En märklig värld.

[J R Auk]

Jag ser idag en märklig värld. Överallt verkar människor vara så upptagna med att jaga lyckan att ingen lycka tillåts växa fram.

Så vad gör man?

Det vill jag höra, vad ni vill, att man ska göra, för en bättre värld.

Självklart ska jag föregå med gott exempel, och säga något, som jag vill

Reklam:
1. Skatten på reklam bör vara i proportion till summan av tillgångar/vinster som läggs på reklam. Lite riktad reklam, lite skatt. Mycket allmänriktad reklam, hög skatt.

2. Alla medier som säljer plats för reklam bör tvigas att upplåta lika stor plats som reklamen upptar, till information om reklamens påverkan och korrigeringar av missvisande reklam.

3. Reklamfria eller begränsade reklammedier bör beläggas med en så pass stor straffavgift att inte reklamen som säljs kan täcka avgiften, (som tv4:as fall )

Detta skulle ge ett trivsammare samhälle tror jag, särskilljt om man tvingade in anti reklam som jag beskrev i punkt 2.

[laotzu]

Överallt verkar människor vara så upptagna med att jaga lyckan att ingen lycka tillåts växa fram.

Har inte människan alltid "jagat lyckan"?

Ta t ex. den kristna som vill till Gud; vad gör han om inte "jagar lyckan" genom att leva enligt de regler som respektive tolkning av kristendomen uppställer? Detsamma gäller för andra religioner. Missförstå mig inte: jag anser inte att människans "jagande" beror av individens livsåskådning; människan fanns före livsåskådningarna.

Det vill jag höra, vad ni vill, att man ska göra, för en bättre värld.
[...]
Detta skulle ge ett trivsammare samhälle tror jag...

Ditt användande av termen "lycka" väcker förundran hos mig. Först skriver Du att "människor [verkar] vara så upptagna med att jaga lyckan", för att senare definiera lycka som "en bättre värld" och "ett trivsammare samhälle". Först uppfattar jag det som att Du använder termen "lycka" om "individens lycka", för att sedan använda den i betydelsen "männsklighetens eller samhällets lycka".

Är inte motsättningen mellan "individens lycka" och "samhällets bästa", en utav anledningarna till att människor (både individer och samhällen) fortsätter "jaga" efter lyckan? Att sen begreppet "lycka" används olika av olika kulturer, dessutom olika i olika tider, minskar nog inte benägenheten att "jaga efter lyckan".

Ett annat språkbruk som jag finner intressant är när Du använder termen "växa" tillsammans med "lycka". Vad menar Du med att "lycka växer"?

Jag har svårt att tro att Du ser på lyckan som något absolut; om så, enligt vem och med på vilken grund säger denna något om det absoluta? Om den är relativ, både för individer och samhällen, vem eller vilka har rätt att avgöra i vilken riktning vi skall sträva för att nå "lyckan", och vem eller vilka har rätt att bestämma när samhället bästa bör sättas före individens lycka? Vem eller vilka är öht. "samhället"?

Om Du preciserar litet mer vad det är Du söker, samt ger Din syn kring det hela, tror jag detta kan bli en minst sagt intressant diskussion.

Vänliga hälsningar,
Gustaf

[Angelina]

JR, jag beundrar din jakt på lyckan, om något är värt att jagas så är det väl den.
Det komiska, som bringade mig någon form av lycka, i ditt inlägg var att lyckan i ditt fall verkar definierad av reklam. Skojar lite...du har säkert djupare definitioner än denna, men det var lite roligt att läsa först om lyckan och sedan handlade allt om reklam.
Fast vem vet, med rätt reklam kanske vi alla blir lyckliga...
Min metod skulle dock bestå av en inre fokusering till att börja med. Att inse att man bär lyckan inom sig, den är ett själsligt tillstånd uppnåelig för alla som vill. Därmed inte sagt att man ska fastna i navelskåderi och vägra delta i den yttre förbättringen av omgivningen, för även detta arbete ger lycka. Men om man deltar olyckligt blir olycka vad man sprider. Så precis som klyschan säger måste man börja med sig själv.

[J R Auk]

Jag har lite här och var definerat lyckan efter min rationella modell. Det är svårt att specifiera, för att lite av grejen är att avhålla sig från all form av bestämdhet. Jobbigt men också därför vi får trilskas och trixa med orden, vilket ofta ändock inte verkar hjälpa

Lycka är objektivt sett en harmoni mellan alla subjekten som interagerar.
Vi vet ju inte riktigt vilka vi själva är, ingen kan nog vara 100 % säker utan att vara död. Och hur vet vi då vilka våra polare är? Jag har märkt genom mina erfarenheter genom livet att i regel är alla människor softa, sympatiska och rationella. Man måste lirka lite mer med vissa, och passa sig för att utge sig för att vara någon som dömmer eller propagerar något.
Men ser man på system i stort så skapar dom nästan alltid något smått smutsigt som kallas konkurrens. Inte sund sådan där värderationallitet fortfarande råder utan där målrationalliteten skoningslöst gått fram.
Tillbaks till det enkla betyder inte ett uppbrott av kommunikationen, bara en förenkling av den.
Betänk hur normal du är i samhället i stort. Du delar dina tankar med miljoner andra. Alltså så måste du kunna påverka en del av alla miljoner bara genom att ändra din tanke. Det blir statistisk dogm, ofrånkommligt och ansvarskrävande.

Så med att låta lycka växa fram menar jag att påverka världen så gott man kan mot en friare och mer tillåtande värld där individer delar sina bästa ideer istället för dom egenbästa. Vi är faktiskt inte riktigt där än, nu har vi tagit världen till mekanisk perfekton, nu måste vi ta upp det som söktes innan hela effektiviseringen började. Vi har komunikationen nu, släpp all information fri och låt intresset styra, det kommer ge oss samma saker som nu ändå

Och ni behöver inte kommentera om hur det aldrig kommer bli bättre och att det inte är så lätt, för då blev det inte så och det var väl synd