Fysikens relevans för filosofin

[grobros]

Lyssna på P1 "Filosofiska rummet" från 2005-11-06, finns som pod-sändning. Programmet handlar om "ingenting".

[Algotezza]

Efter att Newton formulerat sin mekanik blev mekanismen populär. När relativitetsteorin kom blev relativism på modet. Kvantmekaniken ledde till ett ifrågasättande av mekanism och determinism. Nu hoppas många på supersträngteorin, vilken kanske medför ytterligare kursändringar inom den teoretiska filosofin.

Här på Filosofiforum diskuteras det friskt om teoretisk fysik så det är tydligt att många av deltagarna förenar sitt intresse för filosofi med ett intresse för fysik.

Därför kan det vara lämpligt att ställa sig frågan: är resultat inom den teoretiska fysiken relevanta för den teoretiska filosofin?

Vad anser ni?

Det finns väl en "fjärilseffekt" när det gäller naturvetenskapens betydelse för filosofin. När det fladdrar till bland partikelacceleratorerna på så sätt att det ger ett bestående resultat i de teoretiska modellerna, speglas  detta sannolikt i den filosofiska spekulationen.

Kvantfysik har ju ibland tagits om intäkt för "viljans frihet". Viljan som ett sannolikhetsmoln.

Gud kastar inte tärning. Han är en tärning.

Strängteorin kommer kanske att leda till ett "förandligande" av den filosofiska spekulationen, när materines grund är ogripbara rörelser i rörelse. Man inser väl till slut att det inte finns partikalr, bara proceser och möten,realtioner, dem emellan, varvid nya processer uppkommer i dessa möten. Att tala om partiklar ger intryck av en statisk värld bestående av "minimala föremål" och "tomrum". Tomrummet är också en "process" och kan ej skiljas från "tingen". Vi uppfattar världen som bestående av ting och levande varelser, men de är bara processer som vi för att kunna "hantera" i vårt upplevande "gör om" till ting och levande varelser, ting på alla nivåer, mikro och makro. Sannolikhetsprocesser som materialiseras till ting och hårdfakta via vårt upplevande, ett upplevande som är ett aktivt skapande.

A

[Andrew]

Det är helt korrekt svenska att fråga: "varför faller äpplet?" och svara: "pga gravitationen". Så i den meningen kan fysiken besvara en "varför-fråga".

Visst! Där håller jag med dig. Men det är inte det enda svaret på den frågan, såsom jag definierar varför. För att utveckla:  

Vad menas förresten med detta:

Citat:
med varför-frågor menar jag just sådana där svaret lika gärna kan ge uttryck för en icke-falsifierbar tro som en vetenskaplig sanning

Svaret på en "varför-fråga" (som jag definierar den, jag håller med om att det är ett luddigt uttryck) behöver inte vara "pga gravitationen" (en vetenskaplig sanning) utan kan lika gärna vara exempelvis en ändamålsförklaring (en tro som ej kan bevisas eller motbevisas på vetenskaplig grund).

Man kanske bör skilja på två typer av varför-frågor (kan finnas fler):

1) Varför - hur - på vilket sätt - på grund av vilken orsak?

2) Varför - FÖR VAD - i vilket syfte - vad var meningen?

Det är den senare jag är ute efter. Ett annat sätt att definiera den frågetyp jag talar om är att flera svar berikar den frågande mer än ett "bästa" svar. På den varför-fråga jag talar om finns inget entydigt svar, men det är av intresse för den frågande att få så många infallsvinklar som möjligt för att kunna bilda sig en egen uppfattning.

Det finns inga vetenskapliga "sanningar" en vetenskapaplig teori måste följa en modell som kallas "den fysikaliska modellen" .
En fysikalisk modell innebär att en teori skall kunna motevisas med hjälp av experiment eller observation. Dvs att om man säger att en vetenskap/vetenskaplig teori är sanning så är den inte falsifierbar och då är det ingen vetenskap längre.

Inte för att jag anser att newtons gravitationslära inte stämmer med verkilgheten. Men man får aldrig kalla en vetenskap för sanning , för vetenskap är bara en modell av verkligheten som ska vara utformad så den kan motbevisas( dvs att den inte anser sig själv som sanning)

Ville bara påpeka det , det du skrev verkar vara vettigt,