Hur blir man av med ångest?

[Katana]

Själv försöker jag hitta ett slags balans mellan min egocentrism och social anpassning. Går inte alltid.

Samma här. Och nej det går inte alla gånger. Finns dem man har att göra med som inte vill kompromissa.

[Rizz]

Finns ju ett antal böcker/talböcker som kan hjälpa till med att öka förståelsen  över sin "situation" ex:
Agneta Oreheim - Att leva i glädje
Anna Kåver - Att leva ett liv ,inte vinna ett krig
Nils-Olov Jacobsson - Från ångest till liv  
Åsa Nilssone - Vem är det som bestämmer i ditt liv
Mia Törnblom - Självkänsla nu
m.flera.

[Katana]

Anna Kåver - Att leva ett liv ,inte vinna ett krig
Åsa Nilssone - Vem är det som bestämmer i ditt liv

Ja hoppsan. För att bestämma själv behöver man kriga i massor. Gör man inte det får man ångest !  :D

[Libertin]

Varför får jag en känsla av att det som behandlas i diskussionen är tristess och inte ångest?

I skallen/fantasin har jag alltid levt lattjolajban! Alla griller behöver inte förverkligas. Jag har provat en del.

Vilka transgressioner kan du dela med dig av?

Finns ju ett antal böcker/talböcker som kan hjälpa till med att öka förståelsen över sin "situation"

Självhjälpböckerna vilar redan uppå skräphögen i det småborgerliga samhällets avfallskvarn - lika patetiska som 1980-talets 3D-glasögon och 1990-talets näsplåster.

[Katana]

Varför får jag en känsla av att det som behandlas i diskussionen är tristess och inte ångest?

Ja, vad tror du själv ?

[Rizz]

Som jag tidigare skrev ang. så kallade "självhjälpsböcker" var syftet med dem att eventuellt öka förståelsen, knappast hela någon.
Ökad förståelse & insikt över ett "problematiskt tillstånd" kan göra att man orkar & vågar titta längre framåt, förbi alla samhälleliga avfallskvarnar.
Annars är det fritt fram att själv bidra med ickepatetiska förslag istället för tråkiga samhällspolitiska metaforer.

[Angelina]

Att skapa nagot funkar ocksa ratt bra, skriv, mala, virka.. sjung en sang.
Eller gor nagot du vet ar kul, som far dig att glomma angesten. Visst ar det basta att ga in i den och mota den, men ibland finns det ingen annan orska an att den blivit en dalig vana, som kan brytas.

[Rizz]

För att kunna gå in i & möta sin ångest måste man vara förberedd & införstådd med vad det är man möter.
Visst, att skapa eller engagera sig i något man anser vara kul/intressant funkar bra, om än bara för stunden.
Det är oxå sant att en individs ångest ibland kan ha blivit inget annat än en daglig (o)vana som måste brytas. I de fallen har det orsakande problemet försvunnit & bytts ut mot ett ångest över att få ångestsyndrom
(en kvarliggande rädsla över att drabbas av ångest som i sin tur genererar just ångest).
När det gäller bruket av sedativa preparat kan det i vissa fall vara en tillfällig nödvändighet för att orka jobba med sin ångest, själv eller/och med terapeutiskt stöd.

Allt tar tid - Tiden tar allt

[Libertin]

Rizz,
Du undviker fortfarande huvudfrågan och hanterar begreppet "ångest" som vore det synonymt med "depression" (medan övriga medlemmar behandlar det som "tristess"). Det är möjligt att livet i Överkalix kan tydas utefter kalhyggenas atmosfäriska intighet, men någonstans därute, bortom Bottenviken, finns kulturella noder vars nymodigheter når er retroaktivt. Med undantag för Umeå och Haparanda lever norrlänningar på stenåldern, så det är endast naturligt att du tar dig an crème brûlée, T-röd och mp3-spelare med uppslagna ögon.

Min kommentar var inte samhällspolitisk utan en kritik av popkulturen. Självhjälpböcker ligger på samma nivå som dagtevesåporna, och tilltalar samma del av befolkningen: arbetslösa hemmafruar, medelålders kvinnor och utstötta som inte genomgått eftergymnasial utbildning. Denna kälkborgerliga konsumentgrupp uppskattar också Mat-Tina, hr Kirchsteiger, händige Timell och dylikt skräp - jag kände att det var på sin plats att poängtera innehållets likvärdighet.

I Oscar Wildes ord: "My one quarrel is with words ... The man who could call a spade a spade should be compelled to use one. It is the only thing he is fit for."

Rävjakt?
/Libertin

[Rizz]

Kamrat....
Bortsett från ett antal diffusa armfäktningar & några minst sagt udda & förlegade generaliseringar skall jag iaf efter bästa förmåga försöka svara
på ditt inlägg,fastän du glidit iväg lite Off Topic.
Huvudfrågan var väl ändå: Hur blir jag av med ångest?. Då jag i tidigare inlägg försökt lägga fram förslag på just det,förstår jag inte riktigt din frågeställning.
Ångest "ligger i regel inte långt från depression" " de två tillstånden går således ibland även in i varandra.

När det gäller dina egna spekulationer om min härkomst uppvisar du en stor kännedom om människor i Norrbotten & deras livssituation, samt tycks besitta en viss platskännedom om ovanstående län.
Det blir nära till hands att dra slutsatsen att du själv kommer därifrån (Haparanda kanske?).
Sedan blir läsningen lite trist & enfärgad igen när din lätt kantstötta människosyn ånyo gör sig påmind i ditt sista stycke.
Det är inte utan att man undrar vad en så upplyst libertin själv tar in för massmediala signaler.

Jag skrev tidigare att det var fritt fram att själv bidra med något förslag (helst konstruktivt då), men det verkar vara lättare att kritisera & fördöma än att själv producera.
Nej, det låter i mina öron som om det springer omkring någon missövd vänsterideologisk räv därute, som plötsligt vaknat upp & insett att värderingar & attityder faktiskt ändrats de senaste 40 åren .

[Katana]

raderat

[Skogsälvan]

Ångest är ett knivigt kapitel som många drabbas av. Visst kan det precis som Katana säger handla om en "huvud och hjärta-krock", och det kan handla om en rädsla för en rädsla som ofta tar sig lite svårbegripliga uttryck, även för den drabbade. Exempelvis kan någon känna en otrolig ångest för att flyga, men vid närmare nystande finner man att det handlar inte om rädslan för döden, höjden, bristen på kontroll osv. utan en rädsla för att toaletten är upptagen.

[Katana]

Är det DU som occuperar den. Tänkte väl ... vafan... blir ju aldrig ledigt liksom. Totalrensning eller ?

[Rizz]

Katana.
Det var ett intressant & konkret inlägg.
Håller fullständigt med dig ang. att det första man bör göra är att ge utlopp för trycket & undvika andra eventuella stressfaktorer. Tror det är viktigt att man ibland kanske måste "go with the flow" & själv acceptera sin situation,  inte kämpa emot & försöka dölja den. Det finns en psykologisk lag som säger att ju mer energi man lägger på en sak desto mer växer den. Alltså ju mer man trampar runt i samma gamla spår & ältar,grubblar desto mer näring ger man sin ångest.

Hur man sedan väljer att gå vidare är högst individuellt,passar "dina" steg 1-4 är det bra så. Vissa svarar kanske bättre på andra metoder & måste därför själv eller med viss hjälp pröva sig fram på andra vägar.
Du belyser oxå den passiva agressiviteten som (om jag uppfattar dig rätt)en underliggande orsak till ångest. Den är helt sant ett tärande problem i sig som behöver bearbetas,men jag tror det är viktigt att se den som en av flera bitar i ångestpusslet.

Tycker personligen att Popjimmys åsikter i frågan ligger närmast mina egna tankar. Även Ircha har en poäng, sedan beror ju allt naturligtvis på hur kraftig ångest man bär på. Har man styrkan att själv kunna hantera/kontrollera sin ångest har man kommit långt Ircha (grattis).

"I´ll lead the angels to your door"

[Katana]

Tack