Borgerlig seger, och nu...?

[Johan Ågren]

Som jag ser det ska det vara rimliga skillnader. Det måste finnas incitament för att man ska ta på sig lång utbildning och engagemang i svåra projekt. Samtidigt är det osolidariskt att vissa människor tvingas ta tunga och "meningslösa" jobb för minimal ersättning. Människor rår inte för sina förutsättningar och i ett samhälle ska man inte straffas för detta. Det är således viktigt att ha styrmedel som är märkta med benämningen solidaritet. Att släppa konkurensen fri och låta alla krafter verka i sina olika riktningar ohämmat är destruktivt för ett samhälle.

Dessa styrmedel är särskilt viktiga att upprätthålla i individens tidigare år så att orättvisorna utjämnas där. Ingen ska t.ex få ett försprång utifrån irrelevanta faktorer som pengar. Att inrätta olika skolor för samhällets olika "klassikt" är t.ex en riktigt dålig idé. Då förstärker man grunden för ett vi-dom tänkande. Betygsystem är dåliga av samma anledning. Bättre då att antagningar till högre utbildningar sker genom specifikt utarbetade intagningsprov (samma som konstskolor alltid har haft).

Jag är för en grundtrygghet i samhället som är oberoende av individens övriga attribut. Individens frihet är något utöver detta om individen vill vara med i samhällets gemenskap. Samhället kan inte bli ett medel för individen att uttrycka sin oberoende frihet om denna frihet inte kohererar med samhällets sammanhållning. Hur skulle en familj fungera om man inte såg till familjens bästa före var och en roade sig med sitt? En struktur kräver av sina delar visa egenskaper som är karaktäristiska för att upprätthålla densamma. Problemet är att människan idag inte väljer samhället framför ensamheten utanför samhället. Själva tvånget leder till en frihetslängtan som samhället inte kan tillgodose - och så faller ett samhälle samman. Men jag tror nog att det enda rimliga är att se sin delaktighet i ett samhälle som ett val - för att det ska fungera.

/Johan

[Waggho]

Jag väljer rent hypotetiskt alternativ 1. Det är bättre ur ett psykologiskt perspektiv. Spelar ingen roll om några har det ganska gott, och andra extrem överflöd. Detta är klyftor - och klyftor leder alltid till konflikter - sådan är människan i sin fundamentala natur.

Den här inställningen övergår mitt förstånd. Bättre att alla har det dåligt än att många har det bra och några bättre. Ingen som gör något produktivt ska kunna gynnas.

Du säger att det är bättre ur ett psykologiskt perspektiv. Du kan inte tänka dig att någon blir frustrerad över att inte kunna påverka sin situation? Om någon vill ha det lite bättre ställt så finns det inget han kan göra för att få det?

[Damir]

Om man vänder på det kan man också säga: ett samhälle där alla fördelar lika och lever ganska gott kontra ett samhälle där de fattigaste är hemlösa, missbrukar och är socialt utslagna samtidigt som vi har några få som är ruskigt rika och badar i champagne.

Så kan man vända på det. Men jag ser inte vart du vill komma med det. Man kan ju också tänka sig ett samhälle där alla är ruskigt rika - det verkar också bra - men illustrerar inte heller så mycket.
Jag tror jag försökte poängtera att det finns fler saker än distribution att tänka på.

Då missade jag din poäng och ber om ursäkt. Det du först drog är nämligen just högerns argument: "bättre att många har det relativt gott ställt medan några är rika, medan alla svälter gemensamt vid vänsterstyre."

Jag är rent principiellt för det första alternativet, vad gäller ekonomisk trygghet ska alla ha lika mycket, oavsett om man städar eller leder ett stort företag.

Kan du generalisera den ståndpunkten?
Jag läser: "Vad gäller belöning skall alla få lika mycket oavsätt vad dom tillfört", och det är inte min definition av rättvisa.

Jag tänker att det är rättvist, men jag utgår också ifrån att alla människor gör sitt bästa. Dvs du som studerar gör ditt bästa och verkligen läser all litteratur som behövs medan jag gör min grej, båda tillför vi något till systemet, även om ditt bidrag inte kan mätas lika bra som mitt, som kan räknas i valuta. Tyvärr är risken med sådant system att ingen är stimulerad att jobba, då de är tillförsäkrade mat och bostad även om de inte jobbar. Då ska man istället lägga krut på att motivera folk till att följa systemet och få dem att inse fördelarna med det. De jobben som inte är lika populära som tex lokalvård skall kvoteras in, alla människor måste någon gång i livet jobba med det.

Istället tänker jag mig att människor har olika intressen. I mitt eget liv gör jag många val som prioriterar kunskap och utveckling framför ekonomisk framgång, jag skulle tycka det var orättvist om denna kunskap kom att transfereras från mig till andra som valt att prioritera ekonomin. Samtidigt förstår jag att en grundnivå av förutsättningar både vad gäller ekonomi som utbildning är nödvändigt för att kunna ta autonoma beslut. Jag har ingen illusion om att vi ska lösa problematiken här och jag vill absolut inte framhäva att jag har något entydigt svar. Jag vill bara mena på att din syn kanske är väl dogmatisk.

Jag förstår inte vad du menar med att min syn är dogmatisk, hänvisa till något specifikt som jag har sagt.

[Angelina]

Det är kört.

[Algotezza]

Vart fjärde år begravs folkviljan i valurnorna.

Senast jag hörde någon tala om "folkvilja" framfördes budskapet med banderoller av kötthuvuden med militärjackor prydda med järnkorset. "Folket" innebar alltså den friska, svenska, arbetande majoritetsbefolkningen; ett kollektiv av liktänkande, likriktade drönare som såg fem faror: underklassen (arbetslösa), invandrarna (kriminalitetens syndabockar), "dom däruppe" (ägare och profitörer/investerare), "dom därnere" (EU-kommissionen och -parlamentet) och dekadansen (konst och pornografi, men även homosexuellas rättigheter, etc.).

Du är duktig på att tolka in saker i ett enskilt ord.

Folkvilja eller inte beror väl på om begreppet använda inkluderande eller exkluderande. För mig är folkvilja enbart  = den samlade viljan hos dem som är röstberättigade och röstar i ett val. Jag tror inte på någon folksjäl med egen vilja.


Det svenska folket inbegriper för mig alla som vistas i Sverige stadigvarande och inte är här som tillfälliga gästarbetare eller turister.

Den moderna demokratin ska vara en garant för att majoritetsdiktaturen inte blir ett faktum.

Senast jag hörde uttrycket "majoritetsdiktaur" var det en moderat som uttalade sig.


Vad menas med majoritetsdiktatur? Är det det vi har i Sverige, när majoritetens röster gick till Alliansen?

För debatten i övrigt måste jag framhålla att en borgerlig valseger är ett steg i rätt riktning för en sedan länge kuvad befolkning. Sverigedemokraterna är en plump i protokollet, men förhoppningsvis kan dessa krafter genomskådas och stävjas, i demokratisk anda.

Sverige en kuvad befolkning? Är det sossarna som varit ute och kuvat folk? Är det Bingolotto? Media? Politiker öht?

Ett maktskifte har länge varit nödvändigt för att förnya partipolitiken: för alliansens del så att de får prova sina teser i praktiken och anpassa sin teori efter verkligheten, vänsterblocket så att de kan få distans till makten och därigenom förnya sig och sin ideologi.

Men framförallt är det viktigt bli av med f.d. Rikspatron (obs! ej "landsfader") Persson som med sin råa, uppblåsta, självgoda, mästrande stil var den som gjorde att de rödgröna förlorade trots att det är högkonjunktur. Det har väl inte hänt tidigare?

A

[suchanother]

Sorligt att alliansen vann. Samtidigt är jag glad över att Göran Person lämnar in.
Hörde imorse i tv Maud Olofsson trumpeta "vi ska sälja ut några statliga företag,". Hennes argument var att staten inte ska äga företag. Varför ska inte staten äga företag? Är detta någon naturlag? Kanske tycker Maud att det är kuligare när vinsterna hamnar i privata fickor än att de kommer flertalet tillgodo? Den bonntösen är dum i bollen och en kapitalets lakej.
Socialdemokraternas stora dilemma är att de saknar ideologi och framtidsvisioner. Borta är för länge sedan visionen om det goda folkhemmet. Sossarnas problem är att de alltid till syvende og sidst förlitar sej på kapitalismen; det kapitalistiska samhället genererar välstånd och sossarna är dess administratör. Detta dög så länge som vi hade folkhemskapitalism. Idag har den globala spekulationskapitalismen tagit över med kortsiktiga vinster som mål. Person har kapitulerat inför detta, därför köpte han en herrgård så att han kommer bort så långt det är möjlig från proletariatet och deras fjuttiga problem och kan leka brukspatron tillsammans med en annan arbetarförkämpe, Björn Rosengren (norrlänningen som sålde sin själ och blev miljonär, men så kan det gå när man ihärdigt slickar arsle)

Demokratins dilemma är att varje idiot har rösträtt. Demokratin förutsätter engagerade medborgare. Långt dit.
Bingolottofolket rules!

Such, makromikrofilosof, ser alltid till helheten.

[användaretre]

Det finns gott om exempel från verkligheten där liberalism ökat levnadsförhållandena för de allra sämst ställda.

Var hittar man alla dessa exempel? Förknippas inte liberalismen med ett antal fri och rättigheter som inte har det minsta med fördelningspolitik att göra? Om man inte kan slå mynt av dessa fri och rättigheter förstår jag inte på vilket sätt man gynnas av dem. För socialliberala samhällen håller jag med dig för där ingår ett system av fördelning.

Är det du skrev ovan verkligen ett bra argument för liberalism? Jämför med ”slavarna fick det bättre på 1800-talet än vad de hade det på 1700-talet därför är slaveri bra”

Men som sagt var hittar jag alla exempel?

[Libertin]

Folkvilja eller inte beror väl på om begreppet använda inkluderande eller exkluderande. För mig är folkvilja enbart  = den samlade viljan hos dem som är röstberättigade och röstar i ett val. Jag tror inte på någon folksjäl med egen vilja.

Du för fram ett absurt resonemang, men din ignorans gör att du är lätt att förlåta. Om någon använde uttrycket Lebensraum för att beskriva sin frammarsch i byggbranschen så skulle det visa på en uttrycklig faux pas eller anarkisk buffelhumor.

Det svenska folket inbegriper för mig alla som vistas i Sverige stadigvarande och inte är här som tillfälliga gästarbetare eller turister.

Nonsens. Det räcker att du har ett pass eller liknande medborgarintyg.

Senast jag hörde uttrycket "majoritetsdiktaur" var det en moderat som uttalade sig.

Guilt by association? Jag kan känna att du hyser ett agg mot moderater, men du måste väl ändå vara mottaglig i den demokratiska debatten?

Vad menas med majoritetsdiktatur? Är det det vi har i Sverige, när majoritetens röster gick till Alliansen?

Till majoritetsdiktaturer räknas Mussolinis Italien, Saddams Irak, Pinochets Chile ... (jag kan fortsätta om du vill) ...

Styresformen är en förtäckt demokrati, där grundlagen är verkningslös för individen som vill hävda sin rätt mot pöbeln eller regimen. Samhället är indelat i divisioner av rank (liksom militären) och minoriteter söks upp för att "brytas upp". I dylika samhällen är folket en odelbar organism med samma livsmål, nationalitet, kultur, åsikter, nöjen, etc. Avvikelser tolereras inte.

I en modern demokrati kan du hävda din rätt som både minoritet och individ, även om flera förbättringar behövs. Två händelser har betytt oerhört mycket för svensk politik: 1. Införandet av ny grundlag 1975 (vilket medförde att kungens makt bröts helt); 2. EU-medlemskapet 1995 (då minoriteter och individer plötsligt kunde hävda sin makt mot enskilda departement eller mot regeringen i sig).

Angående maktskiftet är det högst aktuellt för en ung demokrati. (S) har styrt sedan 1932-1976 (under tiden för majoritetsdiktaturen som lockar nostalgikerna i sd), därefter 1982-1991 och slutligen 1994-2006, alltid med en kraftfull personkult och med en stark förankring hos majoritetsbefolkningen via LO (vars medlemstal sjunkit i och med samhällets modernisering).

För sakens skull kan jag ge några exempel på beslut i en majoritetsdiktatur:
1. Förbud mot religiösa friskolor. (Har drivits i valdebatten, trots att rätten garanteras via EU-fördrag).
2. Nekande av medborgerliga rättigheter på grund av språkkrav; apartheid.
3. Röstplikt.
4. Allmän värnplikt.
5. Ansvarsbeläggande av befolkningen: schablonartade folkomröstningar rörande impopulära beslut.
6. Luddig, populär lagstiftning, såsom "terrorlagstiftningen" (ex: Säpos beslagtagning av kakrecept i en bostad i Hammarkullen 06-05-23, på order av MI6; den misstänkte är belagd med "yppandeförbud" på obestämd tid).
7. Spel- och alkoholmonopol.

Med Alliansregeringen kan flera av ovanstående punkter ignoreras och, i förlängningen, kan demokratin stärkas (även om luddig lagstiftning och folkpartiet verkar ha en del gemensamt).

[miles davis]

Besluten i sig behöver ju inte vara dåliga bara för att det är en, som du kallar det, "majoritetsdiktatur" som kommer fram till dem.

Så... snacka om att försöka hitta billiga poäng (guilt by association om något?)

[Algotezza]

Folkvilja eller inte beror väl på om begreppet använda inkluderande eller exkluderande. För mig är folkvilja enbart  = den samlade viljan hos dem som är röstberättigade och röstar i ett val. Jag tror inte på någon folksjäl med egen vilja.

Du för fram ett absurt resonemang, men din ignorans gör att du är lätt att förlåta. Om någon använde uttrycket Lebensraum för att beskriva sin frammarsch i byggbranschen så skulle det visa på en uttrycklig faux pas eller anarkisk buffelhumor.

Härligt att bli förlåten uppifrån med en klapp på huvudet. Lebensraum är väl ett något mer belastat ord än folkviljan...

Senast jag hörde uttrycket "majoritetsdiktaur" var det en moderat som uttalade sig.

[quotte="Libertin"]Guilt by association? Jag kan känna att du hyser ett agg mot moderater, men du måste väl ändå vara mottaglig i den demokratiska debatten?[/quote]

Känner du dig skyldig? Nej, ju hyser inte agg mot några enskilda moderater, utan tycker det är alldeles utmärkt att de nu kommit till makten och alliansen med och däremd får möjlighet att pröva sina idéer i praktiken, medan vänsterblcoket får en chans till förnyelse. Det är sunt för demokratin.  Däremot ställer jag väl inte upp på moderaternas alla idéer. Jag tycker att Reinfeldt i sin roll som sommarpratare var alldeles utomordentlgit sympatisk 2004. Synd bara att han måste ta på sig en mer officiell politikerroll i det offentliga samtalet.

Vad menas med majoritetsdiktatur? Är det det vi har i Sverige, när majoritetens röster gick till Alliansen?

Till majoritetsdiktaturer räknas Mussolinis Italien, Saddams Irak, Pinochets Chile ... (jag kan fortsätta om du vill) ...

Styresformen är en förtäckt demokrati, där grundlagen är verkningslös för individen som vill hävda sin rätt mot pöbeln eller regimen. Samhället är indelat i divisioner av rank (liksom militären) och minoriteter söks upp för att "brytas upp". I dylika samhällen är folket en odelbar organism med samma livsmål, nationalitet, kultur, åsikter, nöjen, etc. Avvikelser tolereras inte.

I en modern demokrati kan du hävda din rätt som både minoritet och individ, även om flera förbättringar behövs. Två händelser har betytt oerhört mycket för svensk politik: 1. Införandet av ny grundlag 1975 (vilket medförde att kungens makt bröts helt); 2. EU-medlemskapet 1995 (då minoriteter och individer plötsligt kunde hävda sin makt mot enskilda departement eller mot regeringen i sig).

Tack för din förkalring, nu vet jag vilken betydelse du lägger i ordet.

För sakens skull kan jag ge några exempel på beslut i en majoritetsdiktatur:
1. Förbud mot religiösa friskolor. (Har drivits i valdebatten, trots att rätten garanteras via EU-fördrag).
2. Nekande av medborgerliga rättigheter på grund av språkkrav; apartheid.
3. Röstplikt.
4. Allmän värnplikt.
5. Ansvarsbeläggande av befolkningen: schablonartade folkomröstningar rörande impopulära beslut.
6. Luddig, populär lagstiftning, såsom "terrorlagstiftningen" (ex: Säpos beslagtagning av kakrecept i en bostad i Hammarkullen 06-05-23, på order av MI6; den misstänkte är belagd med "yppandeförbud" på obestämd tid).
7. Spel- och alkoholmonopol.

Ovanstående är väl en mix av faktiskt gjorda beslut och förslag vad gäller Sverige. Vissa gäller ju inte längre. Allmän värnplikt har vi ju knappast i praktiken.

Med Alliansregeringen kan flera av ovanstående punkter ignoreras och, i förlängningen, kan demokratin stärkas (även om luddig lagstiftning och folkpartiet verkar ha en del gemensamt).

Ja, jag önskar dem lycka till! Hoppas nu bara att makten inte stiger Reinfeldt  åt huvudet så att han förlorar den ödmjukhet han hittills utstrålat (men jag kan inte avgöra dess äkthet).

A

[Kallekula]

...och vad händer nu? Inte mycket skulle jag tro. Skillnaderna mellan sossarna och högern(om man nu kan kalla dem så numera?Moderaterna=sossar. Folkpartiet tja inte tusan är de mycket till liberaler precis)  vad var jag kunde utläsa av valkampanjen marginell. Fast det är ju klart en bättre princip att inte låta pengar snurra runt i system. Så bättre sänkt skatt och mer i plånboken för att sen välja hur man ska göra med fackföreningsavgifter och mycket annat. En sund och mycket vettig princip. Mer självbestämmande. Att a-kassan ska sänkas är väl helt rimligt. Det är bara en omställningsförsäkring.

Tror mer att den största skillanden kommer bli i nytt friskt blod. Sossarna verkade ganska så trötta. Själva inställningen kan ispirera, men som sagt inga större skillnader vad jag kan se. Man ska vara sosse för att vinna val i Sverige och det fattade till sist Moderaterna.

Så ni röda som bävar ta det lugnt det blir som vanligt.Om ni inte tror det,kolla hur mycket det totala skattetrycket kommer att sänkas. Kolla får ni se. Ingen större skillnad.

[Stefan]

Lite skillnader blir det ändå. Nu snackas det om att apoteks- och ev. spelmonopolet ska tas bort. Sen säljer man ut massa statliga företag.

Visst har borgarna närmat sig mitten, men  jag tycker det här snacket om att skillnaderna utraderats är betydligt överdrivet.

F ö, såg ni Uppdrag Granskning om Reinfelt? Om så, vad fick ni för intryck?

[Kallekula]

Stefan

"Lite skillnader blir det ändå"

Lite. Visst håller med. Uppdrag granskning? Att han betalade avtalsenlig lön till sina anställda?

[Stefan]

Nja, tänkte mer på striden med Bildt, vilka uppfattningar han hade på tidigt 90-tal, etc. Det där med au pairerna var överdrivet, visst.

[Benjie]

Till majoritetsdiktaturer räknas Mussolinis Italien, Saddams Irak, Pinochets Chile ... (jag kan fortsätta om du vill) ...

Styresformen är en förtäckt demokrati, där grundlagen är verkningslös för individen som vill hävda sin rätt mot pöbeln eller regimen. Samhället är indelat i divisioner av rank (liksom militären) och minoriteter söks upp för att "brytas upp". I dylika samhällen är folket en odelbar organism med samma livsmål, nationalitet, kultur, åsikter, nöjen, etc. Avvikelser tolereras inte.

En förtäckt demokrati och  majoritetsdiktatur kanske kan debatteras? Men är det inte alltid ett faktum att det finns en majoritet i besluten i demokratin även  om det  är dumma beslut som genomförs.

I en modern demokrati kan du hävda din rätt som både minoritet och individ, även om flera förbättringar behövs. Två händelser har betytt oerhört mycket för svensk politik: 1. Införandet av ny grundlag 1975 (vilket medförde att kungens makt bröts helt); 2. EU-medlemskapet 1995 (då minoriteter och individer plötsligt kunde hävda sin makt mot enskilda departement eller mot regeringen i sig).

En liten, men dock inte oviktig formell inflikning aprospos 1975 års grundlag om Kungens makt:

Enligt den succesionsordning successionsrätt som varit gällande för den svenska kungamakten..så är Oskar II vår siste verklige konung.

Med hänvisning till §9 i succesionsordningen (i Sveriges Rikes lag )om hur uraktlåtenhet upphäver värdigheten: " Skulle den olycka tima, att hela konungahuset, inom  vilket arvsrätt till riket räknas ...genom uraktlåtenhet av vad denna  successionsordning uttryckligen föreskriver, förlorat succesionsrätt, vare tronen ledig till val, och utkore då Riksens Ständer ett nytt konungahus." kan vi slå fast att alltsedan Oscar II avled har Sverige inte haft något annat än en veckotidningsmonarki.

Och en än viktigare - men negativ! - innebörd av EU medlemskapet: Den svenska härskande politiska klassen (vilka alla sitter representerade i Riksdagen) har bistått det allvarligaste grundlagsbrott mot folket och landet någonsin, nämligen i det de bryter mot Kungseden. Ingen regent regering har tidigare brutit mot den lag som antogs 1305  där Konungen står upp och lovar att han "inte skall dra främmande rätt över landet" och "ej heller att skada sin menighet" ( dvs folket  medborgaren).

De tre Soc Dem. ministrarna Göran Persson Anna Lindh och  Tomas Bodström begår brottet som skulle rendera dem ända upp till 6 års fängelse.

För sakens skull kan jag ge några exempel på beslut i en majoritetsdiktatur:
1. Förbud mot religiösa friskolor. (Har drivits i valdebatten, trots att rätten garanteras via EU-fördrag).
2. Nekande av medborgerliga rättigheter på grund av språkkrav; apartheid.
3. Röstplikt.
4. Allmän värnplikt.
5. Ansvarsbeläggande av befolkningen: schablonartade folkomröstningar rörande impopulära beslut.
6. Luddig, populär lagstiftning, såsom "terrorlagstiftningen" (ex: Säpos beslagtagning av kakrecept i en bostad i Hammarkullen 06-05-23, på order av MI6; den misstänkte är belagd med "yppandeförbud" på obestämd tid).
7. Spel- och alkoholmonopol.

Med Alliansregeringen kan flera av ovanstående punkter ignoreras och, i förlängningen, kan demokratin stärkas (även om luddig lagstiftning och folkpartiet verkar ha en del gemensamt).

Som sagt vem som  tjänar mest  är inte alltid det optimala?

En svår fråga

BENJIE