Kluven! Kan man vara en Filantropisk Misantrop.

[MrBullen]

Hmm...Kan man ensäga så?

Jaja..Vilket fall som helst.

Jag är väldigt intresserad av människor och deras beteende, värderingar, etik och moral osv. Finner stor stimulans av att prata och utbyta erfarenheter med de flesta. Oavsett om jag delar hennes åsikter eller ej. Diskussionen är den viktiga.

Jag älskar att hjälpa en svag människa. Det skänker mig stor glädje att kunna ställa upp för dom som behöver.


Men här kommer väl problemet. När jag ser på nyheter etc, och människor som far illa så känner jag praktiskt taget ingenting. Likadant om jag ser en tiggare på gatan. På nåt sätt ser jag det som ett straff som en induviduell person får ta för hela mänskligheten.


Har kommit fram till att vi inte är en så väldigt sympatisk varelse. Direkt hånfulla och skadeglada. Älskar tydligen och se andra missunnas. Eller iaf är det ingen som verkar bry sig nämnvärt om en medmänniska far illa. På många sätt föraktar jag denna varelse.

Fan..nu kom de massa saker imellan...ska folk ringa nu för. Tappa tråden helt, om ja nu hade nån

Kan nån hjälpa mig här

[kamalon]

Egot är ditt svar. Min syn på det hela är att alla våra handlingar har en mening som i slutändan gynnar oss själva.

Du klarar av skolan för att få bättre jobb, du är snäll mot andra för att de ska vara snälla mot dig och du skänker pengar för att dra ditt strå i stacken!

Så att för oss (I-landsbor) är det svårt att känna något för någon på tv då vi inte kan relatera. Det är vad en film är gjord att göra, ju fler människor som kan relatera desto fler uppskattar filmen. Sen att vi blir matade med all sorts strunt via media gör inte saken bättre, vi väljer att slå av vår sympatiska sida och slår på fakta delen där vi tar in fakta för att kunna diskutera med våra vänner om hur dåligt de har det på andra ställen än i Sverige etc.

[Algotezza]

Hmm...Kan man ensäga så?

Jaja..Vilket fall som helst.

Jag är väldigt intresserad av människor och deras beteende, värderingar, etik och moral osv. Finner stor stimulans av att prata och utbyta erfarenheter med de flesta. Oavsett om jag delar hennes åsikter eller ej. Diskussionen är den viktiga.

Jag älskar att hjälpa en svag människa. Det skänker mig stor glädje att kunna ställa upp för dom som behöver.


Men här kommer väl problemet. När jag ser på nyheter etc, och människor som far illa så känner jag praktiskt taget ingenting. Likadant om jag ser en tiggare på gatan. På nåt sätt ser jag det som ett straff som en induviduell person får ta för hela mänskligheten.


Har kommit fram till att vi inte är en så väldigt sympatisk varelse. Direkt hånfulla och skadeglada. Älskar tydligen och se andra missunnas. Eller iaf är det ingen som verkar bry sig nämnvärt om en medmänniska far illa. På många sätt föraktar jag denna varelse.

Fan..nu kom de massa saker imellan...ska folk ringa nu för. Tappa tråden helt, om ja nu hade nån

Kan nån hjälpa mig här

I valet mellan den kvävande maktlösheten inför andras lidande och den hysteriska självförnekelsen för andras skull, väljer den bekväma människan skadeglädjen och föraktet - med självföraktet som en förmildrande bonus.

Jag har sett svältande afrikaner på tv i fyrtio år. För mig symboliserar Afrika svält och obegripliga stamkrig. Mänsklighetens och kulturens vagga? Jaha...

Fast tiggare jag möter ger jag alltid en slant. Vet inte varför.

A

[MrBullen]

Egot är ditt svar. Min syn på det hela är att alla våra handlingar har en mening som i slutändan gynnar oss själva.

Du klarar av skolan för att få bättre jobb, du är snäll mot andra för att de ska vara snälla mot dig och du skänker pengar för att dra ditt strå i stacken!

Så att för oss (I-landsbor) är det svårt att känna något för någon på tv då vi inte kan relatera. Det är vad en film är gjord att göra, ju fler människor som kan relatera desto fler uppskattar filmen. Sen att vi blir matade med all sorts strunt via media gör inte saken bättre, vi väljer att slå av vår sympatiska sida och slår på fakta delen där vi tar in fakta för att kunna diskutera med våra vänner om hur dåligt de har det på andra ställen än i Sverige etc.

Jo, den saken har jag kopplat. Helst klart så distansieras vi från våra känslor. Det har med självbevarelsedrift och göra. Skulle vi Ta till oss allt elände som finns i världen och som visas på tv skulle vi inte klara av att leva ett drägligt liv.

Men som jag även skrev, jag föraktar mycke av människan och vad hon står för. Och detta gör att jag ser lidande som ett sorts straff som  en induviduell person måsta ta för hela mänskligeheten.
Därför känner jag inget medlidande(oftast).

För övrigt tror jag som du att människan är en egoistiskt varelse. Att man ger nåt för att få mer tillbaks. Detta gör ju att merparten lider för idealet som västlandets befolkning står för.

Vi måste ändra våra ideal...se till helheten. Och jag är absolut en av dessa...men de e inte så lätt. Man är ju en arrogant bortskämd, vämjelig, modern människa.

[Carpe Nihil]

Egot är ditt svar. Min syn på det hela är att alla våra handlingar har en mening som i slutändan gynnar oss själva.

Psykologisk egoism. Eller Ludwig von mises praxeologi elr hur fan han stavade det ^^

[kamalon]

Psykologisk egoism. Eller Ludwig von mises praxeologi elr hur fan han stavade det ^^

Japp, i den stilen. Även om vår vän Ludwig var inne på just ekonomiska sitatutioner och jag anser att i princip alla våra handlingar har en egoistisk baktanke, så är det på samma spår.

[Algotezza]

Psykologisk egoism. Eller Ludwig von mises praxeologi elr hur fan han stavade det ^^

Japp, i den stilen. Även om vår vän Ludwig var inne på just ekonomiska sitatutioner och jag anser att i princip alla våra handlingar har en egocentrisk baktanke, så är det på samma spår.

Är egoism och egocentrism synonyma?

A

[MrBullen]

min fråga med faktiskt.

[kamalon]

Algotezza

Nej det är de inte, mitt misstag, ska givetvis stå egoistisk.

[Skogsälvan]

Inte vet jag om det är sunt eller rätt att distansera sig från sina känslor. Enklare är det nog iallafall. Jag har ingen aning om hur många vantar, mössor och halsdukar jag har gett bort till hemlösa och ofta står de utanför IKEA och säljer Aluma också. Själva grejen förtar min glädje över att köpa en ny X. Ibland kan jag inte läsa tidningen för jag blir för ledsen. Och jag känner en avsmak över hur folk vill känna sig goda genom att fixa en fin julmiddag för de hemlösa med julklappar, men var finns den tanken i vardagen? Nä, jag vet att det blir lite OT, men det gör mig ledsen.

[Algotezza]

Algotezza

Nej det är de inte, mitt misstag, ska givetvis stå egoistisk.

Okie, dokie, men det är en intressant fråga, hur egocentrism och egoism förhåller sig till varnadra. Värt en ny tråd, kanske? Egoism förutsätter viss egocentrism men inte tvärtom, kanske...?

A

[kamalon]

Nja det finns en skillnad.
Enligt: http://hem.passagen.se/pluver/e.html så är skillnaden självupptagen och självisk. Självisk vill man inte dela med sig medan självupptagen så tänker man bara på sig själv och kan då dela med sig för att få andras samtycke?

[Algotezza]

Nja det finns en skillnad.
Enligt: http://hem.passagen.se/pluver/e.html så är skillnaden självupptagen och självisk. Självisk vill man inte dela med sig medan självupptagen så tänker man bara på sig själv och kan då dela med sig för att få andras samtycke?

Det finns en perseptionsmässig  egocentrism: vi upplever oss alla som mitten i vårt upplevelseuniversum. Den är grunden för både själupptagenhet och själviskhet.

A