NO PROGRESS - Överbelastat
Moderator: Moderatorgruppen
Hör vad Platon säger i Faidros " Men da turen kom til skrifttegnene sa Theuth: " Denna kunnskap, O konge, vil gjør egyptene visere og minnessterkere. For den er oppfunnet som et middel for visdom og hukommelse". Da svarte Thamus: " min fagkyndigste Theuth. Ett er å oppfinne tekniske ting, noe annet er å bedømme hvilken skjebne, til gavn og til skade, oppfinnelsen medfører for dem som vil anvende den. Som nu du, bokstavens far. Av velvilje hevder du det motsatte av hva de formår. For denne oppfindelse vil inngi glemsel i lærlingenes sjel ved at minnet forsømmes. Av tillit til skriften vil de hente sitt minne utenfra, fra fremmede tegn, ikke innenfra, fra dem selv. Så det er ikke et minnens men et påminnelsens middel du oppfunnet..."
lukas skrev:Du kanske menar att det är bäst att:
"Folk super,röker, knarkar, sitter stilla och äter dålig mat
för att vi skall få tillräckligt med resurser för att kunna .....
Du kan vara lugn. Det är inte så jag resonerar. Jag tror exempelvis inte att narkotikahandeln (som ju knappt ger några pengar till staten) ger resurser som ens är i närheten av vad den kostar samhället.
BLI SVENSK MÄSTARE I FRIIDROTT OCH KÄKA VÄXTER.
RES JORDEN RUNT MED EN LITEN HANDKVARN OCH EN TERMOS
KAN DET BLI ENKLARE ?
Ja, enklare kan det absolut bli. Det där är ju asjobbigt. Mer framstegsinriktat kan det också bli. Att vara svensk mästare i idrott hjälper ju inte samhället på något vis. Det är ett av de minst produktiva verksamheterna som finns.
Personligen så har jag dock en samhällssyn som inte utgår från att sträva efter det som är "enkelt" eller "framstegsinriktat". Jag är inriktad på värden såsom välbehag och förtröstan. Jag tycker det är skitbra att din kompis kunnat ägna sig åt det som han tycker är roligt, trots att det kostar samhället massor med pengar i form av för samhället helt onödiga idrottsarenor som istället kunde ha lagts på exempelvis sjukhus. Samhället behöver helt enkelt lägga lite pengar på onödiga saker ibland, för att vi ska kunna känna välbehag som individer. Jag tycker också det var tråkigt att din kompis inte kunde hitta ett riktigt rökfritt hotell någon stans. Sådana behov behöver samhället tillgodose för att vi skall kunna känna förtröstan.
Jag visar mina medmänniskor den respekten i mitt rökande.
lukas skrev:. Denna person ,Sw-Mästare, klagar aldrig
Nja... Alldeles nyss klagade han ju på röklukt. Det är alltså klart att han har behov precis som alla andra, och när inte dessa erbjuds honom, så klagar han.
Att ha klagomål är det inget fel på. Man måste ju klaga när något är fel. Jag tycker han gjorde rätt i att klaga på att det var röklukt även på det rökfria hotellet. Men det är ju inte så "enkelt" att kräva ett rökfritt hotell. Det är ju enklare att säga "vilket hotell som helst blir bra, jag störs varken av det ena eller det andra."
Alla har vi olika behov. Din kompis verkar ha stort behov av att äta en särskild kost och slippa rök. Själv har jag rätt stort behov av att ha det lagom varmt. Din kompis har alltså mycket enklare behov än mig i vissa avseenden, medan jag har enklare behov än honom i andra. Och alla friidrottare är i behov av arenor, organisationer, lokaler, administration och liknande; särskilt om man tävlar på elitnivå. Detta kostar samhället en massa pengar, som skulle kunnat läggas på sjukvård istället. Om ingen hade idrottat eller haft något intresse av att titta på idrott, då hade man kunnat läka en massa människor som faktiskt har riktiga problem.
Så; analyserar man idrott i sig så kan man finna argument för att det skulle vara ett enormt resursslöseri, som istället skulle kunnat läggas på exempelvis sjukvården. Men; i praktiken vore det knasigt att resonera så, eftersom idrott tillhör vår kultur. Det är visserligen en "onödig" utgift, men vi medborgare kräver den eftersom många av oss känner välbehag av att se på och tävla i idrott. Ungefär som rökning; med andra ord; ett annat onödigt nöje som många har ett behov av.
lukas skrev:Att säga till sin idrottspolare en gång med bestämdhet
: "men det lukatade Fy F-n ", är ett ärligt påstående som
stannade mella den betrodde lukas och ovannämnda person.
Några klagomål framfördes i övrigt inte
Okej. Fast du, om någon hade rökt en cigarett på så respektlöst sätt att röken blåste i riktning mot din kompis, då tycker jag att han hade varit i all rätt att klaga, och att klagomålet hade varit riktigt. Sånt skall man inte tolerera. Nu låter det på dig som om det skulle vara något fel med klagomål, och det tycker jag alltså inte stämmer.
Man ska ju klaga på det som inte är bra. Det är ett sätt att ge incitament åt en förändring, och; utan förändringar blir det inga framsteg.
Mmm. Jag skulle aldrig kunna låta bli att ingripa mot en orätt och rättfärdiga det med att jag gjorde det "enkla". Jag är rätt präglad av min far i detta avseende, som är en man som bland annat gett sig in i närkamp med tre skinheads när de trakasserade någon stackars invandrare (det måste ha varit någon gång i början av nittiotalet). Han fick motta något slag av en fjäderbatong och hans helt nyinförskaffade mockajacka var rätt illa tilltyglad efteråt, men det var aldrig en fråga för honom om att bara gå ifrån skådeplatsen och undvika det svåra och komplicerade; att hjälpa någon i nöd.
Som tur är har jag själv aldrig hamnat i någon sådan situation (jag vet inte om det syns på min bild, men jag skulle definitivt inte kunna bidra med något i handgemäng), men jag kan bidra desto mer med min retoriska och analytiska förmåga. Jag har själv inget emot att andas in cigarettrök, men ser jag någon röka där det är förbjudet så går jag inte bara därifrån. Då lastar jag ju bara över problemet på den som exempelvis är astmatiker och verkligen kan må dåligt av att det luktar rök. Visst är det lite jobbigt och komplicerat att behöva inleda en dialog med dessa rökare och tala om för dem att de måste sluta röka på platsen, men detta problem i "oenkelhet" för mig är betydligt mindre än vad problemet med cigarettrök kan vara för vissa andra. Så i dessa lägen agerar jag osjälviskt och offrar min "enkelhet" för, vad jag tycker, viktigare värden. Det brukar inte vara så krångligt, förresten. Är man inte aggresiv eller skuldbelägger dem så brukar folk faktiskt vara väldigt samarbetsvilliga.
Det blir visserligen inte närmelsevis lika bra anekdoter som när man har slagits med skinheads, men principen är densamma:
Enkelhet är en bra grej, absolut, men när man inte är beredd att offra sin enkelhet för att uppnå viktigare värden, då tycker jag personligen att man snarare ger uttryck för lättja.
Men; som du säger:
...och det tycker jag är det absolut viktigaste. Det ska man inte glömma bort.
Som tur är har jag själv aldrig hamnat i någon sådan situation (jag vet inte om det syns på min bild, men jag skulle definitivt inte kunna bidra med något i handgemäng), men jag kan bidra desto mer med min retoriska och analytiska förmåga. Jag har själv inget emot att andas in cigarettrök, men ser jag någon röka där det är förbjudet så går jag inte bara därifrån. Då lastar jag ju bara över problemet på den som exempelvis är astmatiker och verkligen kan må dåligt av att det luktar rök. Visst är det lite jobbigt och komplicerat att behöva inleda en dialog med dessa rökare och tala om för dem att de måste sluta röka på platsen, men detta problem i "oenkelhet" för mig är betydligt mindre än vad problemet med cigarettrök kan vara för vissa andra. Så i dessa lägen agerar jag osjälviskt och offrar min "enkelhet" för, vad jag tycker, viktigare värden. Det brukar inte vara så krångligt, förresten. Är man inte aggresiv eller skuldbelägger dem så brukar folk faktiskt vara väldigt samarbetsvilliga.
Det blir visserligen inte närmelsevis lika bra anekdoter som när man har slagits med skinheads, men principen är densamma:
Enkelhet är en bra grej, absolut, men när man inte är beredd att offra sin enkelhet för att uppnå viktigare värden, då tycker jag personligen att man snarare ger uttryck för lättja.
Men; som du säger:
lukas skrev:Alla har vi vår åsikt om vad som är bäst:
...och det tycker jag är det absolut viktigaste. Det ska man inte glömma bort.
. Enkast är att undvika alla dåliga ställen.
. Där det bilr bråk, gäller det att lösa det på enklaste vis
Jag tror att jag vill föregå med gott exempel på ett väldigt annorlunda sätt än du.
Om min far hade levt efter dessa riktlinjer så hade han helt undvikt det struliga område han gick genom den där gången då han stötte på skinheadsen. Det var kväll och ett busigt område; om han hade "undvikt alla dåliga ställen" hade han aldrig kunnat ingripa. Den stackars invandraren hade förmodligen inte möjligheten att välja; han bodde förmodligen där och jobbade sent. Om alla som kan ingripa mot dåligheter undviker de platser där dåligheter inträffar, då kan ingen undsätta dem som inte har denna valmöjlighet.
Ditt exempel med uteställen illustrerar detta väl; om en buse börjar bråka på ett ställe så behöver stället vakter. Då slutar alltså du att gå dit; vilket betyder (om många följer ditt exempel) att stället börjar förlora pengar och ägaren förlorar sina ekonomiska möjligheter att lämna området. Eftersom allt fler undviker området går affärerna i området allt sämre, vilket betyder att området blir allt bråkigare och riskerna ökar för alla de oskyldiga, samtidigt som det finns allt färre människor att undsätta dem när olyckan väl slår till.
I USA finns det dock många som resonerar som du; där man skapar Gated Communities där livet skall vara så "enkelt" och tryggt som möjligt.
Det är dock inte en modell som passar mig. Alls. Jag tycker tvärtom att det är extra viktigt att hjälpa dem som inte har valmöjligheten att leva ett sådant enkelt liv. Alltså att man har ett ansvar att göra sitt eget liv så "oenkelt" man förmår. Alltså att inte låta sig avskräckas av bus; för då vinner busarna.
För att ta ett aktuellt och extremt exempel: Anna Politkovskaja. Hon behövde inte ägna sig åt sin kritiska rapportering av läget i Tjetjenien. Det var helt klart "oenkelt" för henne att göra det; och hon kunde mycket väl ha följt ditt exempel och stannat i Ryssland och levt ett enklare liv, utan att klaga på makten. Men hon valde att leva krångligt, besvärligt och riskfyllt; och mördades.
Ändå är det hon som är min idol och förebild i den här frågan; inte de som flyttar till gated communities. När jag betänker hur man ska "föregå med gott exempel" så är det henne jag tänker på; inte de som bara tyst går ifrån busar som röker på tunnelbaneperrongerna.
Rising skrev:. Enkast är att undvika alla dåliga ställen.
. Där det bilr bråk, gäller det att lösa det på enklaste vis
Jag tror att jag vill föregå med gott exempel på ett väldigt annorlunda sätt än du.
Om min far hade levt efter dessa riktlinjer så hade han helt undvikt det struliga område han gick genom den där gången då han stötte på skinheadsen. Det var kväll och ett busigt område; om han hade "undvikt alla dåliga ställen" hade han aldrig kunnat ingripa. Den stackars invandraren hade förmodligen inte möjligheten att välja; han bodde förmodligen där och jobbade sent. Om alla som kan ingripa mot dåligheter undviker de platser där dåligheter inträffar, då kan ingen undsätta dem som inte har denna valmöjlighet.
Ditt exempel med uteställen illustrerar detta väl; om en buse börjar bråka på ett ställe så behöver stället vakter. Då slutar alltså du att gå dit; vilket betyder (om många följer ditt exempel) att stället börjar förlora pengar och ägaren förlorar sina ekonomiska möjligheter att lämna området. Eftersom allt fler undviker området går affärerna i området allt sämre, vilket betyder att området blir allt bråkigare och riskerna ökar för alla de oskyldiga, samtidigt som det finns allt färre människor att undsätta dem när olyckan väl slår till.
I USA finns det dock många som resonerar som du; där man skapar Gated Communities där livet skall vara så "enkelt" och tryggt som möjligt.
Det är dock inte en modell som passar mig. Alls. Jag tycker tvärtom att det är extra viktigt att hjälpa dem som inte har valmöjligheten att leva ett sådant enkelt liv. Alltså att man har ett ansvar att göra sitt eget liv så "oenkelt" man förmår. Alltså att inte låta sig avskräckas av bus; för då vinner busarna.
För att ta ett aktuellt och extremt exempel: Anna Politkovskaja. Hon behövde inte ägna sig åt sin kritiska rapportering av läget i Tjetjenien. Det var helt klart "oenkelt" för henne att göra det; och hon kunde mycket väl ha följt ditt exempel och stannat i Ryssland och levt ett enklare liv, utan att klaga på makten. Men hon valde att leva krångligt, besvärligt och riskfyllt; och mördades.
Ändå är det hon som är min idol och förebild i den här frågan; inte de som flyttar till gated communities. När jag betänker hur man ska "föregå med gott exempel" så är det henne jag tänker på; inte de som bara tyst går ifrån busar som röker på tunnelbaneperrongerna.
På sätt o vis var hon också min idol..jag gillar alla som säger sina saker RAKT UT! ..Dock .. hon brydde sig inte om hur landet låg och fick betala priset!
Jag menar ..Ryssland ser Tjetjenien som RYSKT och inget annat.. hur många tjetjener får då betala med sina liv..om de opponerar sig??
Och hur går det för oss själva då vi opponerear mot EU?
BENJIE
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 36 och 0 gäster