Intuitionens överlägsna betraktelse.

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Intuitionens överlägsna betraktelse.

Inläggav J R Auk » 12 sep 2006 12:54

Om vår betraktelse av världen är bunden och beroende av tillförseln av syn, hörsel och känsel. Kommer vi då per definition ett steg bort från det vi betraktar?

Dvs vi har objektet för betraktelse och vi har betraktelsen. Båda måste ingå i vår upplevelse för att vi skall kalla denna upplevelse; en betraktelse av verkligheten.

Tar vi bort objektet för betraktelse blir det till en fantasi av verkligheten som vi upplever. Tar vi bort betraktelsen når vi inte fram till objektet i vår upplevelse.

Tex kan vi inte som blinda se färgen på burken med färg i, inte som döva höra ljudet av motorn vi arbetar med.
Dessa delar av verkligheten kan inte ingå i vår upplevelse om vi inte har medlen för betraktelse.

Men denna betraktelse blir en del av vår upplevelse och således ett till ägg till det vi söker finna.
Vi söker nå direkt till objektet utan detta tillägg. Bör vi inte det?


Då ställer jag mig frågan hur jag skall göra det.
Hur skall jag diffrentiera objektet från min betraktelse och särställa detta i sig självt.
Resonemang om vad i min betraktelse består av verkar inte vara lösningen då jag tillför än mer till den process, upplevelse, som jag söker klargöra. Mitt tankestoff som utgör resonemanget om vad och vad inte min betraktelse innebär, vad och vad inte jag bör göra för att negera dess effekter, lägger sig på hög till betraktelsen och gör detta sökande efter ett rent objekt än svårare.

Så hur kan vi då nå fram till objektet utan att våra betraktelser är del av det betraktade?

Jag frågar mig om inte intuitionen kan ge svar på frågan.

Då gäller det att fastställa vad intuition egentligen innebär.
Är detta att det inte är medvetna processer som utgör dess grund ett skäl till att anta att det är en process med mindre innehåll. Är detta något bra?
Kan vi hålla för troligt att det är mindre vi lägger till i bedömningar där vi använder intuitionen som en bedömmare?

Att vi har en intuition, ett sätt att bedömma utan att bedömma, är det ett skäl att tro eller misstro rationalliteten i intuitionen.
Är det ens ett rationellt sökande vi vill göra i applicerandet av intuitionen?

Jag ser intuition som något som är, -post alla tillskrivningar av metod för tänkande och handlande. Det är post rationellt. Post intellektuellt. Post pragmatiskt.
Post rationellt därför att det är medvetandet, tanken, men utan medvetenhet om denna tanke. Post intellektuell därför att det är en betraktelse och värdering av omvärlden utan en värdering av värderingen. Och liknande i allt det relaterar till.

Så frågan är, når vi närmre objektet med en intuitiv upplevelse än med en sinnlig upplevelse?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 15 sep 2006 14:16

Hur skall jag diffrentiera objektet från min betraktelse och särställa detta i sig självt.
Resonemang om vad i min betraktelse består av verkar inte vara lösningen då jag tillför än mer till den process, upplevelse, som jag söker klargöra. Mitt tankestoff som utgör resonemanget om vad och vad inte min betraktelse innebär, vad och vad inte jag bör göra för att negera dess effekter, lägger sig på hög till betraktelsen och gör detta sökande efter ett rent objekt än svårare.

Så hur kan vi då nå fram till objektet utan att våra betraktelser är del av det betraktade?

Hej,
jag tror att man kan testa/öva denna differentiering genom att skala bort allt begrepps/tankemässigt vid "betraktelsen" av objektet. Dvs låta varseblivningsobjektet bli så ren som möjligt från "betraktning". Jag uppfattar uttrycket "betraktning" så att det redan innehåller tankeprocesser som inställer sig under varseblivningen - och inte först efteråt i ett resonemang.

Kommer jag då "närmare" objektet om lyckas med "ren" varseblivning? Troligtvis tappar jag *objekt*karaktären av det varseblivna - och det kan ju vara en bra start innan fragan "VAD ÄR DET?" sätter igång det begreppsliga. Nya upptäckter blir möjliga... kanske standard/minnes-begreppet som vanligtvis ramlar ner får maka på sig till förmån av en utökad begreppsbildningsprocess, som "täcker" bättre det varseblivna...

/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Intuitionens överlägsna betraktelse.

Inläggav Algotezza » 15 sep 2006 14:35

J R Auk skrev:Om vår betraktelse av världen är bunden och beroende av tillförseln av syn, hörsel och känsel. Kommer vi då per definition ett steg bort från det vi betraktar?

Dvs vi har objektet för betraktelse och vi har betraktelsen. Båda måste ingå i vår upplevelse för att vi skall kalla denna upplevelse; en betraktelse av verkligheten.

Tar vi bort objektet för betraktelse blir det till en fantasi av verkligheten som vi upplever. Tar vi bort betraktelsen når vi inte fram till objektet i vår upplevelse.

Tex kan vi inte som blinda se färgen på burken med färg i, inte som döva höra ljudet av motorn vi arbetar med.
Dessa delar av verkligheten kan inte ingå i vår upplevelse om vi inte har medlen för betraktelse.

Men denna betraktelse blir en del av vår upplevelse och således ett till ägg till det vi söker finna.
Vi söker nå direkt till objektet utan detta tillägg. Bör vi inte det?


Då ställer jag mig frågan hur jag skall göra det.
Hur skall jag diffrentiera objektet från min betraktelse och särställa detta i sig självt.
Resonemang om vad i min betraktelse består av verkar inte vara lösningen då jag tillför än mer till den process, upplevelse, som jag söker klargöra. Mitt tankestoff som utgör resonemanget om vad och vad inte min betraktelse innebär, vad och vad inte jag bör göra för att negera dess effekter, lägger sig på hög till betraktelsen och gör detta sökande efter ett rent objekt än svårare.

Så hur kan vi då nå fram till objektet utan att våra betraktelser är del av det betraktade?

Jag frågar mig om inte intuitionen kan ge svar på frågan.

Då gäller det att fastställa vad intuition egentligen innebär.
Är detta att det inte är medvetna processer som utgör dess grund ett skäl till att anta att det är en process med mindre innehåll. Är detta något bra?
Kan vi hålla för troligt att det är mindre vi lägger till i bedömningar där vi använder intuitionen som en bedömmare?

Att vi har en intuition, ett sätt att bedömma utan att bedömma, är det ett skäl att tro eller misstro rationalliteten i intuitionen.
Är det ens ett rationellt sökande vi vill göra i applicerandet av intuitionen?

Jag ser intuition som något som är, -post alla tillskrivningar av metod för tänkande och handlande. Det är post rationellt. Post intellektuellt. Post pragmatiskt.
Post rationellt därför att det är medvetandet, tanken, men utan medvetenhet om denna tanke. Post intellektuell därför att det är en betraktelse och värdering av omvärlden utan en värdering av värderingen. Och liknande i allt det relaterar till.

Så frågan är, når vi närmre objektet med en intuitiv upplevelse än med en sinnlig upplevelse?


Ja, i den mån vi kan "avläsa objektet" direkt via intution, i stället för att få "objektinfo" via våra fysiskt inriktade sinnen. Man kan också tänka sig att vi lättare kan  nå fram till objektet som "ligger bakom" vår upplevelse, genom att kombinera så många perceptionsmöjligeheter som möjligt av objektet i  fråga. Här kommer idén med multikonstverket in: att se, höra, känna på och smaka och lukta på ett konstverk bör väl innebära att vi får en samlad bild av objektet som har fler dimensioner än om vi bara "tar in det" via en kanal, t.ex. via synen! Intuiitonen kan därvid tänkas ge ett slags mer direkt  "helhetsbild" bortom de fysiska sinnenas möjligheter.

A
Algotezza aka Algotezza

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 17 sep 2006 14:39

cogito skrev:
jag tror att man kan testa/öva denna differentiering genom att skala bort allt begrepps/tankemässigt vid "betraktelsen" av objektet. Dvs låta varseblivningsobjektet bli så ren som möjligt från "betraktning". Jag uppfattar uttrycket "betraktning" så att det redan innehåller tankeprocesser som inställer sig under varseblivningen - och inte först efteråt i ett resonemang.


Men är detta en medveten process du talar om?
Är det en intellektuell process eller är det avsaknaden av intellektualliserandet som gör att vi kan skala bort begreppsuppfattningen från objekt?

Tror ni intuitionen är en additiv eller subtraktiv process?
Är tenkeprocesser kvantitativt additiva?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 20 sep 2006 00:42

Övningen är en medveten tankeprocess. Det är bara att sätta sig ned och titta på något - t ex en skål med fem gröna äpplen på bordet.

Vad är nu ren varseblivning och vad gör tänkandet i sammanhanget?
Att de är ett visst antal är ju inget som "objektet" berättar för mig via synen, eller hur? Att det rör sig om *äpplen* vet jag bara om jag har bildat begreppet *äpple* (någongång i barndomen kanske) - synsinnets intryck av objektet stimulerar dig att leta efter det passande begreppet via tänkandet. Visserligen går det blixtsnabbt - men utan begrepp klarar du dig inte. Jämför situationen med att du skall peka ut t ex grafikchipset bland alla datorns delar - du ser det med öppna ögonen när du öppnar datorn, men du "ser" det ändå inte... om du saknar begreppet. Precis som mikrobiologen ser spännande saker i sitt mikroskop där en lekman får nöja sig med en obestämd varseblivningsbild av samma objekt.

Differentieringsövningen (skalandet) skall experimentellt avslöjar att den normala kunskapsakten består i ihopläggning av varseblivning och begrepp.

Vad är nu en inuition?

Kanske är det en slags facitbild som inte går omvägen via den ovan beskrivna normala kunskapsakten som kombination av varseblivning och begrepp.  

tror cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 136 och 0 gäster