Finns det nâgot man inte kan missbruka? Ändâ räknas inte allt som missbruk. Är en fixerad kroppsbyggare en missbrukare? Är en anorektiker en missbrukare?
Vanliga förklaringar hos människor som râkat ut för missbruk är att de blir mästare pâ att ljuga, särskilt för sig själva men ocksâ oerhört duktiga pâ att manipulare och ljuga för omgivningen.
Finns det logik i detta pâ ytan irrationella beteende? Anorexi som kanske kommer frân en önskan om att vara vacker blir till att kroppen ödeläggs och blir ful, men för anorektikern spelar det ingen roll, fastandet och bantandet har tagit över allting annat inklusive estetisk förmâga.
För missbrukanden är missbruket en snabbtripp till lyckolandet där det inte finns nâgra problem överhuvudtaget, där det inte finns nâgon som ställer krav och inga risker, men resultatet blir att missbrukarens liv istället överhopas med problem och risker, legala, sociala som sexuella och hälsomässiga.
Inom vissa grenar inom psykologin menar man att alla psykologiska problem är egentligen ett slags skyddsmekanism som gâr ut pâ förnekelse och det inte finns en enda positiv skyddsmekanism förutom sublimering.
Men även om sublimering kan ses som vara positiv, sâ är denne person fortfarande inte psykiskt stabil utan är istället beroende av att ständigt prestera och fâ utlevelse för sin känslor i ständiga aktiviteter.
Min frâga är dâ hur resoenrar en missbrukare? Jag utgâr alltsâ frân att missbrukaren intalar sig en massa saker, vad säger han/hon till sig själv?
Missbruk
Moderator: Moderatorgruppen
-
dobermanz
Jag tror att misbrukare förnekar misbruket.
Exempelvis om man frågar en alkohollist om han är alkoholist så kommer förmudligen svaret nej, jag kan sluta drycka när jag vill.
När man säger till en rökare sluta röka så kanske svaret kommer att vara man lever bara en gång och det är farligt att andas för att luften är förurenat och därför rökningen gör inte så stor skada.
På detta sättet förnekar misbrukarna misbruket.
Exempelvis om man frågar en alkohollist om han är alkoholist så kommer förmudligen svaret nej, jag kan sluta drycka när jag vill.
När man säger till en rökare sluta röka så kanske svaret kommer att vara man lever bara en gång och det är farligt att andas för att luften är förurenat och därför rökningen gör inte så stor skada.
På detta sättet förnekar misbrukarna misbruket.
Kanske för att det oftast blir fokus på effekten, drogen, och inte orsaken.
Självklart kan du inte säga att någon skall lägga av med det dom missbrukar, man måste fråga varför dom gör det. Oftast finns en insikt (enligt min erfarenhet) hos den missbrukande men den får sällan tillfälle att uttryckas då det skamliga i beroendet är allt som påtalas.
Det är aldrig drogen som kräver missbruket, det är alltid något annat.
Självklart kan du inte säga att någon skall lägga av med det dom missbrukar, man måste fråga varför dom gör det. Oftast finns en insikt (enligt min erfarenhet) hos den missbrukande men den får sällan tillfälle att uttryckas då det skamliga i beroendet är allt som påtalas.
Det är aldrig drogen som kräver missbruket, det är alltid något annat.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Angelina skrev:Intressant..missbruk av andning?
Du menar inte rökning?
En annan metod att missbruka andning minns jag från skoltiden, det blev dock förbjuden av lärarna.
Så här går det till, men prova det inte, man kan dö.
1. Andas in och ut så djup du kan under en minut.
2. Kamratan greppar din bröstkorg med sin armar och kramar den hård, och lyfter upp dig under några sekunder.
3. Sen släpper han ner dig varsamt mot marken.
Wow! Vilken tripp du får!
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
Tror att det kan spela roll vem & vart gränsen mellan bruk/ missbruk dras.
Om den enskilda individen med självpåtagen godtycklighet tillåts agera gränssättare upplever denne inte sig själv eller sitt beroende som något större problem, då beroendets gränser tycks vara synnerligen töjbara.
Om det däremot finns ett mer eller mindre omfattande fokus på ex. ett specifikt missbruk genom samhällets och/eller vetenskapens norm & gränsättning blir problematiken genast mer delikat. Vid sådana tillfällen gäller det för missbrukaren att "sätta fingret" på den/ de som står bakom
de bedömningarna. När det är avklarat är det lätt att inom sig själv argumentera emot. En sorts självrättfärdigande monolog där man trotsigt & elegant förkastar egentliga fakta, allt för sitt höga beroendes skull.....
Om den enskilda individen med självpåtagen godtycklighet tillåts agera gränssättare upplever denne inte sig själv eller sitt beroende som något större problem, då beroendets gränser tycks vara synnerligen töjbara.
Om det däremot finns ett mer eller mindre omfattande fokus på ex. ett specifikt missbruk genom samhällets och/eller vetenskapens norm & gränsättning blir problematiken genast mer delikat. Vid sådana tillfällen gäller det för missbrukaren att "sätta fingret" på den/ de som står bakom
de bedömningarna. När det är avklarat är det lätt att inom sig själv argumentera emot. En sorts självrättfärdigande monolog där man trotsigt & elegant förkastar egentliga fakta, allt för sitt höga beroendes skull.....
Dagen är bestämd för var & en, livstiden är kort & oersättlig för alla.
För att inse skillnaden mellan bruk och missbruk tror jag man mâste gâ tillbaka till rötterna och försöka förstâ vâr existentiella situation, bara därifrân kan man upptäcka missbruk. För missbruk är ett existentiellt problem.
Min existentiella filosofi är att vi i grunden inte är fria. Vi är i konstant beroende. Beroende av mat, beroende av varandra, beroende av jorden, beroende av djuren, beroende av haven, luften, skogen och allting annat. Sâ länge som dessa beroenden tillgodoses kan man säga att en person är "fri". För det är i beroendet som friheten finns.
Sâ min existensfilosofi är att människan är i beroendet i grunden harmonisk och njuter av sitt lugna sinnelag. Missbrukare talar om "ensamheten" och "djup isolation", läste även om en alkoholist som sa att alkoholism är en ensamhetens sjukdom. Ensamhet betyder utifrân mitt beroendeperspektiv att man tillgângen till sina beroenden och det är en sprâkparadox i detta eftersom man blir "beroende" (missbruk) när man inte fâr sina beroenden (bruk) tillgodosedda.
En missbrukare däremot tillgodoser inte sina behov och det är därför han fastnar i en ond cirkel. Istället för att träna sâ röker han (för att bli lugn), istället för att ha trygga relationer sâ missbrukar han sex (för att bli av med frustrationerna och maktbegären), etc. Principen är att missbrukaren ljuger för sig själv om sina verkliga behov och letar därför hela tiden pâ fel ställen vilket gör att behoven blir alltmer perverterade.
Grundorsaken till missbruket ligger i missbrukarens föreställningsvärld, han hatar, avskyr och föraktar svaghet. Detta är förklaringen till missbrukarens grandiositet och narcissism. Missbrukaren dras hellre till ideologier som föresprâkar frihet, styrka och makt. Att vara beroende är en svaghet och därför nâgot missbrukaren har oerhört svârt att erkänna för sig själv.
Min existentiella filosofi är att vi i grunden inte är fria. Vi är i konstant beroende. Beroende av mat, beroende av varandra, beroende av jorden, beroende av djuren, beroende av haven, luften, skogen och allting annat. Sâ länge som dessa beroenden tillgodoses kan man säga att en person är "fri". För det är i beroendet som friheten finns.
Sâ min existensfilosofi är att människan är i beroendet i grunden harmonisk och njuter av sitt lugna sinnelag. Missbrukare talar om "ensamheten" och "djup isolation", läste även om en alkoholist som sa att alkoholism är en ensamhetens sjukdom. Ensamhet betyder utifrân mitt beroendeperspektiv att man tillgângen till sina beroenden och det är en sprâkparadox i detta eftersom man blir "beroende" (missbruk) när man inte fâr sina beroenden (bruk) tillgodosedda.
En missbrukare däremot tillgodoser inte sina behov och det är därför han fastnar i en ond cirkel. Istället för att träna sâ röker han (för att bli lugn), istället för att ha trygga relationer sâ missbrukar han sex (för att bli av med frustrationerna och maktbegären), etc. Principen är att missbrukaren ljuger för sig själv om sina verkliga behov och letar därför hela tiden pâ fel ställen vilket gör att behoven blir alltmer perverterade.
Grundorsaken till missbruket ligger i missbrukarens föreställningsvärld, han hatar, avskyr och föraktar svaghet. Detta är förklaringen till missbrukarens grandiositet och narcissism. Missbrukaren dras hellre till ideologier som föresprâkar frihet, styrka och makt. Att vara beroende är en svaghet och därför nâgot missbrukaren har oerhört svârt att erkänna för sig själv.
Kiifen
För mig är frihet synonymt med valmöjligheter, det enda vi är konstant beroende av är de livsnödvändiga behoven.
Anser snarare att vi alla är i grunden fria eftersom vi besitter möjligheten att genom medvetna val lägga till eller ta bort bitar i behovspusslet, så att det i slutändan speglar den individuella uttrycksformen.
För mig är frihet synonymt med valmöjligheter, det enda vi är konstant beroende av är de livsnödvändiga behoven.
Anser snarare att vi alla är i grunden fria eftersom vi besitter möjligheten att genom medvetna val lägga till eller ta bort bitar i behovspusslet, så att det i slutändan speglar den individuella uttrycksformen.
Dagen är bestämd för var & en, livstiden är kort & oersättlig för alla.
-
Katana
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
-
Katana
Avantgardet
Jag kan inte undgå tanken att vi är både fria som inte.
Beroende innebär inte direkt ofrihet för min del, inte heller frihet oberoende.
Det tycks ligga ngt. mer dem emellan som jag inte kan ge uttryck för.
Börjar tröttna lite på antingen eller fasoner, söker ngt. bortom dessa.
En lösning.
Jag kan inte undgå tanken att vi är både fria som inte.
Beroende innebär inte direkt ofrihet för min del, inte heller frihet oberoende.
Det tycks ligga ngt. mer dem emellan som jag inte kan ge uttryck för.
Börjar tröttna lite på antingen eller fasoner, söker ngt. bortom dessa.
En lösning.
Frihet - ofrihet
Katana skrev:Avantgardet
Jag kan inte undgå tanken att vi är både fria som inte.
Beroende innebär inte direkt ofrihet för min del, inte heller frihet oberoende.
Det tycks ligga ngt. mer dem emellan som jag inte kan ge uttryck för.
Börjar tröttna lite på antingen eller fasoner, söker ngt. bortom dessa.
En lösning.
Vi är relativt ofria eller uppbundna i vår yttre fysiska identitet, men relativt fria i vår inre, psykiska identitet. Det är både och som gäller.
Och som du skriver, oberoende är inte detsamma som frihet, beroende ej detsamma som ofrihet. Det finns beroende av varandra inom en grupp av jämlikar som innebär större frihet för gruppen och dess medlemmar när de är beroende av varandras samarbete för att deras tillvaro skall fungera. Det finns ett oberoende som innebär att man måste göra allting själv, vilket inte ger någon större frihet.
A
Algotezza aka Algotezza
-
Katana
Definitionsfråga
Algotezza
Ja frihet är nog ngt. man själv förvaltar inget man förhandlar med.
Däri ligger nog problemet med beroende samt missbruk.
Ja frihet är nog ngt. man själv förvaltar inget man förhandlar med.
Däri ligger nog problemet med beroende samt missbruk.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster