Er första tanke nu är att jag nämner min ålder för att skryta, men jag kan inte skryta om något jag inte vet något om. Jag har ingen aning om vad för åldrar det handlar om här, så jag skulle gärna vilja veta.
Hittils har mitt liv som filosof (och jag är beredd att kalla det liv) gått ut på att utveckla mitt egna tänkande, och jag har inte fått många tillfällen att utforska andras tankesätt. P g a min lilla erfarenhet så sker det fortfarande att jag kommer med två sanningar som strider emot varandra, och det är sådana brister jag hoppas sudda bort. Egentigen är det ingen ide att jag gör en lång presentation, det är ju ändå bara ett presentationsforum. Fast jag kan klämma in med lite smått...
Jag läser filosofi böcker med stor glädje, och det för även med sig inspiration när jag drar egna paraleller till de tankesätt andra tänkare har haft. Jag har läst klart "Sokrates försvarstal", nästan läst klart "Faidon", och smugläst på "Faidron". Alla dessa tre titlar är samlade i en bok som tillhörde en bokserie 1969, men det är absolut inte min första filosofibok. Det som egentligen startade det hela för mig, var Peter Nilsons "Stjärntrilogi". Tre böcker skrivna av Peter, "Stjärnvägar", "Rymdljus", och "Solvindar", samlade i en pocket. Den fick mig att inse att en utvecklad världsbild är mycket viktig vad gäller det egna tänkandet, och att kunna förstå sambanden med logik. Men logik, som allt annat, är något att diskuteras i filosofin. Och som ett bevis på mitt sociala handikapp, har jag inte sagt "hej" än.
Hej, trevligt att träffas. Jag hoppas att kunna få erfarenhet, och sätta era huvuden i spinn med mina egna tankegångar.
Femtonåring här för att finna erfarenhet
Moderator: Moderatorgruppen
Femtonåring här för att finna erfarenhet
Ta er i akt, och säg inte något bara för att säga det.
Er första tanke nu är att jag nämner min ålder för att skryta, men jag kan inte skryta om något jag inte vet något om. Jag har ingen aning om vad för åldrar det handlar om här, så jag skulle gärna vilja veta.
Det var inte alls min första tanke. Snälla försök inte berätta för folk vad de tänker. Möjligen "kanske ni tänker". Jag är 25, annars.
Hittils har mitt liv som filosof (och jag är beredd att kalla det liv) gått ut på att utveckla mitt egna tänkande, och jag har inte fått många tillfällen att utforska andras tankesätt.
Enligt min mening bör man endast kalla sig filosof om man publicerat fackfilosofiska böcker och tidskrifter. Dessutom bör dessa alster ha ett visst filosofiskt djup. Så mitt råd är: kalla dig inte filosof. Det låter fånigt.
Filosofins historia är överskattad, enligt min mening. Platon är definitivt inte den mest läsvärde filosofen. Det mest givande är i stället att läsa 1900-talets filosofi. Som i alla andra ämnen har det skett en utveckling inom filosofin, och få av Platons idéer har många anhängare idag. Vill du läsa om filosofins historia, börja med översiktliga verk i stället för originalverk, det ger mer. När du satt dig in i de större strömningarna kan du övergå till originalverken. Ett bra tips är annars uppslagsverk, som http://plato.stanford.edu/
Det är troligen ännu svårare att läsa mycket av 1900-talets filosofi i original. I stället är det bäst att börja med universitetens introduktionsböcker. I Stockholm använder de Argumentationsteori, språk och vetenskapsfilosofi av Føllesdal, D; Walløe, L; Elster, J Läs den. Läs även Sören Häggqvists kompendium "Kunskap och skäl" som troligen kommer upp på http://www.philosophy.su.se/teoretisk/teoretisk.htm när kursen börjar igen i september. Dessa är enligt min mening mycket bra introduktioner till analytisk filosofi. (Analytisk filosofi är en filosofisk skola som dominerar svenska universitet. Inom den har man en nära koppling till vetenskapen och bemödar sig om exakt språkbruk och tänkande. Den andra större skolan är den s.k. "kontinentala" med namn som Sartre och Heidegger. Enligt min mening är det mesta inom denna skola oklart och dåligt argumenterat och dessutom tämligen världsfrånvänt. Mitt råd är att hålla sig till den klara analytiska filosofin, som du får en bra introduktion av via dessa texter.)
Kul att du är intresserad av filosofi. Men vet att den viktigaste egenskapen i filosofin är självkritik; mot sina egna argument, sina egna teorier och sitt eget uttryckssätt. Framförallt är språklig noggrannhet viktig.
Enligt min mening bör man endast kalla sig filosof om man publicerat fackfilosofiska böcker och tidskrifter. Dessutom bör dessa alster ha ett visst filosofiskt djup. Så mitt råd är: kalla dig inte filosof. Det låter fånigt.
Personligen så står jag bakom processen "Tanke->Ord->Handling". Jag ser därför inga problem med att Shademp kallar sig filosof om det är det han/hon i sig själv, är.
Att berätta vad andra tänker leder ofta till irritation så det är något man bör avstå ifrån. Men som du säger, du vill ha mer erfarenhet och det har du redan fått i och med det.
Personligen kallar jag mig en sökare och min ålder är irrelevant.
"Nu är frågan inte vilka jag talar till, utan vilka som lyssnar"
Det var väl ett varmt välkomnande, Shademp 
Slå dig ner och känn dig som nedslagen... Jösses Stefan, sådär kan du nog framgångsrikt matta av vem som helsts intresse - inte bara för filosofi utan för att konversera vänskapligt över huvud taget.
I alla fall, välkommen Shademp!
Roligt att ha dig här. Eftersom nu alla tycks vara så villiga att ge råd ska inte jag vara sämre:
- Kalla dig vad du vill, men det är min erfarenhet att folk på detta forum har mycket bestämda uppfattningar om vad annars vardagliga ord betyder mer exakt. En "etikett" leder kanske till mindre förståelse istället för mer.
- Läs precis vilken "filosofisk" litteratur som helst. Om du finner livets hemlighet i Nalle Puhs Hörna så ser jag det som att ditt medvetande är mer utvecklat än de som inte får någon behållning av att läsa den. Det viktiga är väl ändå att du bildar dig en egen uppfattning utifrån det du läser. Vill du ha lästips så tycker jag att Dalia Lamas "The Art of Happiness" (sv: Lycka) är en trivsam bok. Jag har fler lästips också, det är bara att fråga. Personligen gav mig Hornbys "About a boy", som jag läste nyligen, väldigt mycket mer än många filosofi/psykologi-böcker jag läst. Nu talar jag ur en praktiskt synpunkt - dvs. att filisofin ska användas till något, såsom att göra mig lyckligare och mindre trångsynt. Om man vill ha en filosofisk "bildning" så är Nalle Puh och Nick Hornby förstås fel ända att börja i.
Vill du veta mer om mig kan du klicka på min profil eller kolla in min presentation här på mötesplatsen. Lycka till!
Slå dig ner och känn dig som nedslagen... Jösses Stefan, sådär kan du nog framgångsrikt matta av vem som helsts intresse - inte bara för filosofi utan för att konversera vänskapligt över huvud taget.
I alla fall, välkommen Shademp!
Roligt att ha dig här. Eftersom nu alla tycks vara så villiga att ge råd ska inte jag vara sämre:
- Kalla dig vad du vill, men det är min erfarenhet att folk på detta forum har mycket bestämda uppfattningar om vad annars vardagliga ord betyder mer exakt. En "etikett" leder kanske till mindre förståelse istället för mer.
- Läs precis vilken "filosofisk" litteratur som helst. Om du finner livets hemlighet i Nalle Puhs Hörna så ser jag det som att ditt medvetande är mer utvecklat än de som inte får någon behållning av att läsa den. Det viktiga är väl ändå att du bildar dig en egen uppfattning utifrån det du läser. Vill du ha lästips så tycker jag att Dalia Lamas "The Art of Happiness" (sv: Lycka) är en trivsam bok. Jag har fler lästips också, det är bara att fråga. Personligen gav mig Hornbys "About a boy", som jag läste nyligen, väldigt mycket mer än många filosofi/psykologi-böcker jag läst. Nu talar jag ur en praktiskt synpunkt - dvs. att filisofin ska användas till något, såsom att göra mig lyckligare och mindre trångsynt. Om man vill ha en filosofisk "bildning" så är Nalle Puh och Nick Hornby förstås fel ända att börja i.
Vill du veta mer om mig kan du klicka på min profil eller kolla in min presentation här på mötesplatsen. Lycka till!
Stefan skrev:Enligt min mening bör man endast kalla sig filosof om man publicerat fackfilosofiska böcker och tidskrifter. Dessutom bör dessa alster ha ett visst filosofiskt djup. Så mitt råd är: kalla dig inte filosof. Det låter fånigt.
Jag skulle helst se att du inte kallade dig för Stefan, det låter fånigt.
Allvarligt Stefan, du kanske inte söker filosofin för att hitta livsharmoni. Men att förkasta tankar till favör för fackliteratur kan knappast ge en person större anledning till att slänga sig med epitetet filosof.
Jag har inte läst något filosofiskt verk, men klarar av att resonera och skapa min egen filosofi (för man kan det, till och med enligt svenska språket).
Jag väljer här en av SAOB´s definitioner av betydelsen för filosof.
BETYDELSE: person som känner till o. ägnar sig åt filosofi; (djupsinnig o. konsekvent) tänkare; äv. oeg.
, särsk. om person med spekulativ läggning l. om person som ser på tillvaron med filosofens lugna (l. skeptiska) blick; stundom (särsk. förr) om person som tänker fritt (obunden av alla fördomar);
Så visst kanske du vet, men kan knappast sägas förstå, och därför är vi två som kan kalla oss; Filosof.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Och nu till det viktiga.
Varmt välkommen Shademp.
Alltid kul med nya människor, gamla disskutioner tenderar att leva upp på nytt. Och ibland få riktigt intressanta infallsvinklar som tidigare förbisetts.
Varmt välkommen Shademp.
Alltid kul med nya människor, gamla disskutioner tenderar att leva upp på nytt. Och ibland få riktigt intressanta infallsvinklar som tidigare förbisetts.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Välkommen Shademp!
Du behöver inte känna dig fånigt om du kallar dig filosof om du upplever dig ha ett ärligt sökande efter sanning och klarhet i livet. Detta måste alltid sättas före mängden trycksvärta Själv har jag inte läst mycket böcker de sista tio åren. Jag anser att vägen till kunskap är erfarenhet, och fördjupning i livsprocesserna. Sekundärt kan man skriva om och diskutera sina erfarenheter med andra människor. Det här är en filosofi som växer med åren om man tar väl vara på den. Analytisk filosofi och vetenskap i all ära, men detta handlar framförallt om teoribildning i redan antagna system. Den blir således statisk, och risken för instutitionsskador är stor. Om man förstår lite av den psykologi som satte bollen i rullning av främst Russel och Moore kan man kanske ana att man med tiden även slängde ut barnet med badvattnet. Genom axiom gör sig vetenskapen och den analytiska filosfin kvitt de besvärliga ovissheter som i min mening gör filosofin till en filosofi. Om inte filosfieleverna vågar ifrågasätta den akademiska aktoriteten är jag rädd att vi kommer att fortsätta befinna oss i den stiltje denna försvarar. Här och var utarbetas till och med ett förakt inför alternativa filosofitraditioner. Ofta kan det som är "oklart argumenterat" ligga närmare sanningen. Jag motsäger mig inte teoribildning i slutna system, men det måste finns en medvetenhet om att man troligen bygger slott på sankmark. Detta ser man tydligt inom bl.a fysiken där "nya upptäckter" sätter igång paradigmförändringar. Dessa "nya uttäckter" kommer nästan alltid som obehagliga överaskningar i experiment. Det är dessa "obehagliga överraskningar" som är filosofins kärna. Filosofi och teoribildningen är två olika riktningar; förnyelse och förvaltning.
Johan
Du behöver inte känna dig fånigt om du kallar dig filosof om du upplever dig ha ett ärligt sökande efter sanning och klarhet i livet. Detta måste alltid sättas före mängden trycksvärta
Själv har jag inte läst mycket böcker de sista tio åren. Jag anser att vägen till kunskap är erfarenhet, och fördjupning i livsprocesserna. Sekundärt kan man skriva om och diskutera sina erfarenheter med andra människor. Det här är en filosofi som växer med åren om man tar väl vara på den. Analytisk filosofi och vetenskap i all ära, men detta handlar framförallt om teoribildning i redan antagna system. Den blir således statisk, och risken för instutitionsskador är stor. Om man förstår lite av den psykologi som satte bollen i rullning av främst Russel och Moore kan man kanske ana att man med tiden även slängde ut barnet med badvattnet. Genom axiom gör sig vetenskapen och den analytiska filosfin kvitt de besvärliga ovissheter som i min mening gör filosofin till en filosofi. Om inte filosfieleverna vågar ifrågasätta den akademiska aktoriteten är jag rädd att vi kommer att fortsätta befinna oss i den stiltje denna försvarar. Här och var utarbetas till och med ett förakt inför alternativa filosofitraditioner. Ofta kan det som är "oklart argumenterat" ligga närmare sanningen. Jag motsäger mig inte teoribildning i slutna system, men det måste finns en medvetenhet om att man troligen bygger slott på sankmark. Detta ser man tydligt inom bl.a fysiken där "nya upptäckter" sätter igång paradigmförändringar. Dessa "nya uttäckter" kommer nästan alltid som obehagliga överaskningar i experiment. Det är dessa "obehagliga överraskningar" som är filosofins kärna. Filosofi och teoribildningen är två olika riktningar; förnyelse och förvaltning.
Johan
Jag anser att vägen till kunskap är erfarenhet
Det är väll hela meningen med livet? Att uppleva det men redan vet. Det är iaf min "filosofi"
Jag tror att själen redan har all kunskap och den kommit till den relativa sfären pga. uppleva de olika kunskaper.
"Nu är frågan inte vilka jag talar till, utan vilka som lyssnar"
-
laotzu
Hej Shademp,
och välkommen! Kul att Du har hittat hit och att Du är redo att slänga Dig in i filosofiska diskussioner.
Bli inte skrämd av Stefans hårda ton. Jag tycker dock att Du skall ta del av vad han skriver. Att börja med originalverk är inte att rekomendera. Att läsa filosofiska översiktsverk och introduktionsböcker ger en bra överblick och en nödvändig förförståelse; det i sin tur gör läsandet av originalverk roligare och mer givande.
Man kan jämföra med den moderna fysiken. Det finns många populärvetenskapliga böcker om relativitetsteorin, kvatmekaniken och strängteorin. "Man behöver inte matematiken för att redogöra för den moderna fysiken" läser man vanligen i förordet, men faktum kvarstår: Teorierna är matematiska modeller.
Vad filosofin och fysiken har gemensamt är att de försöker förklara (den upplevda) världen runt omkring oss. Denna upplevelse verkar vara allmänmänsklig, vilket ju medför att de sysslar med teorier kring det som rör alla människor. Således kan alla människor (som upplever något) vara med och diskutera dessa teorier.
En viktigt skillnad, ämnena emellan, är dock att en lekman inte kan läsa de fysiska avhandlingarna; har man inte den matematiska förkunskap som krävs så förstår man inte formlerna som förekommer däri. Ett filosofiskt orinigalverk kan dock vilken människa som helst, förutsatt att denna behärskar språket boken är skriven på, ta upp och läsa ur. Men precis som matematiken är fysikerns verktyg, så är språket filosofens verktyg; så lite förkunskap - eller en medvetenhet om sin egen begränsning - är ett måste när man läser filosofiska originalverk. Detsamma gäller dock "filosofer av facket", speciellt i tillägnadet av samtida filosofi. (Tycker Du ska tänka på Din attityd Stefan; som skolad filosof representerar man filosoferna och filosofin, inte bara sig själv; och en filosof, om någon, bör vara medveten om språkbegränsningar etc.)
Alla människor kan filosofera. Alla människor som upplever någonting kan reflektera kring och diskutera detta. Det är skillnad på att filosofera och att diskutera filosofins historia, en filosof, ett filosofiskt system, en filosofisk teori, ett filosofiskt verktyg etc.
Återigen, varmt välkommen och jag ser fram emot framtida diskussioner. Såg att Du har postat under tråden "Vad vi har gemensamt"; skall in och läsa nu
Lev väl alla filosofer,
Gustaf
och välkommen! Kul att Du har hittat hit och att Du är redo att slänga Dig in i filosofiska diskussioner.
Bli inte skrämd av Stefans hårda ton. Jag tycker dock att Du skall ta del av vad han skriver. Att börja med originalverk är inte att rekomendera. Att läsa filosofiska översiktsverk och introduktionsböcker ger en bra överblick och en nödvändig förförståelse; det i sin tur gör läsandet av originalverk roligare och mer givande.
Man kan jämföra med den moderna fysiken. Det finns många populärvetenskapliga böcker om relativitetsteorin, kvatmekaniken och strängteorin. "Man behöver inte matematiken för att redogöra för den moderna fysiken" läser man vanligen i förordet, men faktum kvarstår: Teorierna är matematiska modeller.
Vad filosofin och fysiken har gemensamt är att de försöker förklara (den upplevda) världen runt omkring oss. Denna upplevelse verkar vara allmänmänsklig, vilket ju medför att de sysslar med teorier kring det som rör alla människor. Således kan alla människor (som upplever något) vara med och diskutera dessa teorier.
En viktigt skillnad, ämnena emellan, är dock att en lekman inte kan läsa de fysiska avhandlingarna; har man inte den matematiska förkunskap som krävs så förstår man inte formlerna som förekommer däri. Ett filosofiskt orinigalverk kan dock vilken människa som helst, förutsatt att denna behärskar språket boken är skriven på, ta upp och läsa ur. Men precis som matematiken är fysikerns verktyg, så är språket filosofens verktyg; så lite förkunskap - eller en medvetenhet om sin egen begränsning - är ett måste när man läser filosofiska originalverk. Detsamma gäller dock "filosofer av facket", speciellt i tillägnadet av samtida filosofi. (Tycker Du ska tänka på Din attityd Stefan; som skolad filosof representerar man filosoferna och filosofin, inte bara sig själv; och en filosof, om någon, bör vara medveten om språkbegränsningar etc.)
Alla människor kan filosofera. Alla människor som upplever någonting kan reflektera kring och diskutera detta. Det är skillnad på att filosofera och att diskutera filosofins historia, en filosof, ett filosofiskt system, en filosofisk teori, ett filosofiskt verktyg etc.
Återigen, varmt välkommen och jag ser fram emot framtida diskussioner. Såg att Du har postat under tråden "Vad vi har gemensamt"; skall in och läsa nu
Lev väl alla filosofer,
Gustaf
Givetvis lär man sig mycket av att läsa filosofiska böcker. Människor har tänkt på de här frågorna i åtminstone 2 500 år, och för att bli duktig på dem måste man läsa vad de tänkt. Man har helt enkelt ingen möjlighet, ens om man vore mycket intelligent, att tänka igenom alla argument och motargument som givits genom åren. Sålunda ska man, om man vill bli duktig på ämnen som kunskapsteori och ontologi (läran om vad som existerar), läsa vad andra skrivit.
F ö ville inte min drygt sextioårige lärare i teoretisk filosofi kalla sig filosof, eftersom han inte producerat några nya, originella tankar.
Johan/
Analytisk filosofi är inte ett system utan ett sätt att tänka. Man utesluter ingenting, och definitivt inga "besvärliga ovissheter". Det finns oerhört många skolbildningar inom analytisk filosofi. Det är allt annat än stiltje inom den.
Det kan givetvis inträffa att en oklart argumenterad position ligger närmare sanningen, men det är väl ändå ingen fördel att argumentationen är oklar?
F ö ville inte min drygt sextioårige lärare i teoretisk filosofi kalla sig filosof, eftersom han inte producerat några nya, originella tankar.
Johan/
Analytisk filosofi och vetenskap i all ära, men detta handlar framförallt om teoribildning i redan antagna system. Den blir således statisk, och risken för instutitionsskador är stor. Om man förstår lite av den psykologi som satte bollen i rullning av främst Russel och Moore kan man kanske ana att man med tiden även slängde ut barnet med badvattnet. Genom axiom gör sig vetenskapen och den analytiska filosfin kvitt de besvärliga ovissheter som i min mening gör filosofin till en filosofi. Om inte filosfieleverna vågar ifrågasätta den akademiska aktoriteten är jag rädd att vi kommer att fortsätta befinna oss i den stiltje denna försvarar.
Analytisk filosofi är inte ett system utan ett sätt att tänka. Man utesluter ingenting, och definitivt inga "besvärliga ovissheter". Det finns oerhört många skolbildningar inom analytisk filosofi. Det är allt annat än stiltje inom den.
Ofta kan det som är "oklart argumenterat" ligga närmare sanningen.
Det kan givetvis inträffa att en oklart argumenterad position ligger närmare sanningen, men det är väl ändå ingen fördel att argumentationen är oklar?
Hej Shademp!
Jag började också läsa filosofi när jag var i femtonårsåldern ungefär. De böcker jag läste var faktiskt också bland annat de dialoger av Platon du nämner och Peter Nilssons triologi. Det har inte skadat mig på något sätt.
Jag har alltid varit av den meningen att man ska gå till källorna och inte lita så mycket på översiktslitteratur. Källorna är oftast roligare och så får man en rikare och mer direkt bild av vad filosofen menar så att man kan bilda sig en uppfattning själv.
När jag läste Platon första gången tyckte jag det var skit och slängde ifrån mig boken eftersom hans resonemang verkade så ologiska. Det är de också, men jag kom att uppskatta andra sidor hos honom när jag läste hans samlade verk vid ett senare tillfälle.
Det är sant att den analytiska filosofin är den dominerande i Sverige och den engelsktalande världen idag. Jag anser mig också tillhöra den skolan men har tyvärr inga tips på lättlästa böcker. Det enda jag kan rekommendera är att du inte börjar med Ludwig Wittgensteins "Tractatus logico-philosophicus" för den är helt förvirrad. Förr eller senare lär du dock vilja läsa hans "Filosofiska undersökningar" som är en trevlig bok.
Vänligen
Camilla
Jag började också läsa filosofi när jag var i femtonårsåldern ungefär. De böcker jag läste var faktiskt också bland annat de dialoger av Platon du nämner och Peter Nilssons triologi. Det har inte skadat mig på något sätt.
Jag har alltid varit av den meningen att man ska gå till källorna och inte lita så mycket på översiktslitteratur. Källorna är oftast roligare och så får man en rikare och mer direkt bild av vad filosofen menar så att man kan bilda sig en uppfattning själv.
När jag läste Platon första gången tyckte jag det var skit och slängde ifrån mig boken eftersom hans resonemang verkade så ologiska. Det är de också, men jag kom att uppskatta andra sidor hos honom när jag läste hans samlade verk vid ett senare tillfälle.
Det är sant att den analytiska filosofin är den dominerande i Sverige och den engelsktalande världen idag. Jag anser mig också tillhöra den skolan men har tyvärr inga tips på lättlästa böcker. Det enda jag kan rekommendera är att du inte börjar med Ludwig Wittgensteins "Tractatus logico-philosophicus" för den är helt förvirrad. Förr eller senare lär du dock vilja läsa hans "Filosofiska undersökningar" som är en trevlig bok.
Vänligen
Camilla
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster