Skuld och ansvar

Moderator: Moderatorgruppen

What Gives?
Inlägg: 495
Blev medlem: 05 aug 2006 19:30

Re: Skuld och ansvar

Inläggav What Gives? » 15 nov 2006 14:55

Algotezza skrev:
Algotezza skrev:Har vi alla alltid något slags existentiellt ansvar för allt vi gör, så att skuld och ansvar alltid hänger ihop åtminstone på den nivån?



What Gives? skrev:Ja och nej. Jag kan tycka att det finns ett existentiellt ansvar likt det du beskriver här. Jag vill emellertid inte associera det till någonting så destruktivt som skuld.


Är skuld alltid destruktiv, kanske inte skuld som sdåan, men skuldkänslor? Man kan ju alltid ha det som konstnärlig drivkraft, bli en Bergman...


Jo, om man ser ett högre värde i sitt anseende än värdet av välbefinnande. Lynch lär ha frågat en terapeut huruvida terapin skulle förta hans förmåga att skapa film. Då denne svarade "kanske" avböjde Lynch. Vad jag vill ha sagt är att var och en får ta ställning till värderandet av skulden själv. Personligen tycker jag nog välbefinnande är intrinsikalt, varför andra prioriteringar innebär att man går över ån efter vatten.

Algotezza skrev:Fast med skuld menade jag initiat inte mörka, nedtyngande skuldkänslor, utan något mer neutralt, ungefär att man är orsaken till något.


Det är alltså detta som är den begreppsmässiga skillnaden mellan skuld och ansvar i min mening.

Algotezza skrev:Frågan blir då, om man har orsakat något, om man alltid har ett ansvar för det man orsakat. Enligt mitt exempel har man som barn inte juridiskt ansvar, men existentiellt skulel man kunan tänka sig att man har ansvar för allt man orsakar, på så vis att man i någon mening alltid får "skörda vad man sått". Karma kallas det ju ibland, och som jag förstått hur den fungerar, är den obönhörlig och tar inte hänsyn till om man vet vad man gör eller ej. Den skall ju fungera som en väckarklocka och ringa tills man vaknar.


Såvitt jag vet så kommer det omdömet med ansvaret i sig. Om du är medveten om vad du är ansvarig till kan du också avgöra motsatsen.

Algotezza skrev: Mina föräldrar fördömde ilskan utifrån dess konsekvenser, ej utifrån ilskan som sådan. Min far var ju ibland "heligt vred" - och det accepterades fullt ut. Barn på 50-talet skulle vara "snälla och väluppfostrade".

A


Här är du motsägelsefull. Jag förstår inte hur ett fördömande av "ilskan utifrån dess konsekvenser" går ihop med "föreställningen att "Barn på 50-talet skulle vara 'snälla och väluppfostrade'". Förutfattade meningar om barn lär ju inte lämna mycket svängrum för avvikelser tänker jag mig.

Katana

Inläggav Katana » 15 nov 2006 15:00

raderat

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Skuld och ansvar

Inläggav Algotezza » 15 nov 2006 15:17

What Gives? skrev:
Algotezza skrev: Mina föräldrar fördömde ilskan utifrån dess konsekvenser, ej utifrån ilskan som sådan. Min far var ju ibland "heligt vred" - och det accepterades fullt ut. Barn på 50-talet skulle vara "snälla och väluppfostrade".

A


Här är du motsägelsefull. Jag förstår inte hur ett fördömande av "ilskan utifrån dess konsekvenser" går ihop med "föreställningen att "Barn på 50-talet skulle vara 'snälla och väluppfostrade'". Förutfattade meningar om barn lär ju inte lämna mycket svängrum för avvikelser tänker jag mig.


Det är så jag uppfattar det nu, att de fördömde ilskans verkningar, ej själva ilskan, men "när det begav sig" uppfattade jag att deras reaktion betydde att "ilska var något mycket fult". Förmodligen är detta ett resultat av den vuxnes efterkonstruktioner, när man inte vill skuldbelägga föräldrarna.

Vi barn på 50-talet skulle ju vara "snälla och väluppfostarde" så att vi själva och omgivningen skulle slippa de icke önskvärda konsekvenserna av ett motsatt  och "dåligt" beteende. Man lärde sig "borgarklassens diskreta falskhet", att visa upp en blank yta som dolde den underliggande inte alltför glänsande verkligheten.

A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Judas-rollen

Inläggav Algotezza » 15 nov 2006 15:18

Katana skrev:Tezzan

Jojo... jag börjar typ acceptera även min tillvaro i nuet som den är,
men inte så lätt då man eg. vill liksom göra saker som skulle ge en
mer glädje i tillvaron. Men men... e som d e.


Tider skola komma...

A
Algotezza aka Algotezza

Katana

Re: Judas-rollen

Inläggav Katana » 15 nov 2006 15:19

Vilken tur då... för mig att jag bara är 3 idag  :D

What Gives?
Inlägg: 495
Blev medlem: 05 aug 2006 19:30

Re: Über-ich

Inläggav What Gives? » 15 nov 2006 15:48

Algotezza skrev:Under uppväxten kan man ju inte undvika att prackas på ett överjag, som jag ser det, men vid vuxen ålder kan man ju ägna sig åt att lära sig hantera och genomskåda det. Att upplösa det är kanske svårt, då det är en integrerad del av ens personlighet. Risken finns att  det drar med sig några andra mer väsentliga delar av ens personlighet under upplösningsprocessen.

A


Jag förstår varken hur eller varför man skulle upplösa det som överjagsbegreppet syftar till överhuvudtaget.

Katana

Re: Über-ich

Inläggav Katana » 15 nov 2006 15:56

Ett för strängt överjag kan hindra en ifrån att leva ut. Avvecklar man 'fel'
delar av överjaget i syfte för att bearbeta det ovanstående (som även
fungerar som skydd) kan det resultera i för liten självbevarelsedrift istället
som i sin tur tillåter en att leva ut men inte in. Så uppfattar iaf. jag det.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Ansvar och avsikt

Inläggav Algotezza » 15 nov 2006 17:37

Man kan fråga sig på vilket sätt avsikt och ansvar hänger ihop. Har vi bara ansvar för det vi gör avsiktligt? Juridiskt sett har vi även visst ansvar för oavsiktliga handlingar, men kanske inte alltid existentiellt... Hur ser ni på det?

A
Algotezza aka Algotezza

Carpe Nihil
Inlägg: 173
Blev medlem: 06 okt 2006 20:41

Re: Über-ich

Inläggav Carpe Nihil » 15 nov 2006 17:53

Algotezza skrev:
Carpe Nihil skrev:Det problematiska överjaget? förutsatt att man utvecklar ett sånt ^^


Går det att undvika? Hur?

A


Att undvika utveckling av ett överjag? Jadå, överjaget blir olika starkt beroende på utvecklingen i barndomen. Men jag tror inte att Freud skulle gå med på att det går att modifiera i efterhand.. Freuds tankegångar är iof inte mina favoriter inom psykologin ^^

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Über-ich

Inläggav Algotezza » 15 nov 2006 20:14

Carpe Nihil skrev:
Algotezza skrev:
Carpe Nihil skrev:Det problematiska överjaget? förutsatt att man utvecklar ett sånt ^^


Går det att undvika? Hur?

A


Att undvika utveckling av ett överjag? Jadå, överjaget blir olika starkt beroende på utvecklingen i barndomen. Men jag tror inte att Freud skulle gå med på att det går att modifiera i efterhand.. Freuds tankegångar är iof inte mina favoriter inom psykologin ^^


Dessutom finns väl ett medfött embryo till överjaget runt vilket uppfostrans moralkakor klustrar sig.

A
Algotezza aka Algotezza

Carpe Nihil
Inlägg: 173
Blev medlem: 06 okt 2006 20:41

Inläggav Carpe Nihil » 16 nov 2006 18:19

Du menar en slags disposition? Antagligen, eftersom att alla människor utvecklar ett överjag i någon form. Men det måste utvecklas innan vi över huvud taget börjar samla på oss moralkakorna.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 16 nov 2006 18:57

Carpe Nihil skrev:Du menar en slags disposition? Antagligen, eftersom att alla människor utvecklar ett överjag i någon form. Men det måste utvecklas innan vi över huvud taget börjar samla på oss moralkakorna.


Ja, en medfödd struktur som uppfostran fyller med ett innehåll. Som en medfödd universalgrammatik för språket.

A
Algotezza aka Algotezza


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 28 och 0 gäster