Läste boken "Whats the point(meaning?) of it all" skriven av Thomas Nagel för ett tag sen och det sista kapitlet etsade verkligen fast sig i mitt minne. Det handlar om meningen med livet (finns såklart att finna i fler än Thomas Nagels verk men nu råkade det vara det) och står att man kan komma fram till att "det har ingen mening men det spelar ingen roll och så är det med den saken" men kunde inte riktigt ta till mig det senare "och så är det med den saken".
Känner att jag inte kan tänka på annat än just hur meningslöst livet är och hur meningslös fruktan för döden är om man anser att döden endast innebär icke-existens. Frånvaron av både gott och ont bör ju logiskt inte vara något att frukta?
Hur som helst; till problemet (ni börjar kanske ana). Jo det är så att jag har verkligen inte kunnat hålla någon distans till denna meningslöshet och känner mig helt uppriven. Känner att mina tankar cirkulerar kring just detta jämt och ständigt, börjar känna mig närmast apatisk. Ja ni förstår problemet.. vad ska man göra? Religion är absolut inte lösningen för mig.
Ingen mening?
Moderator: Moderatorgruppen
Ingen mening?
Lösningen på alla problem: det inte finns några problem.
Re: Ingen mening?
N-ray,
Titta inom dig själv och titta på livet i stort så ser du att det är långt ifrån meningslöst.
Bara för att du inte kan förstå den yttersta meningen betyder inte att du inte förstår nåt. I så fall skulle du lika gärna kunna sluta andas. Om vi utgår från just logik så finns det ingen chans att kunna jämnställa döden med livet. Givetvis ska vi sträva efter liv och frukta döden, annars skapar vi en falsk föreställning om oss själva, livet som helhet, universum som helhet och verkligheten i sig. Om du ändå väljer att tro på döden snarare än livet så varsågod, men påstå inte att det är logiskt. Jag kan skriva sidvis om det här så be mig gärna utveckla.
Läs mer och tänk mer på det själv. Fundera på om du vill finna en lösning genom rationalitet eller en annan form av övertygelse. Om du väljer rationalitet se då till att inte låta dina tankar fastna i "språkloopar", utan förstå språket och dess dubbeltydighet, annars är det lätt att fastna i logiska missar.
Titta inom dig själv och titta på livet i stort så ser du att det är långt ifrån meningslöst.
N-ray skrev:Känner att jag inte kan tänka på annat än just hur meningslöst livet är och hur meningslös fruktan för döden är om man anser att döden endast innebär icke-existens. Frånvaron av både gott och ont bör ju logiskt inte vara något att frukta?
Bara för att du inte kan förstå den yttersta meningen betyder inte att du inte förstår nåt. I så fall skulle du lika gärna kunna sluta andas. Om vi utgår från just logik så finns det ingen chans att kunna jämnställa döden med livet. Givetvis ska vi sträva efter liv och frukta döden, annars skapar vi en falsk föreställning om oss själva, livet som helhet, universum som helhet och verkligheten i sig. Om du ändå väljer att tro på döden snarare än livet så varsågod, men påstå inte att det är logiskt. Jag kan skriva sidvis om det här så be mig gärna utveckla.
N-ray skrev:Hur som helst; till problemet (ni börjar kanske ana). Jo det är så att jag har verkligen inte kunnat hålla någon distans till denna meningslöshet och känner mig helt uppriven. Känner att mina tankar cirkulerar kring just detta jämt och ständigt, börjar känna mig närmast apatisk. Ja ni förstår problemet.. vad ska man göra? Religion är absolut inte lösningen för mig.
Läs mer och tänk mer på det själv. Fundera på om du vill finna en lösning genom rationalitet eller en annan form av övertygelse. Om du väljer rationalitet se då till att inte låta dina tankar fastna i "språkloopar", utan förstå språket och dess dubbeltydighet, annars är det lätt att fastna i logiska missar.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 123 och 0 gäster