Hur är en idealisk människa ?
Moderator: Moderatorgruppen
Förstår inte riktigt skillnaden mellan en "idealisk människa" och en "idealisk människa". Menar ni att den första skulle vara mer ur naturens synvinkel (hur är människor i sin mest naturliga form) och den andra ur ett subjektivt människoperspektiv (hur vill vi att människor ska vara)?
I vilket fall som helst skulle jag nog säga så här:
En idealisk människa är en människa som är lycklig och mår bra i sitt djupaste inre. För att det ska kunna ske krävs givetvis en hel del, t.ex. att inte ha massa onödiga rädslor som skapar mentala spärrar och fördomar.
Kan vara intressant att fundera på hur en idealisk livsform skulle se ut. Är det några mänskliga egenskaper vi egentligen skulle vilja byta ut? Jag tror jag kan komma på en hel del...
I vilket fall som helst skulle jag nog säga så här:
En idealisk människa är en människa som är lycklig och mår bra i sitt djupaste inre. För att det ska kunna ske krävs givetvis en hel del, t.ex. att inte ha massa onödiga rädslor som skapar mentala spärrar och fördomar.
Kan vara intressant att fundera på hur en idealisk livsform skulle se ut. Är det några mänskliga egenskaper vi egentligen skulle vilja byta ut? Jag tror jag kan komma på en hel del...
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
-
Katana
Re: Den ultimata medelmåttan
hovnarr skrev:Conocimento - som katana frågor tycks hon vara ute efter en integral snarare än en optimal!
Så i det avseendet är du suboptimal är jag rädd.
EDIT: Några följdfrågor...
Hur skiljer man en integral av människan från ett genomsnitt av människan?
Är normalt och idealiskt samma sak?
"Clark Kent is Superman's critique of the human race." - Bill, Kill Bill 2
Hehe. Ok, got it. Men kan DU vara lite tydligare en sista gång för jag fattar 1/2 av vad du säger här. :oops: :)
-
Katana
Wintran
Analysera inte så mycket, utan säg bara hur du anser en idealisk människa skulle vara enligt ditt tycke. Dvs. vad är en idealisk människa.
Du var redan inne på det lite... får gärna fortsätta att spinna på den. Varför inte även ge ngt. konkret exempel på idealisk agerande (form av rörelse/liv) utifrån mänskligt perspektiv.
Analysera inte så mycket, utan säg bara hur du anser en idealisk människa skulle vara enligt ditt tycke. Dvs. vad är en idealisk människa.
Du var redan inne på det lite... får gärna fortsätta att spinna på den. Varför inte även ge ngt. konkret exempel på idealisk agerande (form av rörelse/liv) utifrån mänskligt perspektiv.
Re: Hur är en idealisk människa ?
Katana skrev:Är alla ideal goda ?
Besvara frågan nu istället...
Om man har något som ideal tycker man rimligen att det är gott.
Sen kanske inte jag tycker att alla ideal som människor kan ge
uttryck för är goda men då handlar det ju om att jag inte delar
deras värderingar.
Nej jag får inga idéer om idealisk människa. Det är lättare att
tänka sig om man preciserar mer t.ex. en idealisk läkare eller
lärare eller advokat eller.....
Re: Hur är en idealisk människa ?
Katana skrev:Varsågoda.
En som liknar mig men som ej är identisk med mig. Är för ödmjuk att mena att jag själv är idealet. :lol:
Allvarligt talat, idealmänniskan är den som stämmer med givet ideal. Har vi inte alla olika kriterier?
Min ideal-medmänniska när det gäller det filosofiska samtalet är en som jag kan föra en kreativ dialog med, utan att vi låser oss, målar in varandra i ett hörn och medvetet missförstår. Vi behöver inte tycka likadant men hon bör både kunna lyssna, samtala och lära (reciprokt), kunna nyttja både känslo- och intelligensargument.
A
Algotezza aka Algotezza
-
PseydonymHär
- Inlägg: 150
- Blev medlem: 29 okt 2006 12:38
- Ort: Stockholm
Katana skrev:PseydonymHär
Oavsett vad han står för och förverkligar ?
På ett sätt tycker jag det. Jag kan inte undgå att jag har avgudat självmordsbombare (som är så långt från mitt ideal som man kan komma) som är beredda att sätta sina ideal högre än sina liv. Hur många kan säga att de sätter sina liv till för att försvara sina ideal? Visst skulle man hellre vilja leva och svika sina ideal än att dö för dem?
Katana skrev:Analysera inte så mycket, utan säg bara hur du anser en idealisk människa skulle vara enligt ditt tycke. Dvs. vad är en idealisk människa.
Ett ideal jag personligen gillar är pacifism och hela inställningen att undvika att skada andra. Jag syftar inte på den mest radikala formen av pacifism där man inte ens får försvara sig, utan snarare den filosofiska aspekten av begreppet, och jag vill gärna inbegripa andra former av skada än enbart den fysiska. Givetvis måste man bry sig om sig själv i grunden, och man får inte vara rädd för att säga hur man tycker och känner, men det finns så många tillfällen när det skapas onödiga konflikter och människor fastnar i onda cirklar som skulle kunna lösas ifall de hade en annan inställning.
Ett exempel på ett idealiskt agerande utifrån detta perspektiv är en människa som inte faller för en provocerande främling på en krog och dras in i ett slagsmål, utan som istället kan tala sig ur situationen eller uppvisa en "svaghet" för att angriparen ska tappa intresset och komma på andra tankar. En person vars självförtroende är så starkt i grunden att han/hon inte tappar tålamodet i onödan eller faller för spontana känsloupplevelser som egentligen gör mer skada än nytta. En person som insett att det inte finns något att bevisa och att det inte finns några fiender, och att det inte alltid är det som syns som betyder mest.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
PseydonymHär skrev:Hur många kan säga att de sätter sina liv till för att försvara sina ideal? Visst skulle man hellre vilja leva och svika sina ideal än att dö för dem?
Jag håller med om att det är inspirerande att kunna stå för sina ideal och t.o.m. offra sitt liv för det, men däremot ogillar jag djupt när folk vägrar lyssna och inte kan förändra sig. För mig måste dessa egenskaper gå hand i hand för att ett starkt ideal ska vara något positivt. Det måste alltså vara ett ideal format av erfarenhet för att det ska vara något man offrar allt för, annars finner jag större inspiration hos människor som vågar erkänna sina misstag.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
-
PseydonymHär
- Inlägg: 150
- Blev medlem: 29 okt 2006 12:38
- Ort: Stockholm
PseydonymHär skrev:Det är inte vetenskapsmannen som kommer på formeln som är den idealiska människan, det är vetenskapsmannen som tidigare trodde på den tidigare formeln som är den idealiska.
Japp, så sant. Den idealiska vetenskapsmannen vet att han måste sätta sin formel på prov för att se om den håller eller om han måste byta spår, för annars kommer hans forskning att avstanna.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Jag tolkar Katanas fråga såhär: Om man sammanfogar alla människor till en enda människa - vad skulle då vara utmärkande för denna människa?
Det som utmärker en sådan människa kan ju inte vara mänskliga drag såsom girighet eller givmildhet (i dessa drag kommer h*n att vara ett genomsnitt), utan det utmärkande kommer just att vara det mänskliga. Vad nu det är.
Det mänskliga är det vi inte ser när vi tittar på en given människa, det är bakgrunden så att säga. Vi kan t.ex. säga "Peter är bra snäll, han", och menar då att han är snällare än de flesta vi känner. Men vi säger inte "Peter, han har två armar, han" eftersom detta är typiskt mänskligt och inget exceptionellt. Tänk er nu en människa som inte har några utmärkande drag, utan är ett hopfogning av alla människor. Varken ljus eller mörk, varken gammal eller ung, varken ful eller snygg, varken glad eller ledsen, har 42,7 i skostorlek osv. Människa, rakt upp och ned.
MEN! Är detta verkligen en människa då? Det blir ju en människa som är nästan onormalt normal. Att vara människa är ju till stor del att vara ett original. Original, som kommer av origo - matematikens mittpunkt, som betyder början eller källa och kommer av oriri, som betyder att resa sig. Människan reser sig upp, finner sig i sin mitt, i källan, och är ett original. Detta, som från ett perspektiv nästan tycks oss omänskligt, är ändå mänskligt.

Det som utmärker en sådan människa kan ju inte vara mänskliga drag såsom girighet eller givmildhet (i dessa drag kommer h*n att vara ett genomsnitt), utan det utmärkande kommer just att vara det mänskliga. Vad nu det är.
Det mänskliga är det vi inte ser när vi tittar på en given människa, det är bakgrunden så att säga. Vi kan t.ex. säga "Peter är bra snäll, han", och menar då att han är snällare än de flesta vi känner. Men vi säger inte "Peter, han har två armar, han" eftersom detta är typiskt mänskligt och inget exceptionellt. Tänk er nu en människa som inte har några utmärkande drag, utan är ett hopfogning av alla människor. Varken ljus eller mörk, varken gammal eller ung, varken ful eller snygg, varken glad eller ledsen, har 42,7 i skostorlek osv. Människa, rakt upp och ned.
MEN! Är detta verkligen en människa då? Det blir ju en människa som är nästan onormalt normal. Att vara människa är ju till stor del att vara ett original. Original, som kommer av origo - matematikens mittpunkt, som betyder början eller källa och kommer av oriri, som betyder att resa sig. Människan reser sig upp, finner sig i sin mitt, i källan, och är ett original. Detta, som från ett perspektiv nästan tycks oss omänskligt, är ändå mänskligt.

-
Katana
Typ. Finns ju redan uppsatta ideal och hur vi ska vara för att bli stora, starka, snygga, sexiga, rika, frälsta, hälsosamma.... osv osv... in i en oändlighet. Det är samhällsideal, ideal av hur den idealistiska människan är och vad den idealistiska människan ska sträva efter.
Men rotar man lite i det så vete tusan om det egentligen finns ngn. mänskligt i det öht. Vad är då mänskligt ? Och vad är det som är det idealiska mitt i all denna soppa ?! Dvs. hur är en idealisk människa egentligen ?
Men rotar man lite i det så vete tusan om det egentligen finns ngn. mänskligt i det öht. Vad är då mänskligt ? Och vad är det som är det idealiska mitt i all denna soppa ?! Dvs. hur är en idealisk människa egentligen ?
hovnarr skrev:Jag tolkar Katanas fråga såhär: Om man sammanfogar alla människor till en enda människa - vad skulle då vara utmärkande för denna människa?
Det som utmärker en sådan människa kan ju inte vara mänskliga drag såsom girighet eller givmildhet (i dessa drag kommer h*n att vara ett genomsnitt), utan det utmärkande kommer just att vara det mänskliga. Vad nu det är.
Det mänskliga är det vi inte ser när vi tittar på en given människa, det är bakgrunden så att säga. Vi kan t.ex. säga "Peter är bra snäll, han", och menar då att han är snällare än de flesta vi känner. Men vi säger inte "Peter, han har två armar, han" eftersom detta är typiskt mänskligt och inget exceptionellt. Tänk er nu en människa som inte har några utmärkande drag, utan är ett hopfogning av alla människor. Varken ljus eller mörk, varken gammal eller ung, varken ful eller snygg, varken glad eller ledsen, har 42,7 i skostorlek osv. Människa, rakt upp och ned.
MEN! Är detta verkligen en människa då? Det blir ju en människa som är nästan onormalt normal. Att vara människa är ju till stor del att vara ett original. Original, som kommer av origo - matematikens mittpunkt, som betyder början eller källa och kommer av oriri, som betyder att resa sig. Människan reser sig upp, finner sig i sin mitt, i källan, och är ett original. Detta, som från ett perspektiv nästan tycks oss omänskligt, är ändå mänskligt.
Man gjorde ett försök förut där man lät ett antal testdeltagare sätta betyg på en mängd kvinnors ansikten. Man skapade sen ett ansikte av alla dessa bilder och lät testdeltagarna sätta betyg på det. Det visade sig att "genomsnittskvinnan" fick betydligt högre betyg än medel.
Tolstoj säger ju också att "alla lyckliga familjer är lyckliga på samma sätt, men alla olyckliga familjer är olyckliga på olika sätt". Så kanske gäller samma lagar inom psykologin.
Undrar vad Tolstoj menade. Själv tror jag nog att många är olyckliga på samma sätt också.
Intressant detta med genomsnittskvinnan. Det visar ju att en integral ger ett helt annat resultat än en median. Medianmänniskan är troligen en indisk kvinna, medan integralmänniskan vare sig har tydlig etnicitet eller ens kön.
Appropå skönhet har man visat att symmetri är väldigt viktigt för skönhetsuppfattningen. De flesta människor har mer eller mindre asymmetriska ansikten. Man kan tänka sig att olika kvinnors asymmertrier liksom tar ut varandra och därför skapar en mer symmetrisk helhet, som delvis därför uppfattas som mer attraktiv. Dessutom lär inattraktiva extremer ta ut varandra. Jättenäsa och pyttenäsa blir normalstor näsa osv.

Intressant detta med genomsnittskvinnan. Det visar ju att en integral ger ett helt annat resultat än en median. Medianmänniskan är troligen en indisk kvinna, medan integralmänniskan vare sig har tydlig etnicitet eller ens kön.
Appropå skönhet har man visat att symmetri är väldigt viktigt för skönhetsuppfattningen. De flesta människor har mer eller mindre asymmetriska ansikten. Man kan tänka sig att olika kvinnors asymmertrier liksom tar ut varandra och därför skapar en mer symmetrisk helhet, som delvis därför uppfattas som mer attraktiv. Dessutom lär inattraktiva extremer ta ut varandra. Jättenäsa och pyttenäsa blir normalstor näsa osv.

Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster