Har precis läst en text om myten om Sisyfos av Camus. Väldigt intressant. Men det jag inte förstår är hur han kan vara lycklig även fast att han har det hårda straffet. Vad vill egenligen Camus visa med det här?
Om någon läst det så kanske han/hon vet bättre än mig.
Myten om sisyfos
Moderator: Moderatorgruppen
offe skrev:Han är en kristussymbol. Han tar på sig arbetet, så att andra ska slippa.
Vet inte egentligen vad tråden handlar om, men påståendet, kristussymbol passar inte in i sammanhanget.
OK då, det är en katolsk uppfattning, men inte Kristi uppfattning.
Detta larvet med syndernas förlåtelse och brist på eget ansvar, stämmer inte in på Kristi budskap alls.
Gå vidare och synda inte, var ju beskedet från Kristus till dem som kom för att få veta.
Tjabbe
JAG - "jag" kommer att leva om än min kropp löses upp i sina bestånds delar ...
- miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
Haha, skit i kristus :/
ollebolle, Camus vill enkelt sagt visa den praktiska sidan av det existentialistiska tänkesättet, även om han är skapligt långsökt i sitt framförande. Sisyfos är lycklig i och med att han accepterar det absurda - fenomenet som uppstår när världen är likgiltig inför människans ständiga strävan efter något -; han tar ansvar över sin frihet (den som han är dömd till) och förnekar storheterna (i det här fallet gudarna, som dömer honom till de straff han får).
Vi kan, enligt Camus, endast vara fria när vi inser våra begränsningar och börjar att leva med det vi faktiskt har just nu (och inte fokuserar på sådant som faktiskt inte ens existerar); och när vi är fria är vi lyckliga.
Sisyfos följde sina egna regler och löd inte under någon annan - visserligen blev han straffad, men han behöll åtminstone sin stolthet.
ollebolle, Camus vill enkelt sagt visa den praktiska sidan av det existentialistiska tänkesättet, även om han är skapligt långsökt i sitt framförande. Sisyfos är lycklig i och med att han accepterar det absurda - fenomenet som uppstår när världen är likgiltig inför människans ständiga strävan efter något -; han tar ansvar över sin frihet (den som han är dömd till) och förnekar storheterna (i det här fallet gudarna, som dömer honom till de straff han får).
Vi kan, enligt Camus, endast vara fria när vi inser våra begränsningar och börjar att leva med det vi faktiskt har just nu (och inte fokuserar på sådant som faktiskt inte ens existerar); och när vi är fria är vi lyckliga.
Sisyfos följde sina egna regler och löd inte under någon annan - visserligen blev han straffad, men han behöll åtminstone sin stolthet.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 137 och 0 gäster