Mina färdigheter inom informationstekniken är klandervärda. Det är ett sannskylldigt konststycke att jag ens har lyckats ta ut mig på nätet, om jag nu har gjort det återstår att uppleva.
Egoismen i form av själviskheten är ett av dom två egenskaperna som var ytterst nödvändiga för överlevnaden i det som brukar kallas för ursoppan. Den andra nödvändiga egenskapen var fruktan.
I tidernas begynnelse för det biologiska livet gällde det att förse sig, samt att frukta den farofyllda omgivningen.
Varje levande organism var hänvisad enbart till sig själv, ingen annan.
Fruktan och själviskheten är dom två mest fundamentala egenskaperna som varje levande organism är uttrustad med, människan inte undantagen.
Vad detta har haft för konsekvenser för den mänskliga mentala utvecklingen finns att betrakta i vår omgivande miljö, liksom i betraktelsesättet att vissas levnadssätt inte ens är tillåtet att ifrågasätta.
filosofi
Moderator: Moderatorgruppen
Re: filosofi
Erkki skrev:Mina färdigheter inom informationstekniken är klandervärda. Det är ett sannskylldigt konststycke att jag ens har lyckats ta ut mig på nätet, om jag nu har gjort det återstår att uppleva.
Du ser ut att klara dig fint från mitt perspektiv iaf. Men fortsättningsvis kanske du ska skriva mer förklarande rubriker som beskriver mer om innehållet.
Nå:
Jag är inte helt övertygad om det du skriver om "själviskheten" och "fruktan". Dels är det väldigt värdeladdade ord som ger märkliga associationer. Påminner verkligen primitiva organismers egenintresse om det som vi kallar "själviskhet" för människor? Jag har iaf svårt att betrakta en mossa som "självisk" i den andemeningen.
Gällande "fruktan" håller jag inte med alls. Visst är det en grundläggande drift, men inte lika grundläggande som motsatsen. En varelse som inte är rädd för att äta något kan ju via ödets försyn klara sig, medan en varelse som är rädd för allt är dömd att dö ut. Mycket riktigt så ställer jag mig också skeptisk till huruvida mossor och amöbor faktiskt agerar i fruktan inför något.
Jag skulle hellre betrakta "hungern" som den mest fundamentala egenskapen. Dels hungern efter mat, förstås, men också "hungern" efter sex, efter närhet och efter bekräftelse; för att tala om hur hungern kan visa sig hos allt mer avancerade livsformer. "Hunger" är också ett betydligt mer värdeneutralt ord än "själviskhet", även om det hos primitiva organismer säkert visar sig på ett och samma sätt. Jag kan dock köpa att en mossa har en drift; en hunger, men inte att den skulle vara "självisk" per se.
Det är dock svårt att uttala sig om hur våra primitiva drifter styr vår mentala utveckling. Du försöker leda i bevis att det är dessa primitiva drifter som gör att vi inte tillåts ifrågasätta vissa levnadssätt, och här undrar jag hur du menar. Ty, om detta var upp till våra primitiva drifter att avgöra, då skulle ju alla människor vara exakt lika otillåtande mot att ifrågasätta vissa levnadssätt, men jag tycker tvärtom att detta beror mer på våra kulturer och att det har ändrats enormt mycket med tiden. Trots att vi alla har ett och samma genetiska ursprung så ändras alltså detta snabbt med tiden och skiftar även mellan olika kulturer såväl som hos olika enskilda individer. Det om något är ju ett tecken på att vårt arv från ursoppan inte är så starkt som du påstår.
Eller; hur missförstår jag dig?
filosofi
själviskheten har varit en livsnödvändig egenskap ända sedan livets tillblivelse.
Dom lägre organismerna, såväl encelliga som flercelliga reagerar på kemiska signaler, högt eller lågt pH-värde och liknande, s.k.kemotaxi.
I ursoppan fanns det knappast någon som "serverade" det första primitiva livet med förnödenheter. Lika troligt är att miljön i ursoppan sannolikt var ganska farofyllt och ogästvänligt, med andra ord: Själviskheten var nödvändig, liksom det gällde att se upp med omgivningen.
Så länge människan nomadiserade reglerade själviskheten sig själv, skulle man kunna säga.
När människan blev bofast och började odla marken gynnade denna omställning dom själviska egenskaperna. Människan försåg sig med mera förnödenheter än vad som hade varit möjligt under ett nomadiserande liv.
Människan började samla på sig mer än vad denne behövde under ett helt liv, för att till slut formas till groteska proportioner.
Framför allt insåg människan bekvämligheten som ägandet kunde tillföra. En flockledare behövde allt mindre av dom verkliga ledaregenskaperna för att fungera som en flockledare. Denne behövde bara ha tillräckligt med egendom, ägandet blev avgörande för ledarskap, inte dom naturliga förutsättningarna.
Allehanda konquistadorer, tsar av det ena formatet, liksom dom av det andra formatet, kejsare, kungar, ordföranden, oavsett -ismen har samtliga ledare så gott som undantagslöst varit sannskyldiga dårar som hellre startade ett nytt krig än gjorde slut på det gamla.
Dagens ledare tycks fullständigt sakna egenskaper för fredlig samexistens.
Dom så kallade rättstaters lagar har skrivits för ägandet mot dom som ingenting äger. För den rike finns ingen gräns för girigheten, så mycket kan ingen äga att det skulle leda till åtal för, till exempel, vållande till annans död.
Skulle samma ologiska förhållanden som gäller i sociala sammanhang tillämpas i tävlingssammanhang så skulle deltagarna i ett lopp bestå av en del individer utan ben, andra med ben, vissai rullstol, somliga skulle tvingas kravla fram på armbågar, en del skulle redan ha avverkat halva loppet innan startskottet, samt några skulle redan vara i mål innan loppet ens har börjat.
Utan vidare invändningar tycks mänskligheten acceptera detta vanvett. Den brukliga förklaringen brukar låta: det finns ingenting att göra åt det!
Visst finns det möjligheter att göra något åt det, till exempel kan man låta bli och samarbeta.
Hume hävdade att man bör skilja på vara och böra.
Där gör Hume det lätt för sig, liksom hela eftervärlden.
I ett, och enbart i ett sammanhang är det av utomordentlig vikt att inte skilja på vara och böra, faktiskt så måste man byta ut böra mot skall! Det gäller i samband med friheten.
En fri individ är en oberoende individ.
För att förbli oberoende kan den fria individen utföra sin handling enbart på ett sätt; genom att inte ställa något krav på en motprestation, det vill säga en oförbehållen handling av kärlek.
Enkelt, fast kanhända att följderna av ens oförbehållna handlingar ter sig så övermäktiga att blott ett fåtal vågar sig på det. Det uppstår för den fria individen situationer som belönas med diverse beteendekorrigerande åtgärder.
Men själva resonemanget om friheten och oberoendet håller en logisk granskning.
Dom lägre organismerna, såväl encelliga som flercelliga reagerar på kemiska signaler, högt eller lågt pH-värde och liknande, s.k.kemotaxi.
I ursoppan fanns det knappast någon som "serverade" det första primitiva livet med förnödenheter. Lika troligt är att miljön i ursoppan sannolikt var ganska farofyllt och ogästvänligt, med andra ord: Själviskheten var nödvändig, liksom det gällde att se upp med omgivningen.
Så länge människan nomadiserade reglerade själviskheten sig själv, skulle man kunna säga.
När människan blev bofast och började odla marken gynnade denna omställning dom själviska egenskaperna. Människan försåg sig med mera förnödenheter än vad som hade varit möjligt under ett nomadiserande liv.
Människan började samla på sig mer än vad denne behövde under ett helt liv, för att till slut formas till groteska proportioner.
Framför allt insåg människan bekvämligheten som ägandet kunde tillföra. En flockledare behövde allt mindre av dom verkliga ledaregenskaperna för att fungera som en flockledare. Denne behövde bara ha tillräckligt med egendom, ägandet blev avgörande för ledarskap, inte dom naturliga förutsättningarna.
Allehanda konquistadorer, tsar av det ena formatet, liksom dom av det andra formatet, kejsare, kungar, ordföranden, oavsett -ismen har samtliga ledare så gott som undantagslöst varit sannskyldiga dårar som hellre startade ett nytt krig än gjorde slut på det gamla.
Dagens ledare tycks fullständigt sakna egenskaper för fredlig samexistens.
Dom så kallade rättstaters lagar har skrivits för ägandet mot dom som ingenting äger. För den rike finns ingen gräns för girigheten, så mycket kan ingen äga att det skulle leda till åtal för, till exempel, vållande till annans död.
Skulle samma ologiska förhållanden som gäller i sociala sammanhang tillämpas i tävlingssammanhang så skulle deltagarna i ett lopp bestå av en del individer utan ben, andra med ben, vissai rullstol, somliga skulle tvingas kravla fram på armbågar, en del skulle redan ha avverkat halva loppet innan startskottet, samt några skulle redan vara i mål innan loppet ens har börjat.
Utan vidare invändningar tycks mänskligheten acceptera detta vanvett. Den brukliga förklaringen brukar låta: det finns ingenting att göra åt det!
Visst finns det möjligheter att göra något åt det, till exempel kan man låta bli och samarbeta.
Hume hävdade att man bör skilja på vara och böra.
Där gör Hume det lätt för sig, liksom hela eftervärlden.
I ett, och enbart i ett sammanhang är det av utomordentlig vikt att inte skilja på vara och böra, faktiskt så måste man byta ut böra mot skall! Det gäller i samband med friheten.
En fri individ är en oberoende individ.
För att förbli oberoende kan den fria individen utföra sin handling enbart på ett sätt; genom att inte ställa något krav på en motprestation, det vill säga en oförbehållen handling av kärlek.
Enkelt, fast kanhända att följderna av ens oförbehållna handlingar ter sig så övermäktiga att blott ett fåtal vågar sig på det. Det uppstår för den fria individen situationer som belönas med diverse beteendekorrigerande åtgärder.
Men själva resonemanget om friheten och oberoendet håller en logisk granskning.
Re: filosofi
Lika troligt är att miljön i ursoppan sannolikt var ganska farofyllt och ogästvänligt, med andra ord: Själviskheten var nödvändig, liksom det gällde att se upp med omgivningen.
Först: Hur gör ett toffeldjur när det "ser upp med omgivningen?"
Sedan: Är inte själviskhet ett val? Att något är farligt betyder inte automatiskt att varje överlevare är självisk. Det finns katastrofer där man måste hjälpas åt för att överleva, och även om dessa katstrofer kvalificerar för det du skriver; "farofyllt och ogästvänligt"; så är de få överlevarna ändå inte "själviska" så som vi vanligtvis använder ordet.
När det gäller primitiva organismer så tycker jag fortfarande att de bara är medan själviskhet är något man väljer att vara.
När människan blev bofast och började odla marken gynnade denna omställning dom själviska egenskaperna. Människan försåg sig med mera förnödenheter än vad som hade varit möjligt under ett nomadiserande liv.
Att skaffa "mer än vad man behöver" är snarast en förutsättning för osjälviskhet eftersom det ju är först då man kan dela med sig av sitt arbete till andra.
Allehanda konquistadorer, tsar av det ena formatet, liksom dom av det andra formatet, kejsare, kungar, ordföranden, oavsett -ismen har samtliga ledare så gott som undantagslöst varit sannskyldiga dårar som hellre startade ett nytt krig än gjorde slut på det gamla.
Om du hade haft rätt så hade det betytt att vi bara hade fått fler och fler krig med tiden. Det tycker inte jag stämmer. Jag tycker tvärtom att vi lever i större trygghet idag än man någonsin gjort i ett historiskt perspektiv. Redovisa gärna belägg för din tes om du inte håller med.
Skulle samma ologiska förhållanden som gäller i sociala sammanhang tillämpas i tävlingssammanhang så skulle deltagarna i ett lopp bestå av en del individer utan ben, andra med ben, vissai rullstol, somliga skulle tvingas kravla fram på armbågar, en del skulle redan ha avverkat halva loppet innan startskottet, samt några skulle redan vara i mål innan loppet ens har börjat.
Återigen; om du hade haft rätt så hade det inte funnits något som hette "klassresor", till exempel. Men tvärtom så tar en massa människor och bryter sig ur sitt sociala arv och ändrar sina levnadsöden; och om man ser på det i ett historiskt perspektiv så vill jag även säga att detta bara blivit enklare och enklare med tiden.
Så... Jag tycker mest att du ventilerar vanliga konventionella åsikter (eller rentav klyshor) om att "livet är ruttet" och "det var bättre förr", m.m. Men jag anser inte att de håller för närmare granskning. På vilka sätt missförstår jag dig, och på vilka punkter tycker du att mina resonemang haltar?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster