Filosofens kalla öga

Moderator: Moderatorgruppen

Bör allt, av vikt i våra liv, läggas under den rationelle filosofens lupp?

Ja absolut
6
43%
Ja, jag tycker nog det.
2
14%
Hm, jag vet inte.
2
14%
Nej, varför skulle det det.
3
21%
Absolut inte
1
7%
 
Antal röster: 14

Användarvisningsbild
B. Mattias S
Inlägg: 49
Blev medlem: 29 maj 2006 22:12

Filosofens kalla öga

Inläggav B. Mattias S » 24 aug 2006 10:05

Människans liv består ibland av vänskapsrelationer, naturupplevelser, barndomsupplevelser, religiösa upplevelser, kärleksrelationer och värdeövertygelser.

Dessa ligger risigt till om en överdrivet rationell filosof riktar sitt kalla öga mot det. Det verkar vara tanken, alternativt vanföreställningen, att den mest eftersträvansvärda grunden för mänskliga företeelser är övertygande argumentation, som får dessa filosofer att reducera ovan nämda fenomen.

Bör allt, av vikt i våra liv, läggas under den rationelle filosofens lupp?

Motiver gärna din uppfattning.

BMS

Wintran
Inlägg: 367
Blev medlem: 20 maj 2006 22:15
Ort: Göteborg

Inläggav Wintran » 24 aug 2006 10:43

Det beror på vem den "rationelle filosofen" är, och dennes uppfattning av vad som är rationellt.

Jag är (eller försöker vara) så rationell som möjligt när det gäller filosofi och politik i allmänhet, men jag finner genom mina logiska slutsatser fortfarande stort utrymme för vänskapsrelationer, naturupplevelser, barndomsupplevelser, religiösa upplevelser, kärleksrelationer och värdeövertygelser i en människas liv.

Kan du ge något exempel på den typen av rationellt resonemang som du menar reducerar ovannämnda fenomen?

B. Mattias S skrev:Bör allt, av vikt i våra liv, läggas under den rationelle filosofens lupp?

Personligen anser jag det, eftersom jag inte kan leva efter något som upplevs som icke-rationellt och inte går att förankra i min verkligheten.

Givetvis accepterar jag att vi inte vet allt om universum, dess urpsprung osv men jag tror t.ex. inte på det övernaturliga enbart för att jag hört historier om det, utan jag måste i så fall själv uppleva det först, eller uppleva mer tydliga bevis på dess existens. Jag tror heller inte vi kan blunda för alla de upptäckter som vetenskapen faktiskt gjort, även fast vi som med allt måste vara kritiska och inte tolka saker för bokstavligt.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.

Användarvisningsbild
B. Mattias S
Inlägg: 49
Blev medlem: 29 maj 2006 22:12

Inläggav B. Mattias S » 24 aug 2006 11:12

Jag verkar hålla med dig ganska mycket trots att vi röstat olika. Jag har en ambition att tänka logiskt och rationellt angående det mesta. Dock har jag vissa "axiom" som jag utgår från. Det är grunden för de logiska härledningarna som jag sedan gör. Sådana axiom är att "det finns kärlek", "jag finns", "det vackra är värdefullt", "medmänniskor bör respekteras", "det finns en verklighet" osv. osv.

Wintran skrev:Kan du ge något exempel på den typen av rationellt resonemang som du menar reducerar ovannämnda fenomen?


Min tanke är att om grunden för våra liv ska läggas av de slutprodukter som vi når fram till genom logisk argumentation (utan axiom alltså, axiomen är ju grunden som ska läggas.) då kan man ifrågasätta och reducera mer än vad jag tror många inser:

Finns jag, finns det kärlek, finns det goda värderingar, finns det en objektiv verklighet, hur kan jag lita på mina medmänniskor?

Det går inte att bevisa menar jag, går det inte att bevisa, ja, då har det inget berättigande skulle man kunna tänka sig att en del filosofer tänker.

BMS

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 24 aug 2006 11:25

Är det inte rationellt att falla tillbaks på sina känslor om tanken själv inte räcker för att ge oss en beslutsgrund i en fråga?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Wintran
Inlägg: 367
Blev medlem: 20 maj 2006 22:15
Ort: Göteborg

Inläggav Wintran » 24 aug 2006 12:11

B. Mattias S skrev:Finns jag, finns det kärlek, finns det goda värderingar, finns det en objektiv verklighet, hur kan jag lita på mina medmänniskor?

Det går inte att bevisa menar jag, går det inte att bevisa, ja, då har det inget berättigande skulle man kunna tänka sig att en del filosofer tänker.

Ah, tror jag förstår hur du menar. Jag ser det dock så här: Även fast ytterst få slutsatser verkligen går att bevisa, så finns det fortfarande vissa slutsatser som är mer rationella än andra. Det jag menar är att vissa slutsatser har mer sammanhängande och övertygande argument än andra, och då vore det väl rationellt att tro på dessa, även fast de inte heller går att bevisa fullständigt? Eftersom världen inte är svart och vit så anser jag att vi bör utgå från det som är "mest bevisat" snarare än att söka efter det fullständiga beviset, eftersom vi nog aldrig kommer finna det. Det är rationalitet för mig.

Ta t.ex. den objektiva verklighetens existens. Alla mina sinnen säger mig att denna verklighet existerar. Till skillnad från drömmar så upplevs den objektiva verkligheten som logisk och delad av alla varelser jag har mött. Vetenskapen och alla mina egna och andras erfarenheter pekar på att den existerar, även fast vi kan välja att tolka och handla i den olika. Om jag gör sönder ett glas och lämnar det på golvet så är fortfarande glaset sönder när en annan person hittar det. Däremot kanske jag finner en tavla vacker medan någon annan känner avsky mot den. Däri ligger skillnaden mellan den objektiva verkligheten och den subjektiva, och jag menar att båda existerar sida vid sida.

Eftersom jag har så mycket som pekar på att den objektiva verkligheten existerar så väljer jag att utgå från det. Då jag dessutom spenderar mest tid i denna verklighet, och då min fysiska kropp verkar vara beroende av den, så baserar jag hellre mitt liv på denna verklighet istället för mina dröm- och fantasivärldar (även fast dessa har andra funktioner i mitt liv). Jag anser att det är rationellt, även fast jag inte fullständigt kan bevisa att någon verklighet finns överhuvudtaget.

Om jag står framför ett vägskäl så väljer jag att följa vägskyltarna när jag inte har någon anledning att tro att de inte talar sanning. Jag gör det jag anser är rationellt, även fast jag aldrig kan vara fullständigt säker på sanningen.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Filosofens kalla öga

Inläggav Algotezza » 24 aug 2006 12:48

B. Mattias S skrev:Människans liv består ibland av vänskapsrelationer, naturupplevelser, barndomsupplevelser, religiösa upplevelser, kärleksrelationer och värdeövertygelser.

Dessa ligger risigt till om en överdrivet rationell filosof riktar sitt kalla öga mot det. Det verkar vara tanken, alternativt vanföreställningen, att den mest eftersträvansvärda grunden för mänskliga företeelser är övertygande argumentation, som får dessa filosofer att reducera ovan nämda fenomen.

Bör allt, av vikt i våra liv, läggas under den rationelle filosofens lupp?

Motiver gärna din uppfattning.

BMS


Allt bör sättas under luppen - men betvivla resultatet! Var medveten om på vilket sätt de uppnåtts!

Balansera det rationella med det emotionella i din analys!

Rationalitet är inte detsamma som förenkling, även om viss förenkling krävs för att den mänskliga rationaliteten skall fungera.

Rationalitetens analys är första steget till förståelse - det krävs mer än så för att nå ända fram! Humanitet, medkänsla, emotionalitet, nästankärlek!

A

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Re: Filosofens kalla öga

Inläggav Viola » 24 aug 2006 13:55

B. Mattias S skrev:Människans liv består ibland av vänskapsrelationer, naturupplevelser, barndomsupplevelser, religiösa upplevelser, kärleksrelationer och värdeövertygelser.

Dessa ligger risigt till om en överdrivet rationell filosof riktar sitt kalla öga mot det. Det verkar vara tanken, alternativt vanföreställningen, att den mest eftersträvansvärda grunden för mänskliga företeelser är övertygande argumentation, som får dessa filosofer att reducera ovan nämda fenomen.

Bör allt, av vikt i våra liv, läggas under den rationelle filosofens lupp?

Motiver gärna din uppfattning.

BMS


Du har ju gjort det själv genom att ställa den här frågan!
Men vissa saker tittar man kanske på med sin lupp och
bestämmer sig för att det ska få vara ifred men man bör
veta varför just detta ska få vara det.

Användarvisningsbild
Zi
Inlägg: 256
Blev medlem: 05 mar 2005 23:34

Inläggav Zi » 24 aug 2006 14:13

Bör kunskap värderas högt?
Bör man äta vita bönor?
Hur bör man leva sitt liv?
Bör [vad som helst]?

Det beror på målet.

Bör man ha ett mål?

"Bör" är subjektivt.

Min uppfattning i den specifika frågan skiftar. Ibland analyserar jag. Ibland uppskattar jag nuet i avsaknad av tänkande. Jusst nu känns det inte som att mitt analyserande har förstört något.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 24 aug 2006 16:07

Zi skrev:Bör kunskap värderas högt?
Bör man äta vita bönor?
Hur bör man leva sitt liv?
Bör [vad som helst]?

Det beror på målet.

Bör man ha ett mål?

"Bör" är subjektivt.

Min uppfattning i den specifika frågan skiftar. Ibland analyserar jag. Ibland uppskattar jag nuet i avsaknad av tänkande. Jusst nu känns det inte som att mitt analyserande har förstört något.


Bör börandet värderas högt?

Det enda vi "bör" när vi lever är väl att i vidaste bemärkelse skapa och uppleva, om inte annat så vårt eget självmord.

Allt vi bör grundar sig på att det i världen finns ett Du, inte bara ett Jag. Den extreme solipsisten behöver väl ingen moral?

"Bör" är inte grundat i Jag-subjektet, utan i Du-subjektet!

A

Användarvisningsbild
B. Mattias S
Inlägg: 49
Blev medlem: 29 maj 2006 22:12

Inläggav B. Mattias S » 24 aug 2006 16:59

Wintran skrev:
Ah, tror jag förstår hur du menar. Jag ser det dock så här: Även fast ytterst få slutsatser verkligen går att bevisa, så finns det fortfarande vissa slutsatser som är mer rationella än andra. Det jag menar är att vissa slutsatser har mer sammanhängande och övertygande argument än andra, och då vore det väl rationellt att tro på dessa, även fast de inte heller går att bevisa fullständigt?


Ja, jag delar din uppfattning där, åtminstone i vissa frågor tror jag att det är det mest rimliga förhållningssättet. Men ta detta med "kärlek, värderingar och Gud" så verkar det finnas mycket grundläggande komponenter i förståelsen av dess existens som förnuftet inte lyckas göra reda för på ett tillfredställande sätt, jag väljer dock att anta dess existens. (Det betyder inte att det inte finns EN förnuftig förklaring på dessa, bara det att de kan vara okända för förnuftet men tydliga för intuitionen.)

Det är något man erfar subjektivt, jag tror det formar våra liv väldigt mycket från barnsben, inte Gudstron då nödvändigtvis, och det verkar långt ifrån rättvist att hävda att de har giltighet i relation till dess förnuftiga förklaring. (Om A är okänt för oss, och jag hävdar A utan förnuftig förklaring så har jag ju rätt även om du har bäst argument för icke-A. Rasbiologi har säkerligen ansetts vara mest förnuftigt av många trots att den personliga intuitionen hos människor har vänt sig mot det.)

Om jag står framför ett vägskäl så väljer jag att följa vägskyltarna när jag inte har någon anledning att tro att de inte talar sanning. Jag gör det jag anser är rationellt, även fast jag aldrig kan vara fullständigt säker på sanningen.


Du kanske skulle hålla med om att det föreligger ett visst mått av antagande när det gäller den objektiva verkligheten, våran personliga existens och när det gäller värderingar? Du verkar inte motsäga det.  

De som hävdar att "ett antagande är ett antagande för mycket" kan aldrig på ett bra sätt förstå den objektiva verkligheten, existensen av personer eller värderingar. (När det gäller värderingar tycker jag att det är mest tydligt, jag skulle gärna se att du kommenterade på tråden "Värderingar...") De ser på världen med sitt kalla öga, och ser inte mycket alls. :wink:

Användarvisningsbild
Zi
Inlägg: 256
Blev medlem: 05 mar 2005 23:34

Inläggav Zi » 24 aug 2006 17:00

Algotezza skrev:Det enda vi "bör" när vi lever är väl att i vidaste bemärkelse skapa och uppleva, om inte annat så vårt eget självmord.


Vi gör det oundvikligen.

Algotezza skrev:Allt vi bör grundar sig på att det i världen finns ett Du, inte bara ett Jag. Den extreme solipsisten behöver väl ingen moral?

"Bör" är inte grundat i Jag-subjektet, utan i Du-subjektet!

A


Jag hänger inte med... Jag/Du-subjekt? Vad är det?

Användarvisningsbild
B. Mattias S
Inlägg: 49
Blev medlem: 29 maj 2006 22:12

Re: Filosofens kalla öga

Inläggav B. Mattias S » 24 aug 2006 17:12

Viola skrev:
Du har ju gjort det själv genom att ställa den här frågan!


Lagt mänskliga fenomen under det kalla ögats lupp!? Nej, det skulle jag inte vilja säga, men jag öppnar upp för andra att göra det. Så, på det viset har du kanske rätt. Jag har märkt att till synes oförnuftiga människors enkla intuitioner ibland säger mig mer än den ständigt kritiske filosofen. Min ambition är snarare att vända det kalla ögat mot den typen av filosofer.  :wink:

BMS[/quote]

Användarvisningsbild
B. Mattias S
Inlägg: 49
Blev medlem: 29 maj 2006 22:12

Re: Filosofens kalla öga

Inläggav B. Mattias S » 24 aug 2006 17:32

Algotezza skrev:

Rationalitetens analys är första steget till förståelse - det krävs mer än så för att nå ända fram! Humanitet, medkänsla, emotionalitet, nästankärlek!


Så, efter den rationella analysen infinner sig humanitet, medkänsla, emotionalitet, nästankärlek menar du? Eller varför är rationalitet det första steget. Jag håller inte med, men förnuftigt tänkande är aldrig fel, det kan bara inte stå på egna ben.

BMS

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 24 aug 2006 17:38

Zi skrev:
Algotezza skrev:Det enda vi "bör" när vi lever är väl att i vidaste bemärkelse skapa och uppleva, om inte annat så vårt eget självmord.


Vi gör det oundvikligen.

Algotezza skrev:Allt vi bör grundar sig på att det i världen finns ett Du, inte bara ett Jag. Den extreme solipsisten behöver väl ingen moral?

"Bör" är inte grundat i Jag-subjektet, utan i Du-subjektet!

A


Jag hänger inte med... Jag/Du-subjekt? Vad är det?


Det här handlar främst om egna slutsatser och tankeprodukter, vet ej om det finns något skrivet om detta.

JDu-subjekt  innebär att se Den andre, Du, som ett subjekt i lika hög grad som en själv, inte som ett objekt, som ställer ett moraliskt krav på Jag genom sin "objekthet", utan det moraliska kravet härrör från att Duet är ett subjekt. En tanke som finns i rastafaris I-and-I-filosofi.

Vår filosofi och vår psykologi handlar om att göra Jaget till ett unikt subjekt och Duet till ett underodnat objekt. Duet bör betraktas som ett subjekt - också ur ens egen Jag-synvinkel! Ett utvidgat subjektbegrepp. Lite inspirerat av mystiken, där upplevare och det upplevda sammanfaller.

"I am you and you are me and we are all together!" (John and Paul)

A





A

Viola
Avslutat konto
Inlägg: 851
Blev medlem: 17 jan 2004 14:53

Re: Filosofens kalla öga

Inläggav Viola » 25 aug 2006 06:31

B. Mattias S skrev:
Viola skrev:
Du har ju gjort det själv genom att ställa den här frågan!


Lagt mänskliga fenomen under det kalla ögats lupp!? Nej, det skulle jag inte vilja säga, men jag öppnar upp för andra att göra det. Så, på det viset har du kanske rätt. Jag har märkt att till synes oförnuftiga människors enkla intuitioner ibland säger mig mer än den ständigt kritiske filosofen. Min ambition är snarare att vända det kalla ögat mot den typen av filosofer.  :wink:

BMS
[/quote]

Frågan är varför ögat måste vara kallt. Det finns kanske inget
som blir så kallt som när det irrationella får blomma riktigt.
Det finns ju en del s.k. intellektuella som är intellektuella på
bekostnad av känslolivet, men nog finns det kritiskt tänkande
människor som har mycket mänsklig värme och inlevelseförmåga.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 223 och 0 gäster