Betrakta några olika sorter litterära verk - en skönlitterär saga, en historiebok, ett manus, en bruksanvisning och ett datorprogram. Tänk er nu att ni inte vet vilken av dessa ni har framför er, och att det inte är alldeles lätt att utröna det direkt, utan att det kräver mer eftertanke. Ni börjar läsa vad ni förmodar är ett historiskt verk, men upptäcker sedan att det inte går ihop. Alltså måste det vara skönlitterärt, men vid vidare läsning passar inte det heller, så ni avverkar de andra verkstyperna tills ni inte riktigt vet vad ni har framför er. Ni vill gärna veta det, för att kunna tillgodogöra er verket på rätt sätt. Och vem vet det?
Jo, författaren själv. Så hur gissar vi vad en författare tänkte för ungefär 1900 år sedan? Jag tror att svaret ligger i själva texten och skrivsättet. Här kommer några av mina egna resonemang, som jag hoppas kan kompletteras av andra:
Är evangelierna en historisk berättelse?
Så långt kan vi säkert svara nej. Nu syftar jag inte främst på enstaka händelsers (t.ex. mirakels) omöjlighet, och faktiskt inte heller på Jesus totala frånvaro i historiska källor, utan på sättet de är skrivna. Vi kan vara säkra på att evangelisten inte redogör för ett personligt upplevt skeende i sitt eget liv. Först och främst är det ett problem med åldern. Endast i Markus fall är det ens teoretiskt möjligt att evangelisten sett händelserna med egna fysiska ögon. Ingen av författarna beskriver dock skeendet som om de själva hade varit där, och detta kan inte avfärdas som ett för tiden typiskt skrivsätt (eftersom det inte var det). Som historisk berättelse om Jesu liv vore den också extremt besynnerlig: man gör ordagrant reda för vad Jesus sa till ett fikonträd flera decennier tidigare, men har inget att berätta om hans liv före 30 års ålder.
Är evangelierna en skönlitterär berättelse?
Här tror jag faktiskt att vi också kan svara nej. Det finns många till synes obetydliga detaljer i evangelierna som borde varit frånvarande om detta hade varit rent påhitt. Evangelisterna slår nästan knut på sig för att lyckas få Jesus att uppfylla gamla profetiors villkor, och sopar nästan lite skamset under mattan de detaljer som inte stämmer in. Om det var ren dikt, varför skulle då sådana detaljer finnas överhuvudtaget? Det verkar som om evangelisterna ändå talar om en verklig person som är känd för läsarna, och sedan lägger till mer och mer lämplig information allt eftersom den kristna rörelsen växer. Frågan är vilka dessa läsare var?
Vem är evangelierna skrivna för?
Man kan se att de olika evangelierna riktar sig till olika folkgrupper (judar, greker osv.) i det att de betonar olika saker som är viktiga för dessa. Men centralt verkar det ändå finnas en "urberättelse", och kanske är det tidigaste evangeliet Markus så nära vi kan komma denna. Jag undrar nu mest kring denna urberättelse. Är den skriven för en läsare som känner till Jesus på förhand, eller för någon som inte hört talas om honom tidigare?
Första gången vi får höra talas om Jesus i en skriftlig källa är det Paulus som omkring år 50 redogör för de syner han haft i öknen. Första gången vi i skrift får höra om en verklig Jesus av kött och blod låter det dock såhär:
Mark 1:9 skrev:Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes.
"Jesus från Nasaret i Galileen" är en ganska precis bestämning. Om jag skulle presentera mig som "Stefan från Solna utanför Stockholm", då vore det tydligt att jag vände mig till någon som inte kände till mig sedan tidigare, och knappt visste var Solna låg. Inga stockholmare med andra ord.
Vilken sorts berättelse är evangelierna?
Evangelium betyder glädjebud. En viktig fråga är alltså hur författaren fick detta bud själv. Har han fått det förmedlat till sig muntligen? Kanaliserat det från högre makter? Eller är det en vandringslegend som behövde sättas på pränt för att få ökad spridning och överleva? Om evangelierna inte beskriver ett historiskt förlopp måste glädjebudet om Jesu uppståndelse tillkommit på annat sätt. Ingen nämner uppståndelsen i skrift före Paulus, som får en syn i öknen. I en annan syn ser Paulus hur Jesus blir förrådd vid den nu så välkända sista måltiden.
Om evangelierna är en berättelse som bygger på andliga eller esoteriska tilldragelser, som i evangelisternas symbolspråk får fysisk form, vem är då mannen från Nasaret? Varför skulle denna obetydliga lilla håla omnämnas i dokumentet om det inte fanns en faktisk person som kom därifrån? Den har nämligen ingen profetisk signifikans, och nämns i förbigående av Markus som en obetydlighet men likväl ett faktum.
Jag har fler tankar, men börjar med detta så länge.
