Nuets bredd
Moderator: Moderatorgruppen
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Språkets nu tycks vara ett annat än upplevelsens.
Närvaro - Nu - Rörelse - Tid... finns det något/några vi kan stryka?
Now-Here! --- No-Where? --- Nowhere!
Jag skall inte polemisera för ståndpunkter jag inte kan försvara (:)), vilket, vilken än man väljer, oundvikligen är fallet på detta område. Tunn is är emellertid alltid mest intressant: det går fort att se om det bär eller brister, och om det brister sjunker man eller visar det sig att man står stadigt på fast mark?
Nu(!?) vill jag se nuet mätas!
Närvaro - Nu - Rörelse - Tid... finns det något/några vi kan stryka?
Now-Here! --- No-Where? --- Nowhere!
Jag skall inte polemisera för ståndpunkter jag inte kan försvara (:)), vilket, vilken än man väljer, oundvikligen är fallet på detta område. Tunn is är emellertid alltid mest intressant: det går fort att se om det bär eller brister, och om det brister sjunker man eller visar det sig att man står stadigt på fast mark?
Nu(!?) vill jag se nuet mätas!
Teoretiskt möjlig "mätning" av "nuets bredd&q
Utgångspunkter:
0. Jag kopplar nuet till upplevande via våra mest utvecklade sinnen, syn och hörsel. Det handlar om upplevt nu, inte om nuet i abstrakt mening, där vi kan ha villka välmotiverade åsikter vi vill, gällande punktform eller annan form på nuet, om det rör sig eller står stilla i någon mening.
1. Människan blev medveten om "tidens gång" via kretslopp som upprepades, t.ex. dygnets, årstidernas.
2. Genom att kunna detektetera och senare själv skapa och räkna en jämn rytm eller puls blir "tidmätning" möjlig. Första "klockan", vilken Galileo nyttjade, var en munks jämna puls.
3. Rytmsinne plus räknekonst möjliggjorde tidmätning. Vårt rytmsinne för snabba rytmer har vuxit fram ur vår hjärtrytm, vårt sinne för långsamma astronomiska rymer har sin grund i minnesförmågan.
4. Våra abstraktioner "förflutenhet" och "framtid" härrör ur vårt minne, resp. vår förmåga att planera, känna farhågor, hysa, fantisera, liksom vår västerländska linjära tidsuppfattning.
5. En sekund "definieras som varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen cesium-133, enligt det 13:e CGPM-mötet 1967". Genom att utgåfrån "räkning" av denna snabba puls, blir "objektiv tidmätning" möjlig.
6. När vi lyssnar på musik kan vi snabbt konstatera om det handlar om en jämn rytm, en ojämn rytm, en allt snabbare eller allt långsammare rytm. Det krävs minst tre taktslag för att avgöra om en rytm är jämn eller ej.
7. För att avgöra om en rytm är jämn krävs att tre av dess taktslag i någon mening är "simultant närvarande". Vore inte så fallet, funnes ingen gräns för hur långsamma takter vi skulle kunna uppfatta som jämna . Det finns ett glapp mellan direktuppfattade jämna pulser t.ex. i musiken och dem vi uppfattar med minnets hjälp, de astronomiska i vår omvärld.
"Mätningsexperiment"
Auditiv bredd
Fråga: Hur långsam rytm kan en person via hörsel uppfatta som jämn utan att i sitt inre dela upp den i mindre enheter?
Snabb rytm är ganska lätt. När vi når den långsammaste rytm en person kan uppfatta som jämn, vilket enligt ovan innebär tre taktslag av denna rytm, har vi kommit fram till denna persons auditiva bredd på nuet.
Det finns en maximal övre gräns för hur hur långsamma rytmer vi kan uppfatta som jämna. På min metronom är den långsammaste rytmen 40 taktslag i minuten. Utgår vi från detta innebär det att den auditiva bredden på nuet är ca 1,5 sekunder. Jag har läst på andra håll att bredden (i dess "helhet", ej enbart den autiditiva) är ca 4 sekunder (enligt Gärdenfors och Nörretranders, i någon av deras böcker).
Olika personer kan ha olika bredd på nuet. Detta har alltså hittills handlat om nuets auditiva bredd.
Visuell bredd
Dess visuella bredd kan man få fram genom att röra handen snabbt framför ögonen: först tycks handen befinna sig på två ställen samtidigt. När man når den hastighet då ögat uppfattar det som en rörelse och inte som handens simultna befintlighet på två ställen i rummet, har vi nått nuets visuella bredd.
Fast nu hör det här mera hemma under psykologi...
A
0. Jag kopplar nuet till upplevande via våra mest utvecklade sinnen, syn och hörsel. Det handlar om upplevt nu, inte om nuet i abstrakt mening, där vi kan ha villka välmotiverade åsikter vi vill, gällande punktform eller annan form på nuet, om det rör sig eller står stilla i någon mening.
1. Människan blev medveten om "tidens gång" via kretslopp som upprepades, t.ex. dygnets, årstidernas.
2. Genom att kunna detektetera och senare själv skapa och räkna en jämn rytm eller puls blir "tidmätning" möjlig. Första "klockan", vilken Galileo nyttjade, var en munks jämna puls.
3. Rytmsinne plus räknekonst möjliggjorde tidmätning. Vårt rytmsinne för snabba rytmer har vuxit fram ur vår hjärtrytm, vårt sinne för långsamma astronomiska rymer har sin grund i minnesförmågan.
4. Våra abstraktioner "förflutenhet" och "framtid" härrör ur vårt minne, resp. vår förmåga att planera, känna farhågor, hysa, fantisera, liksom vår västerländska linjära tidsuppfattning.
5. En sekund "definieras som varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen cesium-133, enligt det 13:e CGPM-mötet 1967". Genom att utgåfrån "räkning" av denna snabba puls, blir "objektiv tidmätning" möjlig.
6. När vi lyssnar på musik kan vi snabbt konstatera om det handlar om en jämn rytm, en ojämn rytm, en allt snabbare eller allt långsammare rytm. Det krävs minst tre taktslag för att avgöra om en rytm är jämn eller ej.
7. För att avgöra om en rytm är jämn krävs att tre av dess taktslag i någon mening är "simultant närvarande". Vore inte så fallet, funnes ingen gräns för hur långsamma takter vi skulle kunna uppfatta som jämna . Det finns ett glapp mellan direktuppfattade jämna pulser t.ex. i musiken och dem vi uppfattar med minnets hjälp, de astronomiska i vår omvärld.
"Mätningsexperiment"
Auditiv bredd
Fråga: Hur långsam rytm kan en person via hörsel uppfatta som jämn utan att i sitt inre dela upp den i mindre enheter?
Snabb rytm är ganska lätt. När vi når den långsammaste rytm en person kan uppfatta som jämn, vilket enligt ovan innebär tre taktslag av denna rytm, har vi kommit fram till denna persons auditiva bredd på nuet.
Det finns en maximal övre gräns för hur hur långsamma rytmer vi kan uppfatta som jämna. På min metronom är den långsammaste rytmen 40 taktslag i minuten. Utgår vi från detta innebär det att den auditiva bredden på nuet är ca 1,5 sekunder. Jag har läst på andra håll att bredden (i dess "helhet", ej enbart den autiditiva) är ca 4 sekunder (enligt Gärdenfors och Nörretranders, i någon av deras böcker).
Olika personer kan ha olika bredd på nuet. Detta har alltså hittills handlat om nuets auditiva bredd.
Visuell bredd
Dess visuella bredd kan man få fram genom att röra handen snabbt framför ögonen: först tycks handen befinna sig på två ställen samtidigt. När man når den hastighet då ögat uppfattar det som en rörelse och inte som handens simultna befintlighet på två ställen i rummet, har vi nått nuets visuella bredd.
Fast nu hör det här mera hemma under psykologi...
A
Algotezza aka Algotezza
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Lite mer hängmattefunderingar kring tiden…
Utgångspunkten är alltså att tiden är en objektiv egenskap hos materien.
Som sådan kan den inte existera utanför materien (och v.v.), den är inte heller avhängig av subjektet, människan, som uppfattar tiden på sitt sätt.
Tiden har både kvantitet och kvalitet?
Kvantitet, mätbarhet; genom materiens (kvantitativa) rörelse (rörelsemängd).
Tidens kvantitet (och kvalitet?) påverkas av rörelsen (materiens) kvantitet (allmänna relativitetsteorin?)
(Begreppsparet kvantitet/kvalitet är verkligen delikat, här påverkar det ena det andra och ständiga övergångar sker)
Utgångspunkten är alltså att tiden är en objektiv egenskap hos materien.
Som sådan kan den inte existera utanför materien (och v.v.), den är inte heller avhängig av subjektet, människan, som uppfattar tiden på sitt sätt.
Tiden har både kvantitet och kvalitet?
Kvantitet, mätbarhet; genom materiens (kvantitativa) rörelse (rörelsemängd).
Tidens kvantitet (och kvalitet?) påverkas av rörelsen (materiens) kvantitet (allmänna relativitetsteorin?)
(Begreppsparet kvantitet/kvalitet är verkligen delikat, här påverkar det ena det andra och ständiga övergångar sker)
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Levande död
Avantgardet skrev:Algotezza: Jag föregick ditt experiment något, och undrar fortfarande hur man då bör se på en person i avsaknad av minne (och dess förhållande till nuet)? Enligt dig lever denne i ett smalare nu eller kanske närmare nu?
I den mån en person saknar minne helt, har han ju inte tillgång till de två "då"-kontraster, (förflutenhet och framtid) i sitt medvetande som krävs för att upprätthålla upplevelsen av nuet, all slags kommunikation och upplevande öht. För att kunna uppleva något krävs att vi kan relatera det realtivt nya vi upplever till vad som finns i vår erfarenehet redan.
En person helt utan minne skulle bara var en "grönsak" som en massa meningslösa sinnesrapporter skulle blippa igenom. Det innebär att han inte skulle ha något medvetande heller, ty vad är detta förutom uppbyggt av minnesbytes? Allt skulle vara ett oöverblickbart, meningslöst, medvetslöst kaos. Varken nu, då eller bredd. En levande död.
Den som i yttervärldens ögon är ett "paket", kan dock vara försjunken i minnen i sitt inre, men onåbar utifrån. I ditt exempel skulle även minnet tänkas vara borta. Vad finns kvar då, även om sinnena fungerar rent materiellt?
A
Algotezza aka Algotezza
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Varför skulle det behövas två "då"-kontraster för att erfara ett "nu"? Nuet är ju inte något av dessa två "då" - de är dess antites om man så vill. Skulle vi, av nödvändighet, vara tvugna att ha födelse och död i minnet konstant för att kunna avgöra om vi lever?
Medvetande är väl inte samma sak som medvetande om något?
Det som återstår i mitt exempel är varat i dess renaste form, obesudlat av efterkonstruktioner. Det är upplevelsen, inte tillrättaläggandet. Att skilja dem åt erkänner jag vara nästintill omöjligt.
Medvetande är väl inte samma sak som medvetande om något?
Det som återstår i mitt exempel är varat i dess renaste form, obesudlat av efterkonstruktioner. Det är upplevelsen, inte tillrättaläggandet. Att skilja dem åt erkänner jag vara nästintill omöjligt.
-
Katana
Tänker mig att man behöver urskilja vad i nu är ur det förflutna eller framtid.
Skiljer man inte på dessa går nuet (möjligheterna till goda förändringar och
tillväxt) förlorat och man lever utan att veta antingen i dåtid eller framtid.
Dåtiden som framtiden kan hindra en att se klart och ser man inte klart kan
man heller inte vara i nuet som är utgångspunkten för ett liv levande.
På tok för många 'sitter fast' i nuet pga. det förgångna eller det framtida.
Skiljer man inte på dessa går nuet (möjligheterna till goda förändringar och
tillväxt) förlorat och man lever utan att veta antingen i dåtid eller framtid.
Dåtiden som framtiden kan hindra en att se klart och ser man inte klart kan
man heller inte vara i nuet som är utgångspunkten för ett liv levande.
På tok för många 'sitter fast' i nuet pga. det förgångna eller det framtida.
Då-nu-då
Avantgardet skrev:Varför skulle det behövas två "då"-kontraster för att erfara ett "nu"? Nuet är ju inte något av dessa två "då" - de är dess antites om man så vill. Skulle vi, av nödvändighet, vara tvugna att ha födelse och död i minnet konstant för att kunna avgöra om vi lever?
Nä, du behöver inte tänka på dina "då", men på för- eller omedveten nivå behövs de för att vi skall kunna "upptäcka nuet". Och för att kunna uppleva måtte du väl ha ditt tidigare uppelvande i destillerad form för att kunna uppleva öht. När du talar om att någon saknar minne utgår jag från att det är minnet i dess totalitet, allt vederbörande erfarit, som saknas, inte bara vad vederbörande förmår erinra sig medvetet.
Avantgardet skrev:Medvetande är väl inte samma sak som medvetande om något?
Men vad har medvetandet för innehåll om vi plockar bort minnet? Finns det något medvetande som inte är "medvetande om (något)"?
Avantgardet skrev:Det som återstår i mitt exempel är varat i dess renaste form, obesudlat av efterkonstruktioner.
Förkonstruktioner, då? Vi konstruerar det vi upplever med de verktyg vi har till vårt förfogande, medvetet och omdevetet eller "automatiskt", via våra "förkonstruktioner", "mallar", "upplevelsefilter".
Varat i dess rena form, vad skulle det vara? För att vi skall kunna uppleva det eller ens kunna tala om det, måste "det rena varat" "besudlas" (med och av vår mentalitet). Du talar dock om dess renaste form - hur tänker du dig det? Bara "något som är" - helt utan detaljer.
Avantgardet skrev:Det är upplevelsen, inte tillrättaläggandet. Att skilja dem åt erkänner jag vara nästintill omöjligt.
Du kan ju börja där du står och sedan försöka dekonstruera dig bakåt, såvida inte allt faller i bitar och upplöses på vägen till "den rena upplevelsen".
A
Algotezza aka Algotezza
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Ja det är väl där vi skiljer oss åt, du tror på Kants a priori-kategorier (vilket förklarar varför du föredrar begreppet "förkonstruktion") att inrangera upplevelsen i, och jag tror på att det kan finnas en systematisk benägenhet hos organismen där de geometriska formerna inte på förhand är givna och, givet att situationen är en och densamma, kan låna sig åt ett flertal olika förklaringsmodeller (varför jag föredrar begreppet "efterkonstruktion" - d.s.v. innehållet, inte formen som jag i någon mån ser som a priori men där jag bestämt hävdar att tiden inte återfinns utan endast en benägenhet att förstå upplevelsen). Vilka dessa är är en annan femma.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Inte Kant, men Martinus
Avantgardet skrev:Ja det är väl där vi skiljer oss åt, du tror på Kants a priori-kategorier (vilket förklarar varför du föredrar begreppet "förkonstruktion") att inrangera upplevelsen i, och jag tror på att det kan finnas en systematisk benägenhet hos organismen där de geometriska formerna inte på förhand är givna och, givet att situationen är en och densamma, kan låna sig åt ett flertal olika förklaringsmodeller (varför jag föredrar begreppet "efterkonstruktion" - d.s.v. innehållet, inte formen som jag i någon mån ser som a priori men där jag bestämt hävdar att tiden inte återfinns utan endast en benägenhet att förstå upplevelsen). Vilka dessa är är en annan femma.
I grunden ligger inte Kant, utan reinkarnationsläran (förmedlad av Martinus). Vi upplever vad vi upplever i våra liv, i kraft av vad vi upplevt i tidigare liv. Inga andra "kategorier", "upplevelsefilter" eller "upplevelsetraditioner" ges när vi föds än vår dittillsvarande, samlade erfarenhet. Våra erfarenheter byggs på, modifieras och utvecklas under jordelivet.
A
Algotezza aka Algotezza
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Innan jag tar mig för något mer vettigt :), vilket börjar vara på tiden, så tänkte jag lämna ett litet bidrag: Hur är flugans nu? Om vi antar att den med sina fasettögon registrerar rörelse så måste det ju vara "ett nu i punktform"? Något annat vore orimligt, givet att jag förstått flugans fysionomi på rätt sätt.
Flugiga frågor
Avantgardet skrev:Innan jag tar mig för något mer vettigt :), vilket börjar vara på tiden, så tänkte jag lämna ett litet bidrag: Hur är flugans nu? Om vi antar att den med sina fasettögon registrerar rörelse så måste det ju vara "ett nu i punktform"? Något annat vore orimligt, givet att jag förstått flugans fysionomi på rätt sätt.
Flugans nu är mångpunktuellt...
Hur är flugans självbild?
Kan ett väsen utan hjärta komma på tidmätning? Avancerade flugor i en sf-värld...
Och:
Skapar fladdermöss en visuell bild av sina ultraljud?
A
Algotezza aka Algotezza
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Nä, du behöver inte tänka på dina "då", men på för- eller omedveten nivå behövs de för att vi skall kunna "upptäcka nuet". Och för att kunna uppleva måtte du väl ha ditt tidigare uppelvande i destillerad form för att kunna uppleva öht. När du talar om att någon saknar minne utgår jag från att det är minnet i dess totalitet, allt vederbörande erfarit, som saknas, inte bara vad vederbörande förmår erinra sig medvetet.
Är inte det en strålande utgångspunkt? Som jag försått det hela så är det så man menar att den nyfödde upplever (vilken du menar vara en grönsak). Alltså, den kan inte urskilja objekt eller rörelser, den är själv allt och alltet, som är ett fullständigt kaos, konvergerar i en sammansatt, men för den lille odelbar, känsla av existens. Jag ser inte varför "tidsuppfattning" skulle behövas för att erfara nuet. Två "då" är bara nödvändiga om man vill navigera i systemet, inte för att befinna sig i det eller uppleva det. Eller hur menar du egentligen? Att beskriva det, och ha en klar konception om vad det är man tror sig beskriva, är en annan sak, och där finns ett otal alternativ att välja på. Du verkar helt enkelt ovillig att sära på begreppen och då blir det oerhört förvirrat.
Finns det användning av både tid och rörelse, klarar vi oss inte med det senare enbart? Behövs överhuvudtaget en föreställning om ett förflutet och en framtid? Räcker det inte med ett statiskt nu inom vilket rörelse sker?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster
