Dödens mening

[Linn Anderson]

raderat

[FIG]

Friheten ÄR priset av vad då?

[Algotezza]

Håller med om att Gud inte är någon domare. Gud är inte över huvud taget. Inte enligt min bild för dagen.Och vad är livet, döden och allt där emellan om annat än bilder?
Friheten har inget pris. Friheten ÄR priset. Enligt mig. FÖR mig.

Linn

The winner takes it all.

The prize/price of freedom is freedom?

A

[Katana]

raderat

[Anders H]

Vissa tror på den gud som beskrivs i bibeln. Jag tror att man kan hitta stöd för att han är en domare, om man bara letar. Men idag är religion mer personlig vidskeplighet än massornas opium, och då är det svårt att ha bibeln som referens.

[Pojken]

[Anders H]

Du kan väl prova. Är man inte intresserad behöver man ju inte läsa.

[Katana]

raderat

[Pojken]

[Katana]

raderat

[Pojken]

[Katana]

raderat

[Algotezza]

Jag är för dålig på att formulera mig tyvärr.

Menar du att det är då man får se om man får lov att återkomma hit eller inte, om man gjort br aifrån sig eller inte ?

Jag ser döden som stunden då Gud skipar rättvisa över såväl godhet som ondska.

Ja, döden är rättvis och urskillningslös, i så måtto att den drabbar både den rike och  den fattige, den onde och den gode, liksom regn, blåst och solsken.

Är det Guds ätt att skipa rättvisa - eller skippa rättvisa?

A

[Katana]

Jag ser döden som stunden då Gud skipar rättvisa över såväl godhet som ondska.

Hur tänker du då ?

[Wintran]

Det blir lätt en hel del ordlekar och symbolik i såna här diskussioner, och hoppandes mellan olika generaliseringsnivåer. Jag gillar att hitta objektiva "meningar" och slutsatser genom att utgå från vetenskap och logik, så det här blir ett svar utifrån det, för er som är intresserade.

Ledsen att det blev långt.

Men - oavsett vad döden ÄR - vad har den för mening?

Som kortfattat svar på din fråga skulle jag nog säga att döden inte har någon mening, utan att det är livet som är meningen.

Folk brukar säga "utan död inget liv", och visst är det sant i ett rent lingvistiskt perspektiv, för om vi inte skulle haft benämningen "död" så skulle väl allt vara liv? Död är ju egentligen all den materian som inte är liv. Däremot ser jag ingen strävan eller "mening" med döden, mer än de grundlagar som påverkar allt och får även det döda att anta olika former och vara aktivt, såsom gravitation och elektromagnetism som skapar rörelse på atomnivå. Det finns inget i universum som tydligt strävar efter att döda, utan det som till synes dödar (såsom en meteorit) är enbart resultatet av de faktiska grundlagarna. Däremot finns det något som strävar efter liv, nämligen just det vi kallar för liv. Det är också här det börjar bli intressant.

Om vi tittar på jorden utifrån dagens vetenskap så var vår planet en gång tom på liv. Utifrån detta landskap av död materia har livet sedan vuxit sig till vad det är idag. Vi ser hos alla livsformer denna strävan efter liv, att se nytt liv födas från icke-liv och en strävan att övervinna döden genom överlevnad och att sprida livet vidare. Döden kan ibland vara en nödvändig väg för att uppnå ännu mera liv, men döden är aldrig det slutgiltiga målet.

Vi vet inte hur livet uppkom från första början, men eftersom det mest rationella idag enligt mig och en hel del vetenskap är att anta att livet uppkom naturligt som ett resultat av universums grundlagar så kan vi säga att livet är något universum vill se, på samma sätt som universum vill att en stor himlakropp drar till sig mindre, och att atomer reagera med varandra på ett visst sätt. Vi kan säga att varje enskild livsforms strävan efter liv egentligen bottnar utifrån universums vilja att se liv framför icke-liv, liv framför död.

Om man nu ändå vill bete sig irrationellt och får för sig att man inte vill följa "universums vilja", så finns det fortfarande fler anledningar att tro på livet. Hur kul är döden egentligen, som är så enkel att uppnå och redan finns i överflöd? Jag antar hellre en svårare utmaning som kan leda nån vart än står stilla och har tråkigt.


Om jag drar ner det på en mer personlig och subjektiv nivå där jag enbart går på känsla och intuition så har jag kommit fram till precis samma slutsats, vilket gör att jag tror på den objektiva slutsatsen ännu mer. Jag mår dåligt när jag själv mår dåligt (oh yes) eller när andra mår dåligt, och det ser jag som ett tillräckligt tecken på att liv är bättre än döden (att må dåligt är givetvis närmare döden än att må bra). Visst, i många lägen tar vissa överlevnadskänslor överhand, och jag får lust att handla spontant, när jag egentligen vet att jag har djupare känslor inom mig. Men hur olycklig jag än må vara och även om jag av rena känsloutbrott tar livet av mig själv eller gör någon annan något ont så vet jag att jag i grund och botten föredrar liv framför död, på alla plan. Just nu jobbar jag på att finna en balans mellan alla känslor, så att jag själv mår så bra som möjligt samtidigt som jag kan få andra att må bra. Jag tror inte på att låtsas om att jag inte är människa.

Egentligen är människans medvetande det enda som bitvis kan tyckas frångå livets strävan efter liv, då vi till viss del lyckats kontrollera våra instinkter, och har förmågan att lyfta fram vissa och ignorera andra. Genom en tillräckligt snedvriden verklighetsuppfattning, falsk logik och obalanserade känslor, kan vi gå så långt att vi dödar för att döda. Just denna medvetenhet kan vara en fara för oss själva ifall den går sin egen väg, för ett löst medvetande lever i en dröm avskärmad från verkligheten som den agerar i. Medvetenheten ger oss samtidigt möjlighet att tänka långsiktigt och handla rationellt, så länge den drivs av vårt djupaste inre snarare än ytliga föreställningar skapta av vår fantasi. Fantasi är något underbart i grunden, men även fast drömmar är bra att sträva mot, så kan vi inte göra om verkligheten till en dröm.


Avslutningsvis, som en kommentar på allt snack om evolution: Den vetenskapliga evolutionsteorin strävar enbart efter att förklara vissa processer som vi observerar i livsformer och deras utveckling. Den försöker inte förklara hur livet uppstod i grunden eller vad livet egentligen vill. I sig själv kan den inte forma en trosuppfattning utan enbart sammanfatta vissa observationer och dra logiska slutsatser om dessa, vilket ingen annan teori lyckats göra lika bra och logiskt sammanhängande såvitt jag vet.

Sen blir det ju lite mer komplicerat av att jag har vissa vänner som jag litar på och som påstår sig ha varit med om övernaturliga upplevelser där de varit i kontakt med döda människor. Inte för att det måste betyda att allt annat vi ser är falskt, men alltid besvärligt med något som vetenskapen än så länge motsäger sig och som man själv inte har haft någon personlig upplevelse av alls. Spännande men svårt att göra något utav i nuläget.