Dödens mening
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Svar till Anders H
Vilken "den"? Gud? Evolutionen? Du menar att din Gud heter "Evolutionen"?Rising skrev:Linn Anderson skrev:Och vad är meningen med evolutionen?
Den såg till att något kunde börja leva.
Evolutionen är inte en "existerade" urprocess, utan en beskrivning på de "principer" eller "vanor" eller "rörelser" för hur livet utvecklas i den biologiska sfären ("biologiska gränsdragningen").
Evolutionen är inte en "orsak" precis som Gud inte är en "orsak", det är ett symptom. Ett kulturrelativt tolkningssymptom som försöker peka på en "kosmisk princip".
(Varning för flumblaj)
Jag har mer och mer börjat tro att kausalitet, i strikt mening, inte går att bryta ner och beskrivas med begrepp/ord utöver att de fungerar som konventionellt ömsesidiga praktiska verktyg för att leva och överleva
vardagen.
Evolution är, enligt mig, i strikt mening, en godtycklig gränsdragning, en kulturell konstruktion som uppkommit i vissa kulturella förutsättningar, som tolkar en "princip" i livet som vi människor inte kan "förstå" fullt ut utöver att vara en modell, dvs en förenkling, eftersom den då måste ställas i sammanhang till allt annat i universum, och när detta görs, till sin extrem, så försvinner gränsdragningen och vi slutar med att inkludera precis hela universum.
Det finns inga orsaker eller händelser. Eller rättare sagt. Inget sätt att klassa rörelse på (eftersom det bara är EN rörelse), enligt ett ultimat, fulländat, tillfreställande sätt, dvs som en s.k. "orsak". All form av rörelse måste tolkas, och människans kognintiva tolkningsapparat är väldigt begränsad. Vi hittar aldrig "orsaker", bara symptom.
Den enda "orsaken" är den som inte går att beskriva, den spontana, holistiska icke-manifesterade, och det är inte en orsak, det är en förutsättning.
Ps. Kul att vara tebax på forumet. Behöver få flumma av mig lite.
-
Katana
Jag skulle nog inte säga att jag, av mina intryck, brukar uppleva att människor upplever evolutionen som en "person", ungefär som som Gud är en person.Linn Anderson skrev:I det "sammanhang" jag tidigare var involverad i pratade man om "Sanningen" som om det gällde en egen levande person. På samma sätt upplever jag att evolutionen omnämns som en egen levande person.
Men jag förstår vad du menar, jag upplever att - många verkar uppleva evolutionen som en ändamålsenlig autonom process. Som den, på något sätt, är frikopplat från livet och "styr" "livet".
Men jag tycker ett kollapsande till biologi är väldigt..... fegt. Och aktuell "tröst" för många "slätstrukna" tänkare som skyr den meninglösa avgrunden där meningens gräns stupar.
Biologi är inte våran ändåmålsenliga grund, eftersom den vilar på kemi, som i sin tur vilar på andra saker.
Vi kan lika gärna härleda våra argument för en kemisk process, och säga att DENNA process, är grunden för livet. Det är lika sant. Denna kollaps av kausalitet är dock inte lika modern-religöst laddat för många moderna, troende, "ateister".
Skulle jag satsa mina pengar, så skulle jag göra det på att tillvaron i sig själv inte är varken meningsfull eller meningslös i-sig-själv, eftersom varken mening eller tillvaro existerar "bortom" oss själva.
Mening är helt enkelt det postperceptuella "tolkningslager" vi lägger på våra perecptioner för att knuta dem samman i en minnes-väv-för-registrerade-upplevelser, som vi kallar av mening.
Tillvaron är inte meningsfull eller meningslös, däremot är vi meningskapande, dvs tolkande varelser, dvs varelser som sätter minnen-av-upplevelser i sammanhang.
Livet är alltså varken meningslöst eller meningsfullt.
Livet bara är.
Re: Svar till Anders H
PopJimmy skrev:Vilken "den"? Gud? Evolutionen? Du menar att din Gud heter "Evolutionen"?
Jag sade att evolutionen fick något att börja leva; eftersom jag tror på Big Bang och att jag dessutom är övertygad om att inget kunde leva (såsom vi definierar liv) i denna explosion. Ur något som inte levde utvecklades något som levde.
För mig är inte evolutionsprocessen den enda processen som har mening för mig. Friktion är också meningsfull; får mig att kunna stanna när jag hittat en plats jag vill vara på, samt möjliggör för mig att byta riktning även när jag saknar ytor att rikochettera mot. Å så blir det varmt när jag gnuggar mig om armarna.
Entropi har också mening; den får mig att kunna värma mig i solens sken, samt gör att jag kan blåsa rökringar. Osv. Om det betyder att alla dessa processer är "Gudar" i mina ögon, då är jag uppenbarligen väldigt, väldigt religiös.
Evolutionen är inte en "existerade" urprocess, utan en beskrivning på de "principer" eller "vanor" eller "rörelser" för hur livet utvecklas
Ok. Sure.
Evolutionen är inte en "orsak" precis som Gud inte är en "orsak", det är ett symptom. Ett kulturrelativt tolkningssymptom som försöker peka på en "kosmisk princip". [...] All form av rörelse måste tolkas, och människans kognintiva tolkningsapparat är väldigt begränsad. Vi hittar aldrig "orsaker", bara symptom.
Fast jag tycker mer att det är ett försök att omöjliggöra diskussionen än att lösa den.
De delfenomen som utgör evolutionsprocessen är nämligen ganska begripliga, och vi har praktisk nytta av att ha förstått oss på dem. Vi kan framkalla mutation hos organismer, texempel, och vi kan peka på anledningen till varför just retrovirus muteras så lätt.
Och ta bara en sådan sak som avel. Det har människan bedrivit i hundratals år, och att det går att avla fram avkommor med önskade egenskaper är knappast enbart inbillning. Avel hade varit omöjligt om det inte fanns någon evolution.
Så jag håller inte med. Avel är inte ett symptom. Mutationer är inte ett symptom. Rekombination är inte ett symptom. Det naturliga urvalet är inte ett symptom. Dessa är påtagliga och väldigt handbegripliga processer. (Ingen såg att jag hann ändra detta stycke, va? Bra, hade varit jobbigt om det uppdagats att jag stavar symptom som en kratta)
Motståndare till evolutionsteorin försöker inte påvisa att dessa skulle vara tolkningssymptom; de menar bara att det ännu saknas bevis för att de skulle ha lett till livets uppkomst och att det saknas mellansteg mellan en art och en annan. Såsom med Björkmätarna; inte ens Intelligent Design-anhängarna brukar förneka att en stor förändring har skett i Björkmätarnas population; men vita och svarta björkmätare; de är fortfarande bara två varianter ur en och samma art. Det är inte en evolution från en art till en annan.
Den enda "orsaken" är den som inte går att beskriva, den spontana, holistiska icke-manifesterade, och det är inte en orsak, det är en förutsättning.
Du kan ha rätt. Men jag tycker det rimmar dåligt med verkligheten så som jag uppfattar den. Vi har ju lärt oss saker. Vi har ju börjat se hur världen egentligen fungerar. Jag tycker det är synd (och lite respektlöst) att föreslå en teori som omöjliggör det för oss att ta vara på dessa insikter och erfarenheter.
Ps. Kul att vara tebax på forumet. Behöver få flumma av mig lite.
Ägigt att se dig här igen, och skönt att få återse ditt flummande. :^)
PopJimmy, det är ju skillnad mellan att tro och att agera efter sin tro. Jag kan tro på spagettimonstret eller gud eller vadsomhelst, men kommer jag agera (leva mitt liv) efter min tro eller finns det något mer "objektivt" sätt att förhålla sig till världen på? Ditt förhållningssätt är intressant som tanke (tänkt samma sak förut), men omintetgör all epistemologi grr 
Du förstår kanske själv varför detta är motsägningsfullt hehu (vilket gör det desto intressantare)
Skulle jag satsa mina pengar, så skulle jag göra det på att tillvaron i sig själv inte är varken meningsfull eller meningslös i-sig-själv, eftersom varken mening eller tillvaro existerar "bortom" oss själva.
Du förstår kanske själv varför detta är motsägningsfullt hehu (vilket gör det desto intressantare)
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster