Jord = Känslan (kroppen) ?
Himmel = Tanken (själen/psyket) ?
Paradis = Känsla + Tanken (kropp&själ) ?
Helvetet (enligt religionen) skulle vara känslorna eftersom det är där man upplever skam/skuld (obearbetad guck - missuppfattningar) vilket kan upplevas som obehagligt, därav ordet. Människan har då rymt/tagit distans från känslorna (kroppen) vilket i sin tur skapat ett glapp. Så helvetet skulle egentligen vara just separationen eller distansen mellan jord (kropp) och himmel (själ) ?
Då är det väl bara att erkänna att man har både kropp som själ och förstå att det inte är ngt. fel med det ? Och när man tar det modiga steget att vara (ursäkta mig) kåt (utom kontroll med känslor) som intellektuelll (inom kontroll med tanke) så är det ju klart vad jag förstår ?
Heaven n Hell
Moderator: Moderatorgruppen
Absolut! Jag tänker pa liknande sätt själv. Jag försöker att hitta den historiska anledningen till varför människan nuförtiden uppfattar sig som en splittrad och konfliktfylld individ och jag tror att det beror pa den polariserade världsuppfattningen som vi hittar i Kristendomen.
Enl. traditionell Kristendom är världen uppdelad i tva krafter, en god en ond och den onda kraften söker ständigt att vilja förgöra Guds skapelse. (Se Paradise Lost) Denna värld har blivit Satans värld av tyranni och förgänglighet och människan bör därför sträva efter att rena sig fran denna världens ondska, i alla dess former. Det enda som kan anses vara rent är själen och för att na verklig kontakt med Gud maste det fysiska i slutändan förnekas eftersom det tillhör Satan.
Därför blir sex, lust, drifter och passioner nagot som tillhör "vilddjuret" medan själen tillhör Gud.
Eftersom Satan "tagit över denna världen" lever vi i misstänksamhet gentemot oss själva och varandra, vi tror att ifall vi skulle släppa den ständiga censuren och kontrollen vi har över vara tankar och handlingar sa skulle vi bli som monster. Tanken är i princip att det är nagot i grunden fel pa oss som religionen maste rätta till.
Detta är en grundläggande konflikt inom människor idag, men eftersom vi anser oss vara sa sekulariserade sa tror vi att denna inre konflikt inte kan ha med religion att göra. Vi skyller därför gärna pa nagot mer näraliggande och religiösa fragor fortsätter att vara tabu. Istället för att söka frälsning sa söker vi snabba kickar, för det är mer accepterat än att ga i kloster och göra bot och bättring.
Jag delar naturligtvis inte denna askadning, jag tänker att allting utgar fran det gudomliga och att det inte finns nagon ond princip, vi har inget att skylla pa utan är helt lämnade at oss själva. Om det finns nagot vi tycker är ondska i världen beror det helt pa oss själva, inte pa nagon metafysisk kraft. Världen är tvärtemot Kristen uppfattning en mycket ordnad och harmonisk plats. De gamlar grekerna sag naturen som ett ideal, den gudomliga ordningen.
Om det är sa som jag föreställer mig det sa är människan heller inte i behov av frälsning eller att rena sig fran världens synd eller maste förneka sina drifter. Däremot kan jag tycka det är hälsosamt att da och da reflektera över sitt liv sa man inte glömmer bort vad man sysslar med.
Som en liten sammanfattning vill jag mena att "synden" i grunden bestar i en berättelse om att världen är ondskefull och att vi maste söka frälsning. Detta gör att man tappar omdömet, man tappar bort sig själv, man skräms över sitt eget känsloliv, etc. Den polariserade världsbilden är "the plow of fascism".
Enl. traditionell Kristendom är världen uppdelad i tva krafter, en god en ond och den onda kraften söker ständigt att vilja förgöra Guds skapelse. (Se Paradise Lost) Denna värld har blivit Satans värld av tyranni och förgänglighet och människan bör därför sträva efter att rena sig fran denna världens ondska, i alla dess former. Det enda som kan anses vara rent är själen och för att na verklig kontakt med Gud maste det fysiska i slutändan förnekas eftersom det tillhör Satan.
Därför blir sex, lust, drifter och passioner nagot som tillhör "vilddjuret" medan själen tillhör Gud.
Eftersom Satan "tagit över denna världen" lever vi i misstänksamhet gentemot oss själva och varandra, vi tror att ifall vi skulle släppa den ständiga censuren och kontrollen vi har över vara tankar och handlingar sa skulle vi bli som monster. Tanken är i princip att det är nagot i grunden fel pa oss som religionen maste rätta till.
Detta är en grundläggande konflikt inom människor idag, men eftersom vi anser oss vara sa sekulariserade sa tror vi att denna inre konflikt inte kan ha med religion att göra. Vi skyller därför gärna pa nagot mer näraliggande och religiösa fragor fortsätter att vara tabu. Istället för att söka frälsning sa söker vi snabba kickar, för det är mer accepterat än att ga i kloster och göra bot och bättring.
Jag delar naturligtvis inte denna askadning, jag tänker att allting utgar fran det gudomliga och att det inte finns nagon ond princip, vi har inget att skylla pa utan är helt lämnade at oss själva. Om det finns nagot vi tycker är ondska i världen beror det helt pa oss själva, inte pa nagon metafysisk kraft. Världen är tvärtemot Kristen uppfattning en mycket ordnad och harmonisk plats. De gamlar grekerna sag naturen som ett ideal, den gudomliga ordningen.
Om det är sa som jag föreställer mig det sa är människan heller inte i behov av frälsning eller att rena sig fran världens synd eller maste förneka sina drifter. Däremot kan jag tycka det är hälsosamt att da och da reflektera över sitt liv sa man inte glömmer bort vad man sysslar med.
Som en liten sammanfattning vill jag mena att "synden" i grunden bestar i en berättelse om att världen är ondskefull och att vi maste söka frälsning. Detta gör att man tappar omdömet, man tappar bort sig själv, man skräms över sitt eget känsloliv, etc. Den polariserade världsbilden är "the plow of fascism".
Gudomlighet........
Min uppfattning är, efter erfarenhet.
När man blir varse om nåt "gudomligt" alltså nåt som inte kan förklaras rationellt, då vet man direkt att det är en uppenbarelse.
Men grejen är, man får inte yppa den för NÅGON,då "raderas" den,eller får inte den effekt som den är menad att ge.
Börjar man babbla om vilka coola eller mindre coola uppenbarelser man har upplevt, vilket är vanligt särskilt dom som legat på "botten" o fått "se" GUD,så har man genast lagt till SIN uppfattning om hur det ska tolkas.
Det anser jag inte är meningen,utan man får en "hint" om vilken väg man ska gå, en pusselbit,ingen lösning.
Väljer man att "skryta" vitt o brett om "frälsning" o.s.v o tro att man är unik i guds ögon,så har man redan fallit på eget grepp.
Alltså religiösa människor får "en" uppenbarelse tror jag, o resten är deras egen historia o lögn.
Dom vet att det är sant att man kan få uppenbarelser, men tror att andra människor "INTE" får det, så dom hittar på vad som helst för ingen kan "kolla".
Dom människorna, inte BARA religiösa, är HELT ute o cyklar.
Lost in Universe.
Jag anser att uppenbarelsen man får ska man vårda ömt, o "leva" efter, så gott man förstår o gör man "rätt", så får man en ny pusselbit osv.
Det kan gå 20 år emellan eller 20 dagar eller 20 minuter.
När man är "klar" med ett steg eller en bit så får man en ny, men inte förräns man har förstått den "rätt"
Det är inget man själv kan påverka, för det tar den tid det tar.
Men man kan inte heller tro att "allt" är uppenbarelser då är man också helt "lost".
Flummigt o galet eller intessant o lärorikt eller rubbish, jaa lite utav allt eller inget?!?!
Allting finns åt bägge hållen, anser jag, paradoxalt alltså.
Men man kan inte "följa" 2 paradoxer samtidigt, man väger dom mot varandra o "hittar" "får""blir varse" om en "lösning".
För att inte inveckla o utveckla mej ännu mera,får det vara nog här.
Skriv gärna synpunkter det är det som är meningen
Väntar med spänning, förväntan, skräck o fruktan, bungiejump skulle det heta reelt, med säkerhetslina.
Jag kastar mej rakt ut i "något" utan fallskärm, kan det sluta på mer än 1 sätt.
JA NEJ
Absolutister har rätt, men bara alkoholister vet varför.
Kram till ALLA :smt052
Rozamunda.
När man blir varse om nåt "gudomligt" alltså nåt som inte kan förklaras rationellt, då vet man direkt att det är en uppenbarelse.
Men grejen är, man får inte yppa den för NÅGON,då "raderas" den,eller får inte den effekt som den är menad att ge.
Börjar man babbla om vilka coola eller mindre coola uppenbarelser man har upplevt, vilket är vanligt särskilt dom som legat på "botten" o fått "se" GUD,så har man genast lagt till SIN uppfattning om hur det ska tolkas.
Det anser jag inte är meningen,utan man får en "hint" om vilken väg man ska gå, en pusselbit,ingen lösning.
Väljer man att "skryta" vitt o brett om "frälsning" o.s.v o tro att man är unik i guds ögon,så har man redan fallit på eget grepp.
Alltså religiösa människor får "en" uppenbarelse tror jag, o resten är deras egen historia o lögn.
Dom vet att det är sant att man kan få uppenbarelser, men tror att andra människor "INTE" får det, så dom hittar på vad som helst för ingen kan "kolla".
Dom människorna, inte BARA religiösa, är HELT ute o cyklar.
Lost in Universe.
Jag anser att uppenbarelsen man får ska man vårda ömt, o "leva" efter, så gott man förstår o gör man "rätt", så får man en ny pusselbit osv.
Det kan gå 20 år emellan eller 20 dagar eller 20 minuter.
När man är "klar" med ett steg eller en bit så får man en ny, men inte förräns man har förstått den "rätt"
Det är inget man själv kan påverka, för det tar den tid det tar.
Men man kan inte heller tro att "allt" är uppenbarelser då är man också helt "lost".
Flummigt o galet eller intessant o lärorikt eller rubbish, jaa lite utav allt eller inget?!?!
Allting finns åt bägge hållen, anser jag, paradoxalt alltså.
Men man kan inte "följa" 2 paradoxer samtidigt, man väger dom mot varandra o "hittar" "får""blir varse" om en "lösning".
För att inte inveckla o utveckla mej ännu mera,får det vara nog här.
Skriv gärna synpunkter det är det som är meningen
Väntar med spänning, förväntan, skräck o fruktan, bungiejump skulle det heta reelt, med säkerhetslina.
Jag kastar mej rakt ut i "något" utan fallskärm, kan det sluta på mer än 1 sätt.
JA NEJ
Absolutister har rätt, men bara alkoholister vet varför.
Kram till ALLA :smt052
Rozamunda.
När du inser hur perfekt allt är kommer du att luta huvudet bakåt och skratta åt himlen.
-
Katana
Kiifen
Ja visst är religionen en sorts ideologi som har smugit sig in i tanken på våra förfäder som skänkt missförståndet vidare med att läxa upp oss så som de själv blev läxade. Ja, känslor är skamligt och överflödigt i denna kalla värld ! På ett sätt har dom ju rätt men så kallt ska det väl ändå inte behöva vara ?
Ja visst är religionen en sorts ideologi som har smugit sig in i tanken på våra förfäder som skänkt missförståndet vidare med att läxa upp oss så som de själv blev läxade. Ja, känslor är skamligt och överflödigt i denna kalla värld ! På ett sätt har dom ju rätt men så kallt ska det väl ändå inte behöva vara ?
-
Katana
Re: Gudomlighet........
Rozamunda
Kan inte riktigt kopplar ihop ditt bidrag till mitt inlägg. :?
Kan inte riktigt kopplar ihop ditt bidrag till mitt inlägg. :?
Katana
Jag vill inta vara fatalist sa jag tror inte att det är världen som är kall, det är bara var kultur som är kall. Som har blivit kall via civilisationsprojektet. Känslor är heller inte skamliga eller överflödiga, men i civilisationen gäller det att halla inne med vad man egentligen tycker och känner.
Och det är inte religion som vill läxa upp oss utan en viss typ av religion, den som jag beskrev ovan och den diskuteras även i andra tradar.
Jag vill inta vara fatalist sa jag tror inte att det är världen som är kall, det är bara var kultur som är kall. Som har blivit kall via civilisationsprojektet. Känslor är heller inte skamliga eller överflödiga, men i civilisationen gäller det att halla inne med vad man egentligen tycker och känner.
Och det är inte religion som vill läxa upp oss utan en viss typ av religion, den som jag beskrev ovan och den diskuteras även i andra tradar.
-
Katana
Ignorance is bliss
Jag funderade på helvetet under en kvällspromenad igår. För en tid sedan skrev jag en reflektion på forumet om ordet "helig", vilket verkar komma av hel och (inom vissa språk) att offra eller frambära något.
Så det var i denna utgångspunkt hel som jag också närmade mig helvetets gåta. Det hela vetandets gåta. Jojo. Minns ni ormen, äpplet och Eva? ("Se, människan har blivit som en av oss, så att hon förstår vad ont och gott är"). När människan åt av den dolda kunskapens träd drabbades hon av insikt och skam. Hon blev utkastad ur paradiset och har sedan dess kämpat för att nå dit åter, trots sin förbannade kunskap.
Ordet kommer ursprungligen av gotiskans halja som betyder dold ort. Halja kommer från stamman kel-, som betyder att täcka, dölja eller rädda (!) Från denna stam har vi även ordet cell.
"Kunskapens träd på gott och ont", som det heter. Det cellulära, splittrade vetandet, helvetet, men också holistiskt, hel-igt, kunskapande. Vi ser delar av sanningen, men inte hela sanningen, trots vårt hela vetande. För att återvända oss till det förlorade paradisets klarhet måste vi gå genom helvetet utan att passera GÅ och utan att inkassera 2000 kronor. Renas av eld - skämmas och göra bättre - genom helvete och samvete. Döpas av helig ande och eld heter det.
tolkar,
Så det var i denna utgångspunkt hel som jag också närmade mig helvetets gåta. Det hela vetandets gåta. Jojo. Minns ni ormen, äpplet och Eva? ("Se, människan har blivit som en av oss, så att hon förstår vad ont och gott är"). När människan åt av den dolda kunskapens träd drabbades hon av insikt och skam. Hon blev utkastad ur paradiset och har sedan dess kämpat för att nå dit åter, trots sin förbannade kunskap.
Ordet kommer ursprungligen av gotiskans halja som betyder dold ort. Halja kommer från stamman kel-, som betyder att täcka, dölja eller rädda (!) Från denna stam har vi även ordet cell.
"Kunskapens träd på gott och ont", som det heter. Det cellulära, splittrade vetandet, helvetet, men också holistiskt, hel-igt, kunskapande. Vi ser delar av sanningen, men inte hela sanningen, trots vårt hela vetande. För att återvända oss till det förlorade paradisets klarhet måste vi gå genom helvetet utan att passera GÅ och utan att inkassera 2000 kronor. Renas av eld - skämmas och göra bättre - genom helvete och samvete. Döpas av helig ande och eld heter det.
tolkar,
-
Katana
Re: Ignorance is bliss
hovnarr skrev:Jag funderade på helvetet under en kvällspromenad igår. För en tid sedan skrev jag en reflektion på forumet om ordet "helig", vilket verkar komma av hel och (inom vissa språk) att offra eller frambära något.
Så det var i denna utgångspunkt hel som jag också närmade mig helvetets gåta. Det hela vetandets gåta. Jojo. Minns ni ormen, äpplet och Eva? ("Se, människan har blivit som en av oss, så att hon förstår vad ont och gott är"). När människan åt av den dolda kunskapens träd drabbades hon av insikt och skam. Hon blev utkastad ur paradiset och har sedan dess kämpat för att nå dit åter, trots sin förbannade kunskap.
Behöver inte gå längre in på än såhär av det du skrivit. Att veta om sin hela som ohela del är en fördel. Dock är det hel vetiskt men icke desto mindre den enda vägen till bättre vetskap.
Varför det är så missförstått kan vi tacka religionen för som ville skapa makt och dölja den egentliga budskapen till människan.
Gud skulle vara den som är all vetande, den som vet om hel vetet ingen annan kan. Skrämsel, maktmissbruk iom. att det skulle få människan att förstå att de ej kan, ska eller bör ta sig till hel vetet. För då skulle Gud förlora makten. Det är 'förbjudet' för att Gud är en fegis. Gud i religiös bemärkelse är inget annat än en fet ikon för rädslan själv. It is the beast by number 666. Endast i hel vetet kan man förstå att det är = 999.
Hur man vill, när man vill och om man vill. Det ohela är ovetandet av hel vetet.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster