Det finns ingen mening.
Moderator: Moderatorgruppen
Katana skrev:Kanske för att det är en instinkt att göra så.
Preciis, och det är inte den enda instinkten vi har...
Det är det jag menar med att vi redan idag kan finna tillräckligt med meningar i våra liv för att kunna sätta upp mål och hålla oss sysselsatta. Det räcker att titta inom oss själva och gräva lite bland våra mest grundläggande känslor och instinkter så hittar vi massa väldigt konkreta saker att ta itu med.
Katana skrev:Men frågan återstår - vad för ? :D
Tja, det vet vi ju inte ännu, men jag har en "teori" om det som jag försökt basera på vetenskap och logik, och som i mina ögon är det mest rationella att tro på idag. Finns att läsa om i den här tråden för den som orkar.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
lukas skrev:Många är de som "sökt livets mening" under mänsklighetens historia.
Ju mer de sökt desto längre från livets mening har de kommit.
Livets mening är nästan som att söka var "regnbågen börjar/ slutar".
Livet finns där och lev det - så enkelt är det..
Finns det då inga ledtråda alls, för den som kommit ur kurs genom att
leta alltför mycket och intensivt ...
Svaret finns lite i det alla harmoniska människor gjort i alla tider:
Att göra tillvaron lite drägligare/bättre på DENNA JORD och lämna den
i ett bättre skick/drägligare än det man en gång KOM TILL.
Det hela är inte så svårt, om man inte gör det så konstigt.
Om man inte tillåts göra världen bättre då?
Om man tvingas in i något som man inte alls känner gör världen bättre
Det tror jag är anledningen till detta tvivel som gnager.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Algotezza skrev:Det meningslösa är också kul. Läs Alice i Underlandet!
meh, om det är kul så är det inte meningslöst.
Wintran skrev:Bara för att vi inte kan hitta den allra djupaste meningen eller den "absoluta orsaken till allt"
fel, jag hittade dom för länge sen de är tråkiga som fan.
orsaken till allt är ingenting. hur kul är det.
Katana skrev:Kanske för att det är en instinkt att göra så. Men frågan återstår - vad för ? :D
vet du inte ens det
Re: Det finns ingen mening.
Katana skrev:Det finns ingen mening.
Tro det då, om det känns meningsfullt.
amy skrev:Algotezza skrev:Det meningslösa är också kul. Läs Alice i Underlandet!
meh, om det är kul så är det inte meningslöst.
Så det minsta något kan roa eller locka till skratt kan det inte kallas meningslöst?
Allmänt uttryckt, om något har någon annan egenskap, utöver att vara meningslöst, så är det inte längre meningslöst.... Om det kan locka till skratt, dana ens karaktär, utgöra näring, andlig eller fysisk, göra en mer erfaren, kan jag inte se att det finns någon detalj livet som är meningslös, då det vi erfar, oavsett vad det är, lägger en bit erfarenhet till vår medvetenhet, vilket innebär att det utvecklar oss, för vad består utevcklingens grund av annat än att erfarenhet läggs till erfarenhet...
Och livet i sin helhet är bara något som finns, bortom all mening och meningslöshet, själva grunden för att tala om vad som är meningsfullt och meninsglöst. När någon utropar att tillvaron eller någon detalj i det är meningslös är det alltså bara en pose eller temporär känsla man ger uttryck åt?
A
Algotezza aka Algotezza
amy skrev:meh, om det är kul så är det inte meningslöst.
Nej, och det finns mer som pekar på att vi bör leva ett kul liv än ett meningslöst.
amy skrev:fel, jag hittade dom för länge sen de är tråkiga som fan.
orsaken till allt är ingenting. hur kul är det.
Menar du typ att allting har uppstått av slumpen och därför inte har någon grundläggande mening? Men låt oss säga så här: Oavsett om det finns en grundläggande förklaring till allt eller inte så vet vi inte det idag. Det vi vet är det vi har framför oss och som vetenskapen hittills observerat och som vi själva upplever i vår vardag. Där har vi en bunt grundlagar i universum och vi kan se livets strävan efter liv. Att acceptera dessa och tro på livet är för mig det mest rationella i nuläget eftersom ytterligare föreställningar om orsaker känns som alltför lösa antaganden som lika gärna kan dras åt den ena extremen som den andra.
amy skrev:vet du inte ens detdet är för att man måste. man måste leva.
Om man menar att man måste andas, då tror man på att det finns en mening med att leva, en orsak att föredra liv framför död.
Katana skrev:Åter igen tänker jag på att leva är det grundläggande, resten bonus utan mening. Positiv som negativ, beroendes på hur man ser det.
Jo, håller nog med dig. Dock tror jag det mesta runt omkring oss är kopplat till att leva, alltså saker vi måsta göra för att kunna leva. Att uppleva negativa känslor t.ex. är ett tecken på att vi är närmare döden (andnöd, hunger, törst, ensamhet, hopplöshet) medan tillfredsställandet av dessa gör att vi lever längre. Alltså kan vi definiera ett delmål som att vi bör sträva efter positiva känslor inom oss själva snarare än negativa.
Sen är det inte alltid så lätt att veta vilka känslor man egentligen tycker är positiva, speciellt när man måste balansera dem med varandra.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
amy skrev:meh, om det är kul så är det inte meningslöst.
Nej, och det finns mer som pekar på att vi bör leva ett kul liv än ett meningslöst.
amy skrev:fel, jag hittade dom för länge sen de är tråkiga som fan.
orsaken till allt är ingenting. hur kul är det.
Menar du typ att allting har uppstått av slumpen och därför inte har någon grundläggande mening? Men låt oss säga så här: Oavsett om det finns en grundläggande förklaring till allt eller inte så vet vi inte det idag. Det vi vet är det vi har framför oss och som vetenskapen hittills observerat och som vi själva upplever i vår vardag. Där har vi en bunt grundlagar i universum och vi kan se livets strävan efter liv. Att acceptera dessa och tro på livet är för mig det mest rationella i nuläget eftersom ytterligare föreställningar om orsaker känns som alltför lösa antaganden som lika gärna kan dras åt den ena extremen som den andra.
amy skrev:vet du inte ens detdet är för att man måste. man måste leva.
Om man menar att man måste andas, då tror man på att det finns en mening med att leva, en orsak att föredra liv framför död.
Katana skrev:Åter igen tänker jag på att leva är det grundläggande, resten bonus utan mening. Positiv som negativ, beroendes på hur man ser det.
Jo, håller nog med dig. Dock tror jag det mesta runt omkring oss är kopplat till att leva, alltså saker vi måsta göra för att kunna leva. Att uppleva negativa känslor t.ex. är ett tecken på att vi är närmare döden (andnöd, hunger, törst, ensamhet, hopplöshet) medan tillfredsställandet av dessa gör att vi lever längre. Alltså kan vi definiera ett delmål som att vi bör sträva efter positiva känslor inom oss själva snarare än negativa.
Sen är det inte alltid så lätt att veta vilka känslor man egentligen tycker är positiva, speciellt när man måste balansera dem med varandra.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Liv och mening
Algotezza skrev:Om det kan locka till skratt, dana ens karaktär, utgöra näring, andlig eller fysisk, göra en mer erfaren, kan jag inte se att det finns någon detalj livet som är meningslös, då det vi erfar, oavsett vad det är, lägger en bit erfarenhet till vår medvetenhet, vilket innebär att det utvecklar oss, för vad består utevcklingens grund av annat än att erfarenhet läggs till erfarenhet...
Katana skrev:Men du ser att enbart viss typ av utveckling, känslor och upplevelser är önskvärt (bättre) mer meningfullare än det andra. Där börjar meningen med livet och det blir till en prestation att finnas till.
Vi kan inte leva utan att uppleva, erfara, och jag sätter inte en upplevelse eller erfarenhet högre än en annan, inte i det avseendet att allt vi erfar ger erfarenhet, oavsett vad det är, och då detta att lägga erfarenhet till erfarenhet är grunden för utvecklingen, krävs ingen annan prestation än att uppleva vad man upplever, inte på den primära, värderingsfria nivån. Kan du undvika att uppleva är du skicklig. Lägger vi in värderingar, kan vi skilja ut sådana erfarenheter som vi anser utvecklar oss snabbare, men för att kunna värdera vår erfarenhet sedd till vad som utvecklar oss, måste vi också skissera ett mål för utvecklingen, annars kan vi inte värdera. Har vi alla samma mål eller finns det olika? Men visst, livets mening behöver inte vara att utvecklas, utan bara att finnas till, leva och uppleva, men det gör vi väl redan?
Katana skrev:Därför säger jag att livet är fullkomligt meningslöst, inget man gör/inte gör har ingen betydelse. Det skulle ge en den ultimata friheten att vara allt man är, uppleva allt och göra allt. Inte lika hämmande så att säga och DET är enligt min mening jävligt positivt.
Vad som har betydelse eller ej i ens liv äri en värderingsfråga och betingad av vad du vill uppnå, har för avsikter. Har du inga avsikter blir väl allt lika meningsfullt/meningslöst, ett tidsfördriv. Först när du har avsikter att vilja förverkliga kan du beteckna det som inte leder till avsikternas förverkligande som meningslöst och det som leder dit som meningsfullt.
På sikt har du möjlighet uppleva allt och göra allt, men inte ur ettlivsperspektivet. Reinkarnation får antagas för att livet skall bli meningsfullt. Att leva ett enda liv är helt meningslöst. Det kunde man lika gärna vara utan.
Katana skrev:Inte tror jag heller att en avslappnad och fri själ ens fick för sig att ta till sig av ngt. destruktivt eller gör ngt. moraliskt dumt som att misshandla döda, kriga etc. För det skulle inte ens behövas.
Blockeringar (inpräntad mening) är det som gör livet meningslöst i negativ bemärkelse. Friheten (inget inpräntad mening) är den som gör livet meningslöst i positiv bemärkelse. Ser du/ni skillnaden nu ?
Det finns ingen mening med livet ! So go n live !
Ja, det är rätt, det meningslösa har ett janusansikte.
"Du har ingen chans! Ta den!"
Livet består av att skapa och uppleva och det är också dess mening. När vi, via inre och yttre blockeringar, hindras att skapa och uppleva vad vi innerst inne vill skapa och uppleva, upplever vi livet som meningslöst.
A
Algotezza aka Algotezza
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster