersom "det som är" är en illusion, måste vi vara betraktare av illusionen, men begreppet "illusion" kräver att det som är en illusion, är en illusion av något - ett något som alltså själv är en illusion. Så här står vi och tittar på illusionen av en illusion (av en illusion, etc.) - but that makes no sense? Jaha, för att få slut på regressen postulerar vi en skum, metafysisk entitet och kallar den "tinget i sig", sen säger vi att den här skumma entiteten har vi aldrig nån aaaaning om hur den är - egentligen - so nyah!

Och nuförtiden tror väl ingen på det naiva tinget-i-sig som det här resonemanget förutsätter? Det känns sååååå 1781. Äsch, hela frågan visar bara hur fånigt det blir när man har en olämplig attityd till sin metafysik - (metafysiska) realister har problem med distinktionen sken/verklighet, och de får brottas med sådana här kvasifrågor på egen hand.

Det är bara en olämplig användning av vissa ord, t ex "illusion", "verklighet", "allt" och "egentligen". Och dessutom är "materiell verklighet" också en sinneskonstruktion.


Tinget-i-sig är du själv, du skådar "varvet runt" och ser dig själv "i ryggen" och kallar det "tinget-i-sig".

Solipsism, javisst! Vart jag ser är det speglingar av mig själv jag ser, innesluten i min egen solipsiska världsupplevelsebubbla.

Jag är Gud och Satan i mitt liv.

Dialog är monolog, monolog är dialog.  

Vad som är "verkligt" resp. "illusion" är en skenfråga! Fråga i stället vad som är upplevt och om upplevandet har en början och ett slut...

A

Katana

Inläggav Katana » 23 aug 2006 15:32

Raderat

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

"Jag är här nu"

Inläggav Algotezza » 23 aug 2006 15:58

Katana skrev:
archaxe skrev:Jag väntar fortfarande på att nån skall få frasen "allt är ingenting, allt är en illusion - egentligen" begriplig.


Det finns en yttre samt en inre verklighet. Den yttre är alltid detsamma, den inre relativ. Om den yttre verkligheten inte överensstämmer med den inre är det en illusion.

-Katana-


Den yttre är hela tiden skenbart densamma, ty den är stadd i ständig förändring, om du med yttre verklighet menar den fysiska världen, jordklotet Tellus och dess invånare och makrokosmos ovanför oss. Vår inre värld speglar denna föränderliga värld, genom att vi erfar den och sedan i vår inre värld funderar över vår erfarenhet och skapar nya inre upplevelser genom att kombinera ihop erfarenhetsbitarna på nya sätt, genom vår fantasi och minnesförmåga. Den yttre världen kan kallas objektiv (tillgänglig för alla i vår omvärld) och relativ (= föränderlig), den inre subjektiv (bara tillgänglig för oss själva) och relativ, i den mån den speglar yttervärlden, relaterar sig till denna.

I den mån vi i vårt inre kan relatera till en oföränderlig och fast "punkt", finns det en absolut och oföränderlig dimension i vårt inre (så länge vi lever och upplever). Vari skulle denna fasta punkt bestå? Av vår egen närvaro i allt vi upplever! Dvs. den absoluta dimensionen i mitt inre är min egen närvaro i allt jag upplever, tänker, känner, fantiserar, minns...

Jag är här nu - blir då en absolut sanning.

A

Katana

Re: "Jag är här nu"

Inläggav Katana » 23 aug 2006 16:11

Raderat

Användarvisningsbild
Damir
Inlägg: 270
Blev medlem: 15 mar 2006 11:14

varför

Inläggav Damir » 23 aug 2006 16:27

Jag tror på att det finns två olika slags "tänkare". De som verkligen tänker är de som är villiga att dela med sig av sina erfarenheter och har en önskan att bli ifrågasatta och utmanade. Det är de som önskar komma till en slutsats utifrån det de har diskuterat. Sedan finns det de som bara vill vädra sin narcissism, de som tänder på att andra blir avundsjuka på deras "intelligens". De är villiga att skriva vad som helst, även om de inte står för det alls, för att väcka känslor hos och provocera andra. Det finns ingen egentlig mening i själva diskussionen, när två narcissister möts är det ömsesidig "smekning av varandras ego som gäller". Av min erfarenhet är det narcissisterna som syns och hörs mest, tyvärr. Speciellt på den här sidan.

Katana

Re: varför

Inläggav Katana » 23 aug 2006 16:35

Raderat


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 45 och 0 gäster